Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com Tips på utflykter och besöksmål i Blekinge med omnejd. Natur-Kulturhistoria- Djurliv-- Ställplatser- Skogsäventyr
Första gången jag får se grågässen är den 28 april och då är det 5 par grågäss som redan fått ungar. Ett av paren har varit tidigt ute med att ligga på ägg då deras gässlingar är betydligt större än de övriga gässlingarna.
De andra 4 paren har gässlingar som den 28 april är små och fortfarande gula. Dessa små gula dunbollar är förstås mycket söta att sitta och titta på.
Ett av grågäss paren har så många som 9 gässlingar. Utav dessa försvinner ett gässling under maj månad så bara 8 återstår.
Här i början har ett annat grågäss par bara en enda unge. Medan övriga har mellan 3-6 gässlingar.
I slutet av maj blir grågäss paret med 3 gässlingar av med två så därefter finns det två par som bara har en gässling vardera.
Vad som händer med gässlingarna som försvinner kan man bara gissa. Kanske någon rovfågel eller räv tagit dem. Kanske har de blivit sjuka och dött eller råkat ut för någon olycka. Men även om det är så sorgligt att se att gässlingar försvinner är det samtidigt otroligt glädjande att så många av gässlingarna faktiskt överlever.
Jag har sedan slutet av april följt ett skäggdoppingspar som häckar och föder upp sina ungar. Det hela började med att jag fick se en skäggdopping ligga på ägg i ett rede. På behörigt avstånd stod jag kvar och väntade och fick också se den andre i paret simma i närheten och söka föda. Sedan var min nyfikenhet väckt och jag har gjort många besök hos dem. Så många att de inte reagerar på min närvaro men jag försöker alltid sitta stilla och röra mig försiktigt utan ljud för att inte oroa dem.
Måndagen den 28 april
Paret turas om att ruva
Jag kan läsa mig till att bland skäggdoppingar turas honan och hanen åt att ruva äggen. Men av praktiska skrivskäl kommer jag att kalla den som ligger i boet för honan och den som bygger rede och matar ungar för hane. Det blir för komplicerat att skriva annars.
Jag kan inte heller skilja på dem så jag vet aldrig vid mina besök om de precis turas om eller om det är honan eller hanen som ligger på ägg just då.
Teleobjektiv med respekt för skäggdoppingarna
Jag under hela tiden jag följt dem varit noga med att inte störa dem. Med tiden lärde jag förstås känna skäggdoppingarna och deras varningsläte som låter lite som ett bräkande får. Detta ljud ger de ifrån sig när fiskmåsar kommer för nära boet.
Med tiden vande de sig vid mig och jag kunde sitta lite närmare och de var fullt medvetna om att jag var där, men fortsatte sina bestyr kring rede och ungar utan att störas.
Jag har naturligtvis använt teleobjektiv för att ändå hålla behörigt avstånd till skäggdoppingarna.
Varningsläten när större fåglar kommer för nära boet låter som en får som bräker.
Honan ska ha mindre tofs
Enligt vad jag kan läsa mig till ska honan ha en lite mindre huvudtofs och lite mindre kindskägg än hanen i sommardräkt. Vinterdräkten ska vara lika.
Tros flera timmar som jag suttit och iakttagit dem har jag svårt, ja faktiskt helt omöjligt att se skillnad på dem.
Ett tag tyckte jag att honan var aning större men det hängde nog ihop med att den ser mindre ut i vatten då den ligger lågt där. Och att den ser större ut i boet där man ser hela fågeln.
Ägget!
Plötsligt när skäggdoppingen reser sig så kan jag se ett ägg. Kanske ligger det fler bakom som inte syns ifrån mitt håll.
Vanligtvis lägger skäggdoppingen 3-6 ägg och får två kullar per år. Det borde därför ligga några fler ägg i boet än det jag ser.
Skäggdoppingen lämnar boet och tar en kort simtur runt det. Men bägge föräldrarna är samtidigt helt intill boet.
Så kommer skäggdoppingen upp ur vattnet och efter en noggrann och lite omständlig process lägger hon sig till rätta över ägget eller möjligen äggen.
Den andre skäggdoppingen ägnar sig åt att fiska och putsa fjäderdräkten.
Skäggdoppingen är en mycket god simmare och snabb på att hitta något ätbart vid dyken under vatten.
I beskrivningar blir en skäggdopping 46-51 cm och har ett vingspann på 59-73 cm. De väger runt 1,1 kg men kan variera på 0,5 kg upp och ner i vikt.
Torsdagen den 1 maj
Svanarna
Jag träffade på en ung kille som berättade att svanarna brukade vara på skäggdoppingarna.
Jag funderade på detta och frågade sedan en man som bott vid havet under många år och han trodde det handlade om revir. Inte att svanarna försökte ta äggen utan att svanarna anser att platsen är deras häckningsplats och då anser att skäggdoppingarna är inkräktare.
Men med tiden som försvann svanarna. Kanske hittade de en annan plats att häcka på då jag aldrig såg dem ligga på ägg. På så sätt blev det också lugnare för skäggdoppingarna.
Måndagen den 5 maj
När kommer ungarna att kläckas?
Det är fantastiskt att de är så idoga och aldrig lämnar redet med äggen. Och nu börjar jag bli nyfiken och slår upp att skäggdoppingen ligger på äggen mellan 25-31 dagar.
Jag vet inte när skäggdoppingarna lade sig på äggen men om jag utgår från den 28 april så borde de då kläckas innan den 28 maj då det gått en månad. Vi får se vad som händer och när de kläcks.
Onsdagen den 7 maj
Var och varannan dag tar jag en runda förbi skäggdoppingarna och också grågässlingarna för att kolla till dem lite.
I mitten av maj går det drygt en vecka då jag av olika anledningar inte kan besöka redet med skäggdoppingarna. När jag till slut återigen kommer förbi redet blir jag så ledsen. Redet är borta och skäggdoppingarna syns inte till.
Det kom några dagars skyfall av regn runt den 20 maj och denna stora regnmängd har gjort att redet blivit översvämmat och skäggdoppingarna har blivit tvungna att överge redet.
Men hur har det gått för äggen? Har de drunknat eller hade äggen hunnit kläckas så att skäggdoppingarna fått ungarna med sig och flyttat. Det hela är så sorgligt men jag hoppas på ett mirakel att de klarat sig...
Måndagen den 31 maj- ett nytt rede!
Men bara efter någon dag får jag plötsligt se en skäggdopping komma med ett mycket långt vasstrå i näbben. Vasstrået är en bra bit över en meter långt och det ser lite märkligt ut att skäggdoppingen kommer dragandes med ett så långt strå.
Men samtidigt inser jag vad detta betyder och börjar ivrig följa efter skäggdoppingen från land.
Jo då, till min stora glädje leder färden på andra sidan vattnet till ett nytt rede där honan ligger helt stilla i redet.
De har byggt ett nytt bo på en annan plats! Men nu uppstår frågorna: Kan skäggdoppinghonan verkligen lägga nya ägg så snabbt efter att de förlorat de gamla äggen? Hon kan väl inte medvetet avgöra när hon vill lägga ägg? Eller har de på något sätt lyckas få äggen med sig eller ligger honan på redan kläckta ungar från det gamla redet?
En ny tid av bevakning börjar för min del. Och nu går det också lättare då den nya placeringen av redet är lättare att övervaka och besöka.
Söndagen den 1 juni
Honan ligger still i redet. Hanen finns hela tiden i närheten och då och då kommer han med någon present till boet. Ett långt vasstrå eller sjögräs att bättra på boet med. Han ägnar också mycket tid till sitt eget födosök och till att putsa fjädrarna.
Skäggdoppingar hjälps åt att ruva äggen. Men jag lyckas aldrig upptäcka att de byter plats i redet. Men den av paret som inte ligger på ägg måste se till att få i sig näring och sköta om sin egen fjäderdräkt för att sedan efter avlösning ligga still många timmar. Det är verkligen ett beundransvärt arbete de gör.
När jag sitter där funderar jag på hur de kommunicerar? För på något sätt kommer de överens om vilken som ska vara i redet och vilken som ska födosöka. Hur gör de när de bestämmer plats för boet? Är det så att de kommer överens eller börjar en av parterna bara bygga på lämplig plats? Ju mer jag iakttar dem ju fler frågor får jag. Det hade varit intressant att forska på djurens beteenden. Man menar att de inte kan tänka och planera, Inte kan fundera. Men hur kan då de vara så samspelta? Inte bara att de tänker och bygger, fixar och ordnar för egen del. De måste ha en kommunikation. Och hur mycket har dessa fåglar begrepp om att de väntar tillökning? Ju äldre jag blir desto mer övertygad blir jag om att djur både tänker, känner och förstår så mycket mer än vi människor ofta tror.
Filmklipp
Tisdagen den 13 juni - Minst 4 ägg redet
Nu är skäggdoppingarna i full gång med att bygga på redet. Jag kan se att när båtar kör förbi kommer det svallvågor som får redet att gunga betänkligt och är mycket nära att svämmas över- igen. Men oförtröttligt bygger de på boet med vasstrå, tång eller tångruskor fulla med dy.
Näckrosor knipsar hanen av vid rötterna under vattnet och så kommer han simmande med det stora näckrosbladet guppande efter sig. Ofta petar han in bomaterialet i boet och sedan tar honan vid och lägger det till rätta medan hanen direkt tar en ny tur ut i vattnet för att leta upp mer material.
Den här dagen reser sig honan äntligen och jag kan räkna till minst 4 ägg i boet. Hon tar ett mycket snabbt dyk i vattnet intill redet och lägger sig direkt på äggen igen. Kanske behöver hon svalka sig eller kanske insekter är för besvärande där hon ligger still timme efter timme.
Filmklipp
Måndagen den 16 juni - Kläckta ungar!
När jag kommer till skäggdoppingarna den här dagen blir jag glatt överraskad när jag får se ett extra litet runt huvud sticka upp på honans rygg. Strax där efter dyker ytterligare en unge upp och efter drygt en kvart får jag se en tredje unga kravla sig ner för att få lite mat av sin pappa.
Hanen har fullt sjå och håller sig hela tiden intill redet. Tidigare har han simmat iväg långt och ofta hållit sig utom synhåll från redet. Men nu håller han sig i en ganska snäv cirkel runt boet där han oförtröttligt dyker efter mat som han kommer med till de nykläckta ungarna.
Det är lite rörande att se när hanen kommer med en på tok för stor fisk som han försöker mata ungarna med i filmklippet nedan. När den första ungen inte kan få grepp om den stora fisken försöker han med en annan unga som inte heller kan äta en så stor fisk med sin lilla näbb. Han trugar och pockar under flera minuter tills han till slut ger upp och sväljer fisken. Men strax därpå kommer han med en ny mindre fisk. Och förvånansvärt nog så kan ändå dessa nykläckta ungar ändå får i sig ganska stora fiskar om man jämför med deras små näbbar.
Men hanen kommer också med mindre djur som han får upp under sina dyk.
I början av klippet kan man höra honans varningsläte när en stor fiskmås flyger för nära över huvudet på skäggdoppingarna. Lätet låter som när ett får bräker.
Filmklipp
Man förundras över dessa små ungar. Hur vet de att det nalkas mat när hanen kommer? Och hur vet de att de ska krypa upp och värma sig på mammans rygg?
När jag sitter där och följer dem kan jag se att en av ungarna försöker krypa upp på mammans rygg framme vid halsen men försöket misslyckas då klättringen är för brant för ungen. Då beger sig ungen direkt till bakdelen av mamman och där är klättringen lättare. Hur kan en så liten bräcklig nykläckt fågelunge ha ett sådant förstånd?
Äggen i första redet måste ha drunknat, tyvärr
När jag räknar på tiden som gått sedan skäggdoppingarna övergav sitt översvämmade rede så är det nog tyvärr så att de äggen drunknade. Genom ett av naturens under måste honan ha lagt nya ägg omgående i det nya redet för att de ska kunna ha hunnit kläckas till idag. Lite sorgligt att de inte fick överleva när de legat på äggen i flera veckor måste ungarna också i äggen hunnit bli ganska stora, men tyvärr.
Men så mycket större glädje med dessa som nu kläckts!
Filmklipp
Så länge stannar ungarna hos föräldrarna
När jag läser på så tar föräldrarna hand om ungarna tills de är flygfärdiga och att det brukar ta 71-79 dagar. Det blir 2 månader och 11-19 dagar.
Dessa är födda den 14-15 juni. De borde då bli flygfärdiga efter den 26 augusti. Vi får se om det stämmer...
En förbipasserande ung kille berättade att de ibland inte får vara ifred för svanarna i ån. Vad jag kunde se så fanns det bara ett enda ägg i boet, men kanske gömde sig äggen bara längre in i boet. Jag hoppas och vill gärna tro att det blir några söta ungar lite längre fram i maj <3 Fortsättning följer i så fall då jag ska försöka ha lite koll på boet.
För bara några få år sedan fanns vinbergssnäckan i ett buskage i Lyckeby nära koloniområdet vid Carlandravägen. Det var så roligt var gång jag kom förbi att se dem då de är Sveriges största landlevande snäckor.
Sedan kom kommunen med sina röjningsmaskiner och buskaget där vinbergssnäckorna höll till röjdes bort och efter det har jag aldrig mer sett några vinbergssnäckor här.
Det är synd då vinbergssnäckor inte är så vanliga häromkring och just den här platsen där de alltid fanns är den enda platsen jag känner till att de fanns i mitt närområde.
Varför röjer man bort en djurart?
Jag tror det beror på okunskap att man helt enkelt inte visste att de fanns där. Och kanske okunskap om arternas betydelse. Brist på respekt för varje djurart och varje enskilt djur. De är inte bara några sniglar utan varje djur har rätt att leva i sin naturliga miljö för att utvecklas och föröka sig. Man tycker ett litet buskage skymmer sikten eller förbuskar området och så röjer man.
Men samtidigt borde alla som röjer se till att verkligen ha koll på vad man gör innan man drar igång sågarna.
Sveriges största landlevande snäcka
Vinbergssnäckorna eller vinbergssniglarna som jag brukar kalla dem, felaktigt, men ändå till vardags är alltså Sveriges största landlevande snäckor.
De kan bli upp till 10 centimeter långa och skalet 5 centimeter högt.
De är hermafroditer och det betyder att varje individ är både hona och hane. När de parar sig byter de sperma med varandra.
Årsringar i skalet
Skalet ändrar färg med åldern men det är oftast vinbergssnäckans storlek som gör att man känner igen den. För den som är duktig på snäckor kan man räkna hur gammal snäckan är genom att den bildar årsringar i skalet. Årsringarna bildas genom att snigeln växer till under sommarhalvåret och nästan inte alls under vintern. De blir 5-10 år gamla och de odlade vinbergssnäckorna som hålls i fångenskap lever ofta längre än vilda, om de inte blir uppätna vill säga...
Skalet är spiralformat och högervridet. Men det finns undantag med vänstervridna snäckor!
Ätbara och togs till Sverige av munkarna
Hit till Skandinavien kom vinbergssnäckorna med munkar under medeltiden då den är ätbar och fortfarande serveras i det franska köket. De odlas fortfarande i Frankrike och några länder däromkring för att ingå i hushållet.
Ursprungligen kommer vinbergssnäckan ifrån södra och mellersta Europa.
Då under den katolska tiden fick man äta vinbergssnäckor under fastan då man tyckte de tillhörde fiskarna, men idag räknar vi dem som blötdjur.
Jag saknar vinbergssnäckorna i Lyckeby och brukar titta efter dem när jag passerar platsen. Men tyvärr tycks de vara borta...
Sitter och går igenom bilder i en hårddisk och hittade de här bilderna på en större hackspett som matade sina ungar. Märkligt nog kom jag förbi precis det här trädet igår och funderade på om hacke kommer till att återkomma flera år till samma bohåla i ett lövträd på stranden till Lyckebyån. Jag kan väl alltid hoppas :-D
Just nu ligger det en fantastisk film på svtplay.se som heter Vilda Småland från 2024. I mitt tycke ett måste för alla naturintresserade och fotografer.
Så här skriver svtplay,se om programmet
I Småland finns en rik livsmiljö för vilda djur. I de vidsträckta skogarna och frodiga betesmarkerna lever lodjur, dovhjortar och kronhjortar sida vid sida. I sjöar och vattendrag finns utter, havsörn och kungsfiskare och många andra djur. Vilda Småland bjuder på sällsamma möten, dramatiska händelser, och årstidernas utmaningar i nordöstra Småland under ett års tid.
Kvinnorna i de vikingatida sagorna skildras som äventyrare och krigare. Men stämmer det? Vilka är kvinnorna som lever under vikingatiden? Hur kan deras liv ha sett ut? Är de med på de långa resorna över haven? Och har de någon makt i det vikingatida samhället?
Svensk-fransk historiedokumentär från 2024.
Augerumsborna reste de till England?
En del av programmet handlar om de skandinaviska vikingarnas resor till England. Traditionellt pratar man om att danska vikingar reste till England medan svenska vikingar reste i österled.
Men spännande nog har man i en båtgrav i Augerum utanför Karlskrona funnit delar till en hästsele som är engelsk. Därtill är båtgravar i denna södra del av Sverige nästan obefintliga. Så vem var kvinnan i Augerums båtgrav?
Kanske en stormannafamilj som varit på besök i England och som hälsade på en annan stormannafamilj i Augerum då stormannens hustru dör? Ingen vet men nog är det lite spännande.
Dessutom gör jag en egen tolkning av ortsnamnet Augerum som ska vara latinskt. Inget annat ortsnamn kommer från latinet i den här trakten så varför i Augerum? Det verkar ologiskt. Min tolkning är att stormannen med det danska namnet Auge (Åke) bodde här och gav namn till Augerum! Rätt eller fel, bara en tes...
Så här runt nyår brukar jag göra en liten summering av det gångna året och så även i år då vi lämnar 2024 om bara några få timmar.
23900 besökare på Utflykts och vandringsbloggen under året 2024
Bloggen har under året 2024 haft 23900 besökare och det gör att det svindlar lite för mig och jag blir riktigt varm i hjärtat! Det är en enormt stor siffra av människor som besöker en webbplats som jag på egen hand knåpat ihop med bilder från utflykter runt om i Blekinge. Lite andra platser också förstås :-D Visserligen har jag nu hållit på ett antal år, runt 10 år är det nog och jag hade aldrig kunnat drömma om att utflykt och vandringsbloggen skulle bli så stor.
Flest antal besökare får utflykt och vandringsbloggen under tider då skolorna har lov och framförallt under sommaren och det är ganska givet. Jag kan också se att det finns besökare från Holland, Norge, Tyskland men också USA och andra länder. Det är skoj att långväga folk letar upp bloggen och letar semesterförslag.
Skriver på en bok
Min aktivitet har varit mindre under året bland annat på grund av att jag skriver på en bok. Mindre aktivitet från min sida ger ju också mindre antal besökare. Arbetet med boken har varit större än jag föreställde mig men också så mycket roligare. Särskilt kontakt med människor runt om i Blekinge. Jag har träffat på andra människor som brinner lika mycket för Blekinge och sin hembygd som jag gör och det har gett otroligt roliga samtal :-D Vid några tillfällen har jag blivit uppring av bloggbesökare och det har alltid gett så roliga samtal med intressanta diskussioner och delande av historia, arkeologi, natur och vackra platser.
Oförglömliga möten med djur
Minken
Jag brukar också roa mig med ett fundera på vilken bild jag är mest nöjd men under året. Men i år kom jag fram till att det inte är en enskild bild utan mötet med olika djur genom linsen som jag upplevt som allra bäst. En mink under våren som jag fick på film på Blekinges östkust, ligger på Youtube och bloggen. Kvalitén blev så dålig att jag bytte mobil och köpte en ny ;-) Men mötet var fantastiskt då minken var så orädd och jag kunde sitta och titta på den runt 10-15 minuter då den både simmande i vattnet och sedan upp på bryggan där min gamla urdåliga mobil fångade den med ett klipp.
Ett annat sådant möte är med dovhjortarna på Hanö. Helt magiska morgontimmar men även kvällstid då jag satt och iakttog dem under flera timmar. Underbart och jag delar med mig av detta möte till dig genom att lägga in några bilder längre ner.
För egen del hoppas jag på bästa möjliga hälsa som kan ge många tillfällen till utflykter i vår natur och besök vid olika kulturmiljöer. Jag hoppas också på många möten med er alla som också delar detta stora intresse. Antingen ute i naturen eller genom tips och delade bilder i sociala medier.
Ta väl hand dig! Var rädda om varandra. Se hellre möjligheter än svårigheter. Tänk på att du själv är din största lyckas smed och att ge dig själv uppskattning, kärlek och peppning för den DU ÄR oavsett vem du är och på vilken punkt du befinner dig i livet. Och sist men inte minst vill jag tipsa dig om att börja meditera enligt advaita vendanta. Det reducerar stressen, lär dig att stärka dig själv och hitta glädje och kärlek i livet!
Ett stort TACK till alla som besökt Utflykt och vandringsbloggen 2024 och hoppas vi ses 2025!
Den 6 december 2024 gick det ett sus genom fågelskådarvärlden i Blekinge då Anders Peltomaa lade ut ett inlägg i gruppen Fågelskådning i Blekinge på Facebook att han sett fjällgås i Hörvik på Listerlandet i Blekinge.
Han gjorde en research och fick svar från Jägarförbundet. Infogar texten från Anders Peltomaas inlägg här:
"Att vi får den här informationen rapporterad till projektet betyder väldigt mycket. Det ger oss en möjlighet att utvärdera de insatser vi gör och ett sätt för oss att följa individernas öde.
Den grupp du fotograferat består av fjällgäss vilka sattes ut i Gällivarefjällen i början av juli i år. Sedan 2020 bedriver vi ett nytt delprojekt vilket syftar till att etablera en ny häckpopulation av fjällgås där. Det traditionella häckningsområdet för svenska fjällgäss ligger i Arjeplogsfjällen men med detta delprojekt vill vi försöka påskynda spridningen. Alla gäss med vit ring på vänster ben är kläckta 2023 men utsatta 2024. Den med två blå ringar är kläckt och utsatt 2024. Detta är första gången dessa fåglar ses sedan utsättningsområdet i somras så de måste ha använt sig av rastlokaler där skådaraktiviteten har varit låg. Det känns väldigt glädjande att få återse dem." - Sarah Nordlinder, Projektledare Fjällgås"
Fjällgåsen ska enligt vad jag förstått vara Sveriges mest ovanliga gås. Den är också liten till storleken. Jag bedömer den som något större än en gräsand. Men jag vill påpeka i sammanhanget att jag inte är någon fågelskådare. Så kolla därför upp fakta under de länkar jag lagt in och Fågelskådning i Blekinge på Facebook.
Hur som helst var det mycket skoj att få se den. Det är en grupp på 8 individer och när jag såg dem gick de helt lugnt och betade på en gräsyta i Hörviks hamn. Det var inte svårt att hitta dem. De är också ganska orädda då människor på hundpromenad kunde gå förbi dem utan att de flyttade sig nämnvärt. Naturligtvis kom det även en del skådare under den dryga timmen som jag var där.
Här såg jag fjällgåsen
Hörviks hamn, Sölvesborg, Listerlandet i Blekinge.
