Mörtfors – brukshistoria, pråmar på Maren och vandring bland gamla ekar
Mörtfors är ett litet småländskt samhälle där vattnet binder samman naturen och historien. Här finns äldre bebyggelse, ett historiskt pensionat, en badplats och skogar med månghundraåriga träd. Men bakom den lugna bymiljön finns också berättelsen om ett kopparbruk, tunga malmtransporter och pråmar som färdades över sjön Maren.
För att förstå Mörtfors behöver man följa vattnet. Strömmen gav kraft åt verksamheterna, sjöarna fungerade som transportvägar och förbindelsen mot Solstadström öppnade vägen vidare mot havet. Det vatten som i dag lockar till naturupplevelser var under lång tid en förutsättning för människors arbete och försörjning.
Maren – sjön mellan Mörtfors och Solstadström
Maren är en långsträckt sjö i Marströmmens nedre vattensystem. Vid dess inre del ligger Mörtfors, medan vattnet fortsätter mot utloppet vid Solstadström och vidare ut i Gåsfjärden, som hör till Östersjön. Maren är alltså en insjö med förbindelse mot havet genom vattendraget.
Landskapet här präglas av sprickdalar, långsträckta sänkor i berggrunden där vatten har samlats. Det hjälper till att förklara sjöarnas form och varför vattenvägarna blivit så betydelsefulla. Maren ligger i den nord–sydliga dalgång som utgör huvudfåran i den nedre delen av Marströmmens avrinningsområde.
För besökaren är sjön både ett naturmotiv och en historisk färdväg. När du ser vattenytan från land kan du föreställa dig hur helt andra båtar än dagens fritidsbåtar en gång rörde sig här. Pråmar med malm, timmertransporter och båtar med resande gjorde sjön till en del av bygdens vardag.
Så hänger vattensystemet ihop
Marströmmen består av mer än en sammanhängande å. Vattensystemet omfattar sjöar, tillflöden och kortare strömmande sträckor som tillsammans leder vatten från inlandet mot kusten. Avrinningsområdet sträcker sig över delar av Oskarshamns, Västerviks, Vimmerbys och Hultsfreds kommuner.
Ett avrinningsområde är det landskap där regn och smältvatten samlas och så småningom söker sig till samma vattendrag. Bäckar och mindre åar bidrar därför med vatten även från platser som ligger långt från själva Marströmmen.
I den nedre delen finns bland annat Stora Ramm, Lilla Ramm, Kappemålagöl och Maren. Sjöarna och åsträckorna bildar en sammanhängande vattenmiljö där lugna sjöytor växlar med strömmande vatten.
Vid Mörtfors faller vattnet omkring sju meter innan det når Maren och fortsätter mot havet. Just denna höjdskillnad gav möjligheter att utnyttja vattenkraften.
Till systemet hör också Bodaån, som förbinder Slissjön, Lilla Kåren, Stora Kåren och Nävergöl med Marströmmen. Även där användes vattnet för timmerflottning. Fram till 1930-talet flottades timmer från Tuna socken genom Bodaån och vidare mot sågverket i Solstadström.
Mörtfors kopparverk byggdes 1740–1741. Malmen kom från Solstad gruva och fördes till bruket för att bearbetas. Här fanns en kopparhytta, och i området finns lämningar efter vattenrännor, kvarn och såg. Enligt Fornsöks beskrivning ska det också ha funnits en vattenkraftsdriven hammare.
Bruksmiljön var alltså mer omfattande än en ensam ugn. Vattnet leddes genom rännor för kraftutvinning, och olika verksamheter samlades kring strömmen. Kopparverkets drift upphörde i början av 1800-talet, men husgrunder, hyttlämningar och slagg finns kvar som spår av industriepoken.
Slaggen är rester från metallframställningen. Det som kan se ut som mörka, oregelbundna stenar berättar därför om ett arbete där malm och bränsle omvandlades till användbar metall. Tillsammans med grunderna och vattenrännorna gör lämningarna det möjligt att förstå varför verksamheten placerades just här.
Pråmarna som förde malmen över Maren
Kopparbruket och Solstad gruva var beroende av varandra, och Maren blev länken mellan dem. Malmen fraktades på pråmar över sjön till Mörtfors. De tunga lasterna kunde därmed transporteras vattenvägen i stället för att hela sträckan behöva köras på land.
Det är lätt att se sjön som en avskiljande yta, men för människorna som arbetade i gruvan och vid bruket förenade den platserna. Gruvbrytningen, lastningen, sjötransporten och arbetet vid hyttan var delar av samma verksamhet. När en malmpråm kom fram till Mörtfors hade lasten nått nästa steg på vägen från berg till metall.
Kopparverket hade tillgång till malm, men tillgången på kol till smältningen var ett problem. År 1767 köpte industrimannen Petter Christoffer Cederbaum både Solstad gruva och Mörtfors kopparverk. Verksamheten samordnades senare med kopparverket i Gladhammar för att bättre fördela resurser och transporter. Trots investeringar och återkommande skattefrihet var ekonomin besvärlig.
Det ger en mer nyanserad bild av brukstiden. Bakom anläggningarna fanns inte bara tekniskt kunnande och hårt arbete, utan också svårigheter att få bränsle, transporter och produktion att gå ihop.
Malmpråmarna hör till kopparbrukets äldre historia. Senare fick timmertransporterna stor betydelse i vattensystemet. Från slutet av 1700-talet och fram till mitten av 1900-talet flottades mycket timmer genom Marströmmen mot Mörtfors och Solstadström.
För att underlätta transporterna rensades vattendrag från sten och andra hinder. Vattnet blev en transportled där stockarna kunde föras från skogsbygderna mot platserna där de skulle tas om hand.
På Maren användes den gamla båten Aron under början av 1900-talet för att dra timmerpråmar. Aron hade också betydelse för persontrafiken mellan Mörtfors och Solstadström, där resande kunde fortsätta med ångbåt till Västervik och Stockholm. Båten användes dessutom för lustturer på sjön långt senare.
År 2003 tog Mörtforsborna initiativ till att återuppliva båtlinjen med en annan båt under samma namn. Dagens Aron går att abonnera sommartid för en tur på Maren. Det ger möjlighet att uppleva den gamla färdvägen från vattnet; kontrollera aktuella bokningsmöjligheter hos samhällsföreningen inför besöket.
Under början av 1900-talet fick Mörtfors en ny identitet. Kamrer Bjurstam, kallad ”Mörtforskungen”, utvecklade samhället till ett sommarparadis för storstadsbor. Pensionatet vid forsen blev en viktig del av denna tid.
Där människor tidigare hade sökt arbete sökte sommargästerna nu vila och rekreation. Naturen, vattnet och den lantliga omgivningen blev tillgångar på ett nytt sätt.
Till kurortsmiljön hörde en badrestaurang och ett badhus vid ån, där olika medicinska bad erbjöds. När du ser den äldre bebyggelsen kan du därför tänka på två skilda epoker: bruksortens arbetsliv och pensionatsgästernas sommarvistelser.
För dagens besökare finns en badplats vid Kappemålagöl i kanten av samhället. Här finns gräs- och sandstrand, grillplats, rutschkana, omklädningsrum och torrtoalett. Parkeringen ligger ungefär 100 meter bort.
Kappemålagöl är en långsmal insjö som ingår i Marströmmens vattensystem. Stora delar av sjön och skogen söder om badplatsen hör till Mörtfors naturreservat. Badplatsen passar därför bra att kombinera med en naturutflykt, och Ostkustleden går genom området.
Naturreservatet och fornborgen
I Mörtfors naturreservat kan du vandra genom gammal skog och upptäcka spår efter människor som levt här långt före dagens bymiljö. Bland träden finns ekar som kan vara omkring 600 år gamla. De grova stammarna och den döda veden ger livsmiljöer åt ovanliga lavar, mossor, svampar och småkryp.
Ett av utflyktsmålen är fornborgen på en klippa, med utsikt över sjön och skogarna. Här får vandringen ett tydligt mål, samtidigt som lämningarna visar hur länge människor har använt landskapet. I reservatet finns också gamla torpgrunder och en milstolpe.
Kring Maren finns dessutom naturreservatet Västra Marströmmen. Där är de gamla ekarna särskilt värdefulla, bland annat som livsmiljö för läderbagge och ekoxe.
Både Ostkustleden och Tjustleden ger möjligheter att upptäcka omgivningarna till fots. Tjustledens första etapp mellan Mörtfors och Getgölen via Getterum är omkring 19 kilometer lång. Den följer bland annat Stora Ramms strand och passerar berg, gammal skog och kulturhistoriska lämningar.
Längs vägen finns äldre körvägar och spår av torp, där kvarstående växter kan avslöja att människor en gång bott. För en dagsutflykt går det också att välja en kortare del av leden och sedan vända tillbaka.
Vattnet som arbetsplats och livsmiljö
Marströmmens historia syns fortfarande i landskapet. Dammar, rännor och rensade åsträckor berättar om hur människor försökt styra vattnet för kraft och transporter. Samtidigt har förändringarna påverkat naturen. Dammar kan hindra fiskvandring, och rensningar har förändrat miljöerna i vattendragen.
I dag är vattensystemet värdefullt för bland annat sik och öring. För den fiskeintresserade finns möjligheter genom Marströmmens fiskevårdsområde, som också informerar om fiskekort, regler och båthyra.
Mörtfors blir därför särskilt intressant när du ser naturen och historien tillsammans. Forsen förklarar brukets läge, Maren förklarar transporterna och pensionatet berättar om hur orten senare blev ett mål för sommargäster. Oavsett om du kommer för ett bad, en båttur eller en vandring finns här ett landskap där vattnet har format både människornas liv och det du ser i dag.
Figeholm- en pärla vid havet Gästhamn, ställplatser, havsbad, hembygdsgård, fornborg, skeppsmuseum, vackra skärgårdsmiljöer, matställe, camping, äldre kulturbyggnader café mer mera. Sevärd idyll!
Blankaholm skärgårdsmiljö Med Gästgiveri, boende, gästhamn, ställplatser, underhållning, kajakled, vandringsleder med mera...
Mörtfors- gullig by med fint landskap : Om du uppskattar att se olika landskap...
Pataholm- pittoresk f.d. köping vid havet. Sevärt! Äldre ståndsmässig bebyggelse där redare och skeppsägare bodde med kullerstensgator. Några småbutiker.
Ruinen Björnöhus med fint läge i Mönsterås skärgård. Ruin med gamla anor. Uppskattas av barn i skolåldern som kan upptäcka rum under jorden och gluggar att kika in genom.
Misterhults gård- stora alléer och äldre pempiga byggnader mitt i korsningen (privat ägd)
Klintemålen- liten gästhamn i Misterhults skärgård med café, butik, kajakuthyrning
Påskallavik- fina ställplatser vid havet, vandringsleder och promenadstråk vid havsnära miljöer. Konstnärer, havsbad, hamncafé sommartid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar