Vill Du få email så du inte missar uppdateringar?

Tältning i nordvästra Blekinge




I Olofströms kommun och gränslandet mellan Blekinge och Skåne finns stora ljuvliga lövskogar och terrängen är brant kuperad med berg, sprickbildningar och djupa dalar. Området är rikt på vatten med omtyckta kanotleder och många campingmöjligheter som ger lite av en vildmarkskänsla i de stora skogarna. 
Men här finns också camping med badplatser, fiskecamp och turistanläggningar. Detta är svensk landsbygd med röda stugor och härliga mangårdsbyggnader bland betade hagar där sommarängens blommor lyser klart i gult, vitt och skir lilarosa med kärrblomster, violer och smörblommor. Den vita mandelblomman är kanske vackrast av dem alla med sin lilla vita näpna klocka.



Det är lätt att hitta bra campingmiljöer med skogs- och vildmarkskänsla. Det är precis detta vi söker när vi åkte hit och vi stannar till mellan våra tältplatser för att se på naturen, sjöarna och några sevärdheter.

På kvällen slår vi läger vid Raslången och naturens alla ljud omfamnar oss vid lägerelden. Jag tältar medan en väninna väljer ett vindskydd. Vi äter gott av medhavd matsäck och hör ett rådjur skälla i skogen intill. Fiskmåsar, storlom och småfåglar sjunger oss till sömns. På natten vaknar jag upp och ser sjöns dimmor dansa utanför tältets myggnät och jag somnar om till vågskvalpet mot stranden. 

Vi hittar en liten avsides badplats som vi har helt för oss själva där vi tar årets första dopp. Livet känns jordnära och naturligt. Utan vardagslivets måsten njuter vi av friheten under de gamla ekarnas vindsus. Vi har helt enkelt semester!

Raslången efter solnedgången

Efter att ha tältat en natt vid sjön Raslången med vänner åkte jag vidare för att se nordvästra delen av Blekinge och stannade till största delen i Olofströms kommun.

Första stoppet blev vid byn Alltidahult där jag fann en av Sveriges alla stenmurar lagd med stor precision. Med jämna sidor slingrade den sig intill byvägen upp mot en gård. Dessa stenmurar som formats av arbetande händer och krökta ryggar,  i tider då man trodde, att om man gjorde jorden fri från sten så skulle det bli till nytta för många kommande generationer. 
Föga kunde man då ana att dagens stora maskiner med enorma kapaciteter skulle ta över. 
Men trots all rationalitet dras vi till den lilla byvägen där det växer gräs i mittsträngen för att begrunda byggnadskonsten och skönheten i en vällagd gråstensmur i en stilla och naturskön landsbygdsmiljö.

Vid Alltidahultsån hittar jag ett litet vattenfall som doftar friskt sedan regnat nyligen drog vidare. Platsen är rent idyllisk och jag kryper omkring en stund på knä för att försöka fånga stämningen med kameran. Det går så där... och jag får smutsiga knän av gruset på byvägen. Några mygg försöker ställa till besvär men jag går segrande ut närkampen med dem. Solen tittar från mellan molnen och den lantliga lilla byn ter sig så vacker.



När jag kommer vidare blir jag helt hänförd av en liten röd stuga. Vackrare kan det knappast bli och drömmen om sommarstugan vid ån blossar upp. Tänk att sitta där på bänken i sommarkvällen och lyssna till fågelsången och vattnets brus medan några får bräker på andra sidan det ljumma vattnet. En liten fisk slår intill vassen och jag drömmer mig långt bort...



Alltidahult är ett lite konstigt bynamn. En förklaring sägs vara att alt kommer från fornnordiskan alpt och betyder svan. 
Ordet hult ska komma från holz som betyder trä, ved i tyskan. 

De flesta ortsnamnen med hult i kommer från medeltiden och ibland så långt tillbaka i tiden som vikingatid. Ortsnamn med hult används vid nybyggnationer vid tidigare obrukad mark. Så bynamnet Alltidhult skulle betyda Svanbygget. Inte en otrolig tolkning med tanke på att de bägge stora sjöarna Halen och Raslången ligger på var sida om byn och med ån däremellan rinnande genom byn. Här fanns säkert gott om svan och det var en fin plats att lägga en ny boplats på.


Vid den gamla skolan ser jag något som först ser ut som en förvuxen midsommarstång men det visar sig att en storvuxen humle har slingrat sig upp längs en telefonstolpe och virar sina utskott på bägge sidorna om tråden. Det ser ut som ett draperi av humle som hänger konstfullt och dekorativt längs telefontrådarna. 


Jag står och tittar och begrundar växtkraften innan jag tar upp min kamera och snäpper några bilder samtidigt som jag minns en person som köpte en humle ifrån växthuset som sedan skulle vira sig upp längs en lite pinne i trädgården. Han skulle se detta... När humlen trivs kan den bli enorm.



Vid Alltidahult gamla skola blir det ett längre stopp. Här finns en vattenkran med färskvatten som används bland annat av Blekingeledens vandrare. Jag fyller på mina vattenflaskor med härligt friskt vatten och tvättar håret med schampo under kallvattenkranen. Jag känner mig som en ny människa efteråt! Med handduken virad om håret går jag barfota runt och läser på informationsskyltarna och tittar på det gamla skolhuset.

Skolan är känd för att en av Blekinges stora författare Harry Martinsson gick i skolan här. Sven-Edvin Salje har även han vistats och närt sitt författarskap här då han gifte sig med skolans lärarinna.

Men byggnaden är också ett kulturhistoriskt minnesmärke över våra byskolor och det svenska skolväsendet som införde allmän skolplikt redan 1842. Under 1880-talet fanns det runt 60 elever i skolan. År 1942 stängdes den och här finns mycket kvar från skoltiden att se. Byggnaden är därför byggnadsminnesförklarad sedan 2005.


Längs Alltidahultsån går en liten stig där man kan dra sina kanoter från Halen och till sjön Raslången. De bägge sjöarna ligger riktigt nära varandra och det går en stor kanotled genom bägge med många rastplatser och vindskydd. Tyvärr lite dåligt skyltat från land.

Halen är Blekinges största sjö och en fin sådan med vikar och små öar. Här finns gott om ställen att stanna till vid för en medhavd matsäck eller en övernattning i någon av kanotbasen och naturreservatens alla vindskydd.

I gläntorna längs stigarna tittar blommor och örter fram. Längs en av skogsvägarna hittar jag en enorm myrstack! Jag undrar hur många år de små myrorna kämpat för att få ihop den här stacken...




Ängarna och de betade hagarna bryter igenom skogen och bildar små soliga oaser av vilda blommor.
På ett kalhygge går ett ensamt rådjur. I kvällssolen lyser den gyllenbrunt. Jag tror rådjuret ser mig men bryr sig inte så mycket. Jag hinner ta några bilder innan det saktar strövar vidare in i skogen utom synhåll för objektivet.




Det finns mycket vacker skog i området runt Olofström och gränslandet mellan Blekinge och Skåne.

På många ställen är naturen kraftigt kuperad med djupa rasbranter medan det på andra ställen är en flackare natur.



Man ser många fina vägavsnitt när man åker runt. Bokskogen bildar en tunnel runt vägen och ger ett harmoniskt intryck.




På ett ställe finns en rastplats med en fin badplats ner mot en sjö. Tyvärr är platsen redan tagen i besittning av några överförfriskade och skrikande karlar varför jag bestämmer mig för att leta vidare. men platsen var fin med sommarängar, grillplats och vatten... När jag är på väg mot bilen kommer en dansk barnfamilj med fikakorg och badkläder tillbaka. De tycks också ha bestämt sig för en annan badplats för barnen där sällskapet är lite lugnare.


När jag letar vidare hittar jag en gammal bro. Kallmurad, ståtlig och vällagd.

Längre ner längs ån ligger en stor och hög ruin. Jag gissar att det varit en gammal kvar eller såg.

Bron är vällagd, under den ser man att varenda sten sitter precis där den ska. Dessa kallmurade broar är verkligen bevis på hantverkskunskap och att de fick de så perfekta trots små medel.



Bron har inga räcken och är ordentligt hög. I dag finns det bara en upptrampad stig över. Men förr måste det varit läskigt med häst och vagn över bron med branta stup på var sida.





På andra ställen bryter barrskogen igenom. När solen tittar fram mellan regnskurarna skiner den mjuka mossan upp mellan träden.

Någon kilometer in i Skåne vid Immelns strand finns ett mycket vackert naturreservat med wc och grillplats. Det är upptaget av kanotister. Men jag ger mig inte utan hittar snart ett nytt tomt ställe här vid Skärsnäs naturreservat.


Den sista natten blåste det upp rejält och det kom både regnskurar och åska. Men tältet höll tätt och klarade även blåsten. På natten var det riktigt kallt och jag ska ta mer varma kläder nästa gång ifall det blir temperaturfall nattetid. Dagtid var det varmt i luften trots blåsten.





Ett annat skådespel bjöd solen på då den gick ner sista kvällen på min tältning över Immeln




Sammanfattning av tältdagarna i Olofström och gränslandet mellan Blekinge och Skåne

Plus +
+ Mängden av campingmöjligheter får absolut många pluspoäng. Fräscha fina iordningställda vindskydd och grillplatser. Flera WC var också fina även om en del bara var utställda bajamajor i sämre skick. Bajamajorna är inte heller särskilt barn- eller handikappvänligt.

+ Vattenrikt område med många möjligheter till bad, både badstränder och avskilt bad i en vik.

+ Många och fina naturreservat

+ Mycket vacker natur där man har känslan av att vara avskild från civilisationen. Vildmarkskänsla.

Minus -
Skyltningen var bland det sämsta jag varit med om. Efter att ha letat efter varggropen i två timmar gav jag upp. Nästan inga av sevärdheterna var skyltade och även Blekingeleden hade sina svårigheter då markeringen i bland bara bestod av en orange plutt på ett träd som var mycket lätt att missa. Olofström har mycket mer att erbjuda om man bara hittar dit.

Det har nu gått några år sedan jag tältade i Olofström och sedan dess har både skyltning och kartor fått sig ett rejält uppsving i Olofström.  Och detta betyder att jag återvänt till Olofström många gånger sommartid för att njuta av landskapet efter denna första tältning.

Nya kartor över Olofström och Halenområdet





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Märkliga fenomen i naturen

Konformig hålighet Jag hittade den här stenen på stranden vid Råå utanför Helsingborg. Stränderna där är fyllda med miljontals småsten så de...