 |
| Porten in till Gråborg |
Gråborg, Ölands största fornborg
(Längre ner kan du läsa om Sankt Knuts kapellruin och radbyn Borgsby samt vandringslederna i området)
En varm sommardag i juli åkte jag till Öland och besökte fornborgen Gråborg, Ölands största fornborg och en av de mest betydelsefulla fornlämningarna på ön. Den mäktiga anläggningen framträder tydligt i landskapet, och när jag närmade mig den såg jag hur den stora stencirkeln reser sig över de öppna markerna. Trots dagens lugna omgivningar är det lätt att förstå att detta en gång var en central plats för makt, organisering och försvar.
Gråborgs byggnadsteknik
Gråborgs dimensioner och konstruktion gör den unik. Med en diameter på omkring 160 meter och murar som idag når 6–7 meters höjd i sina bäst bevarade partier, är den en av Sveriges största bevarade fornborgar. Muren är uppförd av kalksten i kallmursteknik, vilket innebär att stenarna lagts ovanpå varandra utan murbruk. Det kräver både tekniskt kunnande och omfattande arbetskraft, något som indikerar att Gråborg måste ha haft stor regional betydelse. Arkeologer har också funnit spår som tyder på att muren byggts om och förstärkts flera gånger, vilket visar att borgen varit i aktivt bruk under lång tid.
Omfattande kontakter över Östersjön
Fornborgen dateras främst till yngre järnålder, en period ungefär mellan år 500 och 1050 e.Kr. Under denna tid var Öland en plats med omfattande kontakter över Östersjön, och bosättningarna var ofta organiserade i större gårdsenheter. Många fornborgar på Öland tros ha fungerat som säkra samlingsplatser under orostider, men också som administrativa centra där beslut fattades, handelsvaror förvarades och större grupper kunde samlas vid behov. Gråborgs storlek och läge – centralt på ön – tyder på att den haft en överordnad funktion i regionen.
 |
| En del av Gråborgs murar från insidan. Jämför murens höjd med träden på utsidan bakom borgmuren. |
Brunnen innanför murarna
En av de mest intressanta arkeologiska upptäckterna är den brunn som finns innanför borgens murar. Brunnen visar att människor uppehöll sig här under längre perioder, eftersom tillgång till färskvatten är en förutsättning för att kunna vistas i en befäst anläggning. Brunnen är flera meter djup och har stensatta väggar, vilket vittnar om både planering och teknisk skicklighet. Fynd i anslutning till brunnen inkluderar keramikskärvor, djurben och spår efter metallbearbetning – sådant som ger ledtrådar till hur livet i och omkring borgen kan ha sett ut.
Borgen med hus och verkstäder
När jag läste skyltarna som satts upp för oss besökare och jag såg den stora gräsytan och innanför murarna fick jag en bild av hur platsen kan ha varit organiserad. Under järnåldern kan området ha rymt flera byggnader, troligen långhus av trä med väggar av flätverk och lera. Dessa hus användes både som bostäder och som arbetslokaler. I en borg som Gråborg kan husen också ha fungerat som förråd, särskilt i tider då människor från omgivande bygder sökte skydd här.
 |
| Fram till Gråborgs port är det lätt att ta sig även med rullstol. Men underlaget i just porten är stenig och svår. Barnvagn kommer du lättare igenom med. |
Jordbruk och handel var viktiga på järnåldern
Människor under järnåldern levde i ett samhälle som var både jordbruksbaserat och starkt knutet till handel. Husdjur som kor, får, getter och svin var centrala för försörjningen, och deras produkter – kött, mjölk, ull och skinn – utgjorde viktiga resurser. Odling av korn, råg och andra sädesslag skedde i anslutning till gårdarna, och överskott kunde bytas eller säljas. Järnålderns ölänningar hade dessutom omfattande kontakter med andra kulturer i Östersjöområdet. Fynd av glas, metallföremål och importerad keramik från ön i stort visar att människor här ingick i ett nätverk av handel och utbyte. Även om sådana föremål inte nödvändigtvis hittats just i Gråborg, pekar platsens storlek och konstruktion på att det var en central knutpunkt där värdefulla varor kunde lagras eller förhandlas.
Arkeologiska undersökningar i och runt borgen har även påträffat slagg och metallfragment, vilket tyder på att metallhantverk förekom i området. Under järnåldern var smide en viktig färdighet – inte bara för tillverkning av vapen, utan också för vardagliga redskap som knivar, spännen, nålar och jordbruksredskap. Det är rimligt att smeder och hantverkare ibland arbetat innanför eller i direkt anslutning till borgen, särskilt om platsen hade en administrativ eller ekonomisk funktion.
Fornborgens läge på en svag höjd
När jag såg murens insida reagerade jag på hur massivt konstruktionen verkligen är. På vissa ställen är muren flera meter tjock. På denna mur kan det ha funnits en träpalissad. Placeringen av Gråborg – på en svagt höjdsträckning – ger fortfarande god utsikt, och det är tydligt att det varit en fördel för att övervaka rörelser i landskapet.
Borgen användes fram på medeltiden
Det finns också tecken på att borgen använts under flera epoker. Spår efter yngre konstruktioner hittades vid 1900-talets utgrävningar, och dessa tyder på att platsen inte övergavs helt efter järnåldern. De olika byggnadsfaserna visar hur Gråborg anpassats efter tidens behov, ibland som tillflyktsplats, ibland som administrativ enhet.
Under mitt besök slogs jag av hur stort området faktiskt är när man ser det på plats. Att föreställa sig en fullsatt borg, med människor, djur, varor och aktiviteter, gör platsens betydelse konkret. Det är inte en liten, isolerad försvarsanläggning utan snarare en regional centralplats, där människor samlades för att fatta beslut, hantera konflikter, organisera resurser och kanske till och med bedriva specialiserat hantverk.
Trots att dagens Gråborg är stilla och öppen, återstår en imponerande mängd fakta om hur platsen fungerade. Kombinationen av murens konstruktion, de arkeologiska fynden, brunnens närvaro och borgens storlek gör det möjligt att skapa en tydlig bild av livet här under järnåldern – ett liv präglat av samarbete, hantverk, försvarsförmåga och långväga kontakter.
När jag lämnade borgen den dagen hade jag en djupare förståelse för dess funktion och betydelse. Gråborg framstår inte bara som en ruin från en fjärran tid, utan som ett konkret vittnesmål om ett samhälle som var både komplext och välorganiserat. Det är en plats som på ett mycket tydligt sätt visar hur järnålderns människor levde, arbetade och skyddade sina resurser – och hur deras strukturer fortfarande påverkar landskapet än i dag.
Sankt Knuts kapellruin
 |
| Ruinen efter Sankt Knuts kapell |
Sankt Knuts kapell är en ruin som ligger på vägen man går ner till Gråborgs fornborg från parkeringen. I sommarskruden framträder ruinen som en av de vackraste medeltida lämningarna på Öland. De ljusgrå kalkstensmurarna, omslutna av grönskan och det klara solljuset, gav platsen en stillsam och tydlig närvaro i landskapet. Trots att taket och inredningen för länge sedan försvunnit är kapellets form fortfarande så intakt att man direkt kan urskilja hur byggnaden såg ut och vilken roll den måste ha spelat för människor som levde här för nästan 900 år sedan.
Byggnadens utformning och konstruktion
Sankt Knuts kapell uppfördes troligen under 1100- eller tidigt 1200-tal, en period då Öland hade en tät befolkning och en växande kyrklig organisation. Kapellet är byggt av kalksten – samma material som präglar mycket av Ölands traditionella arkitektur – och murarna står kvar i en imponerande höjd trots nästan ett millennium av väderpåverkan.
Byggnaden består av ett rektangulärt långhus och ett smalare kor, vilket är typiskt för små landsbygdskapell från perioden. Murarna är kraftiga och byggda i kallmursteknik, där stenarna ligger utan murbruk men ändå stabilt tack vare skickligt hantverk. Kapellet har sannolikt haft ett trä- eller spåntäckt tak, och de små fönsteröppningarna har släppt in minimalt med ljus – ett vanligt drag i medeltida kapell som främjade en stilla, koncentrerad atmosfär.
Vid ett besök här idag är det lätt föreställa sig hur det måste ha sett ut när kapellet var i bruk: en enkel inredning, ett altare i öster och kanske ett litet träkors. Att murarna fortfarande är så tydliga gör att man kan urskilja rummets proportioner, ingångens placering och var prästen en gång stod.
 |
| Man passerar kapellruinen på väg ner mot Gråborgs fornborg |
Arkeologiska undersökningar och fynd
Kapellet har varit föremål för flera arkeologiska undersökningar under 1900-talet, då intresset för Ölands fornlämningar ökade. Undersökningarna har gett en god bild av kapellets funktion och hur det använts genom tiden.
Arkeologerna fann flera olika golvlager, bland annat trampad jord och partier med kalkstensplattor. Detta visar att byggnaden renoverats och anpassats under sin användningstid. De äldsta lagren ligger direkt på en naturlig markyta, medan de yngsta lagerresterna tyder på att kapellet fortfarande var i bruk åtminstone in på 1300-talet.
Gravar runt kapellet
Söder om kapellet påträffades medeltida skelettgravar, vilket bekräftar att platsen fungerade som en lokal begravningsplats. Gravarna låg orienterade i öst–västlig riktning enligt kristen sed, och fynden i dem var sparsamma – något som stämmer med tidens tradition att inte lägga ned personliga föremål med den döde.
 |
| Sankt Knuts kapell från vägen ner till Gråborg |
Keramik, mynt och vardagsfynd
Bland de mindre fynden finns:
-
keramikskärvor från 1100–1300-tal
-
ett fåtal mynt som daterar byggnadens användningstid
-
små metallföremål som kan ha hört till kläder, spännen eller liturgiska föremål
Dessa fynd visar att kapellet varit en aktiv mötesplats, sannolikt med återkommande gudstjänster och besök av människor från flera närliggande gårdar.
Under byggnadens grundlager hittades spår av ännu äldre markanvändning, troligen kopplad till den aktivitet som funnits i området kring Gråborg innan kapellet byggdes. Detta tyder på att platsen redan hade betydelse innan den kristna byggnaden uppfördes.
Vem var Sankt Knut?
Kapellet är tillägnat Sankt Knut, det vill säga Knud IV den helige (ca 1042–1086), Danmarks kung som försökte stärka både kungamakten och kyrkans ställning. Han mördades i Odense 1086 och helgonförklarades 1101. Hans kult spreds snabbt i hela det danska riket – vilket på medeltiden inkluderade Skåne, Blekinge, Halland och i perioder även Öland.
Sankt Knut var förknippad med: rättfärdigt styre, kristen styrka, skydd av riket och stöd till kyrkans utbredning.
Att kapellet fick hans namn visar att området hade kontakt med de stora religiösa strömningar som rörde sig genom Norden under tidig medeltid. Det kan också tyda på att kapellet byggdes av eller för en lokal storman med kopplingar till det danska styret.
Kapellets roll i det medeltida Öland
Kapellet låg inte isolerat – det var en del av ett lokalt centrum. När Gråborgs militära roll minskade blev området i stället en plats där människor samlades för: gudstjänster, högtider, dop, bröllop och begravningar samt handel och bygdens möten i samband med helgdagar
Även om kapellet aldrig var en sockenkyrka hade det sannolikt flera närliggande gårdar som regelbundna besökare. Det står också på en höjdpunkt i landskapet, vilket gör att det syns från långt håll – en viktig funktion i en tid då kyrkobyggnader ofta fungerade som visuella landmärken.
Ruinen i dagens miljö
När jag stod vid Sankt Knuts kapell den där dagen var det tydligt hur harmoniskt ruinen smälter in i det öppna landskapet. Murarnas raka linjer mot det gröna gräset, sommarljuset som föll på kalkstenen och den stilla omgivningen gjorde platsen nästan tidlös, dock utan att kännas mystisk eller romantiserad. Den är snarare saklig, tydlig och historiskt närvarande.
Det finns något särskilt med att se en byggnad som förlorat sitt tak och sin funktion men ändå berättar så mycket genom de delar som finns kvar. Ruinen har bevarats varsamt, och som besökare kan man röra sig fritt i och omkring kapellet, se murarnas struktur på nära håll och förstå byggnadens proportioner.
Borgs radby
Vid parkeringen ligger Borgs radby, en av de mest karakteristiska och historiskt betydelsefulla radbyarna på Öland. Bystrukturen ligger kvar som ett tydligt avtryck i landskapet och ger en konkret bild av hur de öländska byarna varit organiserade under många århundraden. Radbyar var vanliga i det äldre jordbrukssamhället, särskilt på Öland, där gårdarna placerades tätt i en rak linje längs en bygata. Borgs radby är ett av de bäst bevarade exemplen på denna typ av bebyggelse och visar ännu tydligt de gamla gårdstomterna, resterna av murar, och den långsträckta radformen som en gång var central för byns liv.
År 1945 tog Kungl. Vitterhetsakademien över förvaltningen av Borgs radby. Övertagandet var ett led i akademiens ambition att skydda viktiga svenska kulturmiljöer i en tid då moderniseringen av jordbruk och landsbygd riskerade att förändra eller helt utplåna äldre bystrukturer. Borgs radby ansågs ha ett särskilt högt värde eftersom den representerade en bytyp som annars nästan försvunnit ur det svenska landskapet. Genom att ta över området kunde Vitterhetsakademien säkerställa att byn inte utsattes för exploatering och att dess historiska form bevarades.
I dag är Borgs radby en del av ett skyddat kulturhistoriskt landskap. Här kan man fortfarande följa den gamla bygatan och se de tomter där gårdarna en gång stått, placerade i en rad som speglar en samhällsstruktur där närhet, gemensamt arbete och tydliga markgränser var avgörande. Radbyn fungerar som ett öppet friluftsmuseum, inte genom rekonstruktioner eller uppbyggda miljöer, utan genom att den autentiska platsen bevarats sådan den är. I landskapet går det ännu att läsa hur det medeltida och tidigmoderna Öland såg ut, hur människor organiserade sina hem och hur byn knöt an till jordbruket runt omkring.
Vandringsleder i området runt Gråborg |
| Det finns flera vandringsleder i området |
Området runt Gråborg och Borgs by har flera lättillgängliga vandringsleder som gör det enkelt att uppleva både natur och kulturhistoria.
Den kortaste och mest besökta leden går mellan Gråborg och Sankt Knuts kapell. Den är ungefär 400 meter lång enkel väg och följer en tydlig stig genom det öppna landskapet. Leden passar alla och binder ihop två av områdets viktigaste historiska platser. Denna led fungerar även för barnvagn och rullstol.
En annan populär runda utgår från Borgs radby och går vidare upp till Gråborg. Detta är en kortare slinga på totalt cirka 1,5 kilometer, där man följer den gamla bygatan, passerar gårdstomterna och sedan fortsätter mot borgens murar. Den här leden ger en tydlig bild av hur radbyn och borgen hänger samman i landskapet.
För den som vill gå lite längre finns en kulturstig som bildar en rundslinga runt hela området, inklusive Gråborg, kapellet och radbyn. Den är ungefär 2–3 kilometer beroende på vilken variant man väljer och är lättvandrad med goda siktlinjer över det öppna landskapet.
Dessutom ansluter lederna till längre stråk som fortsätter vidare in i Mittlandsskogen, där man kan gå flera kilometer genom Ölands största sammanhängande skogsområde och uppleva fler fornlämningar och äldre odlingsmiljöer.
Sammanlagt gör lederna området runt Borgs by till ett mycket tillgängligt och variationsrikt område för både korta promenader och längre vandringar.
Smedjan hör nära samman med radbyns historia
I dag kan besökare gå in i smedjan och se den precis som den lämnats – enkel, robust och full av spår efter många års arbete. Det är en plats där historien framträder tydligt och där man får en konkret känsla av hur livet i Borgs by fungerade innan modern tid förändrade det öländska jordbruket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar