Har du någon gång funderat på hur ditt Blekinge ser ut?
Tanken på hur Blekinge ser ut slår mig när jag lägger ut den här bilden. En man med en mindre båt på en av Blekinges många åar ger sig ut för att fiska. Säkerligen har han massor av erfarenhet av båtar och fiske. Själv är jag uppfödd i skogsbygden och skrivit om det en hel del här på bloggen. Om skogar fulla av blåbär, harar, rådjur och räv. Och om den allt mer sällsynta älgen och hoppet om att en dag få möta ett vilt lodjur och inte bara se spåren efter det. Kulturlandskapet med små åkerlyckor där människor odlade förr och där skogarna och ängsmarkerna ofta har vällagad stenmurar, torpstugor och insjöar.
Men där fanns också ån, en av Blekinges åarna som följt mig genom livet. Ån som jag fortfarande ser genom mitt fönster. Jag minns ån när jag var barn. Vi gick ner och metade. En metrev för några kronor från byns affär knöts omsorgsfullt fast på en gren från naturen. Det blev ofta några abborrar. Några år senare gick skolvägen längs med ån. Jag och en skolkompis klättrade in i en av byns förfallna kvarnar vid ån. Vi visste att vi inte fick vara därför de vuxna, så vi smög osynligt dit var dag efter skolan. Tills en dag som kunnat bli riktigt ödesdiger. Min klasskompis klättrade upp på det stora kvarnhjulet i trä. Jag satte också mina fötter på kvarnhjulet och skulle precis klättra upp, när hjulet som säkerligen stått stilla i 30 år plötslig började snurra. På något sätt förstod jag, trots min ringa ålder, att nu var det allvar! Jag lyckades få in en bräda i hjulet och kompisen kunde i sista sekund, innan hon hade farit med hjulet ner i vattnet, istället hoppa därifrån. Vi blev helt tysta och gick aldrig mera dit. I ån fanns också badplatser för många som bodde längs med ån. Här fanns kända vadställen och broar. Maden som svämmade över vart år och där vi riskfritt kunde åka skridskor.
Men för de stora turistsajterna och kommunerna kan man tro att Blekinge består av en smal remsa skärgård och inget mer. Visst är skärgården härlig! Alltså, jag säger ingen annat. Återigen har jag haft en sommar med sommarkortet där jag åkt många skärgårdsturer, ätit ur min matsäck med en fantastiskt skärgårdsidyll omkring mig. Känt saltstänken på läpparna, beundrat blekingsekor och fritidsbåtar från någon ö. Besökt restauranger och sevärdheter i skärgården. Samtalat med människor på semester och fotograferat fåglar under soluppgångar- och solnedgångar vid havet.
Men så inser jag att åarna ofta ändå glöms bort. Historiskt har dessa åar haft en stor betydelse i form av fiske och kraftverk. Till allt från mjölkvarnar, sågar, industrier och till dricksvatten. Vi präglas av den omgivning vi har runt oss. Inte bara socialt utan även geografiskt. Alla åarna i Blekinge rinner från norr till söder och har blivit en livsnerv där människor fått mat, kunnat bevattna sina grödor, haft sina dagliga inkomster och vi har färdats på åarna sedan stenåldern.
Idag pratas det sällan om åarna trots att de är sådana pärlor i den blekingska trädgården. Flera av åarna har vandringsleder som går längs deras stränder. Vilken ljuvlighet! Vid Knaggelid finns till och med ett vindskydd på strandbrinken. Vem vill inte sitta där och grilla efter en dags vandring. Jag följde Mörrumsån tillsammans med en god vän och fågelskådare som flera gånger utbrast att naturen med den här breda ån, känns snarare som en flod utomlands. Ja åarna i Blekinge är både stora och små medan de slingrar sig ut mot havet. Men de har alla påverkat folket i landskapet.
När jag besökte Ronneby och bryggan där skärgårdsbåten Astrid går sommartid, träffade jag på en äldre dam med rullator. Hon tittade på mig där jag kom med kameran, slog ut med armarna och frågade: "Kan du fatta varför inte fler går ner på denna vackra plats och bara njuter?"
Nej, det kunde inte heller jag fatta! Men vi fick en varm härlig pratstund en dag då ån låg nästan spelblank trots att hösten är i antågande. För den äldre damen var hennes å en del av livet. Målet för den dagliga promenaden. Här satt hon länge, länge och njöt av naturen, av att bara få vara en stund, innan hon skulle hem och laga mat till barnbarnet som skulle komma på besök. Några båtar tuffade stillsamt ut och idag är nog det mesta fritidsbåtar som trafikerar åarna, men även det har en viktigt betydelse i folksjälen. Avkoppling för helgen och lediga dagar. Bryggorna är prydda med stolar och parasoll. Här trivs vi människor fortfarande.
Kanske är det dags för Blekinges kommuner och Visit Blekinge att lyfta fram åarna som rinner från Blekinges norra gräns till havet, lite mer och lite bättre?
Så efter mina funderingar kring åarna så undrar om du tänkt på vilken del av landskapet som är ditt Blekinge? Vilken Blekingepärla finns i ditt hjärta? Tänk om du hade en enda bild för att visa hur Blekinge ser ut. Vilken bild skulle det då vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar