Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com

Tältning i nordvästra Blekinge







I Olofströms kommun och gränslandet mellan Blekinge och Skåne finns stora ljuvliga lövskogar och terrängen är brant kuperad med berg, sprickbildningar och djupa dalar. Området är rikt på vatten med omtyckta kanotleder och många campingmöjligheter som ger lite av en vildmarkskänsla i de stora skogarna. Men här finns också camping med badplatser, fiskecamp och turistanläggningar. Detta är svensk landsbygd med röda stugor och härliga mangårdsbyggnader bland betade hagar där sommarängens blommor lyser klart i gult, vitt och skir lilarosa med kärrblomster, violer och smörblommor. Den vita mandelblomman är kanske vackrast av dem alla med sin lilla vita näpna klocka.










Sevärdheterna vi möter är från det äldre jordbrukssamhället och småindustrin som blir pittoreska inslag i vår tältning som blir i iordningställda campingmiljöer med grillplatser, vindskydd och WC.

Det är lätt att hitta bra campingmiljöer med skogs- och vildmarkskänsla. Det är precis detta vi söker när vi åkte hit och vi stannar till mellan våra tältplatser för att se på naturen, sjöarna och några sevärdheter.

På kvällen slår vi läger och naturens alla ljud omfamnar oss vid lägerelden. Jag tältar medan en väninna väljer ett vindskydd. Vi äter gott av medhavd matsäck och hör ett rådjur skälla i skogen intill. Fiskmåsar, lom och småfåglar sjunger oss till sömns. På natten vaknar jag upp och ser sjöns dimmor dansa utanför tältets myggnät och jag somnar om till skvalpet mot stranden. Vi hittar en liten avsides badplats som vi har helt för oss själva där vi tar årets första dopp. Livet känns jodnära och naturligt och utan vardagslivets måsten njuter vi av friheten under de gamla ekarnas vidsus. Vi har helt enkelt semester!

Sammanfattning av min upplevelse under tältningen i Olofström och gränslandet mellan Blekinge och Skåne hittar du längst ner i inlägget.









Efter att ha tältat en natt vid sjön Raslången med vänner åkte jag vidare för att se nordvästra delen av Blekinge och var till största delen i Olofströms kommun.











 Första stoppet blev vid byn Alltidhult där jag fann en av Sveriges alla stenmurar lagd med stor precision och med jämna sidor slingrade den sig intill byvägen upp mot en gård. Dessa stenmurar som formats av arbetande händer och krökta ryggar i tider då man trodde att man gjorde jorden fri från sten till nytta för många kommande generationer. Föga kunde man då ana att dagens stora maskiner men enorma kapaciteter skulle ta över. Men trots all rationalitet dras vi till den lilla byvägen där det växer gräs i mittsträngen för att begrunda byggnadskonsten och skönheten i en vällagd gråstensmur i en stilla och naturskön lansbygdsmiljö.










Vid Alltidhultsån hittar jag ett litet vattenfall som doftar friskt sedan regnat nyligen drog vidare. Platsen är rent idyllisk och jag kryper omkring en stund på knä för att försöka fånga stämningen med kameran. Det går så där... och jag får smutsiga knän av gruset på byvägen. Några mygg försöker ställa till besvär men jag går segrande ut närkampen med dem. Solen tittar från mellan molnen och den lantliga lilla byn ter sig så vacker.











När jag kommer vidare blir jag helt hänförd av en liten röd stuga. Vackrare kan det knappast bli och drömmen om sommarstugan vid ån blossar upp. Tänk att sitta där på bänken i sommarkvällen och lyssna till fågelsången och vattenets brus medan några får bräker på andra sidan den ljumma vattnet. En liten fisk slår intill vassen och jag drömmer mig långt bort...











En slingrande grusväg och den röda stugan med bäcken bakom. Det till och med hänger en liten vimpel i flaggstången. Vilka har bott och levt sina dagar här i den ursvenska modellen av den röda stugan? Det var säkert inte så näpet som vår romantiska sommarstugedröm vill få det till...
Den stenrika jorden var inte lätt att odla och långt till närmaste större samhälle och stad.










Alltidhult är ett lite konstigt bynamn. En förklaring sägs vara att alt kommer från fornnordiskan alpt och betyder svan. Ordet hult ska komma från holz som betyder trä, ved i tyskan. De flesta ortsnamnen med hult i kommer från medeltiden och ibland så långt tillbaka i tiden som vikingatid. Ortsnamn med hult används vid nybyggnationer vid tidigare obrukad mark. Så bynamnet Alltidhult skulle betyda en Svanbygget. Inte en otrolig tolkning med tanke på att de bägge stora sjöarna Halen och Raslången ligger på var sida om byn och med ån däremellan rinnande genom byn. Här fanns säkert gott om svan och det var en fin plats att lägga en ny boplats på.










Vid den gamla skolan ser jag något som först ser ut som en förvuxen midsommarstång men det visar sig att en storvuxen humle har slingrat sig upp längs en telefonstolpe och virar sina utskott på bägge sidorna om tråden. Det ser ut som ett draperi av humle som hänger konstfullt och dekorativt längs telefontrådarna. 










Jag står och tittar och begrundar växtkraften innan jag tar upp min kamera och snäpper några bilder samtidigt som jag minns en person som köpte en humle ifrån växthuset som sedan skulle vira sig upp längs en lite pinne i trädgården. Han skulle se detta... När humlen trivs kan den bli enorm.











Vid Alltidhult gamla skola blir det ett längre stopp. Här finns en vattenkran med färskvatten som används bland annat av Blekingeledens vandrare. Jag fyller på mina vattenflaskor med härligt friskt vatten och tvättar håret med schampo under kallvattenkranen. Jag känner mig som en ny människa efteråt! Med handuken virad om håret går jag barfota runt och läser på informationsskyltarna och tittar på det gamla skolhuset.

Skolan är känd för att en av Blekinges stora författare Harry Martinsson gick i skolan här. Sven-Edvin Salje har även han vistats och närt sitt författarskap här då han gifte sig med skolans lärarinna.

Men byggnaden är också ett kulturhistoriskt minnesmärke över våra byskolor och det svenska skolväsendet som införde allmän skolplikt redan 1842. Under 1880-talet fanns det runt 60 elever i skolan. År 1942 stängdes den och här finns mycket kvar från skoltiden att se. Byggnaden är därför byggnadsminnesförklarad sedan 2005.









Längs Alltidhultsån går en liten stig där man kan dra sina kanoter från Halen och till sjön Raslången. De bägge sjöarna ligger riktigt nära varandra och det går en stor kanotled genom bägge med många rastplatser och vindskydd. Tyvärr lite dåligt skyltat från land.











Halen är Blekinges största sjö och en fin sådan med vikar och små öar. Här finns gott om ställen att stanna till vid för en medhavd matsäck eller en övernattning i någon av kanotbasen och naturreservatens alla vindskydd. Ovan är en bild från Tvättlarna där klippor sluttar ut i sjön. Det finns två fina vindskydd, grillpats och WC.












Blekingeleden passerar förbi i närheten men skyltningen består ibland bara av oranga pluttar på träden. Lätt att missa. Annars fanns här fina vandringsståk och småvägar för en tur med bil.










På stigen genom bokskogen ligger en sten med avtryck från en svunnen tid. En fossil får mig att fundera över geografin och berggrundens bildande. I glänorna längs stigarna tittar  blommor och örter fram. Längs en av skogsvägarna hittar jag en enorm myrstack! Jag undrar hur många år de små myrorna kämpat för att få ihop den här stacken...



















Ängarna och de betade hagarna bryter igenom skogen och bilar små soliga oaser av vilda blommor.










I Jämshög hittar jag en gammal väg med hamlade träd och fina stenmurar. Det ser ut som det är en gammal numera obrukad väg men i den finns en stig som går upp bakom ett moderna villaområde. Gammalt och nytt sammanfaller.











På ett kalhygge går ett ensamt rådjur. I kvällsolen lyser det gyllenbrunt. Jag tror rådjuret ser mig men bryr sig inte så mycket. Jag hinner ta några bilder innan det saktar strövar vidare in i skogen utom synhåll för objektivet.























Det finns mycket vacker skog i området runt Olofström och gränslandet mellan Blekinge och Skåne.

På många ställen är naturen kraftigt kuperad med djupa rasbranter medan det på andra ställen är en flackare natur.












Man ser många fina vägavsnitt när man åker runt. Bokskogen bildar en tunnel runt vägen och ger ett harmoniskt intryck.











På ett ställe finns en rastplats med en fin badplats ner mot en sjö. Tyvärr är platsen redan tagen i besittning av några överförfriskade och skrikande karlar varför jag bestämmer mig för att leta vidare. men platsen var fin med sommarängar, grillplats och vatten... När jag är påväg mot bilen kommer en dansk barnfamilj med fikakorg och badkläder tillbaka. De tycks också ha bestämt sig för en annan badplats för barnen där sällskapet är lite lugnare.










När jag letar vidare hittar jag en gammal bro. Kallmurad, stålig och vällagd.











Längre ner längs ån ligger en stor och hög ruin. Jag gissar att det varit en gammal kvar eller såg.

Bron är vällagd, under den ser man att varende sten sitter precis där den ska. Dessa kallmurade broar är verkligen bevis på hantverkskunskap och att de fick de så perfekta trots små medel.





















Uppepå bron finns inga räcken och jag gissar att det är tre -fyra meters fall rakt ner i bäcken.





















På andra ställen bryter barrskogen igenom. När solen tittar fram mellan regnskurarna skiner den mjuka mossan upp mellan träden.










Radion är på i en affär där jag handlar färsk frukt och bröd. De säger att det nu är eldningsförbud i hela Blekinge. Min mat jag tagit med hänger på att jag ska kunna elda. Jag kollar via nätet och det är tillåtet att elda i grillar över Skåne gränsen. Någon kilometer in i Skåne vid Immelns strand finns ett mycket vackert naturreservat med wc och grillplats. Det är upptaget av kanotister. Men jag ger mig inte utan hittar snart ett nytt tomt ställe här vid Skärsnäs naturreservat.









Stekta grönsaker och majskolvar blir läcker kvällsmat vid stranden till Immeln










Den sista natten blåste det upp rejält och det kom både regnskurar och åska. Men tältet höll tätt och klarade även blåsten. På natten var det riktigt kallt och jag ska ta mer varma kläder nästa gång ifall det blir temperaturfall nattetid. Dagtid var det varmt i luften trots  blåst.































Framåt kvällen gick jag ut på ett kalhygge för att se om jag kunde få se något mer rådjur men tyvärr. Men blandvädret med skiftade sol och regn gav ett märkligt ljusfenomen över hygget.





















Ett annat skådespel bjöd solen på då den gick ner sista kvällen på min tältning över Immeln











På hemvägen stannade jag till och tog några bilder på Västanå bro från mitten av 1800-talet.










Även detta är en vacker bro och jag la märke till att valven inte var lika stora.










Intill låg en gammal kvarn och kvarndam med forsande vatten. Här låg lite uppställda kanoter. Tydligt är att det ska gå att paddla i ån, vilken den nu var.
















Sammanfattning av tältdagarna i Olofström och gränslandet mellan Blekinge och Skåne


Plus +
+ Mängden av campingmöjligheter får absolut många pluspoäng. Fräscha fina iordningställda vindskydd och grillplatser. Flera WC var också fina även om en del bara var utställda bajamajor i sämre skick. Bajamajorna är inte heller särskilt barn- eller handikappvänligt.

+ Vattenrikt område med många möjligheter till bad, både badstränder och avskilt bad i en vik.

+ Många och fina naturreservat

+ Mycket vacker natur där man har känslan av att vara avskild från civilisationen.

Minus -
Skyltningen var bland det sämsta jag varit med om. Efter att ha letat efter varggropen i två timmar gav jag upp. Nästan inga av sevärdheterna var skyltade och även Blekingeleden hade sina svårigheter då markeringen i bland bara bestod av en orange plutt på ett träd som var mycket lätt att missa. Olofström har mycket mer att erbjuda om man bara hittar dit.










Nya kartor över Olofström och Halenområdet








.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kattugglas hoande och Måne över Almö

Vi har haft några riktigt fina solnedgångar nu i januari och många bilder av grymma solnedgångar läggs ut i  sociala medier. Jag tyckte att ...