Granhults, Sveriges bäst bevarade träkyrka

 

Granhults kyrka och Bårbärarvägen – en resa genom åtta århundraden

Djupt inne i det småländska landskapet ligger Granhults kyrka, liten och till synes anspråkslös men med en närmast enastående historia. Kyrkan är Sveriges äldsta bevarade träkyrka och en av landets äldsta bevarade timmerbyggnader. När du går fram mot den tjärade träbyggnaden möter du timmer som höggs för mer än åttahundra år sedan.

Årsringsdateringar visar att kyrkans äldsta timmer fälldes omkring 1217. Kyrkan uppfördes troligen under de närmaste åren därefter, omkring 1220. Att en medeltida träbyggnad har överlevt så länge är mycket ovanligt. De flesta träkyrkor från samma tid revs, brann eller ersattes av större kyrkor av sten. Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

En kyrka som församlingsborna vägrade riva

Under 1800-talet ansågs många av Smålands små medeltidskyrkor vara för trånga och omoderna. Befolkningen hade vuxit och biskop Esaias Tegnér förespråkade stora, ljusa och rymliga sockenkyrkor. Många äldre kyrkor revs och ersattes av de byggnader som senare kom att kallas Tegnérlador.

När den nya kyrkan i Nottebäck stod färdig på 1830-talet skulle även Granhults gamla kyrka tas ur bruk och rivas. Men Granhultsborna vägrade att låta sin kyrka försvinna. I stället började de använda byggnaden som spannmålsmagasin. Därigenom undvek kyrkan rivning och kunde bevaras.

År 1879 fick Granhults kyrka åter användas som gudstjänstlokal. Den används fortfarande vid gudstjänster och kyrkliga förrättningar. Kyrkans räddning är därför också en berättelse om lokal envishet och om människor som förstod värdet av sin gamla kyrka långt innan kulturmiljövård blev en självklar del av samhället.

Altare och predikstol

Tjärade träspån skyddar de medeltida väggarna

Kyrkan är byggd av liggande, planbilat timmer med släta knutar. Både väggarna och det branta taket är klädda med tjärade träspån. Den mörka spånbeklädnaden skyddar det medeltida timret mot väder och vind och ger byggnaden dess ålderdomliga karaktär.

Långhuset är knappt tio meter långt. Det motsvarar ungefär den största längd man kunde få fram på raka timmerstockar utan att behöva skarva dem. Det smalare koret är omkring 4,4 meter långt och lika brett.

Från början var öppningen mellan långhuset och koret betydligt mindre än i dag. De som befann sig i långhuset kunde därför bara se delar av det som prästen gjorde framför altaret. Triumfbågen vidgades 1819.

De ursprungliga fönsteröppningarna var små, rundbågiga och placerade högt upp på väggarna. Det måste ha gjort det medeltida kyrkorummet både dunkelt och stämningsfullt. De större fönster som finns i dag sattes in under 1700-talet. Spår efter de äldre öppningarna finns fortfarande kvar och är värda att leta efter.

Hagioskopet – en öppning in mot altaret

Hagioskåpet där en lucka i ytterväggen kan öppnas.
Ett titthål in till kyrkan för dem som inte fick lov att besöka den.

På korets södra vägg finns ett hagioskop. Det är en liten öppning genom väggen som gjorde det möjligt att se in mot altaret utifrån.

Öppningen kunde användas av människor som av olika anledningar inte fick eller kunde delta inne i kyrkan men ändå ville följa mässan och rikta sina böner mot altaret. Hagioskop är ovanliga i svenska kyrkor och utgör en av Granhults kyrkas mest intressanta medeltida detaljer.

Sakristian

Ett överraskande färgrikt kyrkorum

Kyrkans mörka och enkla utsida förbereder dig knappast på det som väntar innanför dörren. Väggar och tak är fyllda med målningar, slingrande växtornament, moln, änglar och bibliska gestalter.

De stora målningarna i långhuset, koret och vapenhuset utfördes 1753 av kyrkomålaren Johan Christian Zschotzscher. Motiven är framför allt hämtade från Uppenbarelseboken. I kortaket framställs tillbedjan av Lammet, omgivet av moln och änglahuvuden. I långhusets tak finns en stor central målning där Gud sitter på sin tron, omgiven av evangelistsymboler och en tillbedjande skara.

Under 1700-talsmålningarna finns fragment av ännu äldre medeltida dekor. På delar av triumfbågen och korets östra vägg kan man ana spår från kyrkans äldsta historia.

Sakristian tillkom under 1600-talet och har en egen rik målningsvärld. Här finns motiv som Adam och Eva vid kunskapens träd, syndafallet, utdrivandet ur paradiset och Abrahams offer.

Takmålningarna

Altartavla, predikstol och medeltida skulpturer

Altartavlan och krucifixet skapades 1699 av Torbern Röding. Predikstolen är från 1669, medan delar av dess ljudtak har daterats till 1650 och troligen har tillhört en äldre predikstol.

Bland kyrkans mest värdefulla medeltida föremål finns en skulptur av Sankt Olof från 1400-talet. Här finns även en sengotisk madonnaskulptur av ek från omkring 1475 och en primklocka från senmedeltiden.

Klockstapeln och den medeltida kyrkklockan

Den fristående klockstapeln uppfördes i början av 1700-talet. På en av bjälkarna finns årtalet 1703 inristat. I stapeln hänger två kyrkklockor. Den större klockan är medeltida och kan vara gjuten under 1300- eller 1400-talet. Den mindre klockan göts om 1818.

Vid ingången till kyrkogården passerar du en gammal stiglucka från 1700-talet. Kyrkogården omges av en stenmur och här finns flera äldre gravvårdar som bidrar till platsens ålderdomliga stämning.

I muren intill stigluckan finns en särskild trappa. Den har förknippats med äldre tiders begravningsseder, då människor som hade tagit sitt liv inte fick föras in genom kyrkogårdens vanliga ingång. Kistan fick i stället bäras över muren.

Bårbärarvägen – vägen som de döda färdades

Intill kyrkomiljön finns den gamla Bårbärarvägen. Namnet minner om en tid då den döde bars till kyrkan och kyrkogården på en bår eller i en kista som vilade på bärarnas axlar.

Före moderna vägar och begravningsbilar kunde färden till kyrkan vara både lång och ansträngande. Släktingar, grannar och andra människor från byn hjälptes åt att bära den döde. Vägen blev därför den avlidnes sista färd genom det landskap där han eller hon hade levt.

Bårbärarvägen ger ytterligare en dimension åt besöket. Den påminner om att kyrkan inte låg avskild från människornas vardag. Vägarna hit användes vid dop, gudstjänster, bröllop och kyrkhelger, men också under de tunga vandringarna till begravningar.

Någon verifierad uppgift om Bårbärarvägens fullständiga längd eller exakta historiska sträckning har inte kunnat fastställas. Den är inte en markerad vandringsled men skyltad intill parkeringen.

Kaplansgården och hembygdsgården

I direkt anslutning till kyrkan ligger den gamla kaplansgården, som i dag används som hembygdsgård. Bostadshuset uppfördes i början av 1700-talet och fungerade som prästbostad fram till 1912.

Här finns även en välbevarad överkragad loftbod. Årsringsdatering visar att virket till loftboden fälldes under vintern 1766–1767. Kombinationen av kyrkan, klockstapeln, kyrkogården, stigluckan, kaplansgården och loftboden gör att Granhult upplevs som en hel kulturmiljö, inte bara som en ensam kyrkobyggnad.

Ett historiskt odlingslandskap

Området runt Granhults kyrka är av riksintresse för kulturmiljövården. I landskapet finns gravrösen, hällkistor, skålgropar och stora områden med fossil åkermark. Ett av områdena innehåller över 2 000 röjningsrösen. Här finns också spår efter gamla åkertegar och hägnader, varav vissa har kunnat dateras till järnåldern.

Granhults kyrka står därför i ett landskap som brukats långt innan kyrkan uppfördes. Se dig gärna omkring även utanför kyrkogården. De gamla vägarna, stenmurarna, odlingsrösena och gårdsmiljöerna är delar av samma långa berättelse.

Vägbeskrivning

Kyrkan är skyltad från väg 31 (Vetlanda- Kalmar/Karlskrona) mellan Lenhovda och Nottebäck

Kommun: Uppvidinge kommun
Adress: Granhult 2, 364 44 Norrhult
GPS-koordinater: 57.047131, 15.208061
Google Maps: Granhults kyrka
Parkering: Parkering finns i anslutning till kyrkan och hembygdsgården.
Sommaröppet: Kyrkan är normalt öppen klockan 08.00–18.00 under sommarmånaderna fram till den 31 augusti. Kyrkan kan vara tillfälligt stängd vid vigsel, dop, begravning eller annan förrättning.