Större hackspett
Har vit skulderparti och röd undergump.
Hannen har dessutom en röd fläck i nacken som kan ses på de här bilderna.
 |
| Större hackspett, hanne |
 |
| Större hackspett, hanne |
 |
| Större hackspett, hanne |
Koltrast
Hanen är helsvart i fjäderdräkten med en tydlig, gul till orange näbb och en gul ögonring.
Kontrasten mellan den mörka kroppen och den lysande näbben gör honom lätt att känna igen, särskilt när han sitter och sjunger öppet.
Honan är mörkbrun snarare än svart, ofta lite ljusare och svagt fläckig på bröstet.
Näbben är brunaktig eller svagt gulbrun och inte alls lika klar i färgen som hannens.
Domherre
Hannen är kraftig och rund med ett nästan bulligt intryck.
Bröst och kinder är klart rödrosa, ryggen grå och huvudet djupt svart med svart haka.
Stjärten är svart och övergumpen vit – en tydlig kontrast när den flyger.
Honan har samma form och teckning men saknar den röda färgen.
Bröstet är istället gråbrunt eller beige, mer dämpat och diskret.
Även hon har svart hjässa och vit övergump, men helhetsintrycket är mjukare i tonen.
 |
| Domherre, hanne |
 |
| Domherre, hona |
 |
| Domherre. Hanne i förgrunden. Honan i bakgrunden |
 |
| Domherre, hanne |
 |
| Nötväcka, ses ofta klättra med huvudet nedåt på trädstammar |
Nötväckan
Är en liten, kompakt fågel med stort huvud och nästan obefintlig hals. Ovansidan är blågrå, medan undersidan är varmt rostbeige till orange, starkast i färgen mot flankerna. En tydlig svart ögonrand går från näbben bak över kinden och ger den ett skarpt uttryck. Näbben är rak, spetsig och ganska kraftig. Stjärten är kort.
Det mest utmärkande är hur den rör sig: den klättrar vant på trädstammar – ofta nedför med huvudet först, något som nästan inga andra småfåglar gör.
Hanen är kraftig med stor, ljus näbb.
Fjäderdräkten är olivgrön till gulgrön, med tydliga gula fält på vingarna och längst ut på stjärten som lyser när han flyger.
Helhetsintrycket är färgstarkt men ändå dovt grönt.
Honan är mer diskret i färgerna.
Hon är gråbrun med svagt gröntonad rygg, och de gula fälten på vingarna finns kvar men är mindre tydliga.
Helhetsintrycket är mjukare och mer dämpat än hos hanen. |
| Grönfink, hanne |
När jag satt och iakttog grönfinkarna såg det ut som om honan och hanen "pussades" ;-) De stötte till varandra med näbbarna. Funderade på varför?
Nu har jag läst på. När honan ligger på ägg matar hannen henne. Så redan nu, under tidig vår, före parning visar hannen att han kan försörja honan vid ruvningen genom att mata henne med frön. Det var alltså det jag såg genom kameralinsen när jag satt och spanande på dem. :-D
 |
Till vänster: Grönfink, hanne
Till höger: Nötväcka |
 |
| Grönfink, hanne |
 |
| Grönfink, hanne |
 |
| Stjärtmes |
Stjärtmesen
Är liten och rund som en fluffig boll med en mycket lång, smal stjärt – nästan längre än kroppen.
Huvudet är mestadels vitt med mörka teckningar vid ögat, ryggen svart med inslag av rosa och flankerna svagt rosatonade.
Helhetsintrycket är ljust, mjukt och nästan porslinslikt.
Hos stjärtmesen är skillnaden mellan hane och hona i praktiken nästan omöjlig att se i fält.
Man behöver ofta beteende eller DNA-analys för att säkert avgöra kön – utseendet avslöjar det sällan.
 |
| Stjärtmes |
Talgoxen
Talgoxen är en stadig och livlig mes med tydliga kontraster. Huvudet är svart med stora vita kinder, som små ljusa fält mot det mörka. Ryggen är olivgrön och undersidan klart gul. Mitt över bröstet löper ett svart längsgående band – som en slips. Näbben är kort och kraftig. Stjärten är mörk med vita kanter.
Blåmesen
Är en liten, kvick och färgstark fågel. Den har en blå hjässa, vita kinder och en smal svart ögonlinje som går genom ansiktet. Ryggen är grönaktig och vingarna klara blå med vita band. Undersidan är gul, ibland med en svag mörk mittlinje på bröstet. Näbben är liten och spetsig, stjärten blå.
Hane och hona är mycket lika; hanen kan ha något starkare blå färg, men skillnaden är svår att se utan nära jämförelse.
En rastlös liten akrobat som gärna hänger upp och ner i grenarna.
 |
Talgoxe till vänster
Blåmes till höger |
.
