Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com
 |
| Utanför Backaryd ligger den här vackra, höstiga sjön |
Blekinge är Sveriges näst minsta landskap men är trots det, det landskap som har flest insjöar!
Uppdatering av den helige Måns källa i Torhamn.
Sankt Måns heliga källa i Torhamn
.
Länken Författare och böcker från Blekinge ligger i vänstermenyn
Här hittar du nya deckare Falska löften av Cecilia Cardot
Böljelek av Johanna Limme & Martin Palmqvist är en av böckerna i en rad spännande deckare som förläggs i Karlshamn. De utspelar sig både i nutid och under 1800-talet.
Sommarskymningssvalka är en mycket underhållande bok av Lars Rosander som handlar om en sol- och vårare på Ronnebybrunn.
Mia på Möcklö är en mordgåta som hänt i verkligheten. Författare är Sara Rönnér Janicke
Deckarförfattaren Emma Olofsson från Olofström har skrivit en rad böcker som utspelar sig runt Olofström men också i Karlskrona. Jag läst Sorgfågel sjunger om en kriminalinspektör från Karlskrona och kan rekommendera den!
Är man intresserad av historia eller kanske släktforskar och vill veta hur folk hade det förr så tycker jag Jämshögsförfattaren Perh Thomasson är ett måste. Boken En arbetares lefnadsöden eller slaflifvet i Sverige finns att ladda ner gratis på nätet.
Små mer eller mindre kända museer
svtplay.se
Galgmuseét i Olofström
 |
| Bild från visit Olofström |
.jpg)
Nu har jag hittat min försvunna bild från Älmtasjön där Blekingeleden har ett av sina vindskydd. Och nu börjar jag längta till våren är detta en av dessa platser som man kommer nära med bil om man har svårt att gå eller har mycket packning med sig. Bra även för barnfamiljer som vill campa ute, eller laga mat ute med barnen utan allt för mycket bökigt bärande.
Man kommer också nära med bil vid Blankasjön vid Bräkne-Hoby, Långasjön utanför Asarum, Slagesnässjön mellan Vilshult och Kyrkhult, Strångamåla vid Bräkneån och Karlsnäsgården norr om Ronneby. Titta under vindskydd i vänstermenyn
När jag kollat runt på nätet har jag hittat gasolkök som funkar också vintertid om man vill fixa varm mat på utflykten vilket är riktigt mysigt! Jag blir också lite nyfiken på att kolla det här med hängmatta framåt våren. Efter vad jag hört ska de vara mycket bekväma att sova i. Kanske dags att testa? :-D Det jag verkligen gillar med tält är att man känner naturens dofter och hör alla ljud och kanske är det ännu enklare att bara spänna upp en hängmatta? I vänstermenyn har jag lagt alla de vindskydd jag känner till. Vet du om fler så tipsa mig gärna :-D Eller om du känner till fikaplatser i naturen som är lättillgängliga?
 |
| Fägatan ner till Fyren på Sillnäs udde |
Jag har en stor kärlek till gamla fina stenvalvsbroar, den här ligger intill resterna av en gammal flottningsled som var i bruk så tidigt som 1675. Läs mer under Karlshamn i höger menyn. Kallmurad bro och flottningsled vid Mieån
Några de också om rullstensåsar. En tydlig getåsrygg ligger i Pernilshoka. I höger menyn under Karlshamn. Getåsryggen i Pernilshoka
Under Kalmar län i högra menyn lite nytt om
Södra Kärr, resterna efter en dansbana Om festplatsen Södra Kärr och även lite om Masten
Uppdaterat Gullabo sevärt med lite historia. Jag upptäckte att det var Östra Blekinge järnväg som inte bara trafikerade sträckan Gullberna - Torsås utan även Torsås - Gullabo. Troligen för att dessa gamla järnvägssträckningar hade samma spårvidd. Till Kalmar var det annan spårvidd och kanske hade vi fått haft järnvägen Karlskrona-Kalmar kvar om spårvidden varit standardiserad?
I år har bloggen haft 19 700 besökare! Det är så roligt att min lilla utflyktsblogg fått sådan spridning och flest besökare har bloggen av naturliga skäl sommartid. Men även vintertid är det roligt att att göra en road trip vilket märks på besöksantalet då lite extra ledighet kommer vid Allhelgonahelgen, sportlovet med mera.
Så här års brukar jag se tillbaka på mina utflykter, årets naturupplevelser och även på mitt fotoår och fundera på vad jag uppskattat mest under året som gått..
I mars besökte jag Pulken i Skåne för första gången och det var förstås en upplevelse att få se alla dessa tranor samlade. Tillgänglighetsanpassat och bra. Man kan med HP-plats kända fram.
Under hösten vann jag tävlingen Blekinges knasigaste träd 2022, med en bild på en gren av en av ormgranarna i Göljahult. Grenen på bilden sticker ut som en "orm" en 3-4 meter från stammen och ser mycket märklig ut. Roligt att jag kunde fånga den på bild 😊 Men samtidigt kommer detta märkliga träd inte till sin rätt riktigt på bild, utan man behöver se den i verkligheten för att verkligen uppleva hur unik den är. Själv tycker jag det är underbart med knasiga träd då jag aldrig varit något fan av att träd eller buskar tuktas i trädgårdar och parker. Jag gillar det vilda och naturliga! Både växer, djur och människor ska få vara som vi är, utan att tuktas eller bli tillrättalagda för att passa in. Låt mångfalden blomma och låt oss få växa precis sådana vi är
Och det kommer några dagar med den allra första snön för vinter i november. Bilden är tagen vid Havsjön i solnedgången. Ett skådespel som var helt fantastiskt!
.
 |
| Törnåkra station |
Idag har jag uppdaterat sidan om Gullabo lite med information om järnvägen. Jag upptäckte härom dagen att luren med koppling till legenden om Gullabo finns på Kalmar läns museum, men man tror den är av nyare datum än 1300-talet. Och så fick den eviga frågan om det legat en kyrka i Kyrkebo sin förklaring! Läs mer under Gullabo
Det går tåg till Söderåkra,
det går tåg till Norra Tång,
och till Lyckeby expressen
har varenda dag sin gång.
Det går tåg till Vassmolösa
det går tåg till Brömsebro
det går tåg till Fågelmara
ej bara till Gullabo
Förr med tåg från Fagereke
till vår Torås-metropol
reste vi att klippa håret,
om ej Kalmar var vårt mål.
Ifrån Bidalite for vi
med en ganska måttlig fart
för att genast se, hur stinsen
viftade i Trankvill klart.
Rälsen rostar, vallen rasar
nu skall spåret rivas opp
och den banan helt försvinna
som var bygdens framtidshopp.
Att det sker är nog så tokigt
mera tokigt vill jag tro
är att Torås-rimmet kommer
denna gång från Gullabo
"Pontus" Publicerad i Södra Möre, tredje delen av Bo Alvemo
 |
| Gullabo kyrka |
En ögonvittnesskildring av Blekinge år 1586
År 1586 tar en förmögen borgare i Ulm, Samuel Kiechel, en resa genom Sverige upp till Stockholm och Uppsala. Återresan gick utefter ostkusten och över Kalmar, där påskhelgen tillbringades. Och nu lämnar vi Kiechel ordet.
Kalmar slott enligt Sueciaverket
Den 5 april vid middagstiden lämnade vi Kalmar och redo samma eftermiddag 4 mil på en mycket djup och vattenfylld väg ty landet är tämligen slätt, så att vattnet fördelar sig vida omkring: på aftonen kommo vi till en kyrkoherde, hos vilken vi tillbringade natten; stället heter Söderåkra.
Den 6 dennes foro vi tidigt härifrån, och kommo vid frukosten till en liten stad kallad Avaskär, 3 mil från vårt nattläger; där gränsar till varandra de båda konungarikena Danmark och Sverige, och tillhör denna stad Danmark.
Detta landskap heter Blekinge. Landskapet hit är tämligen flakt och man har Östersjön på vänster hand. På eftermiddagen foro vi därifrån, och gick vägen genom en svår, stenig och obanad bergstrakt och kommo vi om aftonen till byn Nättraby, som ligger 4 mil från förutnämnda stad. I Nättraby åto vi frukost.
När Kiechel passerar kyrkan i Nättraby år 1586, hade den legat invid ån i drygt 400 år.
Den 7 foro vi därifrån på en krokig, obanad och mycket bergig väg och kommo vid middagstid till en öppen liten stad, Ronneby kallad, som är den förnämsta orten i Blekinge, och låg 2 mil från vårt nattläger.
Efter måltiden foro vi därifrån över vilda, steniga berg och klippor, som på somliga ställen voro glatta och jämna, att man kunde tro de var gjutna eller konstslipade;det är både farligt och obehagligt att rida däröver.
På vägen skildes jag och min reskamrat från varandra, men stötte åter tillsammans en mil därifrån, redo därefter länge vilse under natten, innan vi påträffade folk. Slutligen kommo vi till en präst och bådo herren om härbärge mot betalning, men erhöllo intet. Till slut bergärde vi allenast få ställa in våra hästar i hans stall; vi skulle nog hjälpa oss hos hästarna; men även därtill nekade han, och vi måste fara vidare.
Ej långt därifrån kommo vi till en
gammal tysk krigsman, som mottog både oss och hästarna, men den
gode mannen hade varken mat åt oss eller foder åt hästarna, vilka
måste nöja sig med hö. Prästen önskade vi sjukan, ty vår värd
sade oss, att han var rik, men mycket snål; orten heter Hästaryd
och ligger 3 mil från Ronneby.
Innan jag nu lämnar landet, måste jag nämna något om de båda landskapen, Småland, som tillhör konungen av Sverige, och Bleking, som lyder under danska kronan, om deras hushållning, seder och bruk.
Att börja med äro husen vanligen byggda i fyrkant av en knut försedd otimmrade stockar, och icke högre än en våning, och taken likformigt betäckta med bjälkar. Rummen äro icke brädfodrade och mellan stockarna bestrukna med lera eller kogödsel.
Husen äro i allmänhet betäckta med grästorv, och på den föda sig om sommaren till en stor del får och getter och bildar taket övre delen av stugan. På taket brukar finnas ett enda litet fönster, en halv aln i fyrkant, det är överdraget med pergament eller glas. Flera ljusgluggar eller fönster bruka de icke ha. Dörren till rummen äro så låga, att man djupt måste buga sig för att komma in. Däremot är tröskeln så hög, att den är svår att komma över. Detta är för den uppväxande tamboskapen skull, varom mer här nedan.
I stugan hava de ett bord, vanligtvis
så lång som stugan är bred. Kök, kammare, sovrum samt allt vad
hushållet hörer, allt inrymmas om vintern i detta rum, och istället
för spis bruka de bakugnen; i densamma uppgöres eld en tre timmar
före dagen. Så att detta rum hela dagen är så varmt, att hustrun,
barnen och tjänstefolket, som icke ha utgöra, hela vintern gå i
bara linnet, även om det utom hus är så kallt, att ungboskapen
kunna förfrysa i stallen.
Vad sängställen beträffar, har var och en sin särskilda plats; bredvid bordet är vanligen en sängplats, fylld något med sängkläder, men till största delen med halm. Densamma är avsedd för bonden och hans hustru.
Omkring bakugnen där det är varmt och gott, ligga barnen; de, som ännu äro så unga, att de hålls i vagga, ligga i en liten rund kista, i ett stycke urholkad av ett träd; denna kista är bunden vid ett rep, som är fäst upptill vid en bjälke och svävar ungefär en aln över marken, den gungar man fram och tillbaka.
På bänkarna, som äro täckta av halm, sova drängar och pigor, främmande gäster ligga på golvet; men vill värdfolket visa dem särskild ära, så låter man dem sova på bordet.
Glada griskultingar i Vämöparken
Jämte hundar, kattor, höns och duvor, som ingenting betyder, hålla de även i rummet kalvar, lamm, getter och så grisar, som vanligen hava sin plats mitt i stugan, och slicka en i ansiktet nattetid, då man sover. Då således människor och kreatur vistas i samma rum, kan man föreställa sig, vilken angenäm doft där måste vara, då luften ingostädes går ut, om man ej öppnar dörren, och en främling blir av den dåliga luften mättare än av den bästa måltid.
Vidare plägar husbonden alltid vara den förste vid bordet och sitta ovantill, hans hustru vid sidan, och har han rättighet att under måltiden giva ifrån sig en stark rapning eller flera sådana efter varandra, liksom hans hustru och barn. Jag tror det är för att roa främmande gäster istället för att tala till dem. Då någon har tillräckligt mat och dryck med sig för att själv äta och även bjuda sin värd, är han välkommen; dessutom förstå bönderna begära av en gäst muskot, kanel, nejlikor, ingefära o.dyl.; men att få något av dem även för penningar händer ej så ofta. Deras dryckeskärl, som de sätta på bordet, består av en stor, vid träskånka, som man måste lyfta med bägge händerna.
- Kvinnorna är av naturen sköna, finbildade och vithyade, och hålla sig i klädedräkten renliga, snygga och ”adeliga”; jag vill tro, en kan ofta ett fjärdedels år bära samma linnetyd om halsen; eljest i medfödda seder, dygder och skönhet icke olika zigenerskorna. Detta rör bondfolket, som bor här och var i skogarna och ödemarkerna och aldrig kommer därifrån; för övrig är det icke utan att det även i städerna finnes vackra kvinnor.
På skog hava dessa båda landskap ingen brist, och fullt upp med berg och klippor. Om vintern är det fullt upp med snö och is, att man undrar på, vad folk lever av, då man ser, att allt omkring dem är livlöst. Nog nu därom.
För att komma till min resa, red jag i dagningen från Hästaryd. Vi färdades denna dag på en mycket bred väg, som förde oss ut från landet. På vägen gjorde hästen med mig ett farligt fall, dock utan att vi skadades. Vi kommo om aftonen till en obefäst, välbyggd stad, Åhus, beläget i ett särskilt landskap, Skåne, ett slätt, bättre odlat och fruktbarare land samt bebott av ett i klädedräkt och hushåll renligare folk. Vi hade denna dag rest 9 mil, och låg staden vid en arm av Östersjön.
Texten är hämtad ur William Anderssons bok Bleking, några uppsatser till hembygdsundervisningens tjänst. Boken är utgiven i Lund 1916.
Högloftsstugan i Mölleryd i privat ägo men kan ses från vägen
Mina tankar om texten...
Ja, man kan inte annat än skratta åt
grisarna slickar gästerna i ansiktet om natten. Och trots att
människorna under 1500-talet bor tillsammans i samma rum som djuren
tycker han att kvinnorna håller sig renliga och snygga, fast det är
bättre med renligheten i Skåne. Men ändå måste jag säga att det är fantastiskt att det finns en så gammal ögonvittnesskildring som tar oss 500 år tillbaka i tiden.
Husen var stocktimmrade och hade ett enda takfönster. Tillbaka i tiden fick man betala skatt för varje fönsterglas. Per-August stenstuga som ligger i Sillesås utanför Jämjö har inga fönster men en taklucka som kan öppnas. https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/per-august-stenhus.html
Förr bodde de allra flesta blekingar i så kallade högloftsstugor. En ryggåsstuga där alla bodde precis som i Kiechels beskrivningen ovan. Denna ryggåsstuga var på en eller båda sidor tillbyggda med en högloftsdel som användes för förvaring och för djuren. Men blev det för kallt vintertid togs de in i stugan.
Dessa högloftstugor finns tyvärr bara bevarade i några mycket få fall.
Mest känd är kanske Lars-Petterstugan i Vämöparken som kommer ifrån Holje (Olofström) Blekinge museum beskriver den på sin websida: Blekinge museum Lars-Petterstugan
Kyrkhultstugan på Skansen
På Skansen finns Kyrkhultstugan bevarad, se nedan och den har det omtalade takfönstret! Läs mer om kyrkhultsstugan på Wikipedia Kyrkhultsstugan
Mölleryds högloftsstuga är i privat ägo men kan ses ifrån vägen. Koordinater: 56.25743,15.39811 Google maps
Kyrkhultsstugan på Skansen med takfönster. Bild:Skansen
Det enda Hästaryd jag kan hitta ligger direkt öster om Mörrum. Kan hända det var där den tyske krigsmannen och den snåle prästen bodde.
Om man vandrar Blekingeleden mellan Runamo och Blankasjön så är skogsvägen framkomlig med bil. Men med bil får man ta en liten omväg och kommer inte förbi den omtalade platsen för de falska runorna vid Runamo. Men innan man kommer fram dit från Runamo går kungsleden över flera flacka berghällar. Här är det halt och jag har funderat på hur hästarna för klarade dessa berghällar som vintertid kunde vara fylda av is. Måhända var det så kungleden såg ut på många platser då och Kiechel klagar mycket riktigt på att vägen på många platser är obanad. Det var först då den danska kungen skulle möta Gustav Vasa i Brömsebro som han gav order om att vägen genom östdanmark skulle underhållas så att hovet kunde komma fram med vagnar. Ditills hade vägen bara varit en ridväg och knappt det.
Modern takvagga från Amazon
Vaggan användes fram till 1800-talet
Vaggan som hängde i rep från
takbjälkarna är av en modell som användes in på 1800-talet. En
bekant som var född som bonddotter i en by utanför Småländska Örsjö berättade
om Frans som var en återkommande gäst i föräldrahemmet. Frans skadades
som barn, då denna typ av vagga föll till golvet då repen brast.
Han kunde gå men fick svåra skador för resten av livet och därmed
svårt med försörjningen. Frans stuga ligger mitt emot infarten
till Örsjö om man kommer från Emmaboda och kan besökas. Se länken nedan.
https://www.hembygd.se/madesjo-orsjo-kristvalla/page/9948
https://www.svtplay.se/video/e2L5MWw/en-vildare-varld/3-framgangar-och-naturturism?info=visa
Gribshunden Vetenskapensvärld Svtplay
.
Idag har jag uppdaterat bloggen om Biskopskällaren på Ivö i Ivösjön och om berättelsen om Brattingsborg och de dödskallemärkta Brattingsborgspenningarna. Riktigt ruskiga historier det där!
Länkar nedan och under Skåne i högermenyn.
 |
| Biskopskällaren, resterna efter Ivöhus på Ivön |
Är biskopskällaren på Ivö rester efter en äldre kastal/torn?
 |
| Brattingsborgspenning med det omtalade dödskallemärket |
Är berättelsen om Brattingsborg en sägen eller en historisk plats?
 |
| Hallarumsviken, ett viktigt område under vikingatiden |
Uppdateringarna finns under länkarna längre ned i texten och i högermenyn under Blekinges fornborgar och Lillö ekhage
och Historia & Arkeologi i vänster menyn Pålspärrarnas hemligheter
I dag har jag uppdaterat texten om Blekinges fornborgar med lite information om Tomtö farledsborg och pålspärrar i Hallarumsviken. Tyvärr måste man ha egen båt för att kunna komma ut till fornborgen. Men den ligger nästan helt mitt emot Lillö Ekhage varifrån man får en underbar utsikt över Hallarumsviken.
Här har man hittat flera pålspärrar och så är det närheten till järnåldersgravfältet Store Backe, Snarket i folkmun, där det också legat en av medeltidens bondehamnar, men har det också legat en hamn här under vikingatiden? En del av våra mer belästa forskare tror att så kan vara fallet. Och något måste Tomtö farledsborg och pålspärrarna ha skyddat, annars hade de inte legat där.
Det kan ha funnits en stormannagård omkring Snarket eller byarna runt om, och kanske ingick pålspärrarna och borgen i försvarssystemet för hela skärgården? Det har sannolikt även legat stormannagårdar omkring Västra Skällön och vid Augerum där man fann en båtgrav på sent 1800-tal.
Här finns en spännande vikingatida historia att upptäcka och fundera på...
Min uppdaterade text ligger under Fornborgar i Blekinge https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/fornborgar-i-blekinge.html
och under Lillö Ekhage https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/lillo-ekhage-med-bedarande-utsikt.html
En äldre text där jag funderar på pålspärrarna utanför Lyckebyån mynning och vid Knösö
Björkeryds sjön är fin året runt och en fin fågelsjö. I somras mötte jag soluppgången och läs gärna mitt blogginlägg https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/bjorkerydssjon-en-fagellokal.html
Efter en tur i Småland har jag uppdaterat lite om Kronobergs runstenar och Dänningelanda gamla kyrkplats och lite senare kom jag förbi en ...
