 |
| Karta över Blekinge från 1735 |
Berättelsen om när Christian III skulle resa på Blekinges vägar till Brömse bro
Året 1541 bestämde den svenska kungen Gustav Vasa och den danske kungen Christian III att ge varandra support vid hot från annan fiende. Det är lätt att få en bild av att det var dessa bägge kungar och några få medhjälpare som hade bestämt möte vid Brömse bro i samband med deras överenskommelse. Men stopp och belägg! Så gick det inte alls till!
När danske kungen ska ut och resa tar han med hovet och detta är normalt ett sällskap på runt 400 man. Men nu är detta ett extra viktigt möte då han ska träffa inte mindre än den svenska kungen Gustav Vasa och det är mycket möjligt att han därför tar med sig ett lite större sällskap. Det kommer att kräva en del...
Lista på mat åt
kungen
Inför detta möte får Werner Passberg i Sölvesborgs län och Lister härad samt Greger Ulfstad i Lyckå län och Ronneby order att skaffa fram mat enligt en lista som sända ut.
Var tjugonde man ska hjälpa till med 1 oxe, 4 pund smör, 5 sidor fläsk, 10 lamm, 20 höns, 80 ägg, 20 skäppor malt, 5 skäppor humle, 4 tunnor bröd, 4 skäppor gryn, 40 skäppor havre, 4 lass hö, 4 lass halm.
Måttenheten på senmedeltiden varierade geografiskt men jag har fått fram nedanstående ungefärliga mått: 8 spannar = 1 pund= ca 400 liter. 1 tunna var ca 120 liter. 1 skålpund 0,425 kg. 1 skäppa = 30 liter. Det är enorma mängder mat.
Kungen skriver att den rike ska hjälpa den fattige med att få fram maten på listan.
Kungen utökar
matlistan i Lyckå
Men när han kommer till Lyckå tycks sällskapet ha blivit än mer hungriga för då utökar kungen listan för Lyckå län för vart tjungonde man med 400 spedfisk, 1 tunna saltad torsk, 4 tunnor öl samt 4 pund ost.
Natthärbärge åt
kungen med sällskap
Werner Passberg i Sölvesborgs län och Lister härad ska då ordna natthärberge för sällskapet första natten i Mörrum, andra natten i Hoby och sedan skall sällskapet till Ronneby och kvarstanna där så länge kungen behagar.
Greger Ulfstad i Lyckå län ska ansvara för natthärbärge i Lyckå, Avaskär och Brömsebro.
En farbar väg
behövs från Köpenhamn till svenska gränsen i Bröms bro
Nu behövde det bara en farbar väg. Man ska komma ihåg att vid den här tiden var de flesta vägar bara ridstigar genom skog och mark.
Året 1541 bestämde den svenska kungen Gustav Vasa och den danske kungen Christian III att ge varandra support vid hot från annan fiende. Det är lätt att få en bild av att det var dessa bägge kungar och några få medhjälpare som hade bestämt möte vid Brömse bro i samband med deras överenskommelse. Men stopp och belägg! Så gick det inte alls till!
När danske kungen ska ut och resa tar han med hovet och detta är normalt ett sällskap på runt 400 man. Men nu är detta ett extra viktigt möte då han ska träffa inte mindre än den svenska kungen Gustav Vasa och det är mycket möjligt att han därför tar med sig ett lite större sällskap. Det kommer att kräva en del...
Inför detta möte får Werner Passberg i Sölvesborgs län och Lister härad samt Greger Ulfstad i Lyckå län och Ronneby order att skaffa fram mat enligt en lista som sända ut.
Var tjugonde man ska hjälpa till med 1 oxe, 4 pund smör, 5 sidor fläsk, 10 lamm, 20 höns, 80 ägg, 20 skäppor malt, 5 skäppor humle, 4 tunnor bröd, 4 skäppor gryn, 40 skäppor havre, 4 lass hö, 4 lass halm.
Måttenheten på senmedeltiden varierade geografiskt men jag har fått fram nedanstående ungefärliga mått: 8 spannar = 1 pund= ca 400 liter. 1 tunna var ca 120 liter. 1 skålpund 0,425 kg. 1 skäppa = 30 liter. Det är enorma mängder mat.
Kungen skriver att den rike ska hjälpa den fattige med att få fram maten på listan.
Men när han kommer till Lyckå tycks sällskapet ha blivit än mer hungriga för då utökar kungen listan för Lyckå län för vart tjungonde man med 400 spedfisk, 1 tunna saltad torsk, 4 tunnor öl samt 4 pund ost.
Werner Passberg i Sölvesborgs län och Lister härad ska då ordna natthärberge för sällskapet första natten i Mörrum, andra natten i Hoby och sedan skall sällskapet till Ronneby och kvarstanna där så länge kungen behagar.
Greger Ulfstad i Lyckå län ska ansvara för natthärbärge i Lyckå, Avaskär och Brömsebro.
Nu behövde det bara en farbar väg. Man ska komma ihåg att vid den här tiden var de flesta vägar bara ridstigar genom skog och mark.
I nästa direktiv och kunglig befallning författades ett öppet brev till
alla bönder och menige allmoge överallt i Sölvesborgs län att de skulle jämna
vägen efter Henrick Hoffmands undervisning.
 |
| Så här tänkte sig Fritz von Dardel (1817- 1901) en hästakärra i Småland |
Huvudvägarna i
Blekinge på 1500- och 1600-talet
Huvudvägarna var då en väg från Sölvesborg upp mot Vita sten-området norr om Kyrkhult.
En väg från Bodekull(nuvarande Karlshamn) och norrut mot Småland
Från Ronneby till Småland gick en väg.
Två huvudvägar från Karlskrona och norrut varav en gick från Lyckå mot Vissefjärda.
Vägarnas
indelning
Vägarna delades då in i den store landsvägen
Medelmåttiga landsvägar med vagn att köra
Smala och steniga vägar som någorlunda kunde ridas
Övriga vägar mellan byar som var mödosamma att resa särskilt upp mot skogsbygderna.
Vägarna från
järnbruken till utskeppningshamnarna i Blekinge
Holländarevägen byggdes med tanke på att få varor från järnbruket på Husebybruk i Småland ner till Bodekull (nuvarande Karlshamn) där det kunde skeppas ut.
På 1600-talet plockades
myrmalmen upp med skopor vintertid från sjöar och myrar. År 1638 göt man i
Huseby 163 sättungnar av järn under en tid av 8 veckor. År 1639 göt man 3
sättugnar per dag hela året. Huseby var ett stort järnimperium som sysselsatte
många människor och tillverkade järnprodukter i en sådan omfattning att man har
svårt att föreställa sig det idag. Dessa varor skeppades ut från Bodekull.
Tidigt fördes kanonerna från
Huseby ut via en väg ner till Pukavik. Men sedan byggdes Holländare vägen.
Varorna flottades över sjön Åsnen och där byggdes sedan Holländarevägen som
gick ner igenom Svängsta och till Bodekull.
I Åryd söder om Växjö, Tegnaby,
Ekefors och Bräken fanns masugnar där man förde ut sina varor via Ronneby
Huvudvägarna var då en väg från Sölvesborg upp mot Vita sten-området norr om Kyrkhult.
En väg från Bodekull(nuvarande Karlshamn) och norrut mot Småland
Från Ronneby till Småland gick en väg.
Två huvudvägar från Karlskrona och norrut varav en gick från Lyckå mot Vissefjärda.
Vägarna delades då in i den store landsvägen
Medelmåttiga landsvägar med vagn att köra
Smala och steniga vägar som någorlunda kunde ridas
Övriga vägar mellan byar som var mödosamma att resa särskilt upp mot skogsbygderna.
Holländarevägen byggdes med tanke på att få varor från järnbruket på Husebybruk i Småland ner till Bodekull (nuvarande Karlshamn) där det kunde skeppas ut.
Kungsvägen,
Via regia
Vid gravfältet vid Agdatorp följer Via regia samma vägsträckning som nuvarande E22.
Kärt barn har många namn sägs det och nog har vägen som gått i öst-västlig riktning genom Blekinge varit lika kär som betydelsefull och idag ger den fina möjligheter till historisk vandring genom naturen på de platser där vi ännu kan följa den.
Kärt
barn har många namn
På latin heter Kungsvägen, Via regia, men vägen har också kallats Kungsleden dvs Kongs Lijden med äldre stavning. Det är en väg som funnits sedan förhistorisk tid och det betyder att vi idag kan vandra på samma väg som människor gått sedan urminnes tider. Det vi kallar väg var för bara några hundra år sedan en smal stig upptrampad av människor som kommit och gått genom terrängen så kuperad som den är med bergsplatåer och dalar, över vattenflöde genom hagmarker och skogar.
Leif Stenholm, fil,dr och f.d. länsantikvarie i Blekinge län liknar Kongs Lijden vid första generationens E22 då den följer parallellt eller korsar dagens E22 vid bland annat vid Skillinge.
Första gången vi stöter på Kungsvägen är vid Brömsebäck där fredsstenen står. Vid Lyckeby gick den nedströms den vackra stenbron vid vattenverket vid det lilla röda huset som är Lyckebys äldsta hus och där det en gång låg ett gästgiveri. Här kom Kungsvägen norrifrån och gick in till torget i Lyckå stad som låg på andra sidan ån. Man kan se än idag på gatubildningen att det finns en historia här och inte bara en gata i ett bostadsområde.
Det var här människor färdades och det var då naturligt att det var här man reste stenar och placerade fornlämningar som vi idag kan se och besöka då vi följer vägsträckningen.
Mellan Ronneby och Bräkne Hoby finns ett charmigt parti av vägen kvar vid Mörtjuk-Runammo-Torneryd där vägen går över Vierydsplatån. Detta är ett område där människor inte bostatte sig förrän efter medeltiden dvs. efter år 1050. Intill ligger den omtalade Runamohallen där man längre trodde att det var frågan om runristningar i berget. Men senare tids forskning visar att det rör sig om naturliga sprickor i den diabasgång som finns här. Ett gammalt vadställe är Landbron över Vierydsån i närheten.
Vid gravfältet vid Agdatorp följer Via regia samma vägsträckning som nuvarande E22.
Kärt barn har många namn sägs det och nog har vägen som gått i öst-västlig riktning genom Blekinge varit lika kär som betydelsefull och idag ger den fina möjligheter till historisk vandring genom naturen på de platser där vi ännu kan följa den.
På latin heter Kungsvägen, Via regia, men vägen har också kallats Kungsleden dvs Kongs Lijden med äldre stavning. Det är en väg som funnits sedan förhistorisk tid och det betyder att vi idag kan vandra på samma väg som människor gått sedan urminnes tider. Det vi kallar väg var för bara några hundra år sedan en smal stig upptrampad av människor som kommit och gått genom terrängen så kuperad som den är med bergsplatåer och dalar, över vattenflöde genom hagmarker och skogar.
Leif Stenholm, fil,dr och f.d. länsantikvarie i Blekinge län liknar Kongs Lijden vid första generationens E22 då den följer parallellt eller korsar dagens E22 vid bland annat vid Skillinge.
Första gången vi stöter på Kungsvägen är vid Brömsebäck där fredsstenen står. Vid Lyckeby gick den nedströms den vackra stenbron vid vattenverket vid det lilla röda huset som är Lyckebys äldsta hus och där det en gång låg ett gästgiveri. Här kom Kungsvägen norrifrån och gick in till torget i Lyckå stad som låg på andra sidan ån. Man kan se än idag på gatubildningen att det finns en historia här och inte bara en gata i ett bostadsområde.
Det var här människor färdades och det var då naturligt att det var här man reste stenar och placerade fornlämningar som vi idag kan se och besöka då vi följer vägsträckningen.
Mellan Ronneby och Bräkne Hoby finns ett charmigt parti av vägen kvar vid Mörtjuk-Runammo-Torneryd där vägen går över Vierydsplatån. Detta är ett område där människor inte bostatte sig förrän efter medeltiden dvs. efter år 1050. Intill ligger den omtalade Runamohallen där man längre trodde att det var frågan om runristningar i berget. Men senare tids forskning visar att det rör sig om naturliga sprickor i den diabasgång som finns här. Ett gammalt vadställe är Landbron över Vierydsån i närheten.
Några årtal
År 1541
I samband med att den danske kungen Christian III ska träffa den svenska kungen Gustav Vasa i Brömsebor år 1541 ger han order till länsherrarna i Blekinge om att förbereda hovetsresa genom Blekinge med mat, härbärge och att det behövs en farbar väg. I ett öppet brev ges en kunglig befallning till alla bönder och menige allmoge att de skulle jämna vägen efter Henrick Hoffmands undervisning.
I samband med att den danske kungen Christian III ska träffa den svenska kungen Gustav Vasa i Brömsebor år 1541 ger han order till länsherrarna i Blekinge om att förbereda hovetsresa genom Blekinge med mat, härbärge och att det behövs en farbar väg. I ett öppet brev ges en kunglig befallning till alla bönder och menige allmoge att de skulle jämna vägen efter Henrick Hoffmands undervisning.
1640-talet
På 1640-talet breddas vägen till körväg för häst och vagn och då är det återigen den danske Kungen som är i behov av en bättre väg. Nu vill han kunna ta sig till Kristianopel landvägen med sina militära trupper
År 1586
När den tyske köpmannen Samuel Kiechel reste genom Blekinge år 1586 var han inte helt nöjd med vägen. Han beskrev att vägen var omarkerad då den passerade Runamo och så hal att det inte hjälte att sällskapet steg av hästarna och ledde dem utan de halkade ändå på de kala berghällarna.
I mörkret kom de vilse men hittade fram till en prästgård där de inte blev insläppta. Senare kom de fram till en stuga där de blev insläppta och fick tak över huvudet. Men i stugan var det så fattigt att det fanns inte mat till varje sig dem själva eller hästarna. Men värre var det att när de sov på golvet blev slickade i ansiktet av de lösgående grisarna och att stugan stank av alla kalvar, gäss och höns ”så att man blir mättad av den mer än den bästa av måltider”.
Korsalid på kartan år 1684
Mellan Åryd och Hällaryd passerar Kungsvägen en sträcka av 1,5 kilometer. Den östra delen av vägen används fortfarande som byväg till Korsalid. Vägsträckningen finns med på Peter Geddas karta över Blekinge från 1684.
Kungsvägen / Via regia hade vadställe över Vierydsån
Vadstället gamla Kungsvägen har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Det är en trevlig utflykt och man kan passa på att bada i den närliggande Blankasjön eller grilla vid vindskyddet där. Är man intresserad av historia kan man ta en tur till Runamo där man förr trodde det fanns runristningar.
Torneryd
Vägen intill Torneryd väster om Ronneby där den gamla Kongsvägen gick. Idag passerar Blekingeleden förbi här.
Runamo hällen
Förr trodde man att detta var runor och gjorde stora försök att tyda dessa. Numera vet man att det är naturliga sprickbildningar i en diabasgång. Runamohällen var omtalad och många av den tidens stora forskare kom hit på besök. På platsen finns skyltar uppsatta där du kan läsa om platsen.
Här går Blekingeleden mot Runamohällen av skogsbilvägen i en mindre trampad stig. Följer man denna stig förbi Runamohällen kommer man snart ut igen på samma skogsbilväg mot Blanksjön.
Olstorp - Runamo vägen
Följer man Blekingeleden tar vägen delvis en annan väg och man kommer då förbi den omtalade Runamohällen vilket man förr trodde var hällristningar.
Vägen här är fin att åka med fornlämningar som Trippelhall och vackra stenmurar. Här finns de hala berghällarna som omtalas i En resa genom Blekinge år 1586.
En resa genom Blekinge år 1586, en ögonvittnesskildring
Horsaryd som omnämns i texten är Mörrum.
https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/2022/12/en-resa-genom-blekinge-ar1586-ar-1586.html
Trippelhall
Wallanders Åbacka över Vierydsån- gammalt vadställe
Trippelhall
Här över Vierydsån fanns ett vadställe där Kungsvägen gick över ån. Det var en utskjutande häll över ån som senare sprängdes bort.
Strax nedströms går idag en träbro där Blekingeleden passerar och ansluter till naturreservatet Wallanders- Åbacka.
Du kan läsa mer om naturreservatet och lite utflyktstips för bad och grill/ vindskydd under
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar