 |
Nina Persson SHM 2017-08-04  |
I Lösens gamla kyrka fann man den här runstenen där runristaren roat sig med att skriva in "Ego sum lapis" som betyder "Jag är en sten".
Istabystenen finns sedan 1878 på Statens historiska museum i Stockholm. Inskription är enligt Statens historiska museum skriven med den äldre futharken och lyder:
" Efter Härjulv (är stenen rest). Halv Hjorulvsson ristade dessa runor"
 |
| Sara Kusmin SHM |
Hådulv ska troligen ha varit son till Häjrulv. Hjortulv är enligt stenen ännu en person med släktband till de två övriga. Man kan ana att dessa tre personligheter är son, far och farfar, men det är inget som kan bevisas. Stenen är ristad med urnordiska runor och är daterad till 600-talet, vilket gör att Hjortulv borde ha levt under 500-talet. Istabystenen är därför mycket speciell på det sättet att det låter oss få namn på tre personer som levt för omkring 1500 år sedan.
Dessa stormän som tillhörde eliten omnämns även på Stentoften som står inne i Sankt Nicolai kyrka i Sölvesborg Sankt Nicolai och runstenarna
Det omnämns av kyrkoherden i Mjällby att Istabystenen blivit flyttad i början av 1700-talet. Man vet därför inte stenens exakta ursprungliga läge men det är en stor glädje för hela Blekinge att Istabystenen återvänt till sin hemby, åtminstone som en exakt kopia.
Vid
arkeologiska undersökningar i Istaby har man hittat rester efter både
långhus och gravar från tidig järnålder runt år 0-250 e.Kr.
Enligt Kerstin Ekero Eriksson så tog järnålderns krigare över egenskaper från rovdjur, fåglar eller gudar genom att ikläda sig hjälmar med ornamentik som föreställde dessa djur. Ett annat sätt var att ta namn från dem som hade magiska och övermänskliga krafter.
Här i Istaby på Listerlandet kan man därför sluta sig till att vargen haft en särskild betydelse för denna stormannaätt som tagit sig namnet Ulv.
Läs mer under Istaby unik klungby med runsten från 600-talet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar