 |
| Hembygdsgård- Prästgården i Norra Gunnabo, Kristvalla, Nybro |
 |
Ånglokomobilen vid Kristvalla gamla prästgård |
Detta är en ovanligt fin och idyllisk plats med Bullerbykänsla och jag hade turen att komma förbi en varm sommarkväll vilket förstärkte den pittoreska känslan.
Husen är nyrenoverade och i gott skick.
Gården var ursprungligen ett kronohemman och skänktes år 1647 av drottning Christina vilket är bakgrunden till att socknen fick namnet Kristvalla.
 |
| Underbart fin trädgård i den forna prästgården |
Vägbeskrivning och tillgänglighet
Hembygdsgården - Prästgården i Norra Gunnabo Koordinater: 56.81149, 16.01094. Google maps: Prästgården Norra Gunnabo
Tillgänglighet
Både prästgården och brunnen är lättbesökta. Den gamla hälsobrunnen kan ses från bilen. Prästgården ligger på plan mark och är framkomlig med rullstol. Däremot var toaletten stängd och såg inte rullstolsanpassad ut.
 |
| Ånglokomobilen |
Ånglokomobilen vid Kristvalla gamla prästgård
Vid Kristvalla gamla prästgård i Gunnabo finns en ovanlig maskin från den tid då ångkraft fortfarande var viktig inom det svenska jordbruket – en fungerande ånglokomobil.
En lokomobil kan vid första anblicken påminna om ett litet ånglok, men den var inte byggd för att dra järnvägsvagnar på räls. Det var i stället en flyttbar ångmaskin som kunde tas ut till gårdar och arbetsplatser och användas som kraftkälla. Med hjälp av remdrift kunde ångmaskinen bland annat driva tröskverk, sågverk och andra maskiner.
Lokomobilen i Kristvalla är ännu mer speciell eftersom den är självgående. Den tillhör Munktells så kallade SK4-typ, en större självgående lokomobil. I stället för att alltid behöva dras mellan arbetsplatser kunde maskinen alltså förflytta sig med hjälp av sin egen ångmaskin. Maskinhistoriska uppgifter beskriver Kristvallamaskinen som en SK4 och som en av de få bevarade självgående Munktell-lokomobilerna.
Hembygdsföreningens material anger att lokomobilen är från 1915 och att den skänktes till föreningen 1991.
Maskinen har också varit på Munktellmuseet i Eskilstuna. År 2015 beslutade Madesjö-Örsjö-Kristvalla hembygdsförening att ta tillbaka den till Kristvalla efter en vistelse där. I protokollet noterades att lokomobilen då var exakt 100 år gammal och att vissa reparationer behövdes.
Vid de traditionella midsommarfirandena vid Kristvalla gamla prästgård har lokomobilen eldats upp och körts inför publik. Då har man kunnat se maskinen arbeta på riktigt och höra den karakteristiska ångvisslan – något som enligt hembygdsföreningen varit särskilt uppskattat av barnen.
Det gör lokomobilen till betydligt mer än bara en gammal maskin som står uppställd som prydnad. Den berättar om en tid då stora delar av arbetet på landsbygden höll på att mekaniseras. Innan traktorer och elmotorer blev vanliga kunde en sådan här ångmaskin ge den kraft som behövdes för tunga arbetsmoment som tröskning och sågning.
Tillsammans med den gamla prästgårdsmiljön blir ånglokomobilen ännu en anledning att stanna till i Gunnabo. Här möts två helt olika delar av landsbygdens historia – den gamla prästgården och det tidiga 1900-talets imponerande ångteknik.
 |
| Detalj ånglokomobilen |
 |
| Skvaltkvarnen vid prästgården i Norra Gunnebo |
Skvaltkvarnen är helt intakt men då det numera är ont om vatten i den lilla bäcken körs kvarnen med el. Mjölet mals och säljs bland annat till Solmarka gård.
 |
| Bevarade kvarnstenar |
 |
| Kristvalla kyrka, Nybro, Småland |
Kristvalla kyrka – en kyrka med rötter i 1500-talet
Kristvalla kyrka ligger vackert på landsbygden norr om Nybro. Den nuvarande stenkyrkan byggdes åren 1793–1795 efter ritningar av arkitekten G.A. Pfeffer och invigdes den 17 maj 1795.
Men kyrkplatsens historia är betydligt äldre. Redan under 1500-talet fanns här ett träkapell som kallades Gunneboda kapell. Det var täckt med ekspån och stod på samma plats som dagens kyrka. År 1656 bildades Christvalla kyrksocken efter beslut av kung Karl X Gustav.
När den gamla kyrkan blivit för liten och var i dåligt skick beslutade socknen på 1790-talet att bygga den nuvarande stenkyrkan. Byborna fick hjälpa till både med arbetskraft och med material som sten, timmer och lera.
Inne i kyrkan finns flera detaljer värda att titta närmare på. Den ovanliga predikstolen är placerad över altaret och delar av läktarbarriären med apostlabilder kommer från den äldre kyrkan. I koret finns dessutom två färgstarka glasmålningar skapade av den välkände glaskonstnären Kjell Engman.
Söder om kyrkan finns även de gamla kyrkstallarna kvar, vilket bidrar till den fina historiska miljön.
Koordinater: 56.81653, 16.03660
Adress: Kristvalla kyrka, Duvetorp, 382 91 Nybro
 |
| Brunnen i Kristvallabrunns lilla brunnspark |
Kristvalla brunn
Under 1800-talet fanns här en ganska omfattande brunnsanläggning med hotell, badhus, restaurang, sällskapssalonger och bostäder för brunnsgäster.
Hälsokällan var känd redan på 1700-talet. Vattnet var järnhaltigt och brunnen kallades därför en surbrunn. Redan 1811 omnämns brunnsgäster i samband med att vägen mellan området och Trekanten behövde förbättras för att bli lättare att färdas på.
Den stora utvecklingen kom 1859 när Lorentz Petersson, en bonde från Ramneryd, köpte hälsobrunnen och den tillhörande parken. Han lät anlägga en brunnsallé, promenadgångar och planteringar och byggde upp en betydligt större anläggning kring källan.
Här uppfördes ett badhus där gästerna kunde få olika typer av badbehandlingar. Under 1860-talet fanns fem badrum. År 1872 byggdes ytterligare fyra badrum. Då fanns även dusch med blandningskran, ångskåp och bassäng.
På ena sidan av allén låg badhuset och på den andra låg den så kallade societetssalongen. Där kunde brunnsgästerna träffas och umgås. Sällskapslivet var en viktig del av vistelsen vid en hälsobrunn.
Det fanns också ett brunnshotell eller sommarhotell där gäster kunde bo. På andra sidan vägen låg brunnsrestaurangen, som också kallades matsalen, och dessutom fanns ett par gästvillor. Alla bodde dock inte på hotellet. Många hyrde rum på gårdar i trakten och kunde ibland få använda gårdens kök för att laga sin egen mat.
Att dricka brunn
Själva hälsokuren började ofta tidigt på morgonen. Brunnsvattnet skulle drickas på bestämda tider och i Kristvallabrunn delades vattnet ut av en särskild munskänk. En av dem som hade denna uppgift hette Johan Nilsson och kom från Räggekulla.
Det järnhaltiga vattnet ansågs kunna hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor. I bevarade gästböcker från 1865–1885 skrevs både gästernas namn, hemort och vilka besvär de sökte hjälp för. Vid vissa namn finns också anteckningen ”Bättre” när personen lämnade brunnen.
Man ska förstås komma ihåg att detta var 1800-talets syn på hälsa och behandling. Många av behandlingarna hade inte den vetenskapliga grund som vi idag kräver av medicinsk vård.
Stålbad, tallbarrsbad och gyttjebad
Att dricka källvattnet var bara en del av behandlingen. Kristvallabrunn erbjöd flera olika sorters bad.
Här fanns så kallade stålbad, tallbarrsbad, saltbad, sittbad, gyttjebad och ångbad. När hälsokällan tömdes på morgonen för att nytt friskt vatten skulle kunna rinna till användes det upphämtade vattnet bland annat till baden.
Gyttjan som användes till gyttjebaden kom ända från Ronneby och transporterades till Kristvallabrunn i lerkrukor.
Priserna varierade beroende på behandling. År 1871 kostade ett stålbad 33 öre, medan ett tallbarrsbad kostade mellan 42 och 50 öre. Ett saltbad kostade 50 öre och ett sittbad 12 öre.
Ångskåpet som tillkom på 1870-talet var en annan form av behandling. Gästen kunde utsättas för varm ånga medan man satt eller stod i ett särskilt skåp. Sådana behandlingar var vanliga vid 1800-talets kurorter och ansågs kunna påverka bland annat cirkulation och olika kroppsliga besvär.
Det fanns också tid för nöjen
En brunnsvistelse handlade inte bara om behandlingar. Gästerna skulle också röra på sig, vistas utomhus och umgås.
I parken kunde man promenera längs gångarna och genom brunnsallén. Här spelades krocket och det fanns även en kägelbana. Brunnsmiljön fungerade därför som en blandning av hälsocenter, semesteranläggning och social mötesplats.
Första söndagen efter midsommar hölls enligt tradition det så kallade Brunnstinget. Då kunde lövade skrindor med ungdomar komma till platsen och musik förekom.
Det berättas även att det vid brunnsallén stod en stor gran där kryckor och käppar hade hängts upp. De skulle visa att människor blivit så mycket bättre efter sin vistelse att de inte längre behövde dem.
Nästan hela anläggningen försvann
När järnvägen mellan Kalmar och Alvesta öppnades 1874 förändrades förutsättningarna. En ny brunnsverksamhet utvecklades i Nybro och Kristvalla hälsobrunn fick allt svårare att konkurrera.
Dessutom drabbades anläggningen av bränder under 1880- och 1890-talen. Den stora brunnsepoken tog därmed slut och byggnaderna försvann så småningom.
Idag är det svårt att ana hur omfattande anläggningen en gång var. Av själva brunnsparkens byggnader finns inte badhuset, hotellet, restaurangen eller societetssalongen kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar