Runstenar i Blekinge

Lösens gamla kyrka

Stenen finns på Statens historiska museum och inskriptionen lyder:

"Ego sum lapis" vilket betyder Jag är sten

Nina Persson SHM 2017-08-04

I Lösens gamla kyrka fann man den här runstenen där runristaren roat sig med att skriva in "Ego sum lapis" som betyder "Jag är en sten". 

Förlorad runsten i Lösen med runor och ett kristet kors
Sakristian tillhör den äldsta medeltida kyrkan. En tyvärr förlorad runsten har funnits i Lösen som vi känner till genom en avbildning från 1700-talet. 

Runstenen var unik för Blekinge då ett kors fanns inristat på runstenen och visar att den tillkommit under övergången till den kristna tron. 

Inskriptionen löd: ”Toka lod rejse d (isse) stene (efter) Gunne (?) den gode, Gyrds arving”. 

Två andra runstenar är kopplade till Lösen men anses vara från en senare tid. 

Även en gravhäll är funnen i Lösen med inriktning " Oatmar ok Rainmöt" dvs. Ökar och Reginmond. Gravhällen anses vara äldre än den tidiga medeltidskyrkan som man tror uppfördes runt år 1200.  Detta gör att man tror att det kan ha funnits en ännu tidigare träkyrka på platsen vilken gravhällen hört till. 

Sturkö stenen Dr 363, plats för en stormannagård?

Sturkö stenen står i Västra Skällö naturreservat

På väg ut mot Sturkö i den delen av Karlskrona skärgård som har landförbindelse passerar man Västra Skällö som är ett fint litet naturreservat intill havet.  Platsen är populär för solbad under sommarhalvåret och ofta åker besökare hit med strandstolar och picknickkorgar då man når havet bara ett kort stycke från parkeringen. Det finns ett torrdass och sopkärl på platsen och strandängarna betas av nötkreatur under sommaren.

I detta lilla naturreservat står numera Sturköstenen, en runstenen från senare delen av vikingatiden ( 1000-talet e.Kr.) och som flyttades hit 1999 från Steksund som ligger på Sturkösidan av sundet och varifrån namnet kommer.

Inskriften på Sturkö stenen

Inskriptionen lyder: ”Gudes skipari  reste ?? sten”.

Skipare var en beteckning på befälhavaren för den kungliga ledungsflottan . En storman kunde under vikingatiden få skattelättnader och förmåner om han kunde utrusta ett ledungsskepp till kungen tjänst.  Västra Skällö ligger i närheten av den större ön Senoren där man funnit uppgifter som antyder på att det funnits ett större hus, Sinhorn hus,  tillhörande den danske kungen. Men man tror också att området runt Steksundet kan har varit platsen för en stormannagård från vikingatiden. Bland annat har det funnits två gravar från samma tid på det intilliggande Skällenäs.

Sturköskatten på Västra Skällan från 1000-talet

På Västra Skällö hittade bönderna Måns Månsson och Peter Olof Petersson 1890 en silverskatt bestående av hundratals silvermynt och smycken. Dateringen av mynten gör att  man kan säga att skatten gömdes undan någon gång under början av 1000-talet. Denna skatt fann man i närheten av den ursprungliga platsen för runstenen som också dateras till samma period.

 Ön Borgholm

Sydost om Västra Skällö, skymd bakom Kölvingsö, ligger en vikingatida försvarsanläggning på den lilla ön Borgholm. Försvarsanläggningen upptar nästan hela ön och mäter omkring 140 gånger 100 meter. I nordöst låg borgen mot en brant stup och idag kan man se rester av låga murar som skyddat ön. Till Borgholm kommer man bara med egen båt. 

Pålspärrar

I området har man också hittat pålspärrar från vikingatiden och en av dem finns i sundet mellan Västra och Östra Skällö, dvs. i sundet till den närmsta ön du ser ifrån runstenen. Sammantaget styrker dessa fynd antagandet om en stormannagård vid Steksundet på Skällenäs.

Vägbeskrivning/Tillgänglighet

Koordinater: 56.1133595,15.7284147

Från E22 mellan Lösen och Jämjö tar du av mot Sturkö och passerar Möckelsundsbron och Senoren innan du når den lilla ön Västra Skällö där naturreservatet ligger på vänstersida med parkeringen intill vägen.

Trots att det är ett så kort stycke till runstenen är den svår att nå med barnvagn eller rullstol då du måste gå till fots en kort sträcka från parkeringen till stenen längs en trampad stig genom en betad strandäng. 

Istabystenen (DR 359) Lättbesökt

Istabystenen finns sedan 1878 på Statens historiska museum i Stockholm. Men en exakt kopia står utanför gamla skolhuset i Istaby och är mycket lättbesökt. Här finns också intressant information om stenen att läsa.

Inskription är enligt Statens historiska museum skriven med den äldre futharken och lyder:

 " Efter Härjulv (är stenen rest). Halv Hjorulvsson ristade dessa runor"

 

Istaby stenen Sara Kusmin SHM

Hådulv ska troligen ha varit son till Häjrulv. Hjortulv är enligt stenen ännu en person med släktband till de två övriga. Man kan ana att dessa tre personligheter är son, far och farfar, men det är inget som kan bevisas. 

Stenen är ristad med urnordiska runor och är daterad till 600-talet, vilket gör att Hjortulv borde ha levt under 500-talet. Istabystenen är därför mycket speciell på det sättet att det låter oss få namn på tre personer som levt för omkring 1500 år sedan. 

Hådulf, Härulf och Hjorulf betyder Stridsvarg, Krigsvarg och Svärdsvarg. De tillhörde Ulfhedningarna vilket betyder Vargskinnen och som var elitkrigare med band till Oden. 

Dessa stormän som tillhörde eliten omnämns även på Stentoften som står inne i Sankt Nicolai kyrka i Sölvesborg Sankt Nicolai och runstenarna 

Det omnämns av kyrkoherden i Mjällby att Istabystenen blivit flyttad i början av 1700-talet. Man vet därför inte stenens exakta ursprungliga läge men det är en stor glädje för hela Blekinge att Istabystenen återvänt till sin hemby, åtminstone som en exakt kopia.

Vid arkeologiska undersökningar i Istaby har man hittat rester efter både långhus och gravar från tidig järnålder runt år 0-250 e.Kr.

Enligt Kerstin Ekero Eriksson så tog järnålderns krigare över egenskaper från rovdjur, fåglar eller gudar genom att ikläda sig hjälmar med ornamentik som föreställde dessa djur. Ett annat sätt var att ta namn från dem som hade magiska och övermänskliga krafter. 

Här i Istaby på Listerlandet kan man därför sluta sig till att vargen haft en särskild betydelse för denna stormannaätt som tagit sig namnet Ulv. 

Läs mer under Istaby unik klungby med runsten från 600-talet 

 Gummarpsstenen Dr 358

Teckning av den försvunna Gummarpsstenen

Denna sten flyttades till Köpenhamn men försvann i samband med en brand där 1728.

Gummarpsstenen dateras till runt 600 e.Kr. och stod ursprungligen i Gummarps utanför Sölvesborg i Blekinge.

I ett dokument från 1627 står det att läsa att Gummarpsstnenen stått " vid en Eng som ligger straux hosz Sylliszborg slott, oc kaldisz samme Eng Gommor Eng".

Inskriptionen

Haduwulf satte stavar tre fff

Stentoftastenen DR 357 i Sankt Nicolai kyrka

Stentoften runsten i Sankt Nicolai kyrka, Sölvesborg

Stentofta stenen med urnordiska runor står innanför dörrarna till kyrkan i Sölvesborg där man lätt kan beskåda den. 

I ett äldre dokument står det att år 1864 flyttas stenen till sin ursprungliga plats vid Stentoften intill vägen till Sölve by, där dem med all sannolikhet stått i ett gravfält som numera blivit bort odlat.

Stentoften är daterad till omkring 500-700 e. Kr.

Stenen ska länge ha stått helt nära ruinen efter Sölvesborgs slott och där i ett kplland som kallades Stentoften. Den var där omgiven av fem andra stenar som bildade en femkant runt Stentoften. Därefter flyttades den till vapenhuset i Sankt Nicolai kyrka.

Inskriften

Inskriften är gjord med den urnordiska futharken och lyder:

Åt Niuha-borna, åt Niuha-gästerna gav Hadwulf äring.

Hariwulf sonen snodde detta.

Detta är runornas hemlighet.

Jag dolde här maktrunor. Rolös perversitet, svekdöd den detta bryter.

Man tror att Niuha är Norgersund på Listerlandet. Och att norrmän steg i land och bosatte sig där under folkvandringstisen. Folkvandringstiden i Sverige benämns åren 400-550 e.Kr.

Tillgänglighet

Mycket god då stenen står inuti Sankt Nicolai kyrka i Sölvesborg.

 

Den omtalade Björketorpsstenen är näst högst i Sverige (DR360)

”Mäktiga runors hemlighet dolde jag här, kraftfulla runor. Den som bryter detta minnesmärke skall ständigt plågas av arghet. Svekfull död ska drabba honom. Jag spår fördärv.”

På baksidan av Björketorpsstenen står det: Jag spår fördärv.

Med ordet ”Arghet” avses den passiva partnern i ett homosexuellt förhållande. Homosexualitet ansågs vara helt oacceptabelt under järnåldern. Tillmälet ”argiu” var därmed bland det absolut värsta man kunde kalla någon.

Enligt den översättning som nu görs enligt Nationalencyklopedin lyder inskriptionen i översättning:

Ärofulla runors rad dolde jag här, mäktiga runor. Rastlös av arghet (dvs. perversitet), död genom list skall den bli som bryter detta. Jag spår fördärv.

Övergång mellan den äldre och yngre futharken.

Runorna är skrivna med en typ av runor som anses vara från övergången mellan den äldre runraden och den yngre. Bland annat beror det på att runan för a-ljudet hör till den yngre runraden. Det finns likheter mellan runraden på Björketorpsstenen DR360 och de från Sölvesborg tillhörande Stentoften Dr 357 i Sankt Nicolai kyrka, Istabystenen DR359 (Kopian står i Istaby) samt Gummarpsstenen Dr358 som flyttades till Köpenhamn i Danmark och försvann vid en stor brand där år 1728.

Näst högsta runstenen i Sverige

Björketorpsstenen är med sina 4,2 meter Sveriges näst högsta runsten. Den högsta runstenen i Sverige är Levenestenen som är 4,5 meter hög. Levenestenen kan du se vid Stora Levene kyrka där den varit delad i två delar och inmurad i vapenhusets vägg men återupptäcktes 1927. Stora Levene kyrka ligger i Vara kommun sydost om Vänern. Inte så långt från Hornborgarsjön och Varnhem för den som är intresserad av att se natur och historiska platser under sin resa.

Sambandet mellan fyra olika runstenar i Blekinge

Jag som bara är en intresserad lekman funderar då på om det kan vara samma runristare, eller i vart fall runristare som gått i lära hos samma mästare? Och varför är runinskrifterna så lika varandra. Jag tänker särskilt på förbannelseformeln från Björketorpsstenen återfinns med orden " Jag dolde här maktrunor. Rolös för perversitet, svekdöd, den detta bryter" på Stentoftastenen (DR357) som står i Sankt Nicolai kyrka i Sölvesborg.

Men enligt riksantikvarieämbetet så ska man inte dra den slutsatsen, utan att det rör sig om att den här runraden är den som varit den gängse inom detta område. Björketorpsstenen saknar personnamn till skillnad från runstenarna i Istaby, Stentoften och Gummarpsstenen som alla tre anger personer ur Ulv-ätten.

Men jag slås då av tanken att personer från Sölvesborgstrakten möjligen skulle kunna ha varit på resa till Västra Vång, som man numera börjar inse har varit en stor kultplats i regionen. Det är därför inte osannolikt att personer ur eliten reste till andra platser av betydelse där andra stormän styrde. Kanske förlorade Ulv-ätten en medlem under resan eller ville hedra någon som hade betydelse för resan? Det kan även vara möjligt att man ville markera sin makt genom att resa ett minnesmärke eller ett gränsmärke medan de var vid Västra Vång på Johannishusåsen för att visa upp sin storhet med att resa Björketorpsstenen medan de var här? På något sätt finns det i vart fall ett samband mellan dessa fyra runstenar som är fantasieggande och brydsamma för både forskare och intresserade lekmän, men exakt hur är ett mysterium som ligger nästen 1500 år tillbaka i tiden.

Björketorpsstenen datering och betydelse

Björketorpsstenen är daterad till 520-700 men forskarna är inte helt på det klara med stenens betydelse. Vissa menar att den markerar en grav till en högt uppsatt person tillhörande eliten. Närheten till Västra Vång där man hittat guldgubbar och som har varit en av de största bo- och kultplatsen i regionen kan styrka den tanken. Men andra menar att det kan ha funnits en kultplats även här vid Björketorpsstenen. Det kan även vara en så kallad kenotaf, vilket betyder att man reser en gravsten till en person där kvarlevorna gått förlorade. Det har också diskuterats om stenen markerar en gräns mellan danerna och svearna? Kanske har man redan under järnåldern tvistat om vart gränsen skall gå mellan danerna och svearna?

En mycket hög runsten

Björketorps runstenen är över 4 meter hög och tillhör därför en av de högsta runstenarna i regionen. Den flankeras av två andra 3 meter höga stenar som saknar runor och bildar tillsammans en trehörning.

Domarringarna

Fortsätter man på stigen förbi runstenen ett kort stycke österut kommer man till två domarringar. Bägge dessa domarringar består av sju stycken stenar placerade i en ring.

Gränsmarkering

Platsen ligger precis i gränsen mellan byarna Listerby som är en den socken stenen tillhör samt byarna Björketorp och Leråkra. Gränsen går mellan de bägge resta stenarna utan runor och rakt igenom runstenen

Norr om den gamla kustlandsvägen

Igenom hela Blekinge går den sedan urminnes tider kallade kustlandsvägen, som vid den här tiden var en ridstig, inte mer. Den har inte passerat Björketorpsstenen vilket man skulle kunna tänka sig, utan Björketorpsstenen har stått norr om kustlandsvägen. Men ändock i närheten av den, då det rör sig om mindre än en kilometer från runstenen till kustlandsvägen som gick vid Listerbyåsar söder om nuvarande E22.

Sägen

En sägen om Björketorpsstenen berättar att en bonde försökte elda upp stenen för att bli av med den. Men han fick så svåra brännskador att han avled.

Kanske runornas spådom slog in?

 

Vägbeskrivning / tillgänglighet

Koordinater parkeringen vid Björkestorpsstenen 56.203012,15.377372

Google maps: Björketorpsstenen

Kör E22 mellan Karlskrona och Ronneby och väster om Listerby vid avfarten Johannishus/Edestad/ Tving svänger du norrut. 

Efter bara några hundra meter kommer du fram på höger sida av vägen till parkeringen till Björketorpsstenen. Den är väl skyltad. Från parkeringen får man gå omkring  hundra meter på en trampad stig.

Tyvärr är tillgängligheten till Björketorpsstenen inte bra och man kommer inte fram med en rullstol. En barnvagn eller rullator kan fungera om man är beredd att trixa lite mellan stenarna längs stigen. En större permobil kan eventuellt klara stigen.

Tjurkö guld brakteat med runor DR IK 184

Guldbrakteaten i guld med runor från Tjurkö

En guldbrakteat i guld från järnåldern hittad på Tjurkö som då tillhörde Augerums socken. Vilket kan vara bra att veta om du vill söka på den i någon databas.

Inskriptionen 

Kunimund gjorde runorna på det välska kornet (guldsmycket) 

Välsk betyder främling.

Google maps: Här hittades guldbrakteaten på Tjurkö

Offerlunden i Halahult

Här kan du läsa om offerlunden i Halahult och de runor som finns där troligen från 1600-talet.

Halahult offerlunden

Bautastenen i Gisla sträte Mörrum(utan runor)

Källor

Blekinge museum

Fornguiden

Fornsök

Riksantikvarieämbetet