Ire- välbevarat kulturlandskap

Den muromgärdade vägen upp till Håkansgården och naturskolan

Ire naturreservat har ett bevarat kulturlandskap som är så unikt att ett tyskt tv-team har kommit med en förfrågan om de kan få göra ett program med inslag från Ire och Steneryds löväng som ligger i östra Blekinge. Så Blekinge-borna kan vara stolta över sitt bevarade kulturlandskap!

Ire ligger norr om Karlshamn i Mieåns dalgång, där de hävdade markerna till gårdarna i Ire ligger på de sluttande markerna runt om ån.

Håkansgården vid Naturens dag i maj 2023

Här har man på två gårdar, Håkansgården som syns på bilden ovan och Jönsagården som ligger 700 meter norrut, brukat jorden så som man gjorde förr. Det gamla kulturlandskapet kring gårdarna finns bevarat.

Slåttermarker med odlingsrösen

Lieslåttern bevarar blomsterprakten

När man förr slog gräset med lie för att torka höet till vinterfoder åt gårdens djur, slog man senare på sommaren än vad man gör idag. Det gjorde att blommor och olika örter hann blomma och bilda fröer. När man sedan slog höet med lie och lät det torka på gammeldags höstackar ute på ängen föll blomfröerna ned i jorden där de grodde och gav ny växtlighet nästkommande år. På så sätt ökade mångfalden av örter och de kunde föröka sig år från år.

Ensilage från modern gräsvall

I dag drivs gräset för hårt med bland annat konstgödsel och man sår bara gräs. Där finns inte en mångfald av olika örter som kan fröa av sig. Ofta slås sedan gräset redan i början av juni, mot att man förr slog efter midsommar. Därför hinner inte gräset blomma och bilda fröer som kan falla ner i jorden.

Dessutom gör man ensilage idag direkt när man slagit höet. Det gör att det aldrig får ligga och torka ute på ängarna och fröa av sig. 

Detta är skillnaden mellan en blommande äng med mängder av olika blommor och örter och en modern gräsvall där bara gräs odlas till ensilage.

Hjälp till att slå med lie och gör en insats för biologisk mångfald

Runt om i Sverige finns bevarade slåtterängar, ofta är det hembygdsföreningar som anordnat slåttergille. Men tyvärr har det blivit allt svårare att få ihop folk som vill ställa upp en dag och gå med lie och räfsa. Det är synd då den som hjälper till vid slåtterdagar verkligen kan göra en insats för biologisk mångfald. Här i Ire håller naturskyddsföreningen liv i slåttern och anordnar en slåtterdag varje år.

Men länsstyrelsen som sköter naturreservaten slår också slåtterängar med en slåtterbalk. En maskin som slår gräset men sedan låter man ängens alla örter får ligga och torka så de kan fröa av sig innan man tar in höet för vintern.

Vill du hjälpa till med slåtter med lie eller räfsa så kan du höra dig för hos din lokala naturskyddsförening, länsstyrelsen eller närmaste hembygdsförening. De brukar tacksamt kunna hänvisa dig till rätt person på din ort. I Ire är det Karlshamns naturskyddsförening som ordnat slåtterdagar.

Man kan se en mängd olika odlingsrösen i Ire som tillhört de bägge gårdarna. Blekinge skogsbygd är stenrik och det gav en evig kamp med att rensa bort sten ur äng och åker. På många gårdar slängde man inte bara upp stenen hur som helst i en hög, utan här i Ire gjorde man vällagda stenrösen. 

Det är en imponerande syn att se alla dessa murade odlingsrösen. Både mycket stora som man la där en bergknalle gick upp i dagen och mindre som man lade där stenen fanns.

Hamlade träd gav vinterfoder

På många håll kan man se dessa hamlade träd och även detta tillhör det gamla bondesamhället och dess kulturlandskap. Man sågade av kvistarna på trädet och sparade de i ladan för att dryga ut höet. Ofta hade bönderna och torparna små marker som skulle föda en familj med några få kor, gris, får och getter. Höet kunde därför ofta bli en bristvara och man visste aldrig och vintern blev lång. Om hösten kom tidigt och blev kall eller om våren kom tidigt eller sent. När blev man tvungen att börja ta in djuren och när kunde man släppa ut dem. Det kunde också bli torra heta somrar utan regn då inget växte. Eller långa regnperioder så höskörden regnade bort. Kor måste ha hö för att överleva men det var bra att ha kvistar med löv, gärna ask, att dryga ut höet med. Getter å andra sidan kunde klara en hel vinter på bara kvistar och löv från de hamlade träden. 

Hungersnöden 1867-1869 har gått till historien

I mitten av 1800-talet kom tre nödår då vädret slog helt fel och fördärvade två till tre skördar av hö, potatis och andra grödor. Vädret slog lite olika i olika delar av landet. Men på de flesta håll gick skörden fel minst två år i rad. Man kunde inte importera på den tiden och en massiv kritik riktades mot regeringen som reagerade för sent. 

 Vissa menade att folk blev lata av nödhjälp

Från början när folket ute i landet bad om nödhjälp fanns det de i regeringen och riksdagen som menade att man inte skulle ge någon nödhjälp för de blev folk bara lata och förslöade. Detta fick till följd att folk svalt och till och med dog, barnadödligheten ökade. Svältåren bidrog till att så många gav upp att försöka odla och leva på jorden i Sverige och därav emigrerade så många till Amerika. Delar av mjölet blandades ut med bark för att räcka men blev näringslöst. Höet till djuren tog slut och de fick nödslaktas. För de lokala bönderna slog vädret ofta fel och höskörden kunde regna bort eller grödor som potatis inte växte på grund av torka. Den osäkerheten levde folk förr med dagligen. Vad som hände under nödåren var dels att i stort sett hela Sverige drabbades och att nödåren som kom varade flera år på rad. Dessa nödår har gått till historien som den sista stora naturkatastrofen i Sverige. Men jag är rädd att det inte blir den sista med tanke på att vi är inne i den sjätte massdöden av djurarter på jorden och forskare varnar för resultaten av de uppkomna miljöproblemen.

Hamlade träd skadas inte utan lever längre än träd som inte hamlas. Men varför det är så kan forskare ännu inte förklara. Man säger att träden föryngras när det hamlas och skjuter nya skott som vi kan se på bilden ovan. 

Tillgänglighet och leder

Naturen i Ire blir säregen och gammaldags, lite Emil i Lönneberga eller Bullerby-aktig. Här finns flera stigar att följa i området och länsstyrelsen och Karlshamns kommun har satt upp kartor som hänvisar dig rätt i omgivningarna. Mellan Jönsagården och Håkansgården går en 700 meter lång stig. 

Tyvärr finns här inga tillgänglighetsanpassade stigar ännu men planering är på gång. Men du kan ta dig upp till Håkansgården med rullstol från parkeringen där det finns lite djur som höns och grisar. På vägen ser man en del av de hamlade träden och de jämna odlingsrösen.

Ortsnamnet Ire

Efter vad jag kan hitta är det ingen som lyckats tolka vad ortsnamnet Ire betyder eller vart det kommer ifrån. Men i sammanhanget så skriver ortsnamnsforskaren Göran Hallberg att Ire tappat bort sitt -måla. Orten skrevs nämligen Iremalle 1583. Ire bäck skrevs 1788 som Ihre bäck och Iresjön Iresiöön 1684.

Länsstyrelsen har satt gärdsgårdar och grindar vid Ire och gjort det på ett sätt så de smälter in i kulturlandskapet. På flera platser runt om i Blekinge har länsstyrelsen anlitat duktiga hantverkare som kan detta med gärdsgårdar på gammalt sätt och det gör sig riktigt fint ute i terrängen.

 I trädgården vid Håkansgården blommade fruktträden vid mitt besök i maj och en flitig myra hade letat sig upp i det blommande trädet troligen för att leta efter något ätbart.

 Man låter död ved ligga kvar och gör gör vedstaplar som får förmultna till gagn för olika insikter, lavar och mossor.

 

 Ovan en bild på ladan vid Jönsagården. Även här kan man se hur länsstyrelsen i Blekinge arbetar för att bevara byggnader och gärdsgårdar så som de en gång var.

 På flera platser finns skyltar som beskriver området och kartor med stigar. Karlshamns kommun bedriver en natur-och kulturskola i Ire.

Vid den översta parkeringen, vid infarten till Håkansgården finns en tillgänglighetsanpassad torrtoa.

Vägbeskrivning 

Ire ligger norr om Karlshamn vid Gamla Tingsrydsvägen som går från Hoka upp mot sjön Mien. Kommer du från Karlshamn kör du av E22 mot Växjö Väg 29. Efter några kilometer vid Hoka svänger du av till vänster in på Gamla Tingsrydsvägen mot Jeppshoka-Grimsmåla-Ire. Ire naturreservat är skyltat och det finns en parkering invid den större asfalterade vägen och en mindre parkering vid den mindre grusvägen.

Koordinater till parkeringen som syns på bilden ovan: 56.34434,14.87150  (Koordinaterna går att klistra in i Google maps)

.