Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby

 

 Besöket vid pestkyrkogården i Bräkne-Hoby

 

I november 1710 kom pesten till Bräkne-Hoby. Några månader tidigare hade den fruktade sjukdomen kommit med skeppen till Stockholm när människor började fly från Baltikum där smittan redan hade fått fäste. Bland de som kom från Baltikum fanns soldater som bland annat placerades i Blekinge. 

Människor hade svårt att värja sig för sjukdomen och förstod inte heller allvaret med smittvägarna. För vanligt folk var det en katastrof att deras anhöriga inte begravdes i vigd jord på kyrkogården med en präst närvarande. Det finns vittnesberättelse om att man till och med grävde upp de som begravts i backen och flyttade dem till kyrkogården. Man höll gravöl och träffades i samband med begravningar. Samtidigt hade myndigheterna gått ut med att att förutom att inte träffa andra kunde man röka tobak och dricka sprit. Det sist nämnda grusade förmodligen omdömet. 

Landshövdingen skrev till Kungen 1711.

"Friska och sjuka löpa om varandra, dricka gravöl inne hos de döda, ja, de taga också av de Schommerska soldaterna med sig in i de infekterade husen, där de sig fylla och frossa, så länge livet dem sitter, så att varken officerare, landsbetjänter eller landshövdingen själva dem kan styra. 

I Bräkne-Hoby dog omkring 60 procent av befolkningen i pesten under 1710-1711.

Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby omges av imponerande stenmurar som ramar in begravningsplatsen som ligger på en höjd strax bakom järnvägsstationen. Murarna är omkring 55 x 55 meter och en vackert utsirad järngrind öppnar upp vägen in på kyrkogården. Tyvärr är gräset vildvuxet och döljer en del av murarna och platsens mystik. Det är en historisk plats som döljer människoöden från en av Sveriges största pandemier.

Pesten berodde på en bakterie och den tillhörde samma bakteriestam som orsakade digerdöden på 1300-talet. Alexander Fleming upptäckte penicillinet 1928 och fick 1945 Nobelpriset. I dag har vi ett mycket allvarligt problem som hotar mänskligheten genom de antiresistenta bakterier som antibiotikan inte längre biter på. Enligt forskarna är detta ett hot som är betydligt större än vad som är allmänt känt. Ett faktum som kommit i skymundan av viruspandemin covid-19.

Vägbeskrivning

Koordinater N56.23246 O15.11746

Pestkyrkogården ligger bakom järnvägsstationen i Bräkne-Hoby. Det går att köra med bil anda fram. PRO har en stor parkering strax intill.

Pest och koleran runt om i Blekinge

 

Enligt Owe Nodmar som skrivit boken Kungsvägen från Furs bro till Brohålan,  dog det i Fridlevstad 461 personer av pesten år 1710 och i Rödeby som hade en befolkning på 1000 individer dog 350. Det är ungefär var tredje människa som dog och det är inte svårt att tänka sig in i skräcken de måste ha känt och detta kan jämföras med oron under covid-pandemin. Pandemierna manar till eftertanke.

 

Jag har också läst att på Öland dog 15 av öns präster vilket berodde på de många begravningarna och innebar också problem att ersätta dem med nya präster. 

 

I Karlskrona dog omkring 6000 personer under pesten 1710-11 och man anlade en begravningsplats som fortfarande finns kvar intill Tyska bryggaregården på Vämö och som även kallas Garnisonskyrkogården . Denna begravningsplats har använts senare vid Spanska sjukan 1917-18.

 

Koleran

Koleran som kom så sent som 1834 till Sverige drabbade även Blekinge. Året 1853 skall Blekinge varit det landskap som drabbades värst i hela Sverige. Man satte då ut vakter vid vägarna och fartyg som kontrollerade att inga smittade kom sjövägen. I Blekinge dog 223 personer men hela 2237  fick sjukdomen men överlevde. Man ska ha med i beräkningen att befolkningsantalet då var mycket mindre än nu. (Källa länsstyrelsen).

I Karlskrona dog mer än 1000 personer av stadens 14000 invånare av koleraepidemin åren runt 1853.

 

 

Kända pest- kolera kyrkogårdar i Blekinge

Runt om i Blekinge finns många pest- och kolerakyrkogårdar kvar och är skyltade eller inhägnade. Oftast på grund av hembygdsföreningarnas arbete för att bevara vår kulturhistoria.

 

Bland de pest-och kolera kyrkogårdar som jag känner till och har besökt finns två stycken i Vilshult. En som ligger på en liten höjd mellan vägen och ån strax utanför Farabol. I Asarum ligger en bevarad begravningsplats från koleran mitt inne i samhället. På Senoren ska det ha legat en kolerakyrkogård med en rest sten vid infarten till Sandviks badplats men jag har inte lyckats att hitta den. Ett hundratal  meter från vägen vid Komperskulla ligger Bommarstorps Kolerakyrkogård som är skyltad och där finns en rest sten med texten Grafstelle 1834. I Froarp har det legat en som inte tycks vara utmärk då jag inte hittat den. Elleholm finns en muromgärdad begravningsplats.

 

Förutom kolerakyrkogården på Vämö så finns på Aspö  Kronokyrkogården kvar intill havet och den är besöksvärd. Kyrkogården används fortfarande och man kan se en del resta stenar efter högre befäl från kronan. Man ansåg att kronans män skulle få lite mer ståndsmässig begravning än att bara grävas ned i gångkläderna på Vämö bland vanligt och fattigt folk.

På Boön i Karlshamn finns också en Garnisonskyrkogård men den har inte tillkommit i samband med pest-eller koleran, utan inrättades på order av kungen Karl XI. Tre av kastellets kommendanter skall vara begravda där.

 

På Saltö intill varvet finns en muromgärdad kolerakyrkogård från 1834. 

 

Blekinge släktforskarförening publicerade min artikel om Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby

Släkt-eken Nr 147 i augusti 2021

Pesten, koleran och andra sjukdomar är ett intressant forskningsområde för släktforskare och i vår historia. Många levnadsöden finns gömda bakom alla dessa begravningsplatser. Ibland är de utmärkta med en mur eller ett kors. I Karlskrona skärgård finns en övervuxen sten som markerar en av alla dessa platser som faller i glömska nuförtiden men som då satte skräck i befolkningen.

.