Vinterbilder

 

.

Juletiden är en härlig tid!

Några av alla de djur jag mött när jag varit ute med kameran

Lite mat och kärlek hos mamma

Lever vi som vi lär? 

Det är en viktig fråga för mig och egentligen för alla. Vi vill alla ha ett gott liv, särskilt nu i juletid eller hur? När något händer och vi blir sjuka eller kommer i en kris av något slag behöver vi omtanke och stöd. Vi behöver respekt och empati. Men visar Vi omtanke, stöd, respekt och empati till andra kännande individer eller utnyttjar vi dem hänsynslöst?

Om medkänslan med hjälplösa djur är så liten 
att vi inte vill upphöra med köttätandet, 
vilken rätt har vi då att be till Gud 
om att visa oss medkänsla och förhindra krig? " 
Paul Brunton"

Griskultingarna i parken slipper ligga på hårda cementgolv

Älgen som var på väg ner till Lyckebyån för att dricka

Rådjuret på Tjurkö som var så där riktigt fin. Ögonkontakt!

Hunden och kossan är allt lite nyfikna på varandra

Mor och son i en öm stund.
Alla individer känner kärlek mellan unge och förälder.

Den stolta grismamman i en utehage med griskultingar.
Så skulle alla grisar få ha det!

På Östra Hästholmen diade tackan sina bägge killingar.

Visst är hon söt och söker ögonkontakt.

Sommar, sol och lata dagar... Men sedan kommer slaktbilen 

Nyvaken hare gör sina morgon bestyr. Almö en sommarmorgon

Ooops... Vem där? Dags att spring eller kan jag lugnt sitta kvar?

.

En vit advent

 

Underbart att vi i år fick en vit advent. 

Önskar er en härlig adventstid.

.

Rolig och lite ovanlig föreläsning om målet med att få se 300 fåglar året 2023

De här bägger killarna, Jonas Gustavsson och Göran Andersson höll en föreläsning på Naturum i Ronneby. I mitt tycke var föreläsningen både rolig och faktiskt oxå lite ovanligt vinklad. 

Killarna hade satt sig för att se minst 300 fågelarter i Sverige under 2023. Vi fick se både vackra stillbilder och film på både vackra fåglar och underbar svensk natur.

Men de berättade också om sina vedermödor som fågelskådare. Storm på Torhamns udde och om att köra 50 mil när ett fågellarm går och sedan inte få se fågeln. 

Men de berättade också om magiska stunder som när de satt vid Dalälven och hörde en av Sveriges  ovanliga hackspettar trumma och i bakgrunden hördes vargyl. 

Här under länken  ligger en film som de gjort.

https://www.facebook.com/goran.andersson.798/videos/351915037242567

Tyvärr var det svårt att ta bilder då lokalen var nedsläckt men bjuder på en bild i vart fall. Mitt råd är att om du får chansen att höra gå och lyssna på deras föreläsning så gör det!

Föreläsning om Utter på Naturum

 

Föreläsaren Börje Gunnevik med en monterad utter i famnen. På bordet en skogsmink

Var på Naturum i Ronneby och lyssnade på en riktigt bra föreläsning om utter och lärde mig en hel del. Jag tror förutsättningarna att känna igen utterspåren ökar betydligt nu när jag fått lära lite av någon som verkligen kan detta med utter. 

Den svenska uttern

I Sverige har vi eurasisk utter. Den kan bli upp mot 6 år gammal. Honan blir könsmogen vid 2 år och är brunstig året om, vilket gör att ungarna, oftast 1-2 stycken, kan födas när som helst på året. Minken däremot är brunstig i mars.

Hannen väger upp mot 10 kg och honan är mindre. Uttern som Börje Gunnevik håller upp vägde 9 kg och var en hanne.

Ofta, berättade Börje Gunnevik  har människor lätt för att blanda ihop utter med mink. Men i Sverige finns skogsminken naturligt och är betydligt mindre. Den väger runt 2,5 kg. Men en mink som rymt från en minkfarm kan bli nästan dubbel så stor, runt 4kg. Dessutom har vildminken en vit fläck under hakan som den uppfödda minken inte har, då människor inte vill ha en vit fläck på sina pälsverk. Nu är minkuppfödningen tack och lov stoppad i Sverige.

Jag fotade en mink vid ett tillfälle och det var en uppfödd variant, eller i vart fall härstammade den från en uppfödd. Du kan se den här: https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/2021/03/djurlivet-under-morgonturen.html 

Man ser på bilderna att den här minken är betydligt större än skogsminken som står på bordet på bilden ovan och har ingen vit fläck.

Skogsmink, Utter, Bäver

På bilden ser du från vänster till höger skallarna efter skogsmink, utter och den största är bäver men tydliga gnagartänder. Bävern är vegetarian till skillnad från mård och utter.

Uttern finns i hela Sverige utom Gotland. Under 1970- 1990-talet minskade antalet uttern på grund av miljögifter som DDT och PCB. Fortfarande hittar forskare PCB i de döda uttrar som kommer in till Naturhistoriska riksmuseumet.

Uttern är statens vilt- du måste polisanmäla på plats om du kört på en utter

Om du kör från platsen, om du kört på en utter och anmäler det senare, kan det bli dryga böter. Även om man hittar en död utter ska man ringa till polisen och rapportera att man hittat den.

Vill man skicka in ett avlidet djur som tillhör statens vilt kan man beställa förpackning via nätet på Naturhistoriska museet som beskriver hur man ska göra. 

De vill även gärna att man rapporterar in levande djur som man observerat i naturen. Man ska ta koordinater så man vet den exakta platsen, vilket gäller både levande och avlidna djur.

Den största är en utter och den mindre en skogsmink

Utter är ett mårddjur

Utter grupperas inom rovdjur och i undergruppen mårddjur. 

De äter främst groddjur, kräftdjur. fisk och smågnagare. Paddorna har ett giftigt skinn så uttern skalar av skinnet på paddorna innan de äter dem. När uttern tar kräftor aktar de sig för klorna. Alla mårddjur har 5 tår och uttern har simhud mellan tårna då den är en mycket skicklig simmare. Den har dessutom kraftiga klor.

Uttern är mörkbrun och är något ljusare under hakan och ner på bringan. Uttern tycker om att åka kana och därför kan man få se spåren i nysnö efter kanåkning. När den springer ser man spåren efter svansen i snön.

Trafiken är största hotet mot utter

Det största hotet mot utter är trafiken. Men några dödas varje år av fiskeredskap. Uttern vägrar simma under en bro och springer istället upp på vägen och ner på andra sidan för att nå vattendraget igen. Det är under just den manövern som många uttrar trafikdödas. På sina ställen har trafikverket gjort torrtunnlar högre upp där uttrarna kan ta sig igenom ner på andra sidan utan att riskera livet.

I dag beräknar man att det finns runt 3500 utter i Sverige. Även här i Blekinge är uttern på frammarsch och har varit synliga i innerskärgården och i åarna.

Mården är Smålands landskapsdjur.

Havsuttern skaffar sig en personlig sten

Havsuttern som inte finns i Sverige använder en sten som den lägger på magen som den knäcker musslor mot. Utter äter simmande på rygg. Stenen förvarar uttern i en ficka i armhålan som den alltid har där. Det är först om de förlorar sin sten som de letar upp en ny.

,

Karlskrona

 

Fåglar

 

Lite fåglar jag fångat i sommar. Överst en gråhäger. 

Underst en törnskata, en hona. Den lilla fågel ser så liten och beskedlig ut. Men den fångar insekter och skalbaggar som den spetsar på taggar. 

Guldet i Blekinge

I veckan var jag på Blekinge museum och lyssnade på en superbra föreläsning av Svante Fischer docent vid Stockholms universitet om Solidusmynt som hittats bland annat i Blekinge. 

Solidusmynten kom till Sverige som en betalning som svenska legosoldater fick då de tjänstgjort i Romarriket. De som överlevde och kom hem med guld hade sannolikt fått en helt ny status. Men det fanns också många som aldrig kom hem då både resan och jobbet som legosoldat samt hemresa med guld i fickorna var farofyllt.

Väldigt ofta smältes solidusmynten ner och gjöts om till andra former. På en del solidusmynt gjordes ett hänge så de kunde bäras som smycken och därmed visas upp. 

Men det fanns en stor rånrisk i att komma hem med guldet. Så vad skulle man då göra? Kassavalven var ännu inte uppfunna. Det säkraste sättet man då visste under järnåldern var att gräva ner sina rikedomar på en hemlig plats.

De guld som hittats som guld- och smyckeskatter, eller depåfynd som de kallas av fackmännen, är guld som ägaren aldrig kom tillbaka och hämtade. Det är nära att tro att de hann avlida plötsligt, kanske i strid, för annars glömmer man nog inte gärna bort sin förmögenhet! 

Solidusmynt har man hittat mest av på öarna Gotland, Öland och på Bornholm. Vattenvägarna var de enklaste farbara vägarna under den här tiden. Men det finns också soliddusmynt hittade i Blekinge vilket är fantasieggande. Vem var personen som kom hem med guldet och var hade han fått det? Var hade han tjänstgjort och hur länge hade han varit hemifrån. Säkerligen hade han mycket att berätta när hamn kom hem till släkt och vänner om äventyret på resande fot, om slag, krig och nya länder, dofter, annorlunda djur och annan mat.

Man kan spåra en del mynt som gjorts med samma stämpel och hur de spridits över världen med legosoldater. Det finns exempelvis kopplingar mellan guld hittat på Öland och det som hittats i Blekinge. Men om de var vänner och tjänstgjort i samma armé eller kanske spritts genom handel vet man ännu inte.

.

Bakgrunden till ortsnamnen

 

Det är skoj med ortnamn och man kan fundera på bakgrunden? 

Nu har jag fått veta av en ortsbo att gatunamnet kom till både för att det bott originella människor på platsen, men det var också denna gatan som var den ursprungliga, originalvägen. Lite kul att få veta hur det låg till :-D

.

Kärt återseende med tjädertuppen i Småland

Tjädertuppen i Småland

Tjädertuppen

I våras besökte jag tillsammans med en kompis en spelande tjäder i södra Småland. Tjädertuppen var ensam och spelgalen. Jag skrev då här bloggen om denna fantastiska upplevelse. Blogginlägget hittar du här: https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/2023/04/spelgalen-tjader.html

Ser piggare ut än i våras

Nu under de sista dagarna i september åker vi tillbaka till spelplatsen och till min stora glädje tar det bara ett par minuter tills tjädertuppen kommer ut ur tallskogen. Nu är han lite lugnare men bilen får några riktiga smällar av honom. Några av smällarna, tyvärr inte de hårdaste, hörs på en av filmklippen jag tog med mobilen på platsen och som ligger lägre ned i texten.

Nu i höst har tjädertuppen fin vitrosa näbb

 Tjädern ser pigg ut med glänsande fjäderdräkt

Jag tycker också att tjädertuppen nu i höst ser piggare ut, men glänsande fjäderdräkt. När jag jämför bilderna tycker jag också att han är något rundare än i våras.

Näbben har ändrat färg från i våras då den var gulgrön och lite smutsig. Det såg ut som han hade ätit och inte torkat sig runt munnen. Funderar på om han kan ha haft någon infektion? På bilderna nu syns det att näbben är ljus med en rosa ton. Det gröna kladdiga är helt borta. Möjligen är det så att tjäderns spelgalna beteende tar så mycket på krafterna att han blir lite magrare och mer infektionskänslig?

Mörk grå fjäderdräkt med silverstänk i

Mörkgrå med silverstänk

När jag kom den riktigt nära var det lättare att se att fjäderdräkten inte var svart utan mörkt grå med silverstänk i. Mycket fina fjädrar.

Tjädern har också de karaktäristiska vita fläckarna på var sida. Bringan nedanför halsen är grönaktig och kroppen brun.

Böjer halsen och bilder spår med de utfällda vingspetsarna

Lätet är ett kluckande/ knäppande ljud då tjädertuppen böjer ned halsen mot marken och ömsom sträcker ut den som på bilden ovan.

När jag konsulterar boken "Fåglarna i Europa" att tjädern är i särklass den största hönsfågeln i sitt utbredningsområde och blir 60-87 centimeter hög.

Honan är lik orrhönan, men tjäderhonan har en brunröd bröstfläck, vitfläckig sidor och buk samt en rakt avskuren stjärt.

Rackelhane

Bara för skojs skull slog jag upp att en rackelhane är en hybrid, dvs. en korsningen mellan tjäder och orre. De kallas rackelhane och rackelhöna och blir oftast sterila.

Youtubeklipp på Tjädern nu i september

 Höstmöte med tjädertuppen som var spelgalen i våras

 

https://www.youtube.com/watch?v=bnk_oo-mI8E

 

 Tjädern ger bilen ett par smällar

 https://www.youtube.com/watch?v=Bwyr-u4lw7I

 

Vårens blogginlägg om den spelgalna tjädertuppen hittar du här: https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/2023/04/spelgalen-tjader.html

 

 

 

 

,

 

Spännande och lärorikt om flodpärlmusslorna

Flodpärlmussla. Den stora drygt 100 år och den mindre 10+ år.

Musslornas liv och leverne

I det här blogginlägget vill jag berätta om något riktigt spännande och intressant som jag inte visste någonting förut!

Det började med att jag åkte till Naturum i Ronneby och lyssnade på en föreläsning av Mikael Svensson från artdatabanken som berättade om Sveriges musslor. Vi har 7 olika sorter i landet. Föredraget handlade mest om stormusslorna och flodpärlmusslan. Men även tjockskalig målarmussla och dammusslan. När jag var barn badade jag ofta i en liten sjö och där kunde jag då, och fortfarande kan hitta musslor. Jag fick på föredraget lära mig att det är dammusslan som trivs i insjövatten som inte forsar.

Flodpärlmusslan

På lördagen efter föredraget var det exkursion som länsstyrelsen i Blekinge anordnade. Då var vi i Lindefors vid Bräkneån och ledare var limnologen (kunnig på sötvatten) Andreas Holmberg med kollegan Roger.

Flodpärlmusslan är fridlyst och akut hotad

Men det som jag lärde mig på de här dagarna var att de faktiskt finns i Blekinge. Man har hittat flodpärlmusslan i Bräkneån, Lyckebyån, Mieån och Silltorpsån.  

Även tjockskalig målarmussla är fridlyst och det innebär att man inte får fiska dem.

Flodpärlmusslan kan bli nästan dubbelt så gammal som en människa

På bilden ovan håller jag två flodpärlmusslor i handen som bägge är döda. Den stora är drygt 100 år och den mindre 10+ år. De berättade att flodpärlmusslor blir lite olika gamla beroende på vart i landet det är, men här i Blekinge blir flodpärlmusslan omkring 150 år. På andra ställen kan den bli upp mot 180 år. Den äldsta flodpärlmusslan som hittats i Sverige föddes på 1700-talet och blev 280 år gammal! 

De blir max 13-16 centimeter långa.

Det går att bestämma ålder på en död mussla genom att såga ett tvärsnitt genom skalet och där räkna årsringarna på samma sätt som man gör med träd. Ringarna man ser på musslornas skal är tillväxtringar och är inte kopplade till deras ålder. Den mörka färgen kommer av färgämnen i vattnet.

Nyligen död mussla som ännu inte blivit uppäten av kräftdjur

Flodpärlmusslan jag håller på bilden ovan är en nyligen död mussla. Det kan man se på att innanmätet, det vill säga själva musslan finns kvar. De blir i regel uppätna av kräftor som gillar att käka musslor så snart de kommer åt. Men de kan inte ta en levande stängd mussla.

Det man ser vid sidorna på musslan ovan är musslans muskler som den stänger skalet med.

Levande flodpärlmussla

På bilden ovan håller jag en levande flodpärlmussla. Dessa har en fot som de sticker ut från skalet och med hjälp av foten kan den flytta sig kortare sträckor. När man plockar upp en levande mussla drar den med en gång in foten och stänger sig. Ett försvar då inte flodpärlmusslan vill bli angripen.

En flodpärlmussla på botten av Bräkneån.

Står på botten och äter

Vuxna flodpärlmusslor står upp med hjälp av sin fot på botten av åarna och filtrerar vatten. Genom det filtrerade vattnet får den i sig små växtpartiklar som den äter.

Försök med blåmusslor  men konsekvenserna för människor och djur är inte utredda

I Hällaryds skärgård finns ett försök med att odla blåmusslor. Tanken är att blåmusslorna ska filtrera vattnet så det blir renare. Men problemet med detta som jag ser det är att gifter fastnar i musslor som sedan ska malas ned till hönsfoder. Men man har inte studerat vilka konsekvenser detta innebär, så man vet inte om dessa gifter påverkar hönsen eller i nästa steg människor som äter ägg eller kyckling. För min del tycker jag därför detta prjekt är skrämmande då man inte vet konsekvenserna vare sig för människor, djur eller naturen.

Höns behöver kalk som finns i musselskalen. Därför ger man ofta musselskal och snäckskal till höns att picka på. Förr var det ett knep att hängs ner kalkrika skal i grävda dricksvattenbrunnar för att balansera pH-värdet.

Musselodlingen i Hällaryds skärgård ser du om du åker med skärgårdsbåten från Matvik mot Tärnö. De ligger norr om Eköholm och ovan vatten ser man en hel rad med bojar,

Vattenkikare

Under exkursionen fick de som ville låna vattenkikare med vars hjälp man kan se under vattenytan för att hitta flodpärlmusslorna. 

Skal efter flodpärlmusslor

Flodpärlmusslans förökning är komplicerad

Av flodpärlmusslor finns både hannar och honor. Hannarna sprutar ut sina spermier uppströms honorna som fångar in spermierna. Trots att en hona lägger , om jag minns rätt från exkursionen, 4 miljoner ägg per år, får varje hona under sin livstid  i genomsnitt inte mer än 3 ungar som uppnår vuxen ålder. Detta på grund av en komplicerad förökningscykel och att många faror lurar på vägen.

Larverna lever som parasiter på lax och öring

Äggen mognar efter ca 9 månader och du kläcks larverna som heter glochidier. De är bara ett par milimeter stora. Dessa små flodpärlemussellarver lever sedan som parasiter på öring och lax. Larverna fäster på laxen eller öringen gälar. Detta sker främst på små lax och öringar som får en inflammation av larverna på gälarna. Det gör att laxen och öringarna sedan blir immuna mot mussellarverna och fäster inte andra år. Man kan kanske likna det vid våra barnsjukdommar. Har vi haft vattenkoppor blir vi immuna och får det inte igen.

Om väldigt många larver fäster på en enda lax eller öring kan det leda till att fisken dör av syrebrist då den inte kan andas. 

Larverna lever omkring 9-10 månader på gälarna och släpper sedan taget och faller ner i vattnet. Larven måste då ramla ner i strömmande vatten med grusig botten där den kan gräva ner sig och lever så i 7 år.

Efter 7 år kommer den färdiga flodpärlmusslan upp och ställer sig på botten där den börjar filtrera vattnet för att få näring. Där lever de sedan 150-200 år beroende på var i landet de finns.

Så det är en komplicerad väg för musslorna att föröka sig. Finns det ingen lax eller öring kan inte flodpärlmusslan föröka sig.

Ett vackert parti av Bräkneån

 

Pärlfiske- musslan dödas

Flodpärlmusslan har fått sitt namn efter att de gör pärlor. Ett litet sandkorn som fastnar i musslan under filtreringen kapslas in och bildar vackra och dyrbara pärlor. Tyvärr måste musslan brytas upp och då dör den, för att man ska kunna få ut pärlan. Detta är inte tillåtet längre i Sverige. Men förr fiskades pärlor och prydde dräkter till adel och kungahus.

Det säga att 1 flodpärlmussla på 10 000 har bildat en pärla. Det är nästan lika många som finns totalt i Blekinge idag (2023). Och det talar om hur många musslor som måste dödas världen över för att få tag på en enda pärla. Totalt blir väldigt många dödade och musslor har sin plats i ekosystemet och behöver få vara fredade.

Margareta-pärla!

Flodpärlmussla heter på latin (Margaritifera margaritifera). När pärlan bildas kallas det att den margaritiferas. Flicknamnet Margareta betyder pärla!

Limnologen Roger elfiskar och assisteras av sonen denna lördag

Elfiske

Efter studiet av flodpärlmusslor visade länsstyrelsens limnologer hur det går till när de elfiskar. Apparaten som limnologen har på ryggen ger ut en kort stöt av likström som bedövar fiskarna i några få sekunder och kan då fiskas upp med håv, om man är snabb.

De fångade fiskarna släpptes ned tillfälligt i ett akvarium

Fiskarna som provfiskades upp släpptes sedan tillfälligt ned i ett akvarium medan vi diskuterade vilka arter det var. Fiskarna släpptes sedan ut i ån igen.

Öring - den största ljusa fisken i akvariet

De fiskar som fångades under ett par minuters elfiske var:

Lake- den stora mörka fisken längst ned i akvariumet

Öring- Den ljusa fisken av de längst ner i akvariet på bilden nedan.

Elritsa- de två mindre fiskarna högre upp i akvariet

Nederst i akvariet lake och öring

Lindefors kvarnplats sedan 1700-talet

I Lindefors vid Bräkneån har det funnits såg och kvarn. Detta är den kvarnbyggnaden som idag finns kvar. Kvarndammen är i stort sett igenväxt.

Lindefors ligger på nordöstra sidan av Bräkneån i höjd med Lillagärdes naturreservat som ligger på den västra sidan. Tyvärr finns ingen bro över ån här.

Från skvaltkvarn till turbin och sågverk

Vid Lindefors har det funnits mindre skvaltkvarnar ända sedan 1782. Den senaste kvarnen som syns på bild nedan byggdes 1907 av Carl Wilhelm Salomosen från Linneryd. Vattenfallet och markområdet köptes sedan av Ernst Persson. Platsen användes förr som badplats men är nu igenväxt.

Senare byttes kvarnhjulet ut mot en turbin.

Sågen byggdes under andra världskriget och kvarnen lär ha varit i drift till 1946 och sågen till 1967.

Tyvärr är bron borta men på andra sidan i det som är Lillagärde naturreservat finns en hålväg som för gick mellan Tararp och Lillagärde.

Flottning i Bräkneån

Förr flottades det på Bräkneån. Ån är därför på en del sträckor rensade på stenblock då timret hindrades av stenen. Idag försöker man återställa ån när möjligheter ges för att hindra att vattnet flödar för fort genom landskapet. Även fisk behöver sten som bildar lugnare partier i vattenflödet.

Inspirerande fördrag och exkursion av länsstyrelsen

Innan jag var på föredraget på Naturum och var med på exkursionen kunde jag ingenting om musslor i stort sett. När du läser texten får du ha detta i åtanke. Jag kan ha uppfattat informationen fel även om jag försökte memorera så noga jag kunde då det var så pass intressant. Och det är så jag tänkte detta blogginlägg. Får du chans att gå på Naturums föreläsningar eller på event som länsstyrelsen håller i så delta. Det är både roligt och lärorikt!

 Mer om Bräkneån på Utflykt och vandringsbloggen under länken

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/braknean.html

.

Vilken del av landskapet är din Blekingepärla?

 

Har du någon gång funderat på hur ditt Blekinge ser ut?

Tanken på hur Blekinge ser ut slår mig när jag lägger ut den här bilden. En man med en mindre båt på en av Blekinges många åar ger sig ut för att fiska. Säkerligen har han massor av erfarenhet av båtar och fiske. Själv är jag uppfödd i skogsbygden och skrivit om det en hel del här på bloggen. Om skogar fulla av blåbär, harar, rådjur och räv. Och om den allt mer sällsynta älgen och hoppet om att en dag få möta ett vilt lodjur och inte bara se spåren efter det. Kulturlandskapet med små åkerlyckor där människor odlade förr och där skogarna och ängsmarkerna ofta har vällagad stenmurar, torpstugor och insjöar. 

Men där fanns också ån, en av Blekinges åarna som följt mig genom livet. Ån som jag fortfarande ser genom mitt fönster. Jag minns ån när jag var barn. Vi gick ner och metade. En metrev för några kronor från byns affär knöts omsorgsfullt fast på en gren från naturen. Det blev ofta några abborrar. Några år senare gick skolvägen längs med ån. Jag och en skolkompis klättrade in i en av byns förfallna kvarnar vid ån. Vi visste att vi inte fick vara därför de vuxna, så vi smög osynligt dit var dag efter skolan. Tills en dag som kunnat bli riktigt ödesdiger. Min klasskompis klättrade upp på det stora kvarnhjulet i trä. Jag satte också mina fötter på kvarnhjulet och skulle precis klättra upp, när hjulet som säkerligen stått stilla i 30 år plötslig började snurra. På något sätt förstod jag, trots min ringa ålder, att nu var det allvar! Jag lyckades få in en bräda i hjulet och kompisen kunde i sista sekund, innan hon hade farit med hjulet ner i vattnet, istället hoppa därifrån. Vi blev helt tysta och gick aldrig mera dit. I ån fanns också badplatser för många som bodde längs med ån. Här fanns kända vadställen och broar. Maden som svämmade över vart år och där vi riskfritt kunde åka skridskor.

Men för de stora turistsajterna och kommunerna kan man tro att Blekinge består av en smal remsa skärgård och inget mer. Visst är skärgården härlig! Alltså, jag säger ingen annat. Återigen har jag haft en sommar med sommarkortet där jag åkt många skärgårdsturer, ätit ur min matsäck med en fantastiskt skärgårdsidyll omkring mig. Känt saltstänken på läpparna, beundrat blekingsekor och fritidsbåtar från någon ö. Besökt restauranger och sevärdheter i skärgården. Samtalat med människor på semester och fotograferat fåglar under soluppgångar- och solnedgångar vid havet.

Men så inser jag att åarna ofta ändå glöms bort. Historiskt har dessa åar haft en stor betydelse i form av fiske och kraftverk. Till allt från mjölkvarnar, sågar, industrier och till dricksvatten. Vi präglas av den omgivning vi har runt oss. Inte bara socialt utan även geografiskt. Alla åarna i Blekinge rinner från norr till söder och har blivit en livsnerv där människor fått mat, kunnat bevattna sina grödor, haft sina dagliga inkomster och vi har färdats på åarna sedan stenåldern.

Idag pratas det sällan om åarna trots att de är sådana pärlor i den blekingska trädgården. Flera av åarna har vandringsleder som går längs deras stränder. Vilken ljuvlighet! Vid Knaggelid finns till och med ett vindskydd på strandbrinken. Vem vill inte sitta där och grilla efter en dags vandring. Jag följde Mörrumsån tillsammans med en god vän och fågelskådare som flera gånger utbrast att naturen med den här breda ån, känns snarare som en flod utomlands. Ja åarna i Blekinge är både stora och små medan de slingrar sig ut mot havet. Men de har alla påverkat folket i landskapet.

När jag besökte Ronneby och bryggan där skärgårdsbåten Astrid går sommartid, träffade jag på en äldre dam med rullator. Hon tittade på mig där jag kom med kameran, slog ut med armarna och frågade: "Kan du fatta varför inte fler går ner på denna vackra plats och bara njuter?"

Nej, det kunde inte heller jag fatta! Men vi fick en varm härlig pratstund en dag då ån låg nästan spelblank trots att hösten är i antågande. För den äldre damen var hennes å en del av livet. Målet för den dagliga promenaden. Här satt hon länge, länge och njöt av naturen, av att bara få vara en stund, innan hon skulle hem och laga mat till barnbarnet som skulle komma på besök. Några båtar tuffade stillsamt ut och idag är nog det mesta fritidsbåtar som trafikerar åarna, men även det har en viktigt betydelse i folksjälen. Avkoppling för helgen och lediga dagar. Bryggorna är prydda med stolar och parasoll. Här trivs vi människor fortfarande. 

Kanske är det dags för Blekinges kommuner och Visit Blekinge att lyfta fram åarna som rinner från Blekinges norra gräns till havet, lite mer och lite bättre?

Så efter mina funderingar kring åarna så undrar om du tänkt på vilken del av landskapet som är ditt Blekinge? Vilken Blekingepärla finns i ditt hjärta? Tänk om du hade en enda bild för att visa hur Blekinge ser ut. Vilken bild skulle det då vara?

 

Gamla fina byggnader

 

En modell av Ronnebys gamla brunnshotell står i fönstret till Kongresshallen vid Soft center i Ronneby. Det är sorgligt när dessa gamla fina byggnader försvinner. Tyvärr är det många gånger på grund av att det rivs för snabbt innan man tänkt efter om byggnaden kan bevaras som en kulturlämning och få nya moderna funktioner. Vilket skulle kunna vara fullt möjligt.

 

 

 

 

Bild: Blekinge museum

Nu revs inte brunnshotellet utan det brann ner natten till den 23 november 1959. Byggnaden var norra Europas största träbyggnad. På den nedre bilden ser man hur Ronnebybor sörjer sitt brunnshotell och kommer för att titta på ruinerna. 

Men det visar också hur viktiga gamla byggnader är för oss. Vi vill ha kvar hus som vi sett sedan vi var barn och sörjer när det försvinner. Tänk om inte brunnshotellet brunnit utan funnits kvar! Vilken skönhet för Ronneby :-D

Bild: Blekinge museum

Bild Blekinge museum

Vilka enorma möjligheter

Vilka enorma möjligheter det hade funnits med Saluhallen i Karlskrona vid Fisktorget, där man nu sommartid har uteserveringar, glasskiosker, underhållning och skärgårdstrafik. Men eftersom man då tänkte kortsiktigt revs byggnaden. Det finns städer som Eksjö där de gamla fina husen fått varit kvar och som gör staden idag till en turistort som är så vacker. 

Mitt budskap är alltså riv inte- utan tänk till! 

Tulseboda brunnshotell

Tulseboda brunnshotell i Kyrkhult är det idag restaurang och cirkusskola i. En fantastiskt byggnad att sitta och äta lunch i glasverandan. För att inte tala om en promenad genom den vackra parken ner till Södersjön. En riktig pärla!

Dessutom finns själva brunnen kvar och kontrolleras så man kan åka dit och dricka brunn även idag! :-D 

Södersjön med ställplatser, badplats och den fina brunnsparken

.

 

 

.