 |
| Stadskyrkan i Avaskär låg på ungefär samma plats där kapellet idag ligger |
Avaskär en dansk stad
Då vi kommer norr ifrån idag och följer den mindre byvägen från Bröms där Fredsstenen står och gränsen mellan Sverige och Danmark gick fram till år 1658, följer vi delvis samma väg, Via Regia / Kungsvägen, som man gjorde på medeltiden. Den kom från Kalmar och förbi borgen Brömsehus på den danska sidan 8 kilometer norr om Avaskär och följde sedan landskapet igenom Blekinge ner till Sölvesborgs slott.
Staden hade administration
Staden Avaskär grundades någon gång mellan år 1231 och 1350 och det första skrivna beviset för stadens existens är i ett brev år 1350 till rådmännen i Lübeck. I detta brev daterat 14 oktober är från rådmännen i Avaskär och brevet är förslutet med Avaskärs stadssigill i vax.
Staden har fram tills dess att Lyckå grundades haft administrativa och ekonomiska funktioner men som sedan övertogs av Lyckå som var residensstad för det östra länet i Blekinge. De västra länet var Sölvesborg med tillhörande länsadministration.
Gränsstad mot Sverige
Den svenska gränsen gick bara några kilometer norr om staden där även den tidigare borgen Brömsehus hade legat och detta gränsläge tillsammans med ett otal stridigheter gör att staden troligen grundades med militära avsikter trots att den ändå också räknats som en köpstad och fanns inom Hansans område.
Ronneby är den äldsta staden i Blekinge och grundades av 1200-talet och därefter var det Avaskär som kom att bli Blekinges nästa stad. Det skulle sedan dröja drygt 100 år innan Blekinge fick sin tredje stad i Elleholm som under en kortare tid även var ett eget län.
Säsongsfiskeläge
Avaskär växte fram som en stad ur ett säsongfiskeläge som låg platsen, men vem som beordrade stadens grundande eller gav Avaskär sina stadsrättigheter vet vi inte idag, då alla handlingar om staden brändes under Valdemar Atterdag.
Ave- grund havsvik
Namnet Avaskär, stavades 1350 Awascher, och kommer från det tidigare namnet, Ave, på skäret där staden ligger. Området var ett låglänt och vattensjukt och ordet ave har i sydländska dialekter använts om vattensjuka strandängar och grunda havsvikar.
Erik XIV skövling av Blekinge
Staden skövlades under Nordiska sjuårskriget år 1563 -70 av svenskarna och återhämtade sig aldrig riktigt efter det.
Avaskär miste sina stadsrättigheter år 1600 då den danske kungen Christian IV hade beslutat att bygga den befästa staden Kristianopel på halvön Korsaskär 800 meter söder ut.
Arkeologisk utgrävning
I dag ser vi Avaskärs kapell på den västra sidan om vägen och här gjordes en provundersökning 1970 och sommaren 1977 arkeologiska utgrävningar i samband med att kyrkogården vid Avaskär skulle utökas. Man undersökte ett 6500 kvadratmeter stort område av staden som låg på bägge sidor om den nuvarande byvägen från kapellet räknat och sedan norrut mot Bröms. Trots närheten till den svenska gränsen och Brömsehus räknades Avaskär senare till en köpstad och inte till en militär befästning.
Vid utgrävningar hittade man omkring 150 gravar där flera människor begravts huller om buller och i sina gångkläder. Troligen har flera av dessa fallit offer i Nordiska sjuårskriget som varade mellan 1563-70 eftersom flera av dem som låg i dessa gravar hade varit unga män i 20-25 års åldern.
Men man fann även gravar där de döda hade begravts i kistor. Under senmedeltiden begravdes de döda med huvudet i väster och med fötterna i öster. Den kristna tanken med denna begravningssed är att den döde skall vara vänd med ansiktet mot soluppgången vid den yttersta dagen. Armarna placeras längs med kroppen på den döde som begravs liggande på rygg. Men vid utgrävningarna fann man att det endast var ett fåtal av de döda som hade begravts på detta sätt samt att det saknades barngravar trots att barnadödligheten var stor på medeltiden. Bara en enda barngrav hittades vid utgrävningen. Detta styrkte tanken om att gravarna var offer för de många stridigheterna som utspelas här. Dateringen av gravarna är inte helt fastställd.
Stenkällare, ljusstakar, keramik, silvermynt
En stenkällare intill det nuvarande kapellet gräves ut. Stenkällarens golv bestod av kullersten och ett brandlager av trämaterial hade rasat in över källaren och i detta eldhärjade material fanns ljusstakar, keramik och silvermynt. Senare har stenkällaren använts till att slänga avfall i så som djurben och trasiga keramik. Avaskärs stadskyrka låg i samma område där kapellet i dag ligger och var en stenkyrka var ruiner fanns kvar fram till slutet av 1700-talet.
 |
| Den svenska kungen Erik XIV angrep skövlade staden Avaskär under Nordiska sjuårskriget |
När befästningarna i Kristianopel byggdes fråntogs både Avaskär och Lyckå sina stadsrättigheter. Men man nöjde sig inte med det utan man raserade de gamla städerna genom att ta sten därifrån till den nya befästningen runt Kristianopel. Detta har tyvärr gjort att resterna till eftervärlden av dessa bägge städer minskat.
Vid utgrävningen fann man även ett förgyllt tennkruxifix, mynt från Sverige, Tyskland och Danmark från 1300-talet fram till 1600-talet. Nio brunnar upptäcktes och utav dessa var sex stycken stensatta. Då några av dessa hade torkat ut, hade de torrlagda brunnarna använts till att slänga avfall i på samma sätt som hade gjorts med stenkällaren.
Man fann även stolphål efter bebyggelse,lergolv, härdar och stenläggningar. En större mängd med keramikskärvor hittades och mycket av keramtiken av av den typen som tillverkats i Tyskland och importerats till Avaskär.
Tillfällig boplats från vikingatiden
Från vikingatiden fann man fynd som har tolkats komma från en tillfällig boplats. Fynden från 1100- 1200 talet är fler och ur utgrävningsmaterialet kan man avläsa att Avaskär var störst under 1400-1500-talet.
Ett annat spännande fynd var de så kallade lerbottnarna. Dessa är skålformade gropar som är tätade med ett lager lera. Det finns fortfarande en osäkerhet hur dessa lerbottnar använts men i Skåne har lerbottnar funnits på platser där man vet att fisket haft stor betydelse och särskilt sillfisket. I Avaskär påträffades lerbottnar även utanför på de närliggande skären.
Nordöst om kyrkogården gjordes 1995 en schaktningsövervakning där man fann spår av hus med stensyll och lergolv. Men också spåren av en ugn som använts vid järnframställning och har förmodligen tillhört en av stadens smedjor. År 2002 fann man på kyrkogården spår av syllrader till hus i lerlagren.
Tio år senare gjorde man en undersökning vid Hälleviksäng i samband med att resterna efter Mastens festplats skulle rivas och ge plats för ett nytt bostadsområde. Men vid denna undersökningen hittades inget som kunde tydas till rester från medeltiden.
Några år senare 2007 gjordes georadar-och magnetometerundersökningar på var sida om vägen som resulterade i antydningar om bebyggelserester under markytan. Nya fynd gjordes 2009 då spår efter ett hus och vad som kan tolkas som en källargrop hittades och som dateras till 1500-1600 tal då Avaskär fortfarande var en verksam stad. Järnslagg visar på att järnframställning, stengods, en smidd spik, del av ett bryne, bitar av grönt dryckesglas och delar från en kritpipa.
Avaskär idag
Man kan inte se något av staden ovan mark idag men fram till 1700-talet beskrivs det att tegelfynd och stenrader efter hus var synliga över mark och har sedan dess försvunnit på grund av bebyggelse och jordbruk.
Petri å rinner som en liten obetydlig bäck strax väster om kapellet och där det på västra sidan har legat en tidigare försvarsverk.
När vi idag besöker Avaskär är det lättast att sätta staden i förbindelse med den efterkommande staden Kristianopel där de synliga resterna av staden är betydligt mer omfångsrika samt som efterföljare till borgen Brömsehus.
Avaskär är i dag en fridfull plats som tillsammans med Kristianopel bilder en sommaridyll. Det lilla pittoreska kapellet ligger inbäddat i grönska och en vandring längs strandängarna förbi öarna Mölleskär och Långaskär där ett restaureringsarbete nyligen gjorts för att hålla öarna öppna från att växa igen ger tillfälle till eftertanke om hur det var att leva här under 1300-1400-talet.
Gränslandet mellan Danmark och Sverige låg under en ständig orolig militär kamp.
Den högsta punkten för staden Avaskär ligger idag 3,5 meter över havet och området ligger på en flack sandås nära havsstranden och med öarna Mölleskär och Långaskär fick staden ett visst skyddat läge. Direkt i bakgrunden flöt Petri å och sannolikt var vattenståndet högre och ån betydligt bredare än dagens lilla bäck. Stränderna är steniga, långgrunda och vattensjuka och var så även under stadens blomstringstid då vattennivån stod något högre då än idag.
Staden hade vuxit fram som en naturlig radby längs Kungsvägen med små låga trähus och bara några få var byggda i sten och stadskyrkan fick namnet Sankt Petri kyrka efter Petriån och byggdes i slutet av 1100-talet eller möjligen i början av 1200-talet.
Staden hade svårt att försörja sig då det är en svårodlad mager och sandig mark. Fisket var en betydande näringskälla. Genom arkeologiska undersökningar har man funnit bevisa för att öarna Mölleskär, Långaskär och Ekeskär hade flera fasta ålfisken. De långgrunda stränderna gav begränsningar vad det gällde naturliga hamnar men vid Mölleskär fanns stadens egentliga hamn som kallades Gamle hamn, ett namn som man kan fundera över. Vid Avaskär har det i vart fall sedan tidig medeltid funnit bosättningar för säsongsfiske kanske ännu längre och då måste man ha haft sina båtar någonstans, kanske vid den gamle hamnen? I slutet av 1500-talet finns Avaskär upptagen i Lunds stifts landebok och var då en egen socken.
I närheten av korsningen mellan vägen och Petri å ligger en hög som man tror innehåller ruinerna efter en mycket mindre borg eller försvarsanläggning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar