Senast på bloggen...

 

Kiviksgraven- en av Sveriges mäktigaste fornlämningar

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/kiviksgraven-kungagraven-en-av-sveriges.html

Översta fallet i Forsemölla

Forsemölla vattenfall ligger inom Stäntemölla- och Forsemölla naturreservat strax utanför Rörum på Österlen.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/forsemolla-vattenfall.html

Vittskövle slott är privatägt och inte öppet för besök men 1500-tals slottet är mycket fotovänligt och det finns fina miljöer runt omkring.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/vittskovle-slott.html

Skogstur genom tjäderskogen i soluppgången

Långt före soluppgången gav jag mig iväg ut till de småländska skogarna i förhoppning att se bland annat tjäder och orre. Och det lyckades! Jag såg tre tjädertuppar. En spatserade på en skogsväg och två skrämde jag upp i en tallskog som flög över vägen. Kanske de spelat tidigare under morgonen?

Vid en myr i soluppgången stod en orrhöna på en farbar skogsväg och senare under förmiddagen såg jag tjäderhöna och järpe.

Tjäderhöna

Tjäderhönan tog till flykten

Skogssjö strax före soluppgången

Före och under soluppgången är naturen helt magisk. Älvorna dansar över sjön sa man i min barndom när dimmorna spelade över vattenytan tidiga morgnar. 

Det är kymigt att stiga upp så här tidigt. Helst när man har drygt 1, 5 timmes väg att köra innan man är framme vid destinationen. Det känns som om man ska upp nästan innan man lagt sig. 😉 

Men väl där ute i naturen är  upplevelsen av hur dagen vaknar värd all möda och obehag av den tidiga timmen.

En bortglömd båt och de första solstrålarna börjar färga granskogen gyllen...

Tjädern skulle trivas bättre med ett hyggesfritt skogsbruk

Det var tallskogen som lockade mig hit. Tjäder finns ofta i gles tallskog. Tyvärr är dessa skogar borta från Blekinge. Både orre och tjäder är sparsamt rapporterad numera. Med ett hyggesfritt skogsbruk skulle vi kunna få dem tillbaka i landskapet.

Råbock i kanten av en myr

I kanten av en myr stod en råbock med get och betade. Tyvärr fick jag inte med geten på bild. På väg norrut poserade en annan råbock så fint på ett hygge.

Råbock

Tycks inte vilja få besök

Kom förbi en plats som jag gissar jägare använder där fanns bodar och en grill. Av uppmaningen på bilden kan jag ana att de inte vill få besök 😄

Nu är det en härlig tid och man ser både vilda och tama djur. Dessa åsnor stod i en hage. Funderar på om de är en speciell ras då de är så ulliga och med lite kraftigt huvud?

I tonåren hade min granne en åsna som jag fick låna ofta. Jag körde den med vagn och vid sidan av mig satt min hund Lajka på soffan. Åsnan hette Rickard och påminde mest om åsnan på den nedersta bilden. Han var gråbrun i färgen och med den svarta markeringen längs med ryggen som korsades av en lika svart band över ryggen ner på bogen. Men Rickard var korthårig och hade betydligt mindre huvud än de här två.

Tranor och citronfjäril är välkända vårtecken!

En gammal kvarn med välrenoverat boningshus och fin damm.

Senast på bloggen

Tjäderhöna

Stockmyr- Brännans naturreservat gav utdelning!

I naturreservatet fick jag se inte mindre än 3 orrhönor, 1 tjäderhöna, tranor och kungsörn. På vägen hem såg jag därtill en järpe. Vilken fantastisk dag!

Naturreservatet har mycket vildmarkskänsla och här finns vindskydd.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/vacker-skog-mellan-lessebo-och-kosta.html

Orrhöna

Kölnan i Ulvaskog

Här kan du läsa mer om denna gamla byggnad och varför den var viktig på gårdarna förr.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/kolnan-for-torkning-av-korn-vid.html

Senast på bloggen: Österlen

Runstenarna i Simris visar på kontakter med Svitjod

 

De bägge runstenarna utanför Simris kyrka på Österlen. 

Orten Simris var större än Simrishamn men när Hansan kom och sillfisket tog fart blev Simrishamn den större orten av de två.

Men kyrkan har också ett stort brett kyrktorn som påminner om Glimmingehus.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/simris-historia-och-runstenar.html

Horsahallens hällristningsområde söder om Simrishamn. 

Här finns flera områden med hällristningar.

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/horsahallens-hallristningsomrade.html

Simrishamn- Österlens huvudstad

En charmig småstad med hav och medeltidskänsla

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/simrishamn-charmig-smastad-med-hav-och.html

Senast på bloggen

 

6000 tranor vid Pulken den 26 mars 2026

Uppdaterat Tranmatningen vid Pulken

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/pulken-tranor-i-tusental.html

Djur i vårsolen

 

Nu har det varit några riktigt härliga vårdagar med sol ute och jag passade på att ta en promenad med kameran. Och några vår- ystra djur och fåglar stötte jag på.  :-D

Kamp på liv och död mellan häger och abborre

Idag fick jag beskåda en utdragen kamp mellan en gråhäger och en abborre i Lyckebyån.

Först stod hägern på en brygga och uppförde sig lite besynnerligt och hoppade sedan ner bakom bryggan så jag inte riktigt kunde se vad den höll på med. I någon minut tänkte jag att den kanske fastnat med näbben i något?

Men så slängde den upp med huvudet och jag kunde se att den kämpade med en ganska så stor och rejäl abborre. Tydligen hade den lyckats fånga abborren bara någon minut innan jag kom...

Men efter 5-10 minuters kamp gav den upp och drog sig ner under bryggan med abborren i näbben.

Där doppade den abborren i vattnet flera gånger. Jag misstänker att detta var för att den stora abborren lättare skulle gå ner.

Jag funderade på om hägern verkligen kunde få ner en så stor abborre i halsen utan att kvävas? Jag vet att ormar har en teknik där de kan lyfta ut luftstrupen åt sidan för att inte kvävas då de sväljer ner stora byten hela. 

Men nu gällde det en häger som uppenbarligen hade stora problem att få ner fisken. Gapet på hägern verkade helt enkelt för smalt.

Efter ett envist doppade av abborren i vattnet och kämpande...

så började det se ut som om abborren var på väg ner i gapet på hägern. Men den svalde och svalde och trixade med gapet för att få ner abborren.

Så fick hägern abborren rätt och snart var det bara stjärtfenan som stack ut ur näbben.

Men abborren sprattlade...

När hägern svalt ner abborren stod den kvar och fortsatte att svälja upprepade gånger. Jag fick intrycket av att den inte mådde riktigt bra av att ha den stora fisken på väg ner genom halsen till magen.

När jag lämnade häger hade jag stått och spanat på skådespelet säkert 20-25 minuter. 

Man kan fundera på hur stora byten de kan ta? Den här abborren verkade vara lite på gränsen till för stor. 

Och hur länge står sig hägern på detta fiskarfänge innan den måste äta igen? 

.

Fasaner- parbildning redan i februari

Fasanhöna. Tuppen i bakgrunden

Det händer att fasantuppar samlar flera hönor inför parningen men här såg jag bara en tupp och en höna.  Detta var den 26 februari.

Efter parningen lämnar tuppen hönan som ensam ruvar på äggen och föder upp ungarna.

Fasanhönan lämnar då boet för att äta och tömma tarmen en 15-30 minuter per dag. Det är en kort stund hon har på sig för att få i sig mat innan hon riskerar att äggen börjar kallna.

Äggläggningen sker i april-maj och honan ruvar i cirka 25 dagar. Det gör att ungarna bör kläckas maj-juni.

En lite märklig grej med fasanhönor är att om de blir hotade av rovdjur när de ruvar kan de spela skadade och gå ifrån boet för att locka bort rovdjuret. När de lyckats med den uppvisningen flyger de plötsligt iväg och återvänder till äggen när faran är över.

Fasaner har en varierad kost. De äter mycket insekter, larver, maskar, sniglar och spindlar. Så här års under vinterhalvåret hittar de frön, spill från åkrar, knoppar och växtdelar. På en hel del av bilderna ser man att de har jord på näbbarna efter sina födosök.