Ivö med böljande rapsfält, flera naturreservat, fossiler, grottor, camping med bad, vandringsleder och mäktiga vyer över det skånska landskapet.
Här är Skåne inte alls platt utan dramatiska höjder och djupa dalar oftast klädda med bokskog och en del får och hästar betande på sluttningarna.
Ivö är en egen ö i Ivösjön som är Skånes största insjö. Hit kommer man med en gratis linfärja ifrån Barum som ligger på den smala landremsan mellan Ivösjön och Oppmannasjön i Nordöstra Skåne.
Själv började jag min rundtur på Ivö med att äta lunch på campingen som ligger direkt invid färjelägret på Ivö.
Ivö klack är ett 136 meter högt urberg som ligger på den norra delen av ön. Här finns ett naturreservat med flera leder. Den kortaste är drygt 2 km och är framkomlig med barnvagn och rullstol och passerar förbi kalk- och kaolinbrottet. Det är där man med lite tur kan hitta fossiler. I Sverige får man inte bryta eller gräva fram fossiler utan tillstånd men de man hittar lösa på marken får man ta med sig hem.
De övriga lederna som varierar i längd mellan 3-6 km går enligt olika teman. En led går upp på Ivö klacks topp, en runt torpen, en igenom den stora bokskogen och en där man kan få möta alla delarna av naturreservatet.
Kaolin är en lera som används bland annat för att göra porslin. Ifö sanitär AB från Bromölla känner kanske de flesta igen som ett av Nordens största tillverkare av sanitetsporslin. Det lilla märket IFÖ på toalettknoppen känner man igen ;-).
Ivös stora kändis var ärkebiskopen Anders Sunesen (1167-1228) som på sin ålders höst drog sig tillbaka på Ivöhus på Ivö. Skåne var danskt fram till 1658.
Anders Sunesen är starkt kopplad till berättelsen om Danmarks flagga Dannebrogen.
Han följde med den danske kungen Valdemar Sejr på korståg till Reval (nuvarande Tallinn i Estland) år 1219.
Han höjde där sina händer mot skyn för att åkalla Gud att hjälpa dem vid slaget om staden. Gud svarade dem då med att låta flaggan, Dannebrogen, falla ner från himmelen.
Dannebrogen är nu världens äldsta flagga.
Kvar på platsen där Ivöhus låg och där Anders Sunesen bodde fram till sin död 1228 finns idag Biskopskällan kvar.
Tyvärr kunde jag inte gå ner i den vid mitt besök då den var stängd pga. rasrisk. Men källaren har ett välv innetak. Yttertaken som man ser på bilden är av senare datum och byggt för att bevara och skydda murarna.
Man kan köra bil ända fram till källan.
På en tomt bakom Biskopskällan fanns en stor oxel med en jättekrona som blommade för fullt.
Kyrkan på Ivö invigdes runt år 1220 och man tror att det var Anders Sunesen som låg bakom att den byggdes.
Vid restaureringar fann man kalkmålningar vid altaret från 1300-talet.
De föreställer Sankt Katarina samt Sankt Ursula som är kyrkan beskyddare. På kyrkogården finns en källa som heter Sankt Ursulas källa och som det finns en sägen om och som berättar att källans vatten förvandlades till vin.
På en infotavla berättas det att vid pesten 1710-11 överlevde bara 6 stycken av ön befolkning. En skrämmande uppgift från en av historiens pandemier.
Funderade lite över skylten och dess placering... ;-)
En fjäril på kyrkogårdsmuren
Naturen var mycket frodig och böljande vid mitt besök i slutet av maj. Förutom bok växte mycket björk på ön, särskilt längs stränderna. På någon plats på norra delen av ön fanns också en tallplantering.
Ja som sagt var naturen mycket frodig...
Bland det som jag fastnade för mest var de stora rapsfälten. En rådjurshind kom ut från ett av rapsfälten men försvann innan jag hann få fram kameran. Men rapsfälten i sig är vackra och det blev en hel del bilder på dem.
Det finns två naturreservat som jag inte besökte utan sparar till nästa besök. Det ena är kalkstensgrottorna på öns västra sida som kallas Ungsmunnarna. Grottorna ska vara upp till 11 meter långa. Här ska man också kunna hitta fossiler av bland annat hajtänder.
Området kring Ivösjön ska vara ett av de fossilrikaste i världen.
Det andra naturreservatet heter Flötö och ligger på öns södra udde. Udden kom i dagen då sjön sänktes på 1870-talet och är idag skogbevuxen med ask, alm, björk och al.
Den lilla ön Ivö har därmed tre naturreservat vilket speglar den speciella naturen som ön har.
Ivö klack sett från fastlandet på västra sidan av ön. Den lilla ön i sjön heter Stora Danmark- tja man kan ibland undra hur ortsnamn kommer till?
Den lilla ön till vänster heter Mågeskäret, alltså Måsskäret. Det tycks som om minnet efter den danska tiden lever kvar.
Ivösjön har ett maxdjup av 50 meter och ett medeldjup på 11 meter vilket talar om att det storslagna kuperade markytan fortsätter vara kuperad också under sjöns yta.
Sjöns areal är drygt 50 kvadratkilometer och har en nästan 10 mil lång strandlinje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar