Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com: Lillö ekhage med bedårande utsikt över Hallarumsviken med vikingatida historia

Lillö ekhage med bedårande utsikt över Hallarumsviken med vikingatida historia

Mellan öarna finns rester av en vikingatida pålspärr mot Tomtö fornborg

Lillö, en rofylld kohage med utsikt

På en udde ut i Åbyviken ligger Lillö, en liten by med några få hus och ett varierat landskap. Byvägen följer en dal med bördiga åkrar som sträcker sig ända ner till havsbrynet. Här nere finns plats för en till två bilar att parkera vid en trapp som tar oss in i hagen med betande djur. Området är inget naturreservat utan till synes helt vanlig kohage, men en vacker sådan.

Här växer stora ståtliga ekar som breder ut sina genar och skuggar marken som under april och maj är fylld av vårblommor som svalört, vårlök och vitsippor. Här och var ser man lummiga björkdungar där den blå vattenytan ifrån viken kan anas mellan de vita stammarna. Uppe på berget tar allt fler enbuskar vid och så kommer man fram till bergsryggarna med en helt magnifik utsikt över havet och den närmaste skärgården.

Berget stupar lodrätt ner i havet och nedanför oss breder hela Hallarumsviken ut sig. En plats som har haft en historiskt viktig betydelse. Man ser gravfältet Store Backe med det vikingatida gravfältet längst in i viken. Andra sidan viken ligger naturreservaten Stora Rom och Hallarumsviken och man ser bergen med sina höga lodräta väggar ut mot havet och som erbjuder en storslagen utsikt. Med en kikare eller bra syn kan man ana människor som njuter av utsikten andra sidan viken, precis som vi själva gör här uppe.

Lite söder ut finns resterna av en fornborg på en holme dold av Björnön rakt framför oss. De gula skyltarna på ön skvallrar om att den ingår i ett fågelskyddsområde som är fredad mellan den 1 april till den 15 juli och därmed får man inte lov att gå i land där. Men här uppe ifrån ser man mängder med olika fåglar som bland annat blåmes, domherre, gäss, skäggdoppingar, tärnor, måsar, svanar och skarv.

Aulakråka

I Blekinge går skarven under det dialektala namnet ”ålakråka” med uttal ”aulakruåka”. I Blekinge får man lära sig hur diftonger låter. Det vill säga den Blekingska dialekten uttalar ofta två vokaler efter vartannat i samma ord. Man åker in till ”staun” eller ut ”pau” landet.

Havet ligger bleke- Blekinge

I Hallarumsviken fanns en hamn kanske så tidigt som på järnåldern, och här låg båtarna i väntan på rätt väder för att runda Torhamnslandet. I vattnet finns pålspärrar från vikingatiden och yngre järnåldern. Enligt Leif Stenholm (1986) så kom namnet Blekinge till här. Bleke beskriver när vattnet ligger helt stilla, kavt lungt.

Med utsikten från berget på Lillö kan man låta fantasin flöda och fundera över hur platsen och viken var befolkad för tusen år sedan. En livfull plats med byar, vårdkasar, skepp och handel. Berget på Lillö är numera en rofylld plats som passar för den som vill njuta av naturens skönhet eller vill botanisera bland alla de växter och djur som lever i den artrika kohagen.

Tänk på att det är en privatägd mark och visa därför respekt. Ta med dig skräp och stör inte de betande djuren.

Vägbeskrivning/tillgänglighet

Koordinater: 56.15247,15.79384

Från E22 svänger du av vid Ramdala och kör förbi kyrkan tills avtagsvägen mot Säby. Kör in där och nästa avfart ner till Lillö ligger mellan två ladugårdar som har en förbindelse i takhöjd. Man ska köra under dessa och fortsätta rakt ned tills man ser havet och trappen som går över staketet.

Tillgängligheten är här begränsad då det är en kohage som utsikten finns i. Platsen är inte lämplig för barnvagn eller rullator. Man behöver kunna klättra över staketet och gå i kohagen utan problem där det inte finns någon väg/stig. Det finns gott om branta stup.

Vitsippor och svalört under de gamla ekarna

Hallarumsviken en viktig plats under vikingatiden

Varö, en plats för en vårdkase

Ifrån Lillö kan man se Varö där man antar att namnet syftar på att ön varit platsen för en vårdkase. Ett signalsystem som användes med tända eldar för att varna andra för inkräktare och främmande skepp. Mellan den stora ön Dragsö och Tomtö har man funnit resterna efter en vikingatida pålspärr, den så kallade Tomtöspärren.

Store Backe / Snarkets järnåldersgravfält

I den norra delen av Hallarumsviken ligger Store Backe, som kallas Snarket i folkmun. Det är ett järnåldersgravfält där stora delar blivit bortodlade under historiens lopp. Man vet att här har funnits en bondehamn under 1600-1700-tal, men vissa forskare menar att det också kan ha varit platsen för en tidigare större hamn.

De senaste årens arkeologiska undersökningar tyder på att här har funnits en stormannagård i närheten. Kanske har den legat i någon av de intilliggande byarna.

Fornborg och pålspärrar från vikingatiden

På ön Tomtö fann Ingemar Atterman en formborg på 1960-talet. Det är en så kallad farledsborg. I från denna och mot ön Dragsö nedanför Lillö går Tomtöspärren. En vikingatida pålspärr. Även utanför Bussevik finns en pålspärr.

Vad har man skyddat?

Så vad har man skyddat? Den frågan är nog nyckeln till hela den spännande historien kring Hallarumsviken.

Troligen har Hallarumsviken med fornborg, vårdkasar och pålspärrar ingått i skärgårdens sammanlänkade försvarssystem. Väster om Hallarumsviken finns en förvarsanläggning på den lilla ön Borgholm och runt Västra Skällön som nu är ett naturreservat, tror man också att en stormannagård legat. Även där finns pålspärrar och numera borttagna järnåldersgravar. Västra Skällön har också den välbevarade runstenen som kallas Sturköstenen. Detta felaktiga namn har också den silverskatt som ett par bönder hittade på Västra Skällön under de sista åren av 1800-talet. Silverskatten går under namnet Sturköskatten trots att man fann den på Västra Skällön. De borde heta Skällöstenen och Skällöskatten.

Lokala hövdingar

Med all sannolikhet är det järnåldern- och vikingatidens elit som bott här i skärgården. Lokala hövdingar på egna stormannagårdar, utrustad med skepp och krigare. Både runt Hallarumsviken, Västra Skällön och nästa vid Augerum som jag funderat över i ett tidigare blogginlägg finns pålspärrar från vikingatiden.

Kungsgårdar

Även vid Hjortahammar finns en rad olika pålspärrar från vikingatiden och även här är arkeologerna ense om att det en gång måste ha legat en större hamn, tros att man inte kan peka ut den direkta platsen. Vid Hjortahammar och det närliggande Vambåsa vet man att det legat ett kungalev, som var en av kungen ägd gård där förtjänsten gick till kungen och hans hov. Även vid Lösen har funnits ett kungalev, men placeringen är svårtolkad ihop med pålspärrarna vid Lyckebyån mynning.

På vägen ut mot Knösö finns en plats mycket nära en av pålspärrarna som heter Köpingö. Namn med köping är på andra platser namn för större handelsplatser som ex. Köpingsvik på Öland. I Blekinge finns bara två stycken orter med köping-. Dels Köpingsö på väg ut mot Knösö och dels Köpegårda öster om Karlshamn.

Jag är inte arkeolog eller historiker, och det kanske inte heller du som är min läsare är, men visst är det oerhört spännande att låta fantasin flöda runt dessa spännande platser där de riktiga arkeologerna funnit så många intressanta fynd.