En liten bit av sommaren stannar fortfarande kvar trots att vi tagit ett steg in på den allra första höstmånaden september. Vid Gökalv satt några par tätt hopslingrade på klipporna där en lätt bris krusade vattenytan. På picnicfiltar under ekarna njöt några små grupper av människor av solens sista varma strålar tills solnedgången kom. Själv lyckades jag fånga några bilder av sensommarkvällen och tänkte att den här sommaren har gått på tok för fort. Jag skulle vilja hålla fast de sista dagarna för att sträcka ut dem till att vara riktigt, riktigt länge. Men varför det egentligen? Kanske hösten kommer med bedårande soliga varma dagar då luften är hög och klar, och fyller träden och marken med färgsprakande blad och löv. Var årstid har sin tjusning...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar