Vill Du få email så du inte missar uppdateringar?

Paddla i Lyckebyån











Några av de sista dagarna i maj paddlar jag tillsammans med en kompis på en tvådagars tur på Lyckebyån. Kanotleden börjar i Gusemåla strax söder om Lindås några kilometer utanför Emmaboda.  Men vi bestämde oss för att börja lite söderut vid Skäveryd. Ån blir något bredare där.

När man hyr kanoter kan man få dem ilagda vid flera olika platser längs ån och man har även en rad olika möjligheter att bestämma upptagsplats.













Hela kanotleden från Gusemåla, Lindås till Mästaremåla ska vara 3 mil lång.

Vi paddlade från Skäveryd till Västersjöns upptagsplats/badplats som var en sträcka på nästan 18 kilometer. Men bil var det 13 kilometer då vägen går rakare.

Enligt uthyraren är det ganska igenväxt mellan Fur och Parismåla varför han rekommenderar att man ska paddla i två etapper. Gusemåla-Fur och sedan Parismåla-Mästaremåla.










Gammal landsväg
Ån flyter lungt med en liten ström så att om man som vi vill paddla mycket sakta för att få se djurlivet och njuta av stillheten och naturen behöver man nästan bara styra med en och annan paddling. Vinden var dock ett problem och då det blåste ganska hårt tog vinden tag i kanoten trots att ån ligger skyddad.


Ganska snart efter Skäveryd passerar man två gångbroar i trä som orienteringsklubben använder och därefter paddlar man under väg 28 som går mellan Rödeby utanför Karlskrona och Kosta i norr. Där i korsningen mellan Lyckebyån och nuvarande väg 28  har den gamla Kungsvägen gått och det har funnits broar över ån här under en mycket lång tid. Det finns en vägsten från mitten av 1550-talet som vittnar om detta strax intill ån och väg 28. Det har legat en gammal gård där på södra sidan av ån. Det finns rester kvar av boningshus och ladugård samt några fina högväxta vårdträd.

Den gamla Kungsvägen är samma väg som man ser från Kyrksjön östra sida vid Vissefjärda bakom husen vid Klätorp som en gång var hantverkarnas by. Norröver skär ån och den gamla vägen varandra vid Huvudhultakvarn där en riktigt gammal fin stenbro finns bevarad över ån och sedan fortsätter Kungsvägen andra sidan 28:an upp mot Eriksmåla som var marknadsplats och samlingsplats för bland annat Konga kompani.













Lyckebyån börjar i Visjön som är ett naturreservat norr om Kosta och mynnar ut i Östersjön vid Lyckeby. En sträcka på drygt 10 mil rinner Lyckebyån som en livsnerv av forsar till gamla industrier och landbruk och förbinder sjöar och vattendrag med ett nätverk av vatten i ett drygt 800 kvadratkilometerstort avrinningsområde genom södra Småland och Blekinge.











Plötsligt rör det sig och plaskar ordentligt i vattnet. Jag blir överraskad och vet inte vad jag har kameran och tyvärr blir alla bilderna suddiga. Dels för att det blev ett överraskningsmoment och så rörde sig kanoten samtidigt som djuret far runt ordentligt i en kamp med en fisk som den slutligen slukar i strandbanken.

Min första tanke var att det var en stor orm. Men när den kom upp över vattenytan i rishögen som låg i ånstranden såg jag att det var en utter!!!










Tyvärr ser uttern ut att vara skadad i pannan. Men för övrigt såg den frisk ut och den var i full gång med att ta en fisk som den högg tag i så att några riktigt vassa tänder blottades. Därför hoppas jag att såret snart läker och att den återfår hälsan.

Den var en stor bjässe, riktigt kraftig över ryggen och med långa morrhår som både gav ett sött intryck som på en katt medan de vassa tänderna gjorde att man ryggade tillbaka.











Utter är statens vilt och ska rapportera till Naturhistoriska riksmusset (NRM). Statens vilt är sådana djur som är utrotningshotade eller av andra orsaker behöver följas. Om man vet dödsorsakerna kan det hjälpa till att stödja åtgärder för att rädda dem etc. Det finns formulär på NRM sida att fylla i om man sett något av de djur som ingår i statens vilt och det gäller levande, döda eller spår av djur. Här kan du läsa mer om detta: https://www.nrm.se/forskningochsamlingar/zoologi/statensvilt/museetsroll.9005982.html



Så jag skickade bilder på Uttern och rapporterade den. NRM återkom  och bekräftar att det är en utter men de är mycket beskymrade över skadan och ber att om den skadade uttern ses igen ska man rapportera det till NRM. De skulle konsultera en vetrinär och återkomma. Jag har spridit informationen till fågelskådare i området.










Utter heter på latin Lutra Lutra. De kan väga mellan 5-12 kg och honorna är mindre än hannarna. De blir upp mot en meter långa.

Utter har simhud mellan tårna och kan stänga öronen när de dyker. De lever i närheten av vatten och huvudfödan är fisk men också kräft- och groddjur samt fågel.

Honan får ungar när som helst under året och föder då 1-2 ungar. Utter är aktiv även under dagen.










Underbar paddling
Ån är delvis smal och trolsk med ett romantiskt skimmer över sig när man sakta paddlar ljudlöst nedströms. På de flesta sträckorna  hörs inga motorljud utan man får en härlig vildmarkskänsla när man vare sig ser hus eller hör mänskliga ljud. Men fågelsången ljuder dessto klarare längs ån.


Förutom uttern såg jag ett rådjur, kungsfiskaren, gräsänder, sothönor och sädesärlor. Jag hade helst velat paddlat hela turen en riktigt tidig morgon i soluppgången då inga andra kanotister skrämt iväg djuren längs ån och då ljuset fortfarande är milt och varmt. Jag hoppas det snart blir tillfälle igen för fler paddelturer.











Linneforsbron står det på en skylt. Fast bron ligger mellan Grämnamåla och Karamåla. Linnefors ligger längre ner längs vägen. Där finns rester kvar av byggnader från järnindustrin som tog hand om järnmalmen från sjön.


Där rinner även Linneforsån ut från sjön Törn och precis i å mynningen reglerars vattnat med hjälp av ett stämbord, till Karlskrona kommun som tar sitt  dricksvatten ur ån nere i Lyckeby. Ett stycke nedströms rinner Linneforsån ut i Lyckebyån när man passerar med kanot på västra sidan.


Här vid bron mellan Grämnamåla (östra sidan) och Karamåla (västra sidan) har det funnits en kvarn. På gamla kartor kan man se att det fanns flera vattenfåror innan utdikningen. Rester av byggnader ligger på Grämnamåla sidan.


Söder om bron finns åmader på bägg sidor om ån och i alla fall på östrasidan finns jordhögar ännu kvar intill åbanken av de massor man grävde upp från åns botten när man fördjupade den. På så sätt kom vattennivån att sjunka och mer mark på åmaderna blev odlingsbara. Längs hela ån kan man på maderna se en och annan gammal ängslada finnas kvar som vittnen från det gamla jordbrukssamhället.










Flädingetorps kanotbas
Efter någon timmes paddling kommer man fram till Flädigetorps kanotbas där det finns grillplats och toalett. Det går att bada här i ån även om det inte är en regelrätt badplats. Det finns ett tak uppbyggt av timmerstockar med bord och bänkar under. Ett trevligt ställe att stanna till vid och ta sin första vila och matsäck på.


Toaletter längs kanotleden
Toaletter längs paddelturen finns här vid Flädingetorp, badplatsen/upptagsplatsen vid Västersjön, vid rastplatsen vid Furs bro/ väg 28, upptagsplatsen vid Ledja/Flaken. Men man kan även stanna till vid redskapsbodarna vid Vissefjärda kyrka där det finns vattentoa.









Västersjön en fin tält-bad-grillplats
Den enda riktiga badplatsen längs paddelturen är den i södra delen av Västersjön. Men å andra sidan är den riktigt fin med många pluspoäng. Där finns allt man kan önska. Riktigt fina torrdass och omklädningsrum. Två grillplatser och en riktigt stor gräsmatta och grönområde. Här finns även en brygga vid badplatsen. Upptagsplatsen för kanoter ligger tjugo- trettimeter ifrån själva badplatsen. Här finns även sopkärl att göra sig av med sopor man fått ihop under färden.


Mellan Flädingetorp och Västersjön är det svårt att hitta bra tältplats. Till vår förskräckelse såg vi ett gäng unga killar i några kanoter som tog paus och lämnade elden med öppen låg efter sig. De bara lämnade elden och paddlade iväg. Helt oförståndigt och man kan förstå rädslan för de stora skogsbränderna när människor inte har mer förstånd. Senare på kvällen kom ett rejält regnväder som tur var, med det kan man inte lite slarvigt räkna med.


Vill man ha en bra tältplats så tror jag på första stoppet i Flädingetorp och andra vid Västersjön. Men vill man leva riktigt vildmarksliv kan man förstås slå sig ner vad som helst längs de tätbevuxna stränderna.








Sägner om en gammal storgård
Kyrkeby heter den stora gården man passerar på vänstersida när man börjar närma sig Vissefjärda.
Där finns ett relativt nyrenoverat potatisbränneri som tillverkar Kyrkeby akvavit.
http://kyrkeby.com/
https://www.hembygd.se/vissefjarda/page/23934

År 1515 nämns Kyrkeby i Sten Sture den yngres jordebok som en av tjugo gårdar i Vissefjärda. Men åns stränder har varit bebodda under mycket lång tid då man gjort fynd som är forntida och som finns bevarat i det lilla museet i kyrkstallarna i Vissefjärda. Öppet under juli månad.

Bönderna runt omkring stödde Dacke under 1500-talet. Straffen var hårda. Det berättas att en bonde som hade två oxar fick böta med den ena vilket försämrade överlevnadsmöjligheterna om hälften av tillgångarna försvann. Men det kunde vara värre än svält, då det även fanns de som dömdes till döden och hängdes i byns träd.

Kyrkeby är omtalad dels då det var en stor och rik gård i ett annars knapert  jordbruksområde rikt på sten. Många arbetade på gården och fick därför anknytning dit. Många historier och händelse berättas och jag har fått höra att det spökar i den gamla parken som vätter ner hot Vissefjärda. Några spökhästar ska man kunna se skeenande månklara nätter. I en annan berättelse jag fått höra tillkom gårdens rikedomar genom att ägaren spelade kort med djävulen om nätterna. Vilket var ett aber då det inte bara i äldre tider var en enorm skillnad i klasshörigheten mellan fattig och rik. När berättelser och skrönor också kom in som så kallade falska sanningar skrämde det folk från vett och sans.

I en tredje berättelse jag hört blev någon av gårdsägarna tämligen fetlagd med åren så man fick förstärka hans stol med ett femta ben.


Hembygdsboken I Dackebygd finns mycket att läsa för den som är intresserad av trakterna kring Vissefjärda.










Vissefjärda idyllisk by
I Vissefjärda kommer man förbi kyrkan och ut i Kyrksjön. Bakom kyrkan finns en minneslund placerad på en ö. Hela området kring Vissefjärda är mycket idylliskt. Den stora sjön Törn finns på gångavstånd och en affär för den som vill proviantera. Längs västra sidan av Kyrksjön ligger en golfbana.

Jag var en gång på ett femtioårskalas i Växjö då min bordsgranne berättade att han med kompisar en gång paddlat i Lyckebyån. De kom iväg sent så det hann mörkna innan de slog läger för natten. Men de hade tur då de fann en jämn gräsyta att slå upp tältet på. På morgonen blev de varse att de slagit läger på en golfbana.

Kyrkan är från 1773 men man tror att den första kyrkan som leget på platsen var från 1200-talet. Längs Lyckebyån finns två kyrkor och bägge ligger på stranden till ån. Den andre är Augerumskyrka, 3 kilometer norr om Lyckeby, och där passerar vandringsleden, Lyckåleden.

Strosa i Linnés och Ferbers Augerum

Lyckåleden










Museum i de gamla kyrkstallarna
I Kyrkstallarna finns ett litet välinrett museum som är öppet på eftermiddagarna under juli månad och drivs i Hembygdsföreningen regi.


Kyrkstallarna byggdes på 1800-talet och hade plats för 200 hästar. Förr i tiden gick vägen mellan kyrkstallarna och sedan över en bro som inte finns kvar längre och igenom kyrkogården. Man kan ännu se spår efter detta då man besöker kyrkogården.








Dackes hembygd
Nils Dacke som är den störtsa upprorsledaren genom Sveriges historia ledde ett bondeuppror mot kungamakten och kung Gustav Vasa på 1500-talet mot orimliga skatter och hård utsugning av bönderna i gränslandet mellan Svenska Småland och det som då var det Danska Blekinge.

Innan Dackefejden startades upp bodde Dacke i en by som numera tillhör Vissefjärda församling, men som under Dackes egen tid tillhörde Torsås. Under Dackefejden bodde Dacke på gården Flaken bara några få meter från kanotledens upptagsplats med vindskydd och torrdass vid Ledja/Flaken. Ta gärna en promenad upp dit. Den nuvarande ägaren av gården Flaken har intresserat sig mycket för Dacke och satt upp några infotavlor. Det var där i skogarna mellan Flaken och norra Rödeby som svenskarna hann upp Dacke och dödade honom. Hans tioåriga son steglades vid ett vagnshjul på torget i Kalmar för att han inte i vuxen ålder skulle kunna ta hämnd på mordet av hans far.

På Vissefjärda kyrkogård har man rest en minnessten över Dacke som syns ifrån kanotleden.

Vissefjärda kommer från ordet vese som i sin tur är hämtat från vassen i Lyckebyåns fjärd.






Vesaborg - en av två borgar i trakten.
Man tror att det legat en borg under klockstapeln i Vissefjärda och där finns stenpartier man inte har någon förklaring till. Mig veterligen har inte platsen blivit undersökt.

Men vi ska börja på en annan mytomspunnen plats i Emmaboda som blivit undersökt.
Det berättades att det på en plats mellan två sjöar som kallas Rostockaholme bott en storman som hette Algut och att namnet Algutsboda kommer därifrån. Kopplingen till Algut är troligen en skröna. Då detta inte har styrkts men man gjorde i slutet av 1900-talet undersökningar i området och fann rester av en storgård med fyra husgrunder, brunn och en källare. Gården har varit i bruk under 13-1400-talet. Denna gård låg på gränsen mellan Väred och Möre härader och närheten till gränsen mellan Sverige och Blekinge gjordet området instabilt. Sannolikt var det Biskop Tomas av Växjö som ägde Rostockaholme och därigenom kunde  kontrollera handeln både lands- och vattenvägen. Man har där gjort fynd av säd, tärningsspel samt fynd som visar på strid.

I dag finns en fin vandringsled på 5,5 km som passerar över Rostockaholme med information om uträvningarna. Skyltat från väg 28 och vägen vid Lindås mot Nybro.


När det gäller Vesaborg tror man då att det kan vara samme biskop Tomas i Växjö som ägt stormannagården Vesaborg under samma tidsperiod  under 13-1400-talet. I muntliga källor ska det bott en tysk fogde här och att Vesaborg slutligen brändes ner av fienden.

Jag hoppas att det en dag blir utgrävningar även kring Vesaborg som då än mer än Rostockaholme ligger helt strategiskt väldigt nära gränsen till det dåvarande Danmark. Under paddelturen kommer vi att passera gränsen som under en lång sträckning går just i ån som vi paddlar. Men idag är sträckningen betydligt fredligare än under 1300-1500-talet då ån numera bara utgör gränsen mellan landskapen Småland och Blekinge som i  de flesta fall står på en vänskaplig fot med varandra.










Stor kraftansträngning med hård vind
Åter till paddlingen från Vissefjärdas historia så kom vi ut på Kyrksjön vilket gav en enorm kraftansträgning. Det hade blåst upp rejält och det gick vågor på den lilla sjön som slog upp över kanoten och vätte ner både packningen och mig själv. Det fanns inte ens en sekund chans till vila för då tog vinden tag i kanoten och förde den med fart tillbaka mot Hörnsjön. Vinden var så stark att den tog tag i paddlen varje gång man skulle föra den tillbaka. Till slut tog jag till knepet att vinkla paddlen i luften för att komma ifrån motvinden vid varje paddling. Alltså en kamp med vädrets makter!

Jag såg att även kanoterna framför oss hade rejäla problem och gick i sick sack över sjön. När jag trodde vi var framme vid ån på andra sidan kommer bakslaget då en ny sjö, Insjön, öppnar sig. Insjön är betydligt mindre än Kyrksjön men då blåsten var så stark fick vi paddla oss igenom även den innan ån tog vid och vi kunde gå i land och vila. Jag är helt ovan paddlare och kan villigt erkänna att detta var en utmaning som heter duga. Jag låg utmattad på stranden länge innan jag kunde stärka mig med kaffe och fortsätta.  Men jag undrar hur man gör med havskajaker? Paddlar bara vindstilla dagar?

Resten av paddlingen innebar några grundstöttningar där man fick ta i, annars gled kanoten mjukt och lungt på vattnet och var riktigt fridfull. Men dagen efter var mina armar som värkande kokta spegetti.




















Jag har hört flera som liknar stränderna vid mangroveträsk under en del av sträckan av ån. Man ser tydligt på träden hur högt vattnet stått och när det sjunkt undan blir rötterna synliga.





















Här har Älmtamåles skolrotes förening satt upp en skylt med information om gränsen mellan Blekinge och Småland.
Det ska enligt mycket gamla beskrivningar finnas en sten här med en vass rygg som vätter mot Möre härad och två gropar i stenen där en vätter mot Konga härad och den andra mot Blekinge. 

Jag kunde inte avgöra vilken sten detta skulle kunna vara och det beskrivs också i en gammal bok jag har att här skulle rinna ut en å i gränsen. Enligt skylten i strandbanken skulle det finnas en göl till vilken en del åfare rott fel. Denna ska nu vara utdikad och jag kunde inte med min vildaste fantasi utröna vare sig ån eller gölen.

Men man dikade ju ut stora delar av Lyckebyån i slutet av 1930-talet och en bit in på 40-talet och efter det har landskapet förändrats och träd och buskar hunnit växa sig höga på de tidigare å- och sjöbottnarna.









Framme vid norra Västersjön hittade vi en plats att slå läger. Det var i sista sekunden för det började regna medan vi slog upp tältet och vi fick inte upp det riktigt ok förän det spöregnade. Men det funkade.

Förra året köpte jag ett nytt litet tält för en person och det funkade bra när det var varmt, men var så litet att det inte gick att få plats med sakerna riktigt i tältet.

Detta är betydligt större, med två sovalkover och en mitt gård för campingutrustningen. Det finns några små saker som jag inte gillade med det nya att ex. öppningen in till sovalkoverna öppnas uppifrån och ner så att "dörren" blir liggande på marken och att det inte finns ett stort myggnätsdörr ut.

Men jag är glad att det stod emot regnet utan problem vilket är riktigt viktigt om man befinner sig ute i ödemarken. Jag tyckte även om att det var rymligt, luftigt och att det fanns öppningar på bägge sidorna av mittgången så man kan ha två ingångar eller välja. Jag är även förtjust i tält som har en mildare skogsfärg så det inte blir en skrikande färgklick i naturen. Men självklart var detta större tältet krångligare att sätta upp än det pyttelilla, men det kan det vara värt särskilt om man ska tälta fler dagar eller om vädret riskerar att bli sämre.










Det självklara valet brukar vara att grilla när man är ute men vi valde att ta med soppor på den här paddelturen. Det är lätt att ta en burk soppa och värma i en kastrull. Men elden blir mycket varm, mycket fort så jag upptäckte att man får se upp så man inte får stekt och vidbränd soppa. Första kvällen åt vi ärtsoppa med grovstark senap och smörgås och det var så där riktigt gott när kylan och regnet började krypa på. Dag två stod tomatsoppa på menyn.










Jag vaknade till tidigt på morgonen då det började ljusna och såg att en familj med kanadagäss hade kommit på besök. Ungarna är bedårande söta.




















Morgonen efter var vädret bättre med blå himmel och vita stackmoln. En sommarmorgon där solen sedan brände under resten av paddlingen.





 
















Det fanns riktigt fina ställen längs sjön. Röda stugor med gräsmattor ner till sjön och en gård med tama gäss.





















En liten bro över till en ö. Men det var inte här som Lyckebyån fortsätter utan lite väster ut. Kanoten som skulle igenom där före oss fick problem då det var en ganska stor fors. Därför ändra vi slutmål från Furs gamla bro till badplatsen vid Västersjön.





















Västersjön delas på mitten av vägen till Saleboda. Ett enda valv förbinder de två delarna av sjön. Ett högt och smalt valv öppnar sig som en port till den södra delen av sjön där badplatsen och en upptagsplats för kanoterna finns. När man kommit igenom port
en paddlar man förbi det som en gång var Furs sanatorium.






















I väntans tider. Lilla fågelmamman såg helt oberörd ut av att det gled förbi en kanot. Kanske var hon helt upptagen med planeringen för sina små?











Så nådde vi slutdestinationen en stor erfarenhet rikare. Själv fullständigt älskar jag att paddla tyst och stilla och att verkligen komma naturen riktigt, riktigt nära. Man förlorar kontakten med vardagslivet och blir ett med det man upplever just här och nu. Så snart jag kan kommer jag att göra om denna tur som kittlar både äventyrlustan, vildmarksliv och kärleken till naturen.





 





Tillbaka i Skäveryd hade några kor kommit fram till ån där jag parkerat bilen. Det är märkvärdiga horn de har. De ser ut som riktiga vilda västern kossor och jag måste stanna för att titta på dem en stund.











Maden framför gården i Skäveryd är en utdikad sjö. På äldre kartor har jag sett Skäverydssjön markerad här. Visst blev det mer odlingsmark och kossorna har mer att beta på. Men med facit i hand 80 år efter utdikningen vet vi att om vattnet filtreras ut allt för snabbt till havet så bidrar det till övergödningen av Östersjön. Växtligheten och djurlivet påverkas.











Det har förts diskussioner om ifall sjön ska återställes eller inte och det diskuteras runt många utdikade vattendrag i landet. Utan att ha mycket kunskaper om hur det kommer att påverka naturen så hänvisar jag till att det ursprungliga och naturliga borde vara bäst och till skönheten. Nog är det vackert med vattenspeglar i vår natur. Vi människor har alltid dragits till vatten både av nödvändighet och för avkoppling och rekreation.



























.


1 kommentar:

kjell sa...

mycket bra skrivit och fina bilder

Skicka en kommentar

Märkliga fenomen i naturen

Konformig hålighet Jag hittade den här stenen på stranden vid Råå utanför Helsingborg. Stränderna där är fyllda med miljontals småsten så de...