Losborg och Loshultskuppen – borgen vid gränsen och dagen då kungens krigskassa försvann
 |
| AI bild av hur Loshult kan ha sett ut |
I skogarna i Loshults socken i Osby kommun, allra längst upp i nordöstra Skåne, finns en historia som är betydligt mer dramatisk än vad det stillsamma landskapet först avslöjar. Här har gränsen mellan Sverige och Danmark under århundraden haft stor betydelse. Vägar skulle bevakas, människor och varor passerade genom bygden och under orostider kunde området snabbt förvandlas till krigsskådeplats.
Här finns också lämningarna efter Losborg, en medeltida träborg som låg strategiskt vid Driveån mellan Loshult och Killeberg. Flera hundra år senare blev Loshult platsen för en helt annan dramatisk händelse – Loshultskuppen den 24 juli 1676, då ett lokalt bondeuppbåd lade beslag på Karl XI:s svenska krigskassa.
Det är två olika historiska berättelser från två olika tidsperioder, men tillsammans säger de mycket om Loshults gamla roll som gränsbygd.
Losborg – den bortglömda borgen vid Driveån
Losborg ligger mellan Loshults kyrkby och Killeberg, strax intill Södra stambanan. Platsen kallas också Sigfridskullen eller Seffrekullen.
Vid första anblicken kan det vara svårt att förstå att det verkligen funnits en borg här. Några murar reser sig inte ur marken och det finns inga stenbyggnader kvar. Det beror på att Losborg inte var någon stor stenborg av den typ vi kanske först tänker på när vi hör ordet borg.
Det här var istället en motteborg, en typ av medeltida befästning där försvarsanläggningen till stor del bestod av uppbyggda jordkullar, vallar, diken och byggnader av trä.
Arkeologiska undersökningar visar att det verkligen funnits en befäst anläggning här. Vid en undersökning 1986 kunde arkeologerna konstatera att det stått byggnader på kullarna och att anläggningen sannolikt hör hemma i 1300-talet. Bland fynden fanns mynt, och flera av dem var präglade i Lund under det tidiga 1300-talet.
En motteborg mitt i den gamla gränsbygden
Motteborgar byggdes ofta så att den viktigaste försvarsbyggnaden stod på en hög kulle. Intill kunde det finnas en lägre, befäst gårdsdel – på engelska brukar konstruktionen kallas motte and bailey.
Losborg hade just denna uppbyggnad.
Undersökningen visade att anläggningen bestod av två tydliga kullar. På den högre kullen har det funnits en byggnad, medan fynden på den lägre delen bland annat tyder på verksamheter som matlagning och hantverk. Där hittades bland annat ugnsrester, verktyg och spår efter järnbearbetning.
Det gör Losborg extra intressant. Det var alltså inte enbart en utkikspunkt. Här har människor levt och arbetat innanför befästningen.
Borgen brann
Arkeologerna fann också tydliga spår efter brand.
Ännu mer spännande är fynden av armborstpilspetsar i brandlagret. Det har därför framförts att Losborg inte bara råkat brinna utan kan ha angripits och stormats innan den förstördes.
Exakt vilka som anföll, vilka som försvarade borgen och vilken konflikt som låg bakom vet vi däremot inte.
Här tar de skriftliga källorna slut och frågetecknen börjar.
Men föreställ dig platsen på 1300-talet. Där järnvägen idag passerar låg en befäst träanläggning med människor, eldstäder, verkstäder och kanske beväpnade vakter. Driveån och de våta markerna runt omkring gav ytterligare skydd.
Och någon gång slutade livet här våldsamt.
Elden tog borgen.
Vem byggde Losborg?
Det vet man inte säkert.
Namnet Losborg förekommer inte i några kända samtida medeltida handlingar som med säkerhet kan knytas till just lämningen.
Den danske historieskrivaren Herman Chytraeus berättade omkring 1598 om en borg som långt tidigare skulle ha funnits vid ett vattendrag i Loshults socken nära gränsen mellan Danmark och Sverige. Senare har den berättelsen kopplats samman med Sigfridskullen.
På 1700-talet fanns dessutom lokala berättelser om platsen.
Kullen kallades Kung Sigfrids kulle, eller på lokal dialekt Seffrekullen. En karta från 1748 visar kullen, vilket visar att namnet och platsen sedan länge varit kända i bygden.
Att den arkeologiskt undersökta borgen verkligen är samma borg som äldre berättelser kallar Losborg är mycket sannolikt, men inte fullständigt bevisat.
Sägnen om kung Sigfrid
Som så ofta kring gamla borgruiner har det vuxit fram berättelser och sägner.
Enligt äldre lokal tradition skulle en kung Sigfrid ha bott på kullen.
Andra gamla berättelser handlar om en grym borgherre som tvingade traktens bönder att arbeta åt honom. En sägen berättar att Driveån en dag steg så kraftigt att borgen översvämmades och att bönderna därigenom befriades från sin hårde herre.
Det är naturligtvis sägner och ska inte blandas samman med det arkeologerna faktiskt har kunnat visa.
Men sägnerna är ändå intressanta. De visar att minnet av en borg på platsen levt kvar bland människorna i Loshult under mycket lång tid.
Skomakarehällan – ännu en befäst plats
Losborg står dessutom inte ensam.
Omkring 150–200 meter väster om själva borgen finns ytterligare en befäst anläggning som kallas Skomakarehällan. Ungefär en kilometer söderut ligger dessutom den så kallade Seffre skans.
Det stärker bilden av att området haft strategisk betydelse.
Loshultskuppen år 1676- Sveriges största kupp
Här passerade en gammal väg norrut mot Sverige, och under medeltiden befann man sig i danskt område, inte långt från gränsen.
Den som kontrollerade vägen kunde hålla uppsikt över människor, handel och transporter.
Från medeltida borg till ett av Sveriges märkligaste rån
Sedan går vi ungefär trehundra år framåt i tiden.
Losborg var sedan länge övergiven.
Men Loshults läge nära gränsen hade fortfarande stor betydelse.
Nu är året 1676.
Och den här gången är det inte någon okänd medeltida borgherre som hamnar i centrum.
Det är Sveriges kung Karl XI.
Skåne hade bara varit svenskt i arton år
För att förstå vad som hände måste vi gå tillbaka till freden i Roskilde 1658.
Efter århundraden som danska landskap blev bland annat Skåne och Blekinge svenska.
När Danmark 1675 inledde ett nytt krig mot Sverige fanns en tydlig ambition att återta de förlorade landskapen.
Sommaren 1676 landsteg en stor dansk armé i Skåne.
Den svenska militära situationen blev snabbt pressad och svenska trupper tvingades retirera norrut och österut.
Mitt i denna reträtt transporterades något som varje armé var fullständigt beroende av:
pengarna.
Karl XI:s krigskassa.
Hundratals vagnar når Loshult
Transporten var enorm.
Uppgifter i källorna varierar något, men omkring 250–277 vagnar brukar nämnas. På vagnarna fanns inte bara pengar utan även militär utrustning och delar av kungens bagage. Regionmuseet beskriver bland annat kungens tält, silverservis, ammunition och fanor som delar av transporten.
Själva krigskassan bestod till stor del av något som idag kan verka märkligt: stora kopparplåtar som fungerade som pengar. Sverige hade gott om koppar och använde under denna tid stora kopparmynt, så kallade plåtmynt. De största kunde vara oerhört tunga. Regionmuseet anger att ett plåtmynt på tio daler silvermynt kunde väga omkring 19,7 kilo.
Det här var alltså inte en skattkista fylld med små guldmynt. Det var tunnor och vagnar lastade med mängder av tung koppar.
Krigskassan blir stående vid Loshult
Under den svenska reträtten blev transporten stående vid Loshult nära den dåvarande kyrkan och bara några kilometer från gränsen mot Småland. Den stora lasten bevakades av förvånansvärt få svenska soldater. Uppgifterna varierar även här. Äldre källmaterial beskriver ungefär femton ryttare och en kapten, medan andra framställningar anger omkring tjugo man.
Ryktet började spridas.
I gårdarna runt Loshult, Osby och andra delar av Göinge fick människor veta att kungens väldiga krigskassa stod nästan oskyddad.
Det måste ha varit en närmast ofattbar frestelse.
Den 24 juli 1676 slog man till.
Ett större lokalt bondeuppbåd hade samlats. Även ett mindre antal danska ryttare deltog.
Hur många angriparna var är osäkert. Uppgifter från olika håll varierar från omkring 150 personer till flera hundra.
Men en sak är säker: Angreppet lyckades. De svenska vakterna övermannades och den svenska krigskassan plundrades. Det som hände har gått till historien som: Loshultskuppen.
 |
| AI bild av Loshultskuppen |
Var det snapphanar som stal pengarna?
Loshultskuppen brukar ofta beskrivas som ett snapphanedåd. Men verkligheten är mer komplicerad. Många av de deltagande männen var lokala bönder. Några kom senare att bli friskyttar, och ett mindre antal danska soldater deltog i kuppen. Historiker har därför diskuterat om händelsen främst ska ses som motstånd mot det svenska styret eller helt enkelt som ett exceptionellt tillfälle att stjäla en enorm förmögenhet.
Den danska historiesajten Danmarkshistorien påpekar att flera forskare är försiktiga med att beskriva kuppen som en ren motståndshandling och att den också kan betraktas som ett rån. Kanske var det både och.
1676 hade Skåne varit svenskt i endast arton år. Många av människorna i området hade vuxit upp som danska undersåtar. När den danska armén återkom till Skåne förändrades maktbalansen ännu en gång. Och plötsligt stod den svenske kungens pengar nästan obevakade framför dem.
Hur mycket pengar försvann?
Även här varierar de historiska uppgifterna. En ofta återgiven beräkning anger att krigskassan motsvarade omkring 50 000 daler silvermynt. Det var en enorm förmögenhet.
Försök att räkna om 1600-talets pengar till dagens kronor är mycket osäkra eftersom löner, metallvärden och köpkraft har förändrats så mycket. Därför är det bättre att inte sätta ett exakt modernt värde på skatten.
Det viktiga är storleksordningen: Det handlade om en avsevärd del av den svenska militärens tillgängliga medel.
Bönderna började bära hem kungens pengar.
Efter angreppet började plundringen. De tunga kopparplåtarna spreds bland människorna i trakten. Det var knappast möjligt för någon enskild person att bära särskilt många av de största plåtarna, men deltagarna tog vad de kunde. Snart fanns delar av Karl XI:s krigskassa utspridda över gårdar, skogar och byar i både norra Skåne och södra Småland.
Och historien slutade inte vid gränsen.
Även i Älmhult försvann pengar. En del av transporten lyckades ta sig norrut mot Småland. Men inte ens där var pengarna säkra. Källmaterial kring Loshultskuppen berättar att delar av den återstående lasten senare plundrades även på den småländska sidan. Detta är en viktig detalj.
Loshultskuppen var alltså inte en enkel berättelse om ”skånska snapphanar mot svenskar”. Människor från båda sidor av den gamla gränsen tycks ha varit inblandade. Nationalencyklopedin konstaterar också att uppgifter tyder på att bönderna i Göinge hade hjälp av grannar från andra sidan gränsen i Småland.
Karl XI ville ha tillbaka pengarna
För Sveriges regering var det här naturligtvis en katastrof – och en enorm prestigeförlust. Kungen försökte få tillbaka den stulna egendomen. Förhör hölls och människor tvingades redogöra för vad de hade tagit. En del pengar och kopparplåtar återlämnades. Men långt ifrån allt kom tillbaka.
Senare tillsattes också en särskild undersökning för att försöka reda ut vart pengarna hade tagit vägen. Numismatiskt källmaterial berättar om omfattande rannsakningar kring deltagarna och det stulna godset. Men spåren ledde åt mängder av olika håll. Krigskassan hade redan splittrats.
Den danske trumpetaren fick betala med sitt liv
En särskilt dramatisk del av historien gäller den danske militär som ledde de danska ryttare som deltog. Danmarks kung hade förbjudit privat plundring. Det innebar att de danska soldaterna egentligen inte hade rätt att hjälpa bönderna att lägga beslag på den svenska krigskassan för egen vinning. Den danske trumpetaren som ledde gruppen ställdes därför till svars. Han avrättades efter återkomsten till det danska lägret för sin medverkan i plundringen. Det säger en hel del om hur komplicerat kuppen var.
Danmark och Sverige låg i krig. Ändå accepterade inte ens den danska sidan att de egna soldaterna privat plundrade fiendens krigskassa.
Vad hände med bönderna?
Många av dem som deltagit riskerade hårda straff. Men efterspel och rättsprocesser drog ut på tiden. Nationalencyklopedin berättar att de inblandade göingebönderna under kriget fick pardon av Karl XI och efter kriget kunde sitta kvar på sina gårdar.
Det betyder inte att historien glömdes. Tvärtom levde jakten på de försvunna pengarna vidare. Och det gör den på sätt och vis fortfarande. Kopparplåtar hittades mer än 300 år senare En av de mest fascinerande detaljerna i historien inträffade först på 1990-talet.
Våren 1996 hittades gamla kopparplåtar i skogen utanför Loshult.
De har satts i samband med den krigskassa som försvann 1676. Mer än trehundra år efter kuppen dök alltså fortfarande möjliga delar av kungens försvunna pengar upp ur marken. Det är svårt att tänka sig något som bättre sätter fantasin i rörelse.
Hur många plåtar finns fortfarande kvar?
Ligger några nedgrävda under skogsmark?
Hamnar några på bottnen av gamla gölar och sjöar?
Ingen vet.
Loshults kyrka och platsen för kuppen
Loshultskuppen förknippas starkt med området vid Loshults kyrka. Det är dock viktigt att känna till att kyrkomiljön har förändrats sedan 1676. Den medeltida kyrkan i Loshult förstördes redan under kriget 1568. En ny kyrka stod färdig omkring 1591, och delar av den finns kvar i dagens kyrkobyggnad. Kyrkan byggdes senare ut och kyrktornet uppfördes 1861.
När man står vid kyrkan idag befinner man sig alltså i samma historiska miljö där kuppen ägde rum, även om kyrkan förändrats kraftigt sedan dess.
Här finns också information om Loshultskuppen. Det är en plats där det fortfarande går att komma nära berättelsen. Losborg och Loshultskuppen hör inte till samma tid – men till samma gränsbygd
Det är lätt att vilja knyta samman Losborg och Loshultskuppen till en enda historia. Men det vore fel.
Losborg är en medeltida borganläggning från omkring 1300-talet. Loshultskuppen inträffade den 24 juli 1676. Det skiljer flera hundra år mellan händelserna. Ändå finns en tydlig gemensam nämnare:gränsen.
När Losborg byggdes låg platsen i det danska rikets gränstrakter mot Sverige. När krigskassan plundrades 1676 hade gränsen flyttats, men människorna levde fortfarande mitt i följderna av kampen mellan Danmark och Sverige. Det gör Loshult till en ovanligt intressant plats för den som tycker om historia. Här kan man följa samma landskap genom flera hundra år av konflikter.
Besök Losborg
Losborg ligger omkring 1,5 kilometer söder om Loshult, mellan Loshult och Killeberg.
Loshults hembygdsförening anger positionen för borgområdet till ungefär:
GPS: 56.48892, 14.11233
En gångstig leder från området vid väg 23, vid avfarten mot Gnubbarp söder om Loshult.
Tänk på att själva borgen bestod av trä och jord. Förvänta dig därför inte höga ruiner eller stenmurar.
Det man kommer för att se är istället själva borgterrängen – kullarna, vallarna och landskapet där den medeltida befästningen låg.
När man vet vad som funnits här blir platsen betydligt lättare att läsa.
Två platser – flera hundra år av historia
Jag tycker att Losborg och Loshultskuppen tillsammans gör Loshult till en av de där platserna som är lätta att köra förbi utan att förstå vad som döljer sig i landskapet.
På ena platsen låg under medeltiden en befäst träborg där arkeologerna hittat spår efter brand och armborstpilar.
Några hundra år senare stod Karl XI:s krigskassa några kilometer därifrån. Den 24 juli 1676 kom bönderna. Vakterna övermannades. Tunnorna öppnades. De stora kopparplåtarna bars bort.
Och trots kungens efterföljande jakt på pengarna kom stora delar av krigskassan aldrig tillbaka.
Mer än trehundra år senare hittades åter kopparplåtar i skogarna kring Loshult.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar