Hasslö- morgonturens paradis

Höräfsa för häst. Horn, Hasslö.

Västra Hästholmens fort

På väg ut till Hasslö passerar vägen förbi Västra Hästholmens fort strax efter öppningsdelen på bron. Fortet är låst och går inte att besöka. Men det ligger så påtagligt i landskapet när man passerar oavsett om man kommer till lands eller sjöss att det är värt att nämnas. Det var en kunglig befallning år1689 som gjorde att fortet började byggas och som mest har 300-400 man varit förlagda här. I början av 1900-talet var Västra Hästholmen ett av Sveriges modernaste medelsvåra batterier och var bemannat under en stor del av andra världskriget. Hasslöbron blev klar 1964 och vägen ut till Hasslö drogs via Västra Hästholmen. När Hasslö bron byggdes var inte alla Hasslöbor helt positiva till att den byggdes. Man var rädd för att biltrafiken skulle störa friden på ön. Bron som numera fjärrmanövreras var den första broförbindelse som Hasslö haft med fastlandet. Längre tillbaka rodde de så kallade fiskarkärringarna in till Fisktorget där skärgårdsbåtarna idag lägger till och sålde sin fisk. Därav står statyn ”Fiskargumman” på Fisktorget i Karlskrona. Västra Hästholmen lades ner på 1980-talet. 

Enligt ryktet skall ett avsnitt av den engelska versionen av Mankells Wallander vara inspelad just här.

En del av paradiset

Nu är sommaren som allra vackrast och för min del har det alltid varit de tidiga morgnarna som lockat både genom att ljuset är som allra mest magiskt just innan och strax efter solen kommit över horisonten. Vid den tiden är det också stilla ute. Havet ligger ofta kav lugnt, det är bleke som vi säger i Blekinge. 

Det är minst sagt skitsegt att stiga upp vid kl:02.30. När larmet på mobilen ringer vid den tiden, strax efter man gått och lagt sig, är det några sekunder man fundera på att stänga av mobilen. Men de gånger då jag ändå, trots alla motsträviga känslor gett mig ut i sommarnatten är det en del av paradiset som jag mött ute på plats i naturen dessa tidiga morgnar. 

Sjömärke, Horn på Hasslö

Dofterna, daggen och stigen mot havet

När jag tar stigen ner mot vattnet kommer jag att tänka på Peter Lundblads låt "Ta mig till havet" som spelats otroligt mycket genom åren på allt från radion, till sommarfester och skolavslutningar. I texten lyckades han fånga allt det där man glömmer på vintern av dofterna, daggen, stigen mot stranden och vågorna som rullar in. Tänk om man kunde fotografera med dofter och spela upp det när blötsnön och saltet ger vita ränder på kängorna och slasket fryser till is så man får utkämpa ett maraton för att kunna hacka sig fram till bilrutan en iskall morgon i total mörker.

Men nu är det sommar och här där jag går denna ljuvliga morgon står naturen i full blom. De jättelika och grova kastanjerna med mustigt gröna och storflikiga blad blommar med stora vita blomklasar som doftar milt i den lätt fuktiga morgonluften. I vägrenen växer smörblommor och här på Hasslö trivs tjärblomster bra. Marken är torrare intill bergknallar och vägrenar där den växer i tuvor och lyser i solskenet med sin färgprakt. Denna solälskande lilaröda växt kan lapa mycket sol på den här ön som kallas Lilla Hawaii för de många soltimmarna som mäts upp just här. Men mätstationen som satt hela Karlskrona kommun flera gånger på Solligans bästa platser finns ute på Kungsholms fort.

Horn

När jag nu går ner mot stranden så svämmar vägkanten på sina ställen över av dessa tjärblomstertuvor som kan bli upp emot 50 cm höga och det bidrar till att den hänger ut över vägkanterna och färgar vägrenen rosalila. Det latinska namnet, Silene viscaria, kommer från viscum som betyder lim och vi har väl alla upptäckt det där tjärliknande klibbiga ämnet på stjälken då vi plockat tjärblomster.

Fjorton minuter soluppgång

Nere vid havet har stenarna spolats runda sedan urminnes tider och det är lite svårt att få stativet rätt i det småkulliga underlaget. Till slut lyckat jag rigga upp kameran och monterat på kameran med hjälp av några flata stenar från stranden under stativets fötter. Denna morgon är planen att spela in den uppstigande solen. Filmklippet tar 14 minuter från det att jag sätter på kameran strax innan solskivan blir synlig vid horisonten tills det jag tycker den kommit så långt upp på himmelen att jag anser att soluppgången är över. Solen lyser nu i en stark vitgult sken istället för de färgharmonier som utspelar sig under soluppgången då horisonten färgas i bleka nyanser av rosa, ljusblått, violett och till sist starkt rött och lila.

Jag förundras också över hur långt österut solskivan hinner förflytta sig på dessa 14 minuter. Det är först nu när jag står och verkligen iakttar soluppgången som jag lägger märke till det fenomenet. Det är intressant att när man ger sig tid att vara tyst och stilla i naturen och bara följa med i vad som sker så lägger man plötsligt märke till alla de där små och stora detaljerna som man har för bråttom att se i vardagsstressen. Men här i soluppgången ger jag mig tid att ta in hela sceneriet som naturen visar upp medan jag själv satt mig ner och bara är. Konsten att bara vara är en lisa för själen.

Så dessa 14 minuter är vad man har på sig om man vill fotografera en soluppgång och det går lika fort då solen väl bestämt sig för att gå ner under horisontlinjen till kvällen. Men under den första 45 minuterna är ändå morgonljuset betydligt mildare än dagsljuset som sedan tar vid.

Vid Horn finns en rad bodar och bryggor och i bakgrunden syns siluetten av Karlskrona på ön Trossö. När jag kommer förbi skärgårdsbåtarnas brygga denna morgon är det varmt och redan vid 06-tiden har det blivit för varmt för att ha luvtröjan på, så den åker in i baksätet på bilen medan jag förflyttar mig de 3 kilometerna det är från Horn till Garpahamnen.

Garpahamnen

Hasslö har en mängd med sjöbodar runt om ön och ingen annan av de Blekingska öarna eller fiskelägena kan riktigt mäta sig med detta antal. Fascinerande att se hur de skiftar i ålder, stil och utformning.

Namnet "Garp" betyder "tysk", och här har det under medeltiden funnits en handelsplats för Hansan. Garpahamnen har varit en stor fiskehamn med varv och numera har Sjöräddningssällskapet sin brygga här.

På några bodar hänger näten och fiskeredskapen traditionsenligt så som man tänker sig att det bör se ut i en skärgård. Runt om stör plastlådorna för fisk och redskap min fotografering men fiskarna håller nog inte med mig om att byta ut plastlådorna i grälla färger till något mer fotovänligt, något som ger ett mer genuint uttryck i mina bilder. Bilderna hade då blivit betydligt bättre med trälådor än moderna plastlådor. Men det är så det ser ut. Världen är inte anpassad efter min önskan om vad som ger bra bilder.

Sjöbodarna nere i Garpahamnen har fina namn

Jag går en lite runda denna morgon även bland sjöbodarna på Fiskaregårdsvägen. När jag passerat husbilsraden där befolkningen fortfarande sover, tar jag av ner mot stranden och går in bland en liten by av rödmålade sjöbodar som ligger utspridda på ett mer bergigt område. Här är det mer kuperat vid stranden än borta vid Horn. Trätrappor leder till en del bryggor och på någon av dem finns soffor. Man kan ana att de som äger fiskebodarna och som vistas här dagligdags älskar miljön och ändå ska platsen fylla sitt syfte genom att underlätta fisket och sjölivet. Majoriteten av båtarna ser ut att höra ihop med fiske och inte med livet i fritidsbåtar för lata dagar på klipporna längre ut i skärgården. Den typen av båtar ligger i mängder nere i Garpahamnen där det finns service för fritidsbåtar och husbilsplatser.

Jag tar lite bilder av några få lupiner i vackra färger och en liten grupp mandelblom. Sjöbodarna är fantastiska fotoobjekt men då magen vill ha frukost bestämmer jag mig för att återvända en annan morgon och går istället ner tillbaka till Garpahamnen. Där växer en stor blommande hagtorn och under den återigen tjocka tuvor av tjärblomster.

I Garpahamnen tar jag fram en stol ur bilen och frukost som jag kan avnjuta medans de sista dimmorna lämnar hamnen. En trött svan sätter upp huvudet och tittar avvaktande på mig när jag går förbi. Sedan sover hen en stund till. Men halvvägs in i min frukost reser den sig och sträcker ut halsen innan den går ner i vattnet och simmar iväg. Några småbåtar kommer in med ensamma äldre fiskare som vant styr in vid sina bryggor och landar morgonens fiskfångst. Några par av skäggdoppingar dyker i hamnbassängen. Det är två olika par men jag kan inte se några ungar och inte heller tycks de göra sig ärenden till något bo inne i vassen. Lite märkligt tänker jag och minns förra årets besök på samma plats. Då ett par skäggdopping hade en rad med ungar. Den ena föräldern höll sig i vassen medan den andra simmade fram och tillbaka med mat.

Efter någon timma då jag ger mig av från Hasslö, har husbilsfolket ännu inte vaknat men en och annan hundägare har kommit förbi. Jag tar en runda runt hamnen vid Hallarna och ett besök på Almö innan jag styr kosan hemåt för den här gången.

Fabian Månsson staty och grav

Fabian Månsson (1872-1938) var en författare och som socialdemokratisk riksdagsman var han en känd agitator.
Han skrev även flera historiska böcker och han var också den som på nytt började intressera sig för Nils Dacke. Han historiska intresse för den dittills baktalade och hatade upprorsledare gjorde att ny fakta kom fram och fick en ny mer nyanserad bild av både Nils Dacke och Gustav Vasa.
Fabian Månsson satte sig helt enkelt på cykeln och åkte omkring i Dacke bygd och pratade med folk vilket ledde till att hans böcker och reflektioner växte fram ut bygden och gräsrötterna istället för belästa ovanifrån perspektiv.

Fabian Månsson och Maria Qvist är begravda i en egen lund invid havet på Hasslö.

I dag hör vi inte så ofta talas om Fabian Månsson, men på sin tid var han en känd personlighet.
Fabian Månssons staty står på Hasslö och han är begravd i en egen lund tillsammans med sin hustru Maria Qvist i närheten av havet på Hasslö. 

Följ Fabian Månssonsväg så är platsen skyltad.

Hallarna och Näset

Direkt man kört av bron ut till Hasslö kan man ta till höger på Lotsviksvägen och kommer då till Näset som är en magisk plats att studera solnedgången ifrån. Många badar ifrån Lotsbryggan, men någon egentlig badplats finns här inte.

Fortsätter man ytterligare ett stycke väster ut kommer man fram till Hallarna som varit en av Blekinges största fiskehamnar. Här hittar man idag en mängd trevliga fiskebodar och en fin utsikt från havet. Jag har sett att även här badar en del ifrån bryggorna, men jag har inte provat på det själv. Däremot har jag många gånger som du kan se av bilderna strosat omkring med kameran och beundrat sjöbodarna och sedan slagit mig ner med en matsäck och bara njutit av havet och miljön. Det finns många platser på Hasslö som är riktigt fina!

Badplatsen Sandvik

Badplatsen på Hasslö heter Sandvik och är en stor fin och välordnad badplats med gräs, sand och klippor. Det finns även en lekplats för barnen.

Det är en liten bit att gå från parkeringen ner till badplatsen, men på en jämn väg så det är inga problem att ta sig fram med exempelvis en barnvagn.

Badplatsen är skyltad från korsningen vid Garpahamnen där man tar av åt höger. 

Fågel

Vill man skåda fågel så finns det flera möjligheter på ön. Garpahamnen brukar tidiga morgnar bjuda på sjöfågel som skäggdopping, svan och änder. Hallarna och Näset samt Horn är platser där det är lätt att ta sig ner till havet. 

Närmaste större fågellokal med torn är Vambåsa hagmarker. Lättast kör man in från E22 efter Förkärla kyrka mot Hasslö rondellen när man ser den stora ladan. Vambåsa hagmarker är inte skyltade från det här hållet, men om man väljer att köra in här vid Vambåsa lada kommer man direkt på fågeltornet och dammen. Man kan också köra in från vägen som går från rondellen mot Almö som är skyltat och får då en promenad på någon kilometer innan man är framme vid fågeltornet. Igenom området går en skogsväg för bil som är avstängd för obehörig trafik. Men man kan följa den med barnvagn eller rullstol även om den inte är tillgänglighetsanpassad.

Den här serien med gäss tog jag mellan Näset och Hallarna. De såg ganska festliga ut där de stod med huvudena högt uppstuckna ur vassen. Och mycket riktigt var det vaksamma föräldrar. Efter att ha följt dem ett bra tag kom några ungar fram. Särskilt roligt var det att se hur ungen tog efter föräldern när den drack vatten. 

Bildserier tagna vid  Horn på Hasslö

Bildserier tagna vid Hallarna på Hasslö

Vid Hallarna finns det en mängd sjöbodar som är roliga ett gå runt och kika på. En del är märkligt uppallade av sten, en del riktigt gamla och många är riktigt vackra.

Bilder tagna vid Näset

Hasslöbilder övriga