Backstugan anses vara sedan tiden före år 1850 och ligger intill Torsåsån som är ganska igenväxt och sommartid uttorkad. Med lite upprensning skulle detta kunna vara en riktigt fin ställe.
Samtidigt ska man komma ihåg de umbäranden som folk genomlevde som bodde i dessa små backstugor. Namnet kommer av att stugorna stod på "fri backe". Det vill säga de ägde inte marken som backstugorna stod på, utan de arrenderades ofta på 49 år och betaldes med dagsverken till bonden. De var helt beroende av bonden och vilken tur de hade med honom. Hur många dagsverken de var tvungna att betala och vad som ingick. Om bonden var hård eller mer lätt att ha att göra med.
Jag har läst boken "En arbetares levadsöde eller slaflivet i Sverige" av Pehr Thomasson, en samtida författare som beskriver gripande om backstusittarnas liv och den lille pojken Tore. Boken finns gratis att ladda ner https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/blekinge-forfattare.html
De var ofta så fattiga att de led brist på precis allt. Tillgången till vatten som här intill Torsåsån måste ha varit en stor tillgång för dem som levde här. Då hade de åtminstone vatten att dricka och till djuren samt till tvätt och disk. Men ån torkade säkert ut även förr torra somrar och då blev också vatten en bristvara som allt annat.
Backstugorna var ingrävde i en slänt med tre väggar för att ge skydd för frost och vind. Så när man kommer och går från baksidan av backstugan så ser man den inte, utan plötsligt sticker det bara upp en skorsten ur jorden.
Ådala bryggeri/ bruk är Torsås kommuns äldsta industri
Det var blekingen Nils Petter Håkansson som byggde ett bryggeri här 1861 för öltillverkning. Affärerna gick lysande eftersom husbehovsbränningen genom ett riksdagsbeslut hade förbjudits 1860. Han kunde med tiden uppföra ett större bostadshus där societeten samlades. Många historier finns bevarade hur bönderna med ärenden till Torsås tog en runda om Ådala bryggeri. Ofta slutade besöken med att hästen gick hem självmant medan den drukne bonn´ sov i ruset av ölen, bak i vagnen.År 1920 övertogs rörelsen av Albert Eriksson. Men han sålde vidare rörelsen ganska snart till Erik Miedl som förutom öl startade tillverkning av porter och var under en period det ena av två platser i landet som tillverkade porter. Bryggeriet gick mycket bra och att hade upp emot 40 anställda. Efter Miedls bortgång 1942 såldes bryggeriet i Ådala till bryggerier i Kalmar och Karlskrona som direkt la ner Ådala bryggeri.
Bryggeriet blir bruk
Det var nu som Pektin Ab köpte byggnaderna och tillverkade pektin till syltning under några få år, men det gick inte så bra. Därför började man istället tillverka betonghålsten och därmed var Ådala bryggeris tid över och Ådala bruk föddes. Man tillverkade även föremål av bakelit men företaget gick i konkurs 1965.
Avgasrör
Erik Gustavsson köpte lokalerna och startade med tillverkning av ljuddämpare och avgasrör 1967. Detta gick så bra att företaget kunde exportera. Företaget togs över av några i produktionen på 1980-talet och bytte då namn till Ådala verkstad AB.
Ådala bruk är idag en privat byggnad och går ej att besöka, men man ser den vackra tegelbyggnaden från vägen. Ådala bruk ligger i byn Ilingetorp och är en typisk förindustriell byggnad från 1936. Men intill ån har det här funnits verksamhet sedan mitten av 1800-talet. När byggnaden brann ersattes den med nuvarande tegelbyggnad.
Såg och kvarn
I byn intill ån har också funnits såg och kvarn som tog tillvara på vattenkraften ur Torsåsån. Genom byn går den gamla häradsvägen och hela byn ger ett ålderdomligt utseende med äldre byggnader och flera vackra välbyggda stenmurar.
På 1930-talet byggdes den nuvarande vägen som delade byn i två halvor. Även järnvägen mellan Torsås och Gullabo gick genom den norra delen av byn med en järnvägsstation som hette Ilingetorp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar