Gott Nytt År!

I år har bloggen haft 19 700 besökare! Det är så roligt att min lilla utflyktsblogg fått sådan spridning och flest besökare har bloggen av naturliga skäl sommartid. Men även vintertid är det roligt att att göra en road trip vilket märks på besöksantalet då lite extra ledighet kommer vid Allhelgonahelgen, sportlovet med mera.

Så här års brukar jag se tillbaka på mina utflykter, årets naturupplevelser och även på mitt fotoår och fundera på vad jag uppskattat mest under året som gått.. 

 

I mars besökte jag Pulken i Skåne för första gången och det var förstås en upplevelse att få se alla dessa tranor samlade. Tillgänglighetsanpassat och bra. Man kan med HP-plats kända fram.

Under våren blev det ett besök runt Långasjönäs utanför Asarum. Bokskogen när den slår ut är så vacker och just detta område tillhör ett av de större bokskogsområdena i Blekinge. Här finns flera vandringsleder om man vill ut och vandra! Även tillgänglighetsanpassade.

 

I maj såg jag majsen blomma på Ivö. Speciell plats med en så stor ö i en insjö! Och mycket vacker natur och spännande historia och geologi!

En stor naturupplevelse var det när jag en morgon på väg mot Järnavik fick se mitt livs första Kronhjort i vilt tillstånd! Och lite senare på sommaren i norra Blekinge på gränsen mellan Karlshamns och Ronneby kommun fick jag sedan se den andra kronhjorten. Den gången en hind som stod och betade i slyet intill vägen.

 

 

 

I juni besökte jag det fina Listerlandet som verkligen särskiljer sig genom sin fullåkersbygd i Blekinge. Dagen bjöd på otroligt fint väder. Besökte Stiby Sissa, Sillnäs udde, Västra Torsö där min pappa steg i land under andra världskriget. Jag fick oxå se ett spökträd och lära mig att det är en häggspinnmal som lägger ägg i träd och buskar som ger detta mycket egendomliga utseende.

 

 

 

 

Vildmarksleden är otroligt fin och omväxlade. Toffeltorken blev jag så glad när jag fann vid Ebbamåla gamla kvarnplats vid Bräkneån. Den är så udda. Jag har aldrig ens hört talas om toffeltork på andra platser och ofta tycker jag dessa utflykter är som allra roligast då jag hitta det där särpräglade.

 

Om man följer Vildmarksleden väster ut och tar av några hundratals meter norrut kommer man fram till denna kolmilarkoja som står nära gränsen till Småland. Med en pressning till tak! Visst är det roligt när man gör arkeologiska undersökningar och särskilt läggs en del resurser runt Karlskrona marina del. Men SNÄLLA rädda dessa gamla byggnader som är så unika i skogsbygden. Snart är de försvunna för gott...  Jag tror detta är den enda kolarkojan i Blekinge?

 

Björkerydsjön fick en ny-upplevelse både en tidig sommarmorgon då jag var ute och skådade fågel och senare då första snön kom i november. Lättillgänglig och vacker sjö!

Hösten kom med flera fina utflykter. Här Tararpsdalen och en gammal bro över Mieån.

En bro över Lyckebyån fick ett besök med kameran. Visst är de gamla kallmurade broarna speciella!

 

Årets sorg bestod i att ombyggnaden av E22 gjorde att man valde att riva den gamla fina bron över vägen vid Lösens kyrka. Ett helgerån att ta bort kulturminnesmärken. Man kunde ha sparat den och lagt den kommande rondellen lite längre väst ut. Men de stora byggbolagen lyssnar inte på vanligt folk. Inte heller när man nu när Bo-klokt bygger oklokt nog bostäder på bra åkermark i Mölletorp. Fy skäms! Man pratar om att spara på jordens resurser och bygger på matjorden!

Under hösten vann jag tävlingen Blekinges knasigaste träd 2022, med en bild på en gren av en av ormgranarna i Göljahult. Grenen på bilden sticker ut som en "orm" en 3-4 meter från stammen och ser mycket märklig ut. Roligt att jag kunde fånga den på bild 😊 Men samtidigt kommer detta märkliga träd inte till sin rätt riktigt på bild, utan man behöver se den i verkligheten för att verkligen uppleva hur unik den är. Själv tycker jag  det är underbart med knasiga träd då jag aldrig varit något fan av att träd eller buskar tuktas i trädgårdar och parker. Jag gillar det vilda och naturliga!  Både växer, djur och människor ska få vara som vi är, utan att tuktas eller bli tillrättalagda för att passa in. Låt mångfalden blomma och låt oss få  växa precis sådana vi är 

Och det kommer några dagar med den allra första snön för vinter i november. Bilden är tagen vid Havsjön i solnedgången. Ett skådespel som var helt fantastiskt!

.

Uppdateringar

Törnåkra station

Idag har jag uppdaterat sidan om Gullabo lite med information om järnvägen. Jag upptäckte härom dagen att luren med koppling till  legenden om Gullabo finns på Kalmar läns museum, men man tror den är av nyare datum än 1300-talet. Och så fick den eviga frågan om det legat en kyrka i Kyrkebo sin förklaring! Läs mer under Gullabo

Det går tåg till Söderåkra,

det går tåg till Norra Tång,

och till Lyckeby expressen

har varenda dag sin gång.

Det går tåg till Vassmolösa

det går tåg till Brömsebro

det går tåg till Fågelmara

ej bara till Gullabo

Förr med tåg från Fagereke

till vår Torås-metropol

reste vi att klippa håret,

om ej Kalmar var vårt mål.

Ifrån Bidalite for vi

med en ganska måttlig fart

för att genast se, hur stinsen

viftade i Trankvill klart.

Rälsen rostar, vallen rasar

nu skall spåret rivas opp

och den banan helt försvinna

som var bygdens framtidshopp.

Att det sker är nog så tokigt

mera tokigt vill jag tro

är att Torås-rimmet kommer

denna gång från Gullabo

 

"Pontus" Publicerad i Södra Möre, tredje delen av Bo Alvemo

 

Gullabo kyrka

 

En resa genom Blekinge år 1586, en ögonvittnesskildring

 

En ögonvittnesskildring av Blekinge år 1586

År 1586 tar en förmögen borgare i Ulm, Samuel Kiechel, en resa genom Sverige upp till Stockholm och Uppsala. Återresan gick utefter ostkusten och över Kalmar, där påskhelgen tillbringades. Och nu lämnar vi Kiechel ordet.

Kalmar slott enligt Sueciaverket

 

Den 5 april vid middagstiden lämnade vi Kalmar och redo samma eftermiddag 4 mil på en mycket djup och vattenfylld väg ty landet är tämligen slätt, så att vattnet fördelar sig vida omkring: på aftonen kommo vi till en kyrkoherde, hos vilken vi tillbringade natten; stället heter Söderåkra.

Den 6 dennes foro vi tidigt härifrån, och kommo vid frukosten till en liten stad kallad Avaskär, 3 mil från vårt nattläger; där gränsar till varandra de båda konungarikena Danmark och Sverige, och tillhör denna stad Danmark.

Detta landskap heter Blekinge. Landskapet hit är tämligen flakt och man har Östersjön på vänster hand. På eftermiddagen foro vi därifrån, och gick vägen genom en svår, stenig och obanad bergstrakt och kommo vi om aftonen till byn Nättraby, som ligger 4 mil från förutnämnda stad. I Nättraby åto vi frukost.

När  Kiechel passerar kyrkan i Nättraby år 1586, hade den legat invid ån i drygt 400 år.

 

Den 7 foro vi därifrån på en krokig, obanad och mycket bergig väg och kommo vid middagstid till en öppen liten stad, Ronneby kallad, som är den förnämsta orten i Blekinge, och låg 2 mil från vårt nattläger.

Efter måltiden foro vi därifrån över vilda, steniga berg och klippor, som på somliga ställen voro glatta och jämna, att man kunde tro de var gjutna eller konstslipade;det är både farligt och obehagligt att rida däröver.

På vägen skildes jag och min reskamrat från varandra, men stötte åter tillsammans en mil därifrån, redo därefter länge vilse under natten, innan vi påträffade folk. Slutligen kommo vi till en präst och bådo herren om härbärge mot betalning, men erhöllo intet. Till slut bergärde vi allenast få ställa in våra hästar i hans stall; vi skulle nog hjälpa oss hos hästarna; men även därtill nekade han, och vi måste fara vidare.

Ej långt därifrån kommo vi till en gammal tysk krigsman, som mottog både oss och hästarna, men den gode mannen hade varken mat åt oss eller foder åt hästarna, vilka måste nöja sig med hö. Prästen önskade vi sjukan, ty vår värd sade oss, att han var rik, men mycket snål; orten heter Hästaryd och ligger 3 mil från Ronneby.

Innan jag nu lämnar landet, måste jag nämna något om de båda landskapen, Småland, som tillhör konungen av Sverige, och Bleking, som lyder under danska kronan, om deras hushållning, seder och bruk.

Att börja med äro husen vanligen byggda i fyrkant av en knut försedd otimmrade stockar, och icke högre än en våning, och taken likformigt betäckta med bjälkar. Rummen äro icke brädfodrade och mellan stockarna bestrukna med lera eller kogödsel.

Husen äro i allmänhet betäckta med grästorv, och på den föda sig om sommaren till en stor del får och getter och bildar taket övre delen av stugan. På taket brukar finnas ett enda litet fönster, en halv aln i fyrkant, det är överdraget med pergament eller glas. Flera ljusgluggar eller fönster bruka de icke ha. Dörren till rummen äro så låga, att man djupt måste buga sig för att komma in. Däremot är tröskeln så hög, att den är svår att komma över. Detta är för den uppväxande tamboskapen skull, varom mer här nedan.

I stugan hava de ett bord, vanligtvis så lång som stugan är bred. Kök, kammare, sovrum samt allt vad hushållet hörer, allt inrymmas om vintern i detta rum, och istället för spis bruka de bakugnen; i densamma uppgöres eld en tre timmar före dagen. Så att detta rum hela dagen är så varmt, att hustrun, barnen och tjänstefolket, som icke ha utgöra, hela vintern gå i bara linnet, även om det utom hus är så kallt, att ungboskapen kunna förfrysa i stallen.

Vad sängställen beträffar, har var och en sin särskilda plats; bredvid bordet är vanligen en sängplats, fylld något med sängkläder, men till största delen med halm. Densamma är avsedd för bonden och hans hustru.

Omkring bakugnen där det är varmt och gott, ligga barnen; de, som ännu äro så unga, att de hålls i vagga, ligga i en liten rund kista, i ett stycke urholkad av ett träd; denna kista är bunden vid ett rep, som är fäst upptill vid en bjälke och svävar ungefär en aln över marken, den gungar man fram och tillbaka.

På bänkarna, som äro täckta av halm, sova drängar och pigor, främmande gäster ligga på golvet; men vill värdfolket visa dem särskild ära, så låter man dem sova på bordet.

Glada griskultingar i Vämöparken

Jämte hundar, kattor, höns och duvor, som ingenting betyder, hålla de även i rummet kalvar, lamm, getter och så grisar, som vanligen hava sin plats mitt i stugan, och slicka en i ansiktet nattetid, då man sover. Då således människor och kreatur vistas i samma rum, kan man föreställa sig, vilken angenäm doft där måste vara, då luften ingostädes går ut, om man ej öppnar dörren, och en främling blir av den dåliga luften mättare än av den bästa måltid.

Vidare plägar husbonden alltid vara den förste vid bordet och sitta ovantill, hans hustru vid sidan, och har han rättighet att under måltiden giva ifrån sig en stark rapning eller flera sådana efter varandra, liksom hans hustru och barn. Jag tror det är för att roa främmande gäster istället för att tala till dem. Då någon har tillräckligt mat och dryck med sig för att själv äta och även bjuda sin värd, är han välkommen; dessutom förstå bönderna begära av en gäst muskot, kanel, nejlikor, ingefära o.dyl.; men att få något av dem även för penningar händer ej så ofta. Deras dryckeskärl, som de sätta på bordet, består av en stor, vid träskånka, som man måste lyfta med bägge händerna.

- Kvinnorna är av naturen sköna, finbildade och vithyade, och hålla sig i klädedräkten renliga, snygga och ”adeliga”; jag vill tro, en kan ofta ett fjärdedels år bära samma linnetyd om halsen; eljest i medfödda seder, dygder och skönhet icke olika zigenerskorna. Detta rör bondfolket, som bor här och var i skogarna och ödemarkerna och aldrig kommer därifrån; för övrig är det icke utan att det även i städerna finnes vackra kvinnor.

På skog hava dessa båda landskap ingen brist, och fullt upp med berg och klippor. Om vintern är det fullt upp med snö och is, att man undrar på, vad folk lever av, då man ser, att allt omkring dem är livlöst. Nog nu därom.

För att komma till min resa, red jag i dagningen från Hästaryd. Vi färdades denna dag på en mycket bred väg, som förde oss ut från landet. På vägen gjorde hästen med mig ett farligt fall, dock utan att vi skadades. Vi kommo om aftonen till en obefäst, välbyggd stad, Åhus, beläget i ett särskilt landskap, Skåne, ett slätt, bättre odlat och fruktbarare land samt bebott av ett i klädedräkt och hushåll renligare folk. Vi hade denna dag rest 9 mil, och låg staden vid en arm av Östersjön.

Texten är hämtad ur William Anderssons bok Bleking, några uppsatser till hembygdsundervisningens tjänst. Boken är utgiven i Lund 1916.

 

Högloftsstugan i Mölleryd i privat ägo men kan ses från vägen

Mina tankar om texten...

Ja, man kan inte annat än skratta åt grisarna slickar gästerna i ansiktet om natten. Och trots att människorna under 1500-talet bor tillsammans i samma rum som djuren tycker han att kvinnorna håller sig renliga och snygga, fast det är bättre med renligheten i Skåne. Men ändå måste jag säga att det är fantastiskt att det finns en så gammal ögonvittnesskildring som tar oss 500 år tillbaka i tiden.

 

 I Blekinge bodde folket i högloftsstugor

Husen var stocktimmrade och hade ett enda takfönster. Tillbaka i tiden fick man betala skatt för varje fönsterglas. Per-August stenstuga som ligger i Sillesås utanför Jämjö har inga fönster men en taklucka som kan öppnas. https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/per-august-stenhus.html

Förr bodde de allra flesta blekingar i så kallade högloftsstugor. En ryggåsstuga där alla bodde precis som i Kiechels beskrivningen ovan. Denna ryggåsstuga var på en eller båda sidor tillbyggda med en högloftsdel som användes för förvaring och för djuren. Men blev det för kallt vintertid togs de in i stugan.

Dessa högloftstugor finns tyvärr bara bevarade i några mycket få fall.

Mest känd är kanske Lars-Petterstugan i Vämöparken som kommer ifrån Holje (Olofström) Blekinge museum beskriver den på sin websida: Blekinge museum Lars-Petterstugan

Kyrkhultstugan på Skansen

På Skansen finns Kyrkhultstugan bevarad, se nedan och den har det omtalade takfönstret! Läs mer om kyrkhultsstugan på Wikipedia Kyrkhultsstugan 

Mölleryds högloftsstuga är i privat ägo men kan ses ifrån vägen. Koordinater: 56.25743,15.39811 Google maps

Kyrkhultsstugan på Skansen med takfönster. Bild:Skansen

Hästaryd öster om Mörrum

Det enda Hästaryd jag kan hitta ligger direkt öster om Mörrum. Kan hända det var där den tyske krigsmannen och den snåle prästen bodde.

 

Kungsleden över Runamos berghällar

Om man vandrar Blekingeleden mellan Runamo och Blankasjön så är skogsvägen framkomlig med bil. Men med bil får man ta en liten omväg och kommer inte förbi den omtalade platsen för de falska runorna vid Runamo. Men innan man kommer fram dit från Runamo går kungsleden över flera flacka berghällar. Här är det halt och jag har funderat på hur hästarna för klarade dessa berghällar som vintertid kunde vara fylda av is. Måhända var det så kungleden såg ut på många platser då och Kiechel klagar mycket riktigt på att vägen på många platser är obanad. Det var först då den danska kungen skulle möta Gustav Vasa i Brömsebro som han gav order om att vägen genom östdanmark skulle underhållas så att hovet kunde komma fram med vagnar. Ditills hade vägen bara varit en ridväg och knappt det.

Modern takvagga från Amazon

 

Vaggan användes fram till 1800-talet

Vaggan som hängde i rep från takbjälkarna är av en modell som användes in på 1800-talet. En bekant som var född som bonddotter i en by utanför Småländska Örsjö berättade om Frans som var en återkommande gäst i föräldrahemmet. Frans skadades som barn, då denna typ av vagga föll till golvet då repen brast. Han kunde gå men fick svåra skador för resten av livet och därmed svårt med försörjningen. Frans stuga ligger mitt emot infarten till Örsjö om man kommer från Emmaboda och kan besökas. Se länken nedan.

https://www.hembygd.se/madesjo-orsjo-kristvalla/page/9948

Eriksberg och Gribshunden på svtplay.se

Eriksberg på svtplay.se 

En vildare värld är en serie med Anders Lundin och som handlar om rewilding.

Delar av avsnitt 3 är inspelat på Eriksberg utanför Karlshamn,  men hela serien är mycket intressant!

https://www.svtplay.se/video/e2L5MWw/en-vildare-varld/3-framgangar-och-naturturism?info=visa

Gribshunden på svtplay.se 

Vetenskapens värld på svtplay.se handlar om Gribshunden 

Gribshunden Vetenskapensvärld Svtplay

.

Luciamorgon

 

Jag har alltid tyckt att Luciamorgon är en så mysig tradition och allra helst om jag har möjlighet att få följa Luciamorgon på SVT och se ett Lucia med tågande barn! 

Och visst är det lite märkligt, att för oss är Lucia en så självklar tradition att fira runt tredje advent, ändå är vi ensamma om Luciatraditionen i världen, även om Danmark och Norge har börjat ta efter till viss del.

Varför vi firar Lucia får jag inget klart svar på när jag letar, utan det tycks vara flera traditioner som sammanflätats till att bli Lucia, så som vi är vana att fira den. En del av bakgrunden till denna tradition är som bekant helgonet Lucia som skall ha levt på Sicilien på 300-talet och som avbildats med en oljelampa eller ljus i handen. Hon är det enda katolska helgonet vi firar i Sverige, trots att hon inte har någon koppling hit.

Enligt Blekinge museum så är de första uppgifterna som visar på en Luciatradition i Sverige från 1764 och då från en herrgård i Västra Götaland. I Blekinge omtalas Lucia först på 1830-talet och då i östra Blekinge. När traditionen kom var det på herrgårdar och större gårdar som Lucia först började firas och därefter spred sig firandet till hela befolkningen.

Jag hittar också uppgifter på att man firat Lucia den 13 december inom den kristna kyrkan sedan medeltiden, eftersom vintersolståndet med årets mörkaste natt inföll den 13 december enligt den  julianska kalendern som användes fram till 1500-talet. Så traditionen tycks ändå ha lite gamla europeiska rötter.

Wikipedia skriver att i den nordiska folktron var denna, årets mörkaste natt farlig och man skulle hålla sig hemma och inne. Man trodde också att djuren kunde tala denna natt. 

I bondesamhället skulle julförberedelserna vara klara till Luciadagen och då kunde man unna sig lite extra mat, vilket man också gav till djuren.

Hur som helst är Lucia välkommen med sina vackra ljus och jag är glad att vi har denna tradition här hemma i Sverige. Helst när man får se Luciafirandet med glada barn där man numera låter barnen få välja själv vad de vill vara och alla får möjlighet att få vara Lucia om de vill.

Det var ganska hemskt på 60-70-80-talet när barnen skulle rösta fram vem som skulle bli årets Lucia. Det var på min skola alltid samma tjej som vann och alltid samma tjejer som kom sist. Detsamma då man skulle välja lag till brännbollen. Man visste på förhand vilka som skulle väljas först och vilka som valdes sist med ett pustande ånej ska hon/han va¨ på vårat lag. 

På så vis lärde sig barnen redan från början att de var olika och hade olika status vilket naturligtvis påverkade både de som valdes först och de som valdes sist. En grogrund för mobbing initierad av skolan. Nu ser man tack och lov små Luciatåg med många Lucior i vilket är både är vackert och värmer hjärtat!

Senaste på bloggen

Idag har jag uppdaterat bloggen om Biskopskällaren på Ivö i Ivösjön och om berättelsen om Brattingsborg och de dödskallemärkta Brattingsborgspenningarna. Riktigt ruskiga historier det där! 

Länkar nedan och under Skåne i högermenyn.

Biskopskällaren, resterna efter Ivöhus på Ivön

 

 

 

Är biskopskällaren på Ivö rester efter en äldre kastal/torn?

 

Brattingsborgspenning med det omtalade dödskallemärket

 

 

 

 

 

 

 

 

Är berättelsen om Brattingsborg en sägen eller en historisk plats? 

Senaste på bloggen

Hallarumsviken, ett viktigt område under vikingatiden

 

 

Uppdateringarna finns under länkarna längre ned i texten och i högermenyn under Blekinges fornborgar och Lillö ekhage

och Historia & Arkeologi i vänster menyn Pålspärrarnas hemligheter

I dag har jag uppdaterat texten om Blekinges fornborgar med lite information om Tomtö farledsborg och pålspärrar i Hallarumsviken. Tyvärr måste man ha egen båt för att kunna komma ut till fornborgen. Men den ligger nästan helt mitt emot Lillö Ekhage varifrån man får en underbar utsikt över Hallarumsviken.

Här har man hittat flera pålspärrar och så är det närheten till järnåldersgravfältet Store Backe, Snarket i folkmun, där det också legat en av medeltidens bondehamnar, men har det också legat en hamn här under vikingatiden? En del av våra mer belästa forskare tror att så kan vara fallet. Och något måste Tomtö farledsborg och pålspärrarna ha skyddat, annars hade de inte legat där.

Det kan ha funnits en stormannagård omkring Snarket eller byarna runt om, och kanske ingick pålspärrarna och borgen i försvarssystemet för hela skärgården? Det har sannolikt även legat stormannagårdar omkring Västra Skällön och vid Augerum där man fann en båtgrav på sent 1800-tal.

Här finns en spännande vikingatida historia att upptäcka och fundera på...

Min uppdaterade text ligger under Fornborgar i Blekinge https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/fornborgar-i-blekinge.html

 och under Lillö Ekhage  https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/lillo-ekhage-med-bedarande-utsikt.html

En äldre text där jag funderar på pålspärrarna utanför Lyckebyån mynning och vid Knösö

1 december

Mötte ett gäng med underbara sidensvansar i ett äppelträd med stora röda äpplen. Så passande nu när vi kan börja räkna in julen under advent <3

Någonstans i Blekinge

Ett av alla dessa vackra hus i Blekinge ...