Skogen kring Snöfors är en äldre lövskog med inslag av ädellöv som är fin att vandra i och särskilt i området kring forsen och Snöflebodaåns kanter.
Många av lövträden är stora och grova och ån flyter sakta genom denna lövsal som var extra vacker då höstens färgade lövverk börjat ge sig till känna den soliga september dag så jag var där.
I ån kan man se hur stenarna rundslipats under årmiljonerna trots att Snöflebodaån är ett mindre vattendrag har den satt sina spår i dalgången. I området finns ett Natura 2000-område.
Kvarnen är privatägd men den har en intressant historia
Kvarnarna var ofta traktens samlingsplatser och kulturhistoriskt visar de hur vattenkraften utnyttjats och var livsviktig för att kunna överleva i skogsbygderna. Här fanns det nödvändiga fisket och vattenkraften som behövdes för att mala mjöl och få virket sågat.
Det fanns en kvarn här redan på 1850-talet och lite senare tillkom boningshus och en såg, Vattenkraften har utnyttjats här ända in på 2000-talet. I slutet av 1800-talet då man fördjupade dammen fanns här en ålkista vilket betyder att ålen tog sig upp hit genom det snirkliga vattensystemet från Östersjön genom Skräbeån till Ivösjön, och därifrån genom Holjeån för att bli uppfiskade här ur Snöflebodaån. Detta gäller även öringen då det finns en fisktrappa vid dammen.
1909 köper Karl Olsson som går under namnet Masse kvarn och såg och platsen får då namnet Snöfors. Så tidigt som på 1920-talet byts kvarnhjulen ut mot vattenturbin och fallhöjden som är 3 meter gör att kvarn och såg kan drivas årets om. Elektricitet fick man genom den egna kraftförsörjning och telefon installerades tidigt på gården. Kvarnägarfamiljen på 1900-talet drev både såg och kvarn, jordbruk samt kakelugnsmakeri. Kakelugnarna tillverkades på kakelfabriken i Karlskrona.
Snöfors ligger söder om Snöfleboda. Kvarnen på östrasidan av Snöflebodaån medan skogen finns på västra sidan. Från Olofström kör man mot Snöfleboda och Snöfors ligger där vägen viker av mot Isaksmåla.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar