Avrättningsplatser

Avrättningarna skulle synas i landskapet för att ha avskräckande syfte.
AI genererad bild.

Längre ner i blogginlägget hittar du länkar till Avrättningsplatser i Småland, Skåne och på Ölnad.

Här skriver jag om avrättningsplatser runt om i södra Sverige. Syftet är inte att göra en fullständig vetenskaplig genomgång av varje plats eller varje avrättning, utan att berätta var platserna låg, om de går att besöka idag och ge en kort inblick i deras historia.

Jag har efter bästa förmåga sammanställt uppgifterna från olika källor, men har inte detaljgranskat varje enskild uppgift. Därför kan det förekomma fel eller uppgifter som senare forskning har nyanserat eller korrigerat.

Mitt fokus ligger framför allt på platserna själva, deras läge i landskapet, deras historia och vad som fortfarande finns kvar att upptäcka för dagens besökare.

För den som vill fördjupa sig i de enskild avrättningsplatserna rekommenderar jag Lantmäteriets historiska kartor med sökfunktioner, fornsök och länsmuseerna. Samt äldre domböcker med mera.

AI genererad bild som visar hur en landsväg kunde ha sett ut

Avrättningsplatserna och landsvägarna

Nästan alltid låg avrättningsplatserna vid landsvägarna där människor kunde se avrättningen. Men det finns undantag som exempelvis då avrättningarna skedde på stadens torg. Efter 1800-talets mitt slutade man att hålla avrättningar som offentliga skådespel för allmänheten och de flyttades till fängelsegårdarna.

Men ute i landet låg de i avskräckande syfte allt som oftast vid landsvägen. Det skulle synas så folk blev avskräckta att begå brott och liken hängde ofta kvar. Men oftast hängdes inte de dödsdömda utan halshöggs. Då steglade man kroppen, detta gällde särskilt kroppen efter avrättade män, vilket innebar att de spikades upp på ett vagnshjul på höga stolpar. Kråkor och andra asätare kom naturligtvis för att äta kroppen. Sedan slängdes de oftast bara ner i en grop som grävts på platsen. Vid avrättningsplatsen i Listerby fann man en fot där fotbojan ännu satt fast om vristen.

Vägarna är i sig ett viktigt och gammalt kulturminne

Kustlandsleden eller Via regia som har nästan samma sträckning som dagens E22. Den gick igenom byarna där E22:an idag dragits utanför samhällena. Men ändå kan man på flera platser ännu se spåren av vägen. Vid Bjärby strax väster om Nättraby utanför Karlskrona ligger ett stort forntida gravfält. Där kan man även se resterna av den gamla Via regia och det påstås att vägen här intill en åker är den äldsta vägavsnittet i Blekinge som fortfarande används.

Kustlandsleden, Via regia, gick längs med östkusten ner genom Småland förbi orter som Västervik, Oskarshamn och Kronobäcks kloster- och kyrka (se värd ruin idag) ner förbi Kalmar slott, och Arby kyrka (Här finns en runsten placerad intill den gamla vägen) och ner till Brömsehus (borg platån är fortfarande en besöks värd plats) genom Blekinge och ner mot Åhus där borgen Ause hus troligen är den tidigaste borgen i Skandinavien.

Vill du fördjupa dig i hur den gamla Kustlandsleden gick så kan du söka gamla kartor på Lantmäteriets historiska kartor.

Kvarnberget i Jämjö – där Ingrid, Peter och Olof får stå först

Kommun: Karlskrona kommun · Län: Blekinge län

På berget ovanför den gamla landsvägen låg Östra härads avrättningsplats. Här finns flera namn bevarade – både på människor som dödades och på dem som dömdes till döden.

Bakom den gamla skjutsstationen i Jämjö reser sig Kvarnberget. På en skifteskarta från 1802 är höjden utmärkt som Galgbacken. Läget var valt för att synas: nedanför gick den gamla kustlandsvägen mellan Karlskrona och Kalmar, och från berget kunde man se långt över bygden.

Här möttes vardag och straff. Resande bytte hästar vid skjutsstationen, säden maldes i väderkvarnen och människor fördes upp på berget för att dö. Kvarnen flyttades 1916 till Wämöparken, men berget och utsikten finns kvar.

Ingrid Wahl och Peter Larsson

Båtsmansänkan Ingrid Wahl var 52 år när hon dödades 1810. För mordet dömdes båtsmannen Nils Olofsson Hastig, som avrättades i Jämjö den 6 februari 1811. När platsens historia berättas bör Ingrid stå först. Hon var inte bara orsaken till en dom, utan en människa med ett eget liv före våldet.

År 1833 avrättades den 23-årige John Johnsson efter att ha dränkt sin svåger Peter Larsson i samband med ett bråk. Peters namn behöver också sägas högt. Medkänsla med en ung dömd människa får aldrig göra den dödade osynlig.

Olof Andersson och far och son Håkan

Olof Andersson i Skrävle misshandlades dödligt i sitt hem 1833. Hans hustru Ingrid Johansdotter och barnen fanns i huset. För våldet dömdes Håkan Persson och sonen Håkan Håkansson; de avrättades på Kvarnberget den 6 februari 1834.

Två liv togs på avrättningsplatsen, men tragedin började med Olofs död och med familjen som blev kvar. Att se alla inblandade som människor är inte att jämna ut ansvar. Det är att vägra göra lidandet till underhållning.

Fler namn i bergets historia

Båtsmannen Jonas Månsson Saktmodig avrättades här 1809 efter mordet på sin hustru Maria. Andra avrättningar är också dokumenterade. Varje namn öppnar en större berättelse om brottsoffer, dömda, barn, föräldrar och en bygd som samlades inför rättens yttersta straff.

Den historiska galgbacken låg på bergets högsta del. Den exakta avrättningspunkten är inte känd på metern.

Här verkställdes samhällets hårdaste straff Vi vet att flera människor avrättades här under början av 1800-talet.

Avrättningar
År 1833

Det här året fördes den unge John Johnsson från Älmteryd i Augerum till Jämjö. Han hade dränkt sin svåger Peter Larsson efter ett bråk och dömts till döden. Bara 23 år gammal avslutades hans liv här på Galgbacken.
Galgbacke och Kvarnberg, samma berg med olika "samhällsfunktioner"
Samtidigt var Kvarnberget också en plats för det vanliga vardagslivet.
På berget stod nämligen Jämjös väderkvarn.
Kvarnen ägdes av Vilhelmina Olsson, eller "Mor Mina" som hon kallades. Hon drev både kvarnen och skjutsstationen nedanför berget. Med hjälp av hästar eller oxar kunde kvarnen vridas så att vingarna fångade vinden från rätt håll.

Kvarnen ses idag från Infartsleden i Wämöparken

År 1916 monterades kvarnen ned och flyttades till Wämöparken i Karlskrona där den byggdes upp på nytt. Där står den fortfarande kvar idag och är synlig för många som kör in mot Karlskrona. De flesta har nog ingen aning om att kvarnen en gång stod på ett berg som också var Östra härads avrättningsplats.
Jämjös gamla skjutsstationen finns kvar
Förr var den en viktig knutpunkt längs landsvägen. Här bytte man hästar, åt en bit mat, vilade och fortsatte sedan färden genom Blekinge. Det måste ha varit en plats fylld av liv och rörelse, med människor från när och fjärran som passerade varje dag. Läs gärna mer på Östra Blekinges hembygdsförening om Skjutsstationen och huset i trädgården.

Vägbeskrivning
Kvarnlyckevägen, Jämjö i Karlskrona kommun. Blekinge. Galgbacken/ Kvarnberget ligger bakom mataffären och Skjutsstationen på ett högt berg i centrala Jämjö. Kvarnlyckevägen går upp vid tomtgränsen till den gamla Skjutsstationen och när berget börjar går gatan över i en promenadstig upp för berget. Det är möjligt att ta sig upp med barnvagn och rullstol. Exakt var galgbacken låg vet jag inte. Men Kungsvägen gick ungefär där Västra riksvägen (huvudvägen) idag går. Lägg märke till närheten till kyrkan. Galgbacken låg centralt i byn.

Karta: Google maps Jämjö galgbacke
Koordinater: 56.191023, 15.837184

Lyckebys galgbackar – en plats som flyttade med makten

Kommun: Karlskrona kommun · Län: Blekinge län

I Lyckeby tycks både ting och avrättningsplats ha flyttats. Historiska uppgifter pekar mot flera höjder, men någon exakt punkt är ännu inte säkert fastställd.

Lyckeby var en gammal köpstad långt innan Karlskrona grundades. Här fanns tingsplats, gästgiveri, fängelse och den stora kustlandsvägen. En avrättningsplats hörde till rättens landskap, men i Lyckeby verkar den inte ha legat på samma plats genom alla tider.

Lokalhistoriska kartstudier pekar på en äldre galgbacke öster om Lyckebyån. Omkring 1840 kan platsen ha flyttats västerut, närmare tinget. I en källa från 1846 nämns »den nya afrättningsplatsen«. Det talar för en förändring, men inte för att vi kan sätta nålen med meters precision.

Köpingegårdens höjder

En hypotes placerar den yngre avrättningsplatsen på Köpingegårdens mark, i höjdområdet kring Köpingevägen och Gillevägen. Läget skulle ha varit synligt från den gamla vägen och bron. Det är logiskt, men logik är inte detsamma som bevis.

Därför ska dagens bostäder och tomter inte pekas ut som om själva stupstockens läge vore känt. Kartnålen nedan är en orienteringspunkt i det område som diskuterats, inte en exakt historisk markering.

De namnlösas närvaro

När inga namn finns säkert knutna till en bestämd punkt blir det lätt att tala om »de avrättade« som en anonym grupp. Men varje människa hade sin egen historia. Någon lämnade kanske barn efter sig. Någon hade begått ett svårt brott och orsakat en annan familj livslång sorg. Någon dömdes i ett samhälle där ställning, fattigdom och kön påverkade möjligheten att bli hörd.

Osäkerheten gör inte platsen tom. Den påminner i stället om hur snabbt samhället kan glömma en människa när både namnet och kroppens viloplats försvinner ur minnet.

Omtvistad exakt plats. Koordinaten är en orienteringspunkt i området kring Köpingevägen och Gillevägen.

Lyckeby, den forna staden Lyckå

Kart från år 1699 över Lyckå. Här anges "Fängelsehuset"

På en karta från år 1699 finns Fängelsehuset utsatt i närheten av den gamla bron och gästgiveriet, en byggnad som ännu finns kvar.

Kartan ovan är alltså från tiden före den nuvarande bron byggdes.

Över den gamla bron gick Kustlandsvägen ( Via regia).

Gästgiveriet är äldsta huset i Lyckeby

Jag har hittat en uppgift om att avrättningsplatsen ska ha legat på en höjd på Köpingegårdens ägor. Om vi idag tittar på en karta kan man fortfarande ana kustlandsvägens dragning och Köpingegården ligger kvar. Köpingevägen korsar Ringövägen och går upp på en höjd. Det som är Ringövägen idag är en förlängning av Gamla riksvägen.

Jag skulle idag utifrån de uppgifter jag hittills hittat gissa att avrättningsplatsen låg väl synlig i området Gillesvägen, Köpingevägen och väl synlig från bron.

Det säg att det har legat en fängelsehåla i västra tornets
källare av Lyckå slottsruin då det saknar dörr och fönster

Då det finns en slottsruin i Lyckå har jag funderat på om det skett avrättningar där? Men inte funnit några uppgifter om detta. Jag har obekräftade uppgifter om att det västra tornet på Lyckå slottsruin ska ha varit fängelsehålan, detta då tornet saknar dörrar och fönster.

Jag söker vidare...

Galgamarken – kullen som blev lekplats

Kommun: Karlskrona kommun · Län: Blekinge län

Intill parken vid Monsunen låg Karlskronas mest använda avrättningsplats. I dag finns bostäder och lek, men kartfyndet berättar om ungefär två hundra år av offentliga straff.

Namnet Galgamarken har länge berättat vad området användes till. När Blekinge museums medarbetare studerade en äldre karta fann de också en särskild kulle markerad som galgbacke, intill parken vid Monsunen och nära den gamla infartsleden till Karlskrona.

Sveriges Radio anger att människor avrättades här från omkring 1680 till 1850. Platsen låg då utanför staden men väl synlig för dem som färdades på vägen. Galgen beskrivs som en trebening, men även andra former av dödsstraff verkställdes på området.

När straffet skulle synas

En offentlig avrättning var avsedd att vara ett budskap. Den dömde blev en varning, och kroppen kunde behandlas som en del av myndigheternas föreställning om avskräckning. Också människor som dömts för gärningar som inte längre är brottsliga kunde mista livet.

Bakom varje dom fanns fler människor än den som stod inför bödeln. Det kunde finnas ett brottsoffer och sörjande anhöriga. Det kunde också finnas barn eller föräldrar till den dömde. Ingen av deras sorger blir mindre för att vi försöker förstå dem tillsammans.

Lekens och minnets plats

I dag är kullen en del av ett bostadsområde med park och lekplats. Förändringen kan kännas svindlande. Barn rör sig där staten en gång tog liv inför publik. Det är inte ett skäl att göra platsen skrämmande; det är ett skäl att berätta stilla och varsamt.

Det finns ingen anledning att peka ut en viss grästuva som en exakt grav eller avrättningspunkt. Den äldre kartan ger en bättre placering av kullen, men den moderna miljön är förändrad och bebodd.

Koordinaten visar en praktisk orienteringspunkt vid Monsunen. Den historiska kullen ligger intill, men platsens exakta utbredning är osäker.

Vägbeskrivning

Sök dig till området vid Monsunen och Valhallavägen på Galgamarken. Kullen ligger intill parken nära den gamla infartsleden. Det är ett bostads- och lekområde, inte ett ordnat historiskt besöksmål. Parkera lagligt och visa hänsyn till barn och boende.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.181300, 15.597800 · orienteringspunkt vid Monsunen; historisk utbredning osäker

Källor och vidare läsning

Karlskrona länsfängelse – Ernst Cederberg mördades och Teodor Sallroth blev den sista avrättningen i Blekinge

Kommun: Karlskrona kommun · Län: Blekinge län

Den 5 juli 1900 avrättades den 21-årige Theodor Julius Sallrot på fängelsegården. Berättelsen började med att hans vän Ernst Cederberg mördades vid Johannishus station.

När de offentliga avrättningarna försvann flyttades dödsstraffet bakom fängelsets murar. Länscellfängelset i Karlskrona, senare kallat Vita Briggen, öppnade 1851 vid Skeppsbron. På dess gård verkställdes Blekinges sista avrättning.

Ernst Cederberg först

Ernst Cederberg arbetade vid Johannishus station. Han var bara omkring tjugo år när han dödades natten till den 7 oktober 1899. Gärningsmannen var hans vän och arbetskamrat Theodor Julius Sallrot, som ville komma åt pengar. Ernsts liv får inte reduceras till namnet på ett mordfall.

Han hade ett arbete, människor omkring sig och en framtid som försvann. När historien senare kom att handla om den unge dödsdömde och Sveriges bödel riskerade Ernst att hamna i bakgrunden. Här ska hans namn stå först.

Theodor Sallrot, tjugoett år

Sallrot erkände, dömdes till döden och nekades nåd. Den 5 juli 1900 avrättades han på fängelsegården. Han var tjugoett år. Hans unga ålder gör inte mordet mindre, men den visar att staten valde ett oåterkalleligt straff mot en mycket ung människa.

Också fängelsepersonalen uppges ha varit illa berörd. Avrättningen återgav inte Ernst livet och gjorde inte de två familjernas förlust ogjord. Den lade ännu en död till berättelsen.

Från straffplats till bostadshus

Fängelset stängdes 2010. Byggnaden finns kvar och har fått namnet Vita Briggen; Karlskrona kommun beslutade 2025 om bygglov för bostäder. Det gamla huset bär därför flera lager av historia: fångenskap, förändrad kriminalvård och en gård där dödsstraffet en gång verkställdes.

Detta är en dokumenterad avrättningsplats, men inte en offentlig galgbacke. Gården är privat fastighet och ska inte beträdas utan tillstånd.

Vägbeskrivning

Vita Briggen ligger vid Skeppsbron med adress Norra Smedjegatan 59 i centrala Karlskrona. Se byggnaden från allmän gata. Gå inte in på gården eller i huset; fastigheten är privat och kan vara en byggarbetsplats.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.166826, 15.588221 · Vita Briggen; avrättningen skedde på den inhägnade fängelsegården

Källor och vidare läsning

Svensk Historia: En mördare och hans bödel

Rötter: Theodor Julius Sallrot och Ernst Cederberg

Johannishus mordet

Johannishusmordet – ett rånmord som slutade på schavotten

Natten till den 7 oktober 1899 utspelade sig ett av Blekinges mest omtalade morddramer vid järnvägsstationen i Johannishus. Två mycket unga män stod i centrum för händelserna. Den ene var 19-årige Ernst Cederberg, som arbetade inom järnvägen och tillfälligt tjänstgjorde som stationsinspektör i Johannishus. Den andre var hans arbetskamrat och vän, den 20-årige Theodor Julius Sallrot. Innan natten var över var Ernst död och Theodor hade inlett den väg som mindre än ett år senare skulle föra honom till stupstocken på fängelsegården i Karlskrona.

De båda unga männens liv hade sett ganska olika ut. Ernst hade tidigt sökt sig till järnvägen och hade trots sin låga ålder redan fått ett stort ansvar. Theodor Sallrot kom däremot från ett välbärgat hem i Fjälkinge men hade problem med sin ekonomi. Han levde över sina tillgångar och hade hamnat i en situation där han snabbt behövde få fram pengar. I stället för att ännu en gång vända sig till familjen bestämde han sig för att råna sin vän.

Målet var pengarna som förvarades i kassaskåpet på Johannishus station.

När Sallrot kom till stationen var Ernst inte misstänksam. De kände varandra sedan tidigare och umgicks under kvällen. Men Sallrot hade förberett sig. Med sig hade han bland annat knivar, en revolver och en sten som han lindat in i en näsduk. Det som för Ernst tycktes vara ett vanligt besök från en bekant hade alltså ett helt annat syfte.

Under natten gick Sallrot till angrepp.

Ernst träffades först i huvudet men angreppet lyckades inte oskadliggöra honom. Han gjorde kraftigt motstånd och försökte fly från stationsbyggnaden. Sallrot använde både kniv och revolver och flera skott träffade Ernst. Trots sina svåra skador lyckades den unge mannen ta sig ut från stationen och vidare mot järnvägsspåren och den intilliggande åkern.

Men Sallrot följde efter.

I mörkret fortsatte den desperata kampen. Ernst försökte komma undan trots sina skador, men ute på åkern orkade han till slut inte längre. Sallrot hann upp honom och mordet fullbordades där, bara en kort sträcka från stationen. Därefter tog Sallrot Ernsts nycklar, återvände till stationshuset och öppnade kassaskåpet. Bytet blev 330 kronor.

Det kanske mest märkliga skedet började när Sallrot skulle försöka förklara vad som hade hänt.

Han påstod att en tredje man hade varit med under kvällen. Denne okände man, som uppgavs heta Larsson, skulle enligt Sallrots första berättelse ha angripit både honom och Ernst. Sallrot hade själv skador och försökte framställa sig som ytterligare ett offer för överfallet. De första tidningsuppgifterna återgav därför en betydligt mer komplicerad historia där en mystisk handelsresande hade försvunnit från platsen.

Men berättelsen började snart falla sönder.

Redan i de tidiga tidningsrapporterna framgår att polisen blev misstänksam mot Sallrot och började överväga möjligheten att den påstådde Larsson aldrig hade existerat. Sallrots skador och förklaringar väckte frågor, och samma dag som mordet blev han häktad. Så småningom erkände han att det var han själv som hade dödat Ernst Cederberg.

Rättegången fick ett dramatiskt efterspel. Den första domen blev livstids straffarbete, men målet fördes vidare och hovrätten ändrade straffet till döden. Dödsdomen kom därefter att stå fast.

På morgonen den 5 juli 1900 var allt förberett på gården till länsfängelset i Karlskrona. Till staden hade Sveriges skarprättare Anders Gustaf Dahlman rest tillsammans med sin son, som fungerade som hans assistent. Det hade då gått mer än 40 år sedan en avrättning senast genomfördes i Blekinge.

Theodor Sallrot var bara 21 år när han fördes ut på fängelsegården.

Där avrättades han med bila.

Det finns ytterligare en märklig detalj i berättelsen. Sallrot hade som barn sett den dödsdömda Anna Månsdotter, en av de dömda efter det uppmärksammade Yngsjömordet, genom gallret till häradshäktet i Fjälkinge. Drygt tio år senare skulle Sallrot själv möta samme skarprättare som avrättat henne.

Johannishusmordet kom att leva kvar i berättelser om dödsstraffets sista tid i Sverige. Det är därför lätt att historien framför allt börjar handla om Sallrot, domen och den dramatiska avrättningen i Karlskrona.

Men mitt i allt detta finns Ernst Cederberg.

Han var bara 19 år och hade större delen av sitt vuxna liv framför sig. Han hade fått ansvar inom järnvägen och befann sig i början av sitt yrkesliv när en person som han betraktade som vän kom till stationen med en helt annan avsikt.

När man berättar historien om Johannishusmordet är det därför kanske inte bödeln, bilan eller ens den dödsdömde som borde få sista ordet.

Det borde Ernst få.

För bakom ett av Blekinges mest omtalade kriminalfall fanns en ung människa som gick till sitt arbete på järnvägsstationen i Johannishus – och aldrig fick lämna den levande. Sallrot var den siste som avrättades på fängelset i Karlskrona.

Teodor Sallrrot är begravd på Fjälkinge kyrkogård grav nr 4A 20. I samma grav ligger hans familj och släkt.

Vill du läsa mer läs boken: För ung att dö: en mördare och hans bödel av Christer Isaksson bördig från Ronneby.

Nättrabys omtvistade avrättningsplats – när kartpunkten har gått förlorad

Kommun: Karlskrona kommun · Län: Blekinge län

Äldre sammanställningar berättar att människor avrättades i Nättraby, men den exakta galgbacken är inte säkert lokaliserad. Därför måste vägen och osäkerheten få vara en del av berättelsen.

Nättraby låg vid kustlandsvägen mellan Karlskrona och Ronneby. Uppgifter om avrättningar i Nättraby finns i lokalhistoriska register, men någon säker och allmänt accepterad punkt har inte kunnat knytas till dem i de källor som används här.

Väster om samhället, vid Bjärby, finns ett gammalt vägavsnitt och ett stort förhistoriskt gravfält. Vägen hjälper oss att förstå landskapet där en galgbacke kunde synas för resande. Den är däremot inte i sig ett bevis för att avrättningarna skedde just där.

De namnlösas närvaro

När inga namn och ingen säker plats möts i samma källa är frestelsen stor att fylla tomrummet med en sägen. Det görs inte här. Det räcker att veta att verkliga människor fördes till döden i Nättrabytrakten och att deras fulla berättelser ännu inte har återfunnits.

Någon kan ha lämnat barn efter sig. Någon kan ha dömts för ett svårt brott med ett brottsoffer vars namn också försvann. Någon kan ha saknat det försvar och den möjlighet att bli trodd som vi förväntar oss i dag.

Att inte låtsas veta

En omtvistad plats är inte mindre värd att minnas. Den kräver bara ett annat sätt att berätta. Kartnålen nedan visar Bjärby och den gamla vägsträckningen som en orientering i landskapet, inte Nättrabys avrättningspunkt.

Den tydliga gränsen mellan kunskap och gissning är också en form av respekt. Människorna förtjänar att vi inte bygger deras minne på falsk säkerhet.

Omtvistad och ännu inte säkert lokaliserad plats. Kartnålen är endast en orienteringspunkt vid Bjärby och den äldre kustlandsvägen.

Vägbeskrivning

Kartnålen leder till Bjärby strax väster om Nättraby, där landskapet kring den gamla kustlandsvägen kan upplevas. Den visar inte en bekräftad galgbacke. Följ allmän väg och beträd inte gravfält, åker eller privat mark på ett sätt som skadar eller stör.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.200000, 15.516700 · orienteringspunkt vid Bjärby; historisk avrättningspunkt okänd

Källor och vidare läsning

Listerbyåsen – människan med fotbojan

Kommun: Ronneby kommun · Län: Blekinge län

Välskyltat av Listerby- Förkärla hembygdsförening

På Leråkra topp låg Medelsta härads avrättningsplats. När grusåsen bröts framträdde ett skelett med en tung järnboja kvar vid foten.

Avrättningsplatsen ligger på Listerbyåsen i tallskog. Riksantikvarieämbetet registrerar den som fornlämning och anger att den användes av Medelsta härad. Åsen har skadats av grustäkt, men platsens historia har åter blivit synlig genom hembygdsföreningens skyltning.

Enligt lokal forskning blev Galgbacken officiell avrättningsplats 1726. Under omkring ett sekel avrättades arton människor här, elva män och sju kvinnor. Att räkna dem är viktigt, men varje tal måste också få lösas upp i enskilda liv.

Bojorna som satt kvar

Vid grustäkt kom ett skelett fram ur åsen. Kring foten satt fortfarande en kraftig järnboja. Föremålet finns i Blekinge museums samlingar; museiposten uppger att skelettet senare begravdes på Listerby kyrkogård.

Vi känner inte säkert namnet på människan som bar bojan. Men foten gör personen påtaglig. Den hade gått på vägar, stått på jordgolv och burit en kropp genom ett liv. Även efter döden låg järnet kvar som ett tecken på hur samhället hade behandlat den dömde.

Arton människor och ännu fler drabbade

Bland de dokumenterade avrättningarna finns människor dömda för mord, barnamord, mordbrand och rån. Bakom varje dom fanns också den som utsatts för brottet och anhöriga på båda sidor. Galgbacken samlade deras sorger på samma ås utan att göra dem lika.

Platsen behöver inte göras makaber för att beröra. Fyndet av bojan räcker. Det berättar om en människa som först blev fånge, sedan dömd och till sist begravd utanför kyrkogårdens gemenskap.

Fotbojor av järn. Hittades vid grävningar på gamla avrättningsplatsen i Leråkra, Listerby socken, Blekinge.
Bojorna satt fast vid ett skelett, vilket sedan begrovs på Listerby Kyrkogård. Längd 96 cm, kloven 14 * 11 cm.
Gåva 16/7 1952 från landsfiskal Tigerhjelm, Nättraby. Neg.nr. A 83:126,32

Vägbeskrivning

Kör Åsavallsvägen vid Listerby åsar. Hembygdsföreningen har skyltat platsen. Från skylten går man uppför en slänt till tallskogen; terrängen är inte lämplig för rullstol eller barnvagn, men informationen kan läsas från vägnära läge. Parkera så att vägen hålls fri.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.195730, 15.373394 · Fornsöks centrumspunkt; cirka 10 meters lägesosäkerhet

Källor och vidare läsning

Bräkne-Hoby – Sven Samuelsson och den förlorade galgbacken

Kommun: Ronneby kommun · Län: Blekinge län

Kyrkböcker och rättskällor visar att människor avrättades i Hoby. Den exakta platsen är omtvistad, men namnen på Sven Samuelsson, Måns Wahlgren och Håkan Ingelman finns kvar.

Bräkne härad hade sin egen rättsordning och avrättningar är dokumenterade i Hoby under 1800-talets första årtionden. Däremot har den exakta galgbacken inte kunnat fastställas i de öppna källor som används här. Kartnålen leder därför till Bräkne-Hoby som ort, inte till en säker avrättningspunkt.

Sven Samuelsson först

Gårdsmannen Sven Samuelsson i Svenstorp mördades den 9 december 1815. För brottet dömdes den förre häradstjänaren Måns Wahlgren och timmermannen Håkan Ingelman. En uppgift i Bräkne-Hobys dödbok anger att de avrättades den 4 december 1816.

Sven var den förste som miste livet. Han får inte försvinna bakom berättelsen om den offentliga domen. Hans död drabbade människor som kände honom, och avrättningen ett år senare kunde inte göra deras förlust ogjord.

Gerton och Jöns

Gerton Henricsson avrättades i Hoby 1824 efter dom för rån och stölder. Två år senare avrättades den tidigare sjöartilleristen Jöns Andersson Qviding i Bräkne-Hoby efter en dom för mord, rån och stöld. Källorna berättar tydligare om straffen än om deras vardagsliv.

De var mer än juridiska beteckningar. De hade yrken, röster och människor som kände dem. Att säga det är inte att förminska brotten, utan att påminna om vad ett dödsstraff faktiskt gör: det avslutar ett liv och stänger varje möjlighet till förändring.

En berättelse utan säker kulle

När en avrättning är belagd men platsen inte är återfunnen får osäkerheten bli synlig. Vi behöver inte utse en nutida backe för att minnas Sven, Måns, Håkan, Gerton och Jöns. Deras namn bär berättelsen längre än en felplacerad kartnål.

Omtvistad exakt plats. Koordinaten visar centrala Bräkne-Hoby som orientering, inte en bekräftad galgbacke.

Vägbeskrivning

Kartlänken leder till centrala Bräkne-Hoby. Någon säkerställd galgbacke eller ordnad besöksplats anges inte. Använd punkten endast för att orientera dig i bygden och peka inte ut privat mark som avrättningsplats utan ytterligare lokala källor.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.232787, 15.117593 · ortscentrum; den historiska avrättningspunkten är okänd

Källor och vidare läsning

Hällaryds Galgbacke – berget ovanför den gamla vägen

Kommun: Karlshamns kommun · Län: Blekinge län

Här är Galgbacken till och med utsatt som busshållsplats!

På berget låg avrättningsplatsen i Hällaryd.
Fotot taget från den gamla Kustlandsleden

Vid Korsliden reser sig en lång bergskam över den gamla kustlandsvägen. Galgen ska ha synts för de resande, men de öppna källorna bevarar få namn och lämningen är inte kvalitetssäkrad.

Mellan Åryd och Hällaryd passerar den äldre vägen en hållplats med namnet Galjbacken. I närheten går den gamla kustlandsvägen förbi gårdarna och nedanför berget ligger åkern som i vissa kartor kallas Tingshejan. Landskapet knyter samman ting, väg och straff.

Riksantikvarieämbetet registrerar Hällaryd 50:1 som avrättningsplats. Samtidigt står det uttryckligen att beskrivningen inte är kvalitetssäkrad och kan vara ofullständig eller inaktuell. Platsen ska därför beskrivas med både intresse och försiktighet.

De namnlösas närvaro

De lättillgängliga uppgifterna ger inga säkra namn på människor som kan knytas till just denna bergskam. När namn saknas blir det lätt att tala om de avrättade som en enda grupp. Men varje människa hade ett liv före domen och människor som påverkades av det brott som begåtts.

Någon kan ha varit skyldig till ett svårt våldsbrott. Någon kan ha levt i fattigdom och utan inflytande. Någon lämnade kanske barn, föräldrar eller syskon. Brottsoffer och deras familjer bar en annan sorg. Berget rymmer inte bara en sida av berättelsen.

Vägen som vittne

Placeringen ovanför vägen följer ett välkänt mönster. Straffet skulle synas och bli en del av de resandes minne. I dag är det i stället vägdragningen, hållplatsnamnet och registeruppgiften som hjälper oss att förstå platsen.

Det behövs ingen spökhistoria. Den gamla vägen och den tysta höjden räcker för att påminna om ett samhälle som gjorde döden offentlig.

Registrerad men inte kvalitetssäkrad uppgift. Koordinaten är Fornsöks inprickning, inte en arkeologiskt undersökt stupstock.

Vägbeskrivning

Kör den gamla vägen mellan Åryd och Hällaryd och passera busshållplatsen Galjbacken. Den mindre byvägen, en del av den gamla Kustlandsleden, går upp mot gårdarna men är avstängd längre fram med stora stenar. Berget kan också ses från den asfalterade vägen. Respektera gårdar, åker och vägspärrar.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.203416, 14.977073 · Fornsöks inprickning; uppgiften är inte kvalitetssäkrad

Källor och vidare läsning

Asarums Galgbacke – mörk historia mitt i villaidyllen

Korsningen Trädgårdsgatan- Domarevägen ligger Galgbacken

Asarums kyrka

Kommun: Karlshamns kommun · Län: Blekinge län

Mellan Trädgårdsvägen och Domarevägen ligger en grön yta i ett villaområde. En karta från 1800–1801 kallar området Galgbacken och avrättningsplats.

I dagens Asarum möter besökaren villor, häckar och en liten parkliknande gräsyta. Riksantikvarieämbetets register beskriver ändå ett område på ungefär 75 gånger 75 meter som Galgbacken, belagt med namn på en karta från 1800–1801.

Lämningen bedöms som möjlig fornlämning och har inte undersökts. Den dåliga inmätningskvaliteten betyder att vi ska vara försiktiga med att peka ut en särskild sten eller del av gräset som den exakta platsen.

De namnlösas närvaro

Inga enskilda avrättningar kan med säkerhet knytas till kartpunkten i de öppna källorna. De människor som kan ha dött här saknar därför namn i denna berättelse. Det gör dem inte till en anonym massa.

Någon hade ett arbete och ett hem. Någon hade gjort en annan människa illa. Någon blev kanske dömd i en tid då försvar och bevisning såg helt annorlunda ut. Någon väntade hemma på en person som aldrig skulle komma tillbaka.

När vardagen lägger sig över historien

Asarum visar hur fullständigt en avrättningsplats kan gå upp i det moderna samhället. Den som passerar kan tro att gräsytan alltid varit en del av villaområdet. Men ortnamnet och kartan öppnar ett äldre lager.

Besöket bör vara stilla och diskret. Det är människors bostadsmiljö, inte en scen. Minnet behöver inte markeras med dramatiska gester för att vara verkligt.

Möjlig fornlämning. Kartbelagt namn, men ingen undersökt eller synlig avrättningsanläggning.

Vägbeskrivning

Platsen ligger vid korsningen Trädgårdsvägen–Domarevägen i Asarum och kan ses från bilen eller trottoaren. Stanna bara där trafikreglerna tillåter och gå inte in på privata tomter. Den öppna gräsytan är lättillgänglig, men ingen exakt avrättningspunkt är markerad.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.212047, 14.836882 · praktisk kartpunkt nära Fornsöks centrum; möjlig fornlämning

Källor och vidare läsning

Pukaviks Galgabacke – Avrättningen som gick fel

Kommun: Sölvesborgs kommun · Län: Blekinge län

På Listers härads avrättningsplats verkställdes den 20 januari 1854 en dubbel avrättning. Berättelsen börjar med Sven Olsson och dottern Hanna, som förgiftades.

På åsen vid Pukavik låg Listers härads avrättningsplats. I dag finns en minnessten, informationsskylt och en äldre rastplats. Åsen rymmer dessutom urnegravar från bronsålder eller äldre järnålder, långt äldre än galgbacken.

Sven Olsson och Hanna först

Sven Olsson levde på en gård i Farabol i Kyrkhult, som i dag ligger i Olofströms kommun. Han förgiftades med arsenik. Senare förgiftades också hans och Bengta Svensdotters minderåriga dotter Hanna. De var berättelsens första döda och ska inte reduceras till bakgrunden till en berömd avrättning.

Sven var make och far. Hanna var ett barn med ett eget människovärde och en framtid som togs ifrån henne. En andra dotter överlevde. Bakom de korta uppgifterna finns en familj vars relationer och trygghet förstördes.

Bengta Svensdotter och Håkan Jönsson Bollman

Bengta och den tidigare båtsmannen Håkan Jönsson Bollman dömdes för giftmorden. Den 20 januari 1854 fördes de till Pukavik och avrättades. Bengta var omkring 28 år och Håkan omkring 26.

Att se deras unga ålder och mänsklighet betyder inte att förminska Sven och Hannas död. Ansvar och medkänsla kan finnas samtidigt. Två människor hade begått fruktansvärda handlingar; staten svarade genom att offentligt ta ytterligare två liv.

Avrättningen gick fel- skapade debatt i Sverige om dödstraffets avskaffande

Bengta avrättades först. Därefter var det Håkans tur. Han fick ögonbindel och lades vid stupstocken, men avrättningen gick fruktansvärt fel. Ibland återberättas händelsen som att bödelns första hugg missade. Den försiktigare och mer källnära beskrivningen är att tre hugg inte räckte för att skilja huvudet från kroppen. Till slut fick det som återstod skäras loss med en kniv.
Det är en svår uppgift att ens föreställa sig Håkans sista ögonblick. Han var dömd för ett fruktansvärt brott, men också en människa som kunde känna rädsla och smärta. Medkänsla med hans lidande innebär inte att brottet ursäktas eller att Sven och Hanna glöms bort. Den påminner oss i stället om hur brutalt dödsstraffet var – även när staten påstod sig skipa rättvisa.

Det sägs att det var denna förfärliga avrättning som skapade debatt i Sverige och starkt bidrog till att dödsstraffet så småningom avskaffades.

Minnesstenen och sägnen

Till Pukavik hör berättelser om att Håkans rop ännu ska höras. Sådana sägner har gjort platsen känd, men de bör inte få ta över. De fyra namnen är verkligare och viktigare än spökhistorien: Sven, Hanna, Bengta och Håkan.

Minnesstenen restes 1934. Den markerar att platsen inte glömts, men den ersätter inte omsorgen om marken. Åsen är privatägd och förvaltas som kulturmiljö; låt gravar, sten och jord ligga orörda.

Vägbeskrivning

Ta av mot Pukavik vid trafikplats Mörrum västra. Följ skyltningen mot Pukavik i nästan fem kilometer. Vid Alholmens camping svänger du höger till vägen parallellt med landsvägen. Vid den äldre rastplatsen finns parkering, information och åsen; minnesstenen ligger på andra sidan höjden.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.151840, 14.669610 · minnesområdet vid Listers härads avrättningsplats

Källor och vidare läsning

Sölvesborgs Galgalycka – när kartan skrev Röfvaregravarna

Kommun: Sölvesborgs kommun · Län: Blekinge län

På en karta från 1753 står ordet »Röfvaregravarna«. Fornsök registrerar Galgalyckan som en möjlig avrättningsplats, men traditionen är säkrare än den exakta punkten.

I utkanten av Sölvesborg finns en plats som enligt traditionen kallades Galgalyckan. På en rågångskarta från 1753 står beteckningen »Röfvaregravarna« ungefär här. Kombinationen av ortnamn, karta och tradition är stark, men platsen är registrerad som möjlig fornlämning och inte arkeologiskt säkerställd.

Landskapet består av flack moränslänt, betesmark, moränrygg och skog. Det är inte den tydliga höga galgbacke som många föreställer sig. Även avrättningsplatser kunde förändras, flyttas och jämnas ut.

Ett ord som tog människan ifrån kroppen

»Röfvaregravarna« är ett namn som gör de döda till en kategori. Ordet berättar hur omgivningen såg på dem, men inte vilka de var. Ingen blir född som rövare. Före brott, dom och grav fanns ett liv med relationer, val och omständigheter.

Det kan också ha funnits människor som utsatts för deras brott och familjer som levde vidare med rädsla eller sorg. Att ge de dömda människovärde innebär inte att ta något från brottsoffren.

De namnlösas närvaro

De öppna källorna knyter inga säkra namn till just kartpunkten. Därför uppfinns inga scener och inga sista ord. Vi kan ändå minnas att en grav, även när den kallades en rövargrav, innehöll en människa.

Omtvistade platser kräver ett lågmält besök. Se landskapet från tillåten väg eller stig, låt betesmarken vara ifred och gräv aldrig efter bevis.

Möjlig fornlämning och omtvistad exakt plats. Fornsöks punkt bygger på tradition och historisk karta.

Vägbeskrivning

Kartlänken leder till Fornsöks centrumspunkt för Galgalyckan i Sölvesborgstrakten. Området omfattar betesmark och skog och är inte ett ordnat besöksmål. Respektera stängsel, djur, privat mark och eventuell lokal skyltning.

Google Maps: Öppna vägbeskrivning

Koordinater: 56.058866, 14.563710 · Fornsöks centrumspunkt; möjlig fornlämning