Önska sig något då man ser första exemplaret av en art

I dag tog jag en snabbt runda ut för att lapa D-vitamin i solen men det var attans så kallt i vinden. Men jag fick se årets första krokus och det är förstås alltid trevligt! Och så fick det bli några lika snabba mobilbilder.

När jag var barn så sades det att när man fick se det första exemplaret av en art på våren så fick man önska sig något! Är det fler som hört detta sägas?

Så vad önskade jag mig? Nähä du, det är hemligt. För om om man berättar vad man önskat sig så slår det inte in berättar samma talesätt... 

Staden under medeltiden
Husen speglade sig så fint i vattnet. Här låg under 1400-1500-talet stadskärnan i Lyckå stad och det var strax nedanför som vägen Via Regia, Kungsvägen från Kalmar-Bröms och ner mot Ronneby- Sölvesborg gick över ån och in till stadens tog. 

I dag ligger en modern asfalterad korsning här så stadsplanen kan fortfarande urskiljas med en del fantasi. 

Men resterna av staden kyrka kan ses bakom Gamla Tingshuset/ gamla biblioteket vid Mariagården som församlingshemmet heter.

Kyrkan föll under pågående söndagsmässa en dag i början av 1700-talet. När stadsrättigheterna drogs in till förmån för Kristianopel som började byggas år 1600, så blev den forna staden Lyckå än fattigare än den tidigare varit. Pengarna räckte inte till att underhålla kyrkan. Utan den började rasa en söndag mitt under mässan.

Här rinner Lyckebyån ut i Östersjön. Den omkring 10 mil långa ån börjar i sjön Stora Visjön några kilometer norr om Kosta. Området runt sjön är också ett naturreservat i Lessebo kommun och är ett fint strövområde.

Nedan bron vid Kronokvarnen som just nu renoveras med ny fisktrappa och förbättring av fallet. Här tas vattnet till Karlskrona stad. För längesedan gick vattenskutor upp hit längs ån och tog dricksvatten med sig in till Karlskrona.

Kalmar museum

Jenny Nyström

På Kalmar museum började jag med utställningen om Jenny Nyström som föddes i Kalmar 1854. Hon är mest känd för sina tomtar som prytt julkort allt sedan hon började måla dem. Man kan se att hon låg rätt i tiden då hon fick med både bilar och flygplan som inte var så vanliga på den tiden. :-D .

Men hon var en mycket duktig konstnärinna och målade även andra fantastiska verk. På Kalmar museum tycker jag att målningen som föreställer när Gustav Vasa som barn mötte kung Hans från Danmark. Ett möte som sägs aldrig ha ägt rum. Men målningen är fantastisk. Ljuset är underbart i målningen. 

Tallrikar som finns att köpa i museets butik med Jenny Nyströmsmotiv!

Kronan

Störst utställning är förstås den om skeppet Kronan som sjösattes den 31 juli 1668 med förliste vid middagstid den 1 juni 1676 utanför Hulterstad på Ölands sydöstra sida. 

Det sägs att när det gäller Vasaskeppet så finns själva skeppet bevarat men när det gäller Kronan är det grejerna, i tusental som finns kvar. 

Utställningen är verkligen sevärd. Man får också en tankeställare kring hur de levde ombord, i vart fall de lägre rankade yrkesgrupperna.

Får du chansen kan jag varmt rekommendera museet som även har café och buffé med sjöutsikt mot Kalmarsund och Öland.

 

Guldet i Blekinge

I veckan var jag på Blekinge museum och lyssnade på en superbra föreläsning av Svante Fischer docent vid Stockholms universitet om Solidusmynt som hittats bland annat i Blekinge. 

Solidusmynten kom till Sverige som en betalning som svenska legosoldater fick då de tjänstgjort i Romarriket. De som överlevde och kom hem med guld hade sannolikt fått en helt ny status. Men det fanns också många som aldrig kom hem då både resan och jobbet som legosoldat samt hemresa med guld i fickorna var farofyllt.

Väldigt ofta smältes solidusmynten ner och gjöts om till andra former. På en del solidusmynt gjordes ett hänge så de kunde bäras som smycken och därmed visas upp. 

Men det fanns en stor rånrisk i att komma hem med guldet. Så vad skulle man då göra? Kassavalven var ännu inte uppfunna. Det säkraste sättet man då visste under järnåldern var att gräva ner sina rikedomar på en hemlig plats.

De guld som hittats som guld- och smyckeskatter, eller depåfynd som de kallas av fackmännen, är guld som ägaren aldrig kom tillbaka och hämtade. Det är nära att tro att de hann avlida plötsligt, kanske i strid, för annars glömmer man nog inte gärna bort sin förmögenhet! 

Solidusmynt har man hittat mest av på öarna Gotland, Öland och på Bornholm. Vattenvägarna var de enklaste farbara vägarna under den här tiden. Men det finns också soliddusmynt hittade i Blekinge vilket är fantasieggande. Vem var personen som kom hem med guldet och var hade han fått det? Var hade han tjänstgjort och hur länge hade han varit hemifrån. Säkerligen hade han mycket att berätta när hamn kom hem till släkt och vänner om äventyret på resande fot, om slag, krig och nya länder, dofter, annorlunda djur och annan mat.

Man kan spåra en del mynt som gjorts med samma stämpel och hur de spridits över världen med legosoldater. Det finns exempelvis kopplingar mellan guld hittat på Öland och det som hittats i Blekinge. Men om de var vänner och tjänstgjort i samma armé eller kanske spritts genom handel vet man ännu inte.

.

Gamla fina byggnader

 

En modell av Ronnebys gamla brunnshotell står i fönstret till Kongresshallen vid Soft center i Ronneby. Det är sorgligt när dessa gamla fina byggnader försvinner. Tyvärr är det många gånger på grund av att det rivs för snabbt innan man tänkt efter om byggnaden kan bevaras som en kulturlämning och få nya moderna funktioner. Vilket skulle kunna vara fullt möjligt.

 

 

 

 

Bild: Blekinge museum

Nu revs inte brunnshotellet utan det brann ner natten till den 23 november 1959. Byggnaden var norra Europas största träbyggnad. På den nedre bilden ser man hur Ronnebybor sörjer sitt brunnshotell och kommer för att titta på ruinerna. 

Men det visar också hur viktiga gamla byggnader är för oss. Vi vill ha kvar hus som vi sett sedan vi var barn och sörjer när det försvinner. Tänk om inte brunnshotellet brunnit utan funnits kvar! Vilken skönhet för Ronneby :-D

Bild: Blekinge museum

Bild Blekinge museum

Vilka enorma möjligheter

Vilka enorma möjligheter det hade funnits med Saluhallen i Karlskrona vid Fisktorget, där man nu sommartid har uteserveringar, glasskiosker, underhållning och skärgårdstrafik. Men eftersom man då tänkte kortsiktigt revs byggnaden. Det finns städer som Eksjö där de gamla fina husen fått varit kvar och som gör staden idag till en turistort som är så vacker. 

Mitt budskap är alltså riv inte- utan tänk till! 

Tulseboda brunnshotell

Tulseboda brunnshotell i Kyrkhult är det idag restaurang och cirkusskola i. En fantastiskt byggnad att sitta och äta lunch i glasverandan. För att inte tala om en promenad genom den vackra parken ner till Södersjön. En riktig pärla!

Dessutom finns själva brunnen kvar och kontrolleras så man kan åka dit och dricka brunn även idag! :-D 

Södersjön med ställplatser, badplats och den fina brunnsparken

.

 

 

.

 

Ett av Blekinges alla lotshus

 

Lotshuset i Falkvik, Sölvesborg. Numera privatbostad. I viken utanför ligger en holme med hundratals måsar bland annat svarthuvad mås.

Uppdateringar

Törnåkra station

Idag har jag uppdaterat sidan om Gullabo lite med information om järnvägen. Jag upptäckte härom dagen att luren med koppling till  legenden om Gullabo finns på Kalmar läns museum, men man tror den är av nyare datum än 1300-talet. Och så fick den eviga frågan om det legat en kyrka i Kyrkebo sin förklaring! Läs mer under Gullabo

Det går tåg till Söderåkra,

det går tåg till Norra Tång,

och till Lyckeby expressen

har varenda dag sin gång.

Det går tåg till Vassmolösa

det går tåg till Brömsebro

det går tåg till Fågelmara

ej bara till Gullabo

Förr med tåg från Fagereke

till vår Torås-metropol

reste vi att klippa håret,

om ej Kalmar var vårt mål.

Ifrån Bidalite for vi

med en ganska måttlig fart

för att genast se, hur stinsen

viftade i Trankvill klart.

Rälsen rostar, vallen rasar

nu skall spåret rivas opp

och den banan helt försvinna

som var bygdens framtidshopp.

Att det sker är nog så tokigt

mera tokigt vill jag tro

är att Torås-rimmet kommer

denna gång från Gullabo

 

"Pontus" Publicerad i Södra Möre, tredje delen av Bo Alvemo

 

Gullabo kyrka

 

En resa genom Blekinge år 1586, en ögonvittnesskildring

 

En ögonvittnesskildring av Blekinge år 1586

År 1586 tar en förmögen borgare i Ulm, Samuel Kiechel, en resa genom Sverige upp till Stockholm och Uppsala. Återresan gick utefter ostkusten och över Kalmar, där påskhelgen tillbringades. Och nu lämnar vi Kiechel ordet.

Kalmar slott enligt Sueciaverket

 

Den 5 april vid middagstiden lämnade vi Kalmar och redo samma eftermiddag 4 mil på en mycket djup och vattenfylld väg ty landet är tämligen slätt, så att vattnet fördelar sig vida omkring: på aftonen kommo vi till en kyrkoherde, hos vilken vi tillbringade natten; stället heter Söderåkra.

Den 6 dennes foro vi tidigt härifrån, och kommo vid frukosten till en liten stad kallad Avaskär, 3 mil från vårt nattläger; där gränsar till varandra de båda konungarikena Danmark och Sverige, och tillhör denna stad Danmark.

Detta landskap heter Blekinge. Landskapet hit är tämligen flakt och man har Östersjön på vänster hand. På eftermiddagen foro vi därifrån, och gick vägen genom en svår, stenig och obanad bergstrakt och kommo vi om aftonen till byn Nättraby, som ligger 4 mil från förutnämnda stad. I Nättraby åto vi frukost.

När  Kiechel passerar kyrkan i Nättraby år 1586, hade den legat invid ån i drygt 400 år.

 

Den 7 foro vi därifrån på en krokig, obanad och mycket bergig väg och kommo vid middagstid till en öppen liten stad, Ronneby kallad, som är den förnämsta orten i Blekinge, och låg 2 mil från vårt nattläger.

Efter måltiden foro vi därifrån över vilda, steniga berg och klippor, som på somliga ställen voro glatta och jämna, att man kunde tro de var gjutna eller konstslipade;det är både farligt och obehagligt att rida däröver.

På vägen skildes jag och min reskamrat från varandra, men stötte åter tillsammans en mil därifrån, redo därefter länge vilse under natten, innan vi påträffade folk. Slutligen kommo vi till en präst och bådo herren om härbärge mot betalning, men erhöllo intet. Till slut bergärde vi allenast få ställa in våra hästar i hans stall; vi skulle nog hjälpa oss hos hästarna; men även därtill nekade han, och vi måste fara vidare.

Ej långt därifrån kommo vi till en gammal tysk krigsman, som mottog både oss och hästarna, men den gode mannen hade varken mat åt oss eller foder åt hästarna, vilka måste nöja sig med hö. Prästen önskade vi sjukan, ty vår värd sade oss, att han var rik, men mycket snål; orten heter Hästaryd och ligger 3 mil från Ronneby.

Innan jag nu lämnar landet, måste jag nämna något om de båda landskapen, Småland, som tillhör konungen av Sverige, och Bleking, som lyder under danska kronan, om deras hushållning, seder och bruk.

Att börja med äro husen vanligen byggda i fyrkant av en knut försedd otimmrade stockar, och icke högre än en våning, och taken likformigt betäckta med bjälkar. Rummen äro icke brädfodrade och mellan stockarna bestrukna med lera eller kogödsel.

Husen äro i allmänhet betäckta med grästorv, och på den föda sig om sommaren till en stor del får och getter och bildar taket övre delen av stugan. På taket brukar finnas ett enda litet fönster, en halv aln i fyrkant, det är överdraget med pergament eller glas. Flera ljusgluggar eller fönster bruka de icke ha. Dörren till rummen äro så låga, att man djupt måste buga sig för att komma in. Däremot är tröskeln så hög, att den är svår att komma över. Detta är för den uppväxande tamboskapen skull, varom mer här nedan.

I stugan hava de ett bord, vanligtvis så lång som stugan är bred. Kök, kammare, sovrum samt allt vad hushållet hörer, allt inrymmas om vintern i detta rum, och istället för spis bruka de bakugnen; i densamma uppgöres eld en tre timmar före dagen. Så att detta rum hela dagen är så varmt, att hustrun, barnen och tjänstefolket, som icke ha utgöra, hela vintern gå i bara linnet, även om det utom hus är så kallt, att ungboskapen kunna förfrysa i stallen.

Vad sängställen beträffar, har var och en sin särskilda plats; bredvid bordet är vanligen en sängplats, fylld något med sängkläder, men till största delen med halm. Densamma är avsedd för bonden och hans hustru.

Omkring bakugnen där det är varmt och gott, ligga barnen; de, som ännu äro så unga, att de hålls i vagga, ligga i en liten rund kista, i ett stycke urholkad av ett träd; denna kista är bunden vid ett rep, som är fäst upptill vid en bjälke och svävar ungefär en aln över marken, den gungar man fram och tillbaka.

På bänkarna, som äro täckta av halm, sova drängar och pigor, främmande gäster ligga på golvet; men vill värdfolket visa dem särskild ära, så låter man dem sova på bordet.

Glada griskultingar i Vämöparken

Jämte hundar, kattor, höns och duvor, som ingenting betyder, hålla de även i rummet kalvar, lamm, getter och så grisar, som vanligen hava sin plats mitt i stugan, och slicka en i ansiktet nattetid, då man sover. Då således människor och kreatur vistas i samma rum, kan man föreställa sig, vilken angenäm doft där måste vara, då luften ingostädes går ut, om man ej öppnar dörren, och en främling blir av den dåliga luften mättare än av den bästa måltid.

Vidare plägar husbonden alltid vara den förste vid bordet och sitta ovantill, hans hustru vid sidan, och har han rättighet att under måltiden giva ifrån sig en stark rapning eller flera sådana efter varandra, liksom hans hustru och barn. Jag tror det är för att roa främmande gäster istället för att tala till dem. Då någon har tillräckligt mat och dryck med sig för att själv äta och även bjuda sin värd, är han välkommen; dessutom förstå bönderna begära av en gäst muskot, kanel, nejlikor, ingefära o.dyl.; men att få något av dem även för penningar händer ej så ofta. Deras dryckeskärl, som de sätta på bordet, består av en stor, vid träskånka, som man måste lyfta med bägge händerna.

- Kvinnorna är av naturen sköna, finbildade och vithyade, och hålla sig i klädedräkten renliga, snygga och ”adeliga”; jag vill tro, en kan ofta ett fjärdedels år bära samma linnetyd om halsen; eljest i medfödda seder, dygder och skönhet icke olika zigenerskorna. Detta rör bondfolket, som bor här och var i skogarna och ödemarkerna och aldrig kommer därifrån; för övrig är det icke utan att det även i städerna finnes vackra kvinnor.

På skog hava dessa båda landskap ingen brist, och fullt upp med berg och klippor. Om vintern är det fullt upp med snö och is, att man undrar på, vad folk lever av, då man ser, att allt omkring dem är livlöst. Nog nu därom.

För att komma till min resa, red jag i dagningen från Hästaryd. Vi färdades denna dag på en mycket bred väg, som förde oss ut från landet. På vägen gjorde hästen med mig ett farligt fall, dock utan att vi skadades. Vi kommo om aftonen till en obefäst, välbyggd stad, Åhus, beläget i ett särskilt landskap, Skåne, ett slätt, bättre odlat och fruktbarare land samt bebott av ett i klädedräkt och hushåll renligare folk. Vi hade denna dag rest 9 mil, och låg staden vid en arm av Östersjön.

Texten är hämtad ur William Anderssons bok Bleking, några uppsatser till hembygdsundervisningens tjänst. Boken är utgiven i Lund 1916.

 

Högloftsstugan i Mölleryd i privat ägo men kan ses från vägen

Mina tankar om texten...

Ja, man kan inte annat än skratta åt grisarna slickar gästerna i ansiktet om natten. Och trots att människorna under 1500-talet bor tillsammans i samma rum som djuren tycker han att kvinnorna håller sig renliga och snygga, fast det är bättre med renligheten i Skåne. Men ändå måste jag säga att det är fantastiskt att det finns en så gammal ögonvittnesskildring som tar oss 500 år tillbaka i tiden.

 

 I Blekinge bodde folket i högloftsstugor

Husen var stocktimmrade och hade ett enda takfönster. Tillbaka i tiden fick man betala skatt för varje fönsterglas. Per-August stenstuga som ligger i Sillesås utanför Jämjö har inga fönster men en taklucka som kan öppnas. https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/per-august-stenhus.html

Förr bodde de allra flesta blekingar i så kallade högloftsstugor. En ryggåsstuga där alla bodde precis som i Kiechels beskrivningen ovan. Denna ryggåsstuga var på en eller båda sidor tillbyggda med en högloftsdel som användes för förvaring och för djuren. Men blev det för kallt vintertid togs de in i stugan.

Dessa högloftstugor finns tyvärr bara bevarade i några mycket få fall.

Mest känd är kanske Lars-Petterstugan i Vämöparken som kommer ifrån Holje (Olofström) Blekinge museum beskriver den på sin websida: Blekinge museum Lars-Petterstugan

Kyrkhultstugan på Skansen

På Skansen finns Kyrkhultstugan bevarad, se nedan och den har det omtalade takfönstret! Läs mer om kyrkhultsstugan på Wikipedia Kyrkhultsstugan 

Mölleryds högloftsstuga är i privat ägo men kan ses ifrån vägen. Koordinater: 56.25743,15.39811 Google maps

Kyrkhultsstugan på Skansen med takfönster. Bild:Skansen

Hästaryd öster om Mörrum

Det enda Hästaryd jag kan hitta ligger direkt öster om Mörrum. Kan hända det var där den tyske krigsmannen och den snåle prästen bodde.

 

Kungsleden över Runamos berghällar

Om man vandrar Blekingeleden mellan Runamo och Blankasjön så är skogsvägen framkomlig med bil. Men med bil får man ta en liten omväg och kommer inte förbi den omtalade platsen för de falska runorna vid Runamo. Men innan man kommer fram dit från Runamo går kungsleden över flera flacka berghällar. Här är det halt och jag har funderat på hur hästarna för klarade dessa berghällar som vintertid kunde vara fylda av is. Måhända var det så kungleden såg ut på många platser då och Kiechel klagar mycket riktigt på att vägen på många platser är obanad. Det var först då den danska kungen skulle möta Gustav Vasa i Brömsebro som han gav order om att vägen genom östdanmark skulle underhållas så att hovet kunde komma fram med vagnar. Ditills hade vägen bara varit en ridväg och knappt det.

Modern takvagga från Amazon

 

Vaggan användes fram till 1800-talet

Vaggan som hängde i rep från takbjälkarna är av en modell som användes in på 1800-talet. En bekant som var född som bonddotter i en by utanför Småländska Örsjö berättade om Frans som var en återkommande gäst i föräldrahemmet. Frans skadades som barn, då denna typ av vagga föll till golvet då repen brast. Han kunde gå men fick svåra skador för resten av livet och därmed svårt med försörjningen. Frans stuga ligger mitt emot infarten till Örsjö om man kommer från Emmaboda och kan besökas. Se länken nedan.

https://www.hembygd.se/madesjo-orsjo-kristvalla/page/9948

Luciamorgon

 

Jag har alltid tyckt att Luciamorgon är en så mysig tradition och allra helst om jag har möjlighet att få följa Luciamorgon på SVT och se ett Lucia med tågande barn! 

Och visst är det lite märkligt, att för oss är Lucia en så självklar tradition att fira runt tredje advent, ändå är vi ensamma om Luciatraditionen i världen, även om Danmark och Norge har börjat ta efter till viss del.

Varför vi firar Lucia får jag inget klart svar på när jag letar, utan det tycks vara flera traditioner som sammanflätats till att bli Lucia, så som vi är vana att fira den. En del av bakgrunden till denna tradition är som bekant helgonet Lucia som skall ha levt på Sicilien på 300-talet och som avbildats med en oljelampa eller ljus i handen. Hon är det enda katolska helgonet vi firar i Sverige, trots att hon inte har någon koppling hit.

Enligt Blekinge museum så är de första uppgifterna som visar på en Luciatradition i Sverige från 1764 och då från en herrgård i Västra Götaland. I Blekinge omtalas Lucia först på 1830-talet och då i östra Blekinge. När traditionen kom var det på herrgårdar och större gårdar som Lucia först började firas och därefter spred sig firandet till hela befolkningen.

Jag hittar också uppgifter på att man firat Lucia den 13 december inom den kristna kyrkan sedan medeltiden, eftersom vintersolståndet med årets mörkaste natt inföll den 13 december enligt den  julianska kalendern som användes fram till 1500-talet. Så traditionen tycks ändå ha lite gamla europeiska rötter.

Wikipedia skriver att i den nordiska folktron var denna, årets mörkaste natt farlig och man skulle hålla sig hemma och inne. Man trodde också att djuren kunde tala denna natt. 

I bondesamhället skulle julförberedelserna vara klara till Luciadagen och då kunde man unna sig lite extra mat, vilket man också gav till djuren.

Hur som helst är Lucia välkommen med sina vackra ljus och jag är glad att vi har denna tradition här hemma i Sverige. Helst när man får se Luciafirandet med glada barn där man numera låter barnen få välja själv vad de vill vara och alla får möjlighet att få vara Lucia om de vill.

Det var ganska hemskt på 60-70-80-talet när barnen skulle rösta fram vem som skulle bli årets Lucia. Det var på min skola alltid samma tjej som vann och alltid samma tjejer som kom sist. Detsamma då man skulle välja lag till brännbollen. Man visste på förhand vilka som skulle väljas först och vilka som valdes sist med ett pustande ånej ska hon/han va¨ på vårat lag. 

På så vis lärde sig barnen redan från början att de var olika och hade olika status vilket naturligtvis påverkade både de som valdes först och de som valdes sist. En grogrund för mobbing initierad av skolan. Nu ser man tack och lov små Luciatåg med många Lucior i vilket är både är vackert och värmer hjärtat!

Bygga kallmurade broar

En bild tagen ur I Dackebygd 1983 som visar brobygget över Lyckebyån vid Grämnamåla 1915 i Vissefjärda socken. 

Intressant då den visar lite av hur dessa vackra  stenbroar byggdes med hjälp av en träram, som den huggna stenen lades på. När den huggna stenen kilats på plats och bron var klar togs träramen bort. Konstruktionen gör att kallmurade broar sätter sig och hållfastheten ökar ju mer den belastas. Så smart uträknat och så fina att se på. En arkitektonisk fulländning!

I dag går kanotleden under bron och i ån finns utter och vid stränderna bland annat Kungsfiskaren.

Läs gärna I Dackebygd som är Vissefjärdas hembygdsbok med flera intressanta artiklar. 

Bilden ovan är stenvalvsbron över Nättraby, intill dagens E22. Bron som är tagen ur trafik är 27 meter lång och med 2 spann. 

Vanligt bonnavett från Gullaboås

 

Först i världen med motion om fred och avrustning

I dessa hetsiga och upptrissade tider så kan vi ägna en djupare tanke till hemmansägare och riksdagsman Jonas Jonasson, från Gullaboås i Torsås, när han motionerade 1864 om fred och avrustning.

Han var den förste i världen att vid en riksdag motionera om fred och avrustning och om behovet av att skapa fred och fredsbevarande samarbete mellan regeringar i Europa.

Ni ser, lite vanlig bonnavett är inte så dumt!

Vemodets landsbygd

 En av dessa ödegårdar och hus som ligger övergivna på landsbygden. Vilka människor och händelser ligger gömda i husen och gårdarnas historia? Det finns något sorgligt och vemodigt över dem. De står där och förfaller år efter år trots att så många människor både vill och kan ta sig an nya bostadsprojekt i bostadsbristens Sverige

Apropå vägskyltar

 

Vad är detta?

Det här redskapet ligger invid havet och jag funderar på vad den kan ha används till. Har frågat runt lite på sociala medier men ingen tycks veta.

Det ser ut som om vatten ska kunna rinna av.

 

Nytt! Det är ett tjärflak!

Genom hjälp från en person som var med och fiskade med bottengarn för länge sedan, har jag nu fått klarhet i att detta är ett tjärflak.

Man tjärade nät och redskap till bottengarnsfisket och lade det sedan på tjärflaket för att rinna av. Den överflödiga tjära rann tillbaka till tjärgrytan.

Bottengarn

De svartvita äldre bilderna hämtade från Blekinge museums bildarkiv.

.

Privatpersoner som hittat fornlämningar i Blekinge

Bild Radio Blekinge

Familj hittade nya runor vid Offerlunden i Halahult

När en familj var och besökte den märkliga offerlunden i Halahult norr om Karlshamn sommaren 2022, hittade de en avslagen sten med hittills okända runor! 

Radio Blekinge berättar om fyndet Radio Blekinge

Även Länsstyrelsen skriver om händelsen i ett lite längre inlägg https://www.lansstyrelsen.se/blekinge/om-oss/nyheter-och-press/nyheter---blekinge/2022-07-19-runfynd-gjort-i-blekinge.html

Här kan du läsa om Halahults offerlund https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com

Bild: Lena König

Hällristningar i Lena Königs trädgård

Lena König som driver podden Arkeologi och Historia i Blekinge gjorde ett program om hällristningar och plötsligt hittar hon hällristnngar i sin egen trädgård!

Lyssna på programmet här. Nygammal trädgårdskonst - nya hällristningar i Torhamn 

Stenåldersyxan

Och så det otroliga att min syster hittade en 5000 år gammal stenåldersyxa hemma i byn, vilket jag snart kommer att berätta mer om i ett eget inlägg.

En 5000 år gammal stenåldersyxa hittades av en liten tjej