Märklig förnekelsen av Ronneby blodbad

 

Katarina Harrisson Lindbergh, har i sin bok Nordiska sjuårskriget gett en beskrivning som går ut på att förneka Ronneby blodbad, som hon uttryckligen menar aldrig var ett blodbad. Utan staden utsattes bara för en i krig ordinär plundring.

Fel att anklaga Erik XVI trupper för stadsbranden

Författaren Katarina Harrisson Lindbergh skriver att många miste sina hem pga. branden som bröt ut, men den vill hon inte lasta Erik XIV för utan skriver att den kunde tillkommit genom en olyckshändelse. 

Det är helt befägt att tro att stadsbranden som bröt ut under Erik XIV:s anfall mot Ronneby inte hade med anfallet att göra. Hon skriver att branden kunde brutit ut i tumultet som uppstod men att Erik XIV inte kan lastas för detta. Självklart kan han det. Om inte Erik XIV anfallit Ronneby den 4 september 1564 hade inte stadsbranden uppstått. 

Ronneby blodbad högtidlighålls av Ronnebyborna

Vidare skriver Katarina Harrisson Lindbergh att det inte går att jämföra Ronneby blodbad med Stockholms blodbad. Orsaken till att Ronneby blodbad är ihågkommit till eftervärlden är Erik XIV:s beskrivning av att Ronnebyån färgades röd av blod menar hon, och att invånarna förvånansvärt nog återberättar, dramatiserar och högtidlighåller det öde de stackars danska stadsborna drabbades av 1564.  I normala fall vill inte folk gissla sig med ogärningar som begåtts av de egna landsmännen skriver hon och menar att det ligger en anklagelse mot Sverige, ifrån Ronnebys sida genom att ogärningar högtidlighålls. 

Tyska legosoldater reagerade på barbariet under blodbadet

Jag tycker Katarina Harrisson Lindberghs beskrivning av Ronnebyblodbad är hårresande. Hon skyler över vad som verkligen hände under Ronneby blodbad trots att våldet var så omfattande mot den civila befolkningen att till och med de tyska legoknektarna som Erik XIV hade hyrt in reagerade och tyckte att barbariet gått för långt. Vittnets mål berättar att spädbarn slets ut armarna på sina unga mödrar och slängdes i elden. Erik XIV soldater skonade ingen. Kvinnor, barn, gamla, alla som kom i knektarnas väg dödades på ett sätt som inte var vanligt på den tiden då man vanligtvis bara angrep och dödade vapenföra män. De få som överlevde togs som fångar till Kalmar slott och barn sattes på vägen att dö.

Glömmer bort dödsstöten för flera av Blekinges städer

I sin bok skriver Katarina Harrisson Lindbergh ingenting om att Eric XIV fälttåg genom Blekinge sätter in nådastöten mot tre av Blekinges städer, Avaskär, Lyckå och Elleholm som aldrig återhämtar sig. Avaskär ödeläggs, Lyckå ger sig och slottet intas av svenskarna som istället bränner ner det när de lämnar det. Elleholm blir så förstört att staden aldrig reser sig igen även om flera försök görs. Även Sölvesborg drabbas under Nordiska sjuårskriget. 

Hela Blekinge drabbades hårt

Den sammanfattande bilden över hur hårt Nordiska sjuårskriget drabbar Blekinge ser inte Katarina Harrisson Lindbergh utan hon förfärar sig över att Ronneby, en liten stad med svenska medborgare återberättar, dramatiserar och högtidlighåller Ronneby blodbad trots att de skett av de egna landsmännen, svenskarna. Hon skriver att ett blodbad i Köpenhamn eller Roskilde skulle få en mer prominent plats i en normal dansk historiebok men att Ronneby blodbad saknar betydelse. Vidare ondgör hon sig över att Ronnebyborna bidrar till att svenskarna av idag känner till händelsen. Det resonemanget visar på att författaren tycks vara av åsikten att grymheter mot minoriteter saknar betydelse, men en sådan syn är avskyvärd. Även om Ronneby är en liten stad idag och Blekinge ett litet landskap var detta angrepp  enormt förstörande för landskapets städer och befolkningen.

Nedvärderande av Blekinges historia

Man kan inte låta bli att undra över vad Katarina Harrisson Lindbergh har emot Blekinge och främst Ronneby eller om hon är en sådan patriot att ingen kritik mot det egna landet Sverige får förekomma ens i dess historiska mening? 

Det är en historieförvanskning Katarina Harrisson Lindbergh gör då hon förminskar Ronnebyblodbad till en ordinär plundring och bara i förbifarten nämner Avaskär och Lyckå, och helt glömmer bort städerna Elleholm och Sölvesborg samt det ödesdigra följderna som blev av Erik XIV:s anfall. Man kan inte återge ett krig och glömma bort och stryka över något som var så förödande för ett helt landskap genom att låtsa att det inte hade betydelse för de inblandade länderna Danmark och Sverige. 

Tvärtom var Blekinge så betydelsefullt att Erik XIV deltog och som svensk kung ville han åt hela Skånelandet där Blekinge ingick. Lidandet och betydelsen av händelserna blir inte mindre för att Blekinge 130 år senare blir svenskt. Det är inte en koppling som är relevant för de människor som slaktades i Blekinge under Nordiska sjuårskriget då tre städer fick genomgå sin dödsstöt och spädbarn kastades på elden medan de vuxnas blod färgade den idag så idylliska Ronnebyån röd. 

Svaret är enkelt till Katarina Harrisson Lindbergh. Vi Blekingebor kan vår historia och vi kommer att fortsätta att komma ihåg den!

Nordiska sjuårskriget 1563-1570 

Katarina Harrisson Lindbergh 

Boken finns bland annat på Akademibokhandeln https://www.akademibokhandeln.se/bok/nordiska-sjuarskriget-1563-1570/9789175455396/

.

Malen i Möllesjön

En otroligt sann historia.

Det är känt från Brehms Djurens liv att mal finns i Helge å och Holje å. I den senare är det särskilt i Ivösjön och den lilla Möllesjön vid Skälmershult i Vilshultåns dalgång, som man sett mal.

Per Nilsson i Skälmershult, som har en liten gård nära sjön, berättar:

”Det var många som hade sett malen förut, men själv hade jag inte haft den turen. Jag hade i alla fall blivit så intresserad, så jag låtit bysmeden smida en riktigt stor krok av grovt järn och sa hade jag köpt ett rep på 100 alnar i Vilshult. Och ni må tro, att det dröjde väl inte mer än ett par månader, förrn jag en vacker dag, när jag hade ett ärende ner mot sjökanten, fick se krusningar och vågor ute på sjön, som jag genast begrep måste vara malen. Jag kunde nästan se ryggfenan.

Och jag hem i fattigaste hast och tog med mig redskapen och så hästen. Jag knöt fast den fria ändan av repet om stammen på en stadig ek vid stranden och så rodde jag iväg så långt repet räckte och slängde ut kroken med ett rejält köttstycke på.

Och ni skulle sett, jag hann inte mer än i land förrn repet sträcktes. Som väl var hade jag gjort knuten så, att den löstes bara man drog i den fria tampen. Jag knöt fast den i hästens sele och så smackade jag”.

Per Nilsson gör ett uppehåll och ser tankfullt bort mot kvällshimlen.

”Nå hur gick det?”

”Joo, det ska jag säja er” återtar Per Nilsson, ”sen dess har jag aldrig sett hästen”.

Blekingeboken 1964

Härliga dialekter

Det räcker ofta med några mil för att dialekterna ska förändras. Här kommer länkar till två klipp på Listerländska. 

Listerlänningen; https://youtu.be/fVpGD2fgxVo?t=153

En listerlänning besöker Jon i Täppet; https://www.facebook.com/watch/?v=353129441450439

Riksreliket Karlskrona min älskade stad sjunger inte på dialekt men ändå om en av Blekinges städer.

https://www.youtube.com/watch?v=_AxZtVOHP4M

.

En del av landsbygden

 

Möte med en häger i Mörrumsån

På en tur längs Mörrumsån stötte jag på en gråhäger. Den var inte så där grymt skygg som de ofta är, utan satt kvar när jag stannade bilen. Den såg nybadad ut, lite rufsig i fjädrarna och kliade sig bakom örat. 

Hägern är en av mina favoritfåglar då den har just den här förmågan att se lite ruggig ut. Så som man kan känna sig nyvaken, en tidig måndagsmorgonen och när det känns alldeles för tidigt att stiga upp ;-) 

Den har också sin karaktäriska flygutseende. Ett stort Z som kommer flygande med stora vingar som den slår i ganska djupa slag vid landning och flykt. Verkligen en härlig fågel! :-D Numera har den också fått sällskap av ägretthägern som blivit vanligare här runt om i Blekinge. Ägretten är helt vit med en lysande gul/orange näbb.

Hägern blir omkring en meter hög i utsträckt läge. Vingspannet upp mot 175 cm och en vikt strax under 1,5 kg.

Efter en liten stund tyckte den min närvaro var för besvärlig och flög över till en sten andra sidan ån. 

Mörrumsån är Blekinges största å och djurlivet är beroende av alla våra åar och att de mår bra. Här finns bland annat musslor, kungsfiskare, havsörn, strömstare och forsärla.

-

Ännu lite sommar

 

En liten bit av sommaren stannar fortfarande kvar trots att vi tagit ett steg in på den allra första höstmånaden september. Vid Gökalv satt några par tätt hopslingrade på klipporna där en lätt bris krusade vattenytan. På picnicfiltar under ekarna njöt några små grupper av människor av solens sista varma strålar tills solnedgången kom. Själv lyckades jag fånga några bilder av sensommarkvällen och tänkte att den här sommaren har gått på tok för fort. Jag skulle vilja hålla fast de sista dagarna för att sträcka ut dem till att vara riktigt, riktigt länge. Men varför det egentligen? Kanske hösten kommer med bedårande soliga varma dagar då luften är hög och klar, och fyller träden och marken med färgsprakande blad och löv. Var årstid har sin tjusning...

.

Världensände

 När jag kom förbi skylten Världensände kunde jag inte låta bli att stanna och ta en bild ;-)

Älskar när människor har humor och kreativitet ;-D

Bilden är tagen i en av småbyarna runt Gullabo, utanför Torsås i södra Småland. 

.

Oxarna fick avgöra kyrkans placering

Oxarna fick avgöra vart kyrkan skulle byggas

När det gäller gamla berättelser med inslag av sägner och skrock så förekommer de ofta kring våra kyrkor.  I det här blogginlägget handlar berättelsen om Flymens kyrka.

Det sägs att när kyrkan skulle byggas så kom bönderna inte överens om vart den skulle ligga. Fjärdsjömålaborna ville ha den nya kyrkan i Fjärdsjömåla och Flymenborna ville ha sin kyrka i Flymen. 

För att lösa problemet spände man för två tvillingoxar i Flymen och lät dem sedan gå iväg för sig själva. Oxarna gick iväg och stannade inte förrän de var framme i Fjärdsjömåla.

Därför ligger Flymens kyrka inte i Flymen utan i Fjärdsjömåla!

Huruvida den historia är sann vet jag inte, men just så är det med dessa gamla berättaler som övergår till att bli sägen. Man vet inte riktigt vad som är sant och ibland finns det en sann del av berättelserna som under åren byggs på.

Jag har även hört sägas att Flymens kyrka och Hasslö kyrka ska vara byggda efter samma ritning. Jag vet inte heller om detta är sant, men det finns en stor likhet mellan de bägge kyrkorna, även om de är byggda av olika material.

Men vad som är alldeles sant är att gråstenskyrkan i Flymen från 1905 är riktigt fin och värd ett besök. Förslagsvis kan man göra en liten utflykt till Flymens kyrka och passa på att ta ett dopp vid Allsjöns badplats. Ett alternativ är att passera kyrka på väg upp mot Gullaboåstrakten och där göra ett besök vid bland annat Back-Antesstuga och Dackegrottan.

Flymens kyrka ligger i Lyckå pastorat och Lundsstift, på gränsen upp mot Småland i nordöstra Blekinge. Enligt historiebeskrivningen byggdes kyrkan då vägen till närmsta kyrka, som var Augerum, handlade om att par mil på dåliga vägar genom skogslandskapet. Bönderna la ihop till en egen kyrka.

Då jag även har en blogg om min pappas konstnärskap och han har en målning av Maria och Martha i kyrkan så kommer en länk här: https://jsadebie.blogspot.com/p/flymens-kyrka-maria-och-martha.html

Vägbeskrivning

Här ligger en länk till Flymens kyrka via Google maps : https://www.google.com/maps/place/Flymens+kyrka/@56.2879645,15.4537694,10z/data=!4m5!3m4!1s0x465640925787071b:0xb212049beb7a0396!8m2!3d56.3378174!4d15.7402922

Koordinterna till Allsjöns badplats är N56.32364 =15.73382 (Går att klistra in i Google maps om man inte har GPS)

.

Datsun 120 Y

 

Datsun 120Y Årsmodell 1974.

Ibland löser tiden livets små problem. 

Jag var här och försökte fotografera den här bilen för en 7-8 år sedan. Då kunde jag bara ana en nummerplåt långt in i ladan bakom nedfallna bräder och skrot. Men då taket hängde ner med några kilo taktegel över ingången och bilen så jag vågade inte klättra in för att ta några bilder. Nu när jag kom tillbaka hade hela ladan rasat och där står bilen fullt synbar.

På 80-talet övningskörde jag med en kille från hembyn som hade en riktigt fin Datsun. Inte för att bilmärke hör till min bästa kunskapskälla, men jag undrar om inte Bengts klarblå Datsun var en exakt sådan här Datsun 120. I vart fall väcker den här senapsgula varianten minnen av musik från kassettbandspelare och lurvig bilklädsel och ungdomar som samlades på torget. Jag fick mitt körkort, men min första bil blev inte en Datsun utan en Volvo Amazon.

Funderar på majblomman i bakrutan. Ser ut att vara 1983 års färg. Fast det ljusgula och mörkgula har blekts till samma nyans under åren som förlupit.

.

Nybadad gråsparv

När jag satt i gräset vid hamnen på Tärnö och väntade på skärgårdsbåten hem dök den här lilla vännen upp som sällskap. 

Det var ganska varmt så hen hade tagit sig ett dopp i hamnen och började putsa sig. 

Både i hamnen och vid restaurangen Laxboden fanns gott om gråsparv och svalor. Man svalorna var lite för snabba för att jag i sommarvärmen skulle vilja jaga dem med kameran. Gråsparven där emot visade upp sig precis intill mig.

.

VM i Blekingeeka i Hällarydsskärgård

I Hällarydsskärgård utanför Karlshamn var det i helgen VM i Blekingeeka. Första av två tävlingar. Bilderna är tagna på lite avstånd i soldis och dagen bjöd på en svag vind. Nästan 30 Blekingeekor deltog i denna 33:e tävlingen.

Vad är en Blekingeeka?

Blekingeekorna började användas på 1700-talet för transporter bland annat för Örlogsvarvet i Karlskrona och ännu tidigare då det fanns ett varv i Karlshamn. Även lotsbåtar var ofta Blekingeekor.

Det är en öppen allmogebåt, klinkbyggd med låg akterspegel. Blekingeekorna kan man ro med åror eller segla.

Blekingeekorna finns i olika storlekar och har olika namn. En vrakeka användes till att vraka sill med nät, men även vid torskfiske. 

Fraktekan användes till, som namnet säger, att frakta gods. I Blekinge har stenhuggeri varit vanliga. En faktaeka kunde ta upp emot 25 ton gatsten.

Krokeka användes till fiska nära kusten. Ofta då man fiskade torsk, ål , lax.

Det finns även varianter av Blekingeekor som kallas Blekingebåt och Hommebåt/Hommar. 

.

Äldre jordbruksredskap

.

 

Hittar du till Pussvägen?

Det här härliga gatunamnet finns på ön Sturkö i Karlskrona skärgård. Om man pussas mer här vet jag inte, men blir man pussugen kan man säkert stanna här och föreviga en liten, eller varför inte en riktigt stor, kärlekspuss under skylten!

Pussvägen ligger som en avfartsväg från Kyrkvägen ut mot Uttorp på Sturkö.

-
 

Befästningstornet Godnatt

 

Godnatt är ett befästningstorn, ett så kallat kärntorn, som ligger strax utanför Karlskrona och kan ses ifrån flera olika platser i Karlskrona och från de flesta skärgårdsbåtarna som passerar förbi.

Godnatt fungerar i dag som en fyr men när det byggdes var det tänkt att vara en av sex torn som skulle bilda en inre försvarslinje. Godnatt stod klart år 1862 och är byggt direkt på berget. Tornet har två våningar där det på varje våning fanns plats för 8 kanoner.

Fram till 1921 bodde fyrmästaren och fyrvaktarfamiljerna här i den övre våningen som var ombyggd till bostäder. Det fanns alltså barn som växte upp här och deras enda chans hemmavid till att komma ut utomhus var när de fick gå ut på den lilla bergsklacken man kan se vid sidan om tornet. Det finns berättelse bevarande från denna tid då något av barnen berättade att de fick ha ett rep om magen då de gick ut på berget för att inte ramla i vattnet. En annan plats där de även tilläts leka var direkt under fredstaket. Barnen roddes in till Karlskrona för att gå i skolan. 

Ett fredstak är byggt för att man ska kunna ta av det i krigstid och ge plats för kanoner. Fredatak kan även ses på kruthusen Ljungskär och Mjölnarholmen.

.

Sturkös egen flagga

Sturkö är den största ön i Blekinge och ligger i Karlskrona kommun. Från början hette ön Storkö, namnet känt sedan 1300-talet, och därav kommer den vackra Sturköflaggan med sin stork.

Sevärdheter på Sturkö är bland annat Uttorps naturreservat som sträcker sig ner mot havet där det finns grillplats och en cykelled som passerar igenom. Vid klart väder kan man se Utklippan ifrån Uttorp. Västra Skällön med den omtalad runstenen, Sturköstenen, och fin hagmark vid havet som blivit ett populärt ställe för solbad och picknick sommartid.  Kullens kvarn med kaffeservering och konstutställning och en kyrka från 1878 helgad åt resenärernas helgon Sankt Gertrud.

Historiskt har man på ön levt av jordbruk, fiske och stenhuggeri. 

Till Sturkö kommer man både via broförbindelser och med skärgårdstrafiken till Sanda och Bredavik.

.

Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com: Medverkar i Naturmorgon P1 på lördag

Utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com: Medverkar i Naturmorgon P1 på lördag: På lördag medverkar jag i Naturmorgon P1 Sveriges radio om hur viktigt det är med lättillgängliga naturområden, tillsammans med Daniel Otto...

Skärgårdsbåten Axel

En välkänd skärgårdsbåt i Karlskrona är M/S Axel som går mellan Fisktorget i Karlskrona och Nättrabyån. Jag har skrivit en del tips om Nättraby tidigare under Nättraby och Krösnaleden där det finns både korta promenader och möjlighet till längre vandringar längs Nättrabyån. https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/nattraby-med-krosnabananleden.html

Skärgårdsbåten Axel är byggd år 1934 och har lite av sin gammeldags charm bevarad trots att han är renoverad flera gånger och numera har toalett och möjlighet för både cyklar och rullstolar. Men man bör ringa och kolla att de verkligen får plats innan man åker. Ett populärt sommarnöje är att cykla via cykelvägarna till Nättraby och ta båten tillbaka, eller tvärtom går ju också bra förstås. Men jag föreslår att man ska ta god tid på sig i Nättraby, och verkligen ta en promenad längs ån och besöka kyrkan. Där ligger bondeparet Wittus och Elena Andersson, som ägde ön Trossö då Karl XI bestämde att Karlskrona skulle byggas, begravda. För Wittus blev det en tur till fängelse då han ville få behålla sin ö. En av Karlskronas andra skärgårdsbåtar är döpt efter Wittus och går ut till östra Skärgården. Även den turen är ett måste enligt mig ;-)

Idylliskt vid Wrängö brygga. Båten gör anhalt på tre platser längs ån. Vilket också inbjuder till att stiga av vid en tidigare brygga och gå sista biten längs ån. Det ligger inte så många båtar förtöjda längs den slingrande ån för att ge plats till Axel. Ibland kommer en och annan kanot och stillheten, den somriga romantiska idyllen är svårslagen.

Jag lägger in en länk till Blekingetrafikens turlistor för skärgårdsbåtarna. Smart nog ligger alla Blekinges skärgårdsbåtar på ett och samma ställe så det är lätt att hitta. Bravo Blekingetrafiken!

/https://blekingetrafiken.se/reseinformation/skargardstrafik/

.

Ljungskär med kruthus och Coldinukors

I Borgmästarefjärden där flera av Karlskronas skärgårdsbåtar passerar, ligger kruthuset Ljungskär som byggdes i mitten av 1700-talet. Krut var lättantändligt och för att minska risken för stadsbränder placerade man kruthusen på skär utanför själva stadskärnan. 

Taket är ett så kallat fredstak som kunde lyftas av vid krig och då placerades kanoner där. Taket var även byggt så att om det skulle ske en explosion skulle taket lyfta och därmed rädda väggarna. 

Coldinukorsen

På ön står ett även Coldinukors som är ett av alla de vita kors man kan se runt om i Karlskrona. De placeras ut av en order, ett brödrasällskap, som finns i sjöstäderna Karlskrona, Göteborg, Stockholm och Helsingfors. Orden, vars verksamhet är hemlig, har anor sedan medeltiden. Men officiellt har de funnits i Karlskrona sedan år 1738. 

I början sattes Coldinukorsen ut för att markera kobbar, skär och grund till gagn för sjöfarten. Numera kan man ana att det utgör mera en tradition, men ordern är som sagt hemlig, så deras syften kan vi utomstående inte veta. Men när ett nytt kors ska placeras ut sker det genom högtidlig pompa och ståt, och man får då ser en rad frackklädda män bege sig till platsen för det nya korset i procession. 

. 

Önskar alla en Glad Midsommar!

 

Kolonistugeområdet Brändaholm i Karlskrona

https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/

Pittoreska sjöbodar

Här kommer lite bilder på olika sjöbodar ifrån ön Hasslö mellan Karlskrona och Ronneby. Nog andas alla dessa pittoreska sjöbodar både sommar och skärgård!

Hasslö är en plats jag ofta återkommer till. En fin ö att vandra runt på och där finns allt man kan önska så som badplats, flera matställen och ett fik intill skärgårdsbåtarna brygga i Garpahamnen. Så det går att ta skärgårdsbåtarna hit, ta en vandring på ön och ta nästa båt tillbaka.

Många cyklar runt på ön och  kommer man landvägen kan man passa på att ta en tur också till Almö som är den ö som man passerar på väg ut till Hasslö. Almö är en helt underbart naturreservat och  vandringsö som är bra tillgänglighetsanpassad med badplatser vid Sandvik (stor badplats med toaletter) och Hajvar (mindre badvik utan brygga). 

Själv föredrar jag Horn och Garpahamnen på morgonen när solen går upp. Hamnbassängen brukar under de första timmarna på morgonen bjuda på ett intressant fågelliv. 

Under eftermiddagstimmarna ligger solen på vid Hallarna där man kan bada från en stege och vid Lotsviksvägen kan man hoppa i havet från Lotsbryggan och njuta av hur solnedgången speglar sig i vattnet och över sjöbodarna...

.

Stenen som vrider sig när tuppen gal!

 

När jag var barn bodde jag grannar med ett äldre par som fick lite av rollen av mormor och morfar till mig. Det var av den gamla stammen. Ni vet den där typen av goa människor med ålderdomlig hederlighet där ett handslag gäller och man pratar gott om folk och i annat fall håller man tyst. Mannen gick omkring i storväst och vegamössa i jordbruket de drev och frun hade långa kjolar och en schalett om huvudet. En schalett som hon hade inne och när hon gick ut så knöt hon en varmare schalett ovanpå. Lite Raskens och Ida så där ni vet... Djupt kristna på den där goda välmenande sättet som också fanns i TV-serien Lilla huset på prärien om någon mer är så gammal så ni minns serien. Bara kärlek och omtanke.

Nåväl, någon gång i min tidiga barndom fick jag åka med i det äldre parets beige PV med delad bakruta. Jag satt andäktigt och ordentlig som jag visste jag skulle göra i baksätet. Detta var inte vilken dag som helst när jag fick följa med på åktur bara för skojs skull. Färden skulle gå till Flymens kyrka där vi skulle sätta blommor på gravarna och så skulle vi om det hanns med gå in i affären i Fjärdsjömåla där man sålde broderier till utvandrarna i Amerika och omsatte flera miljoner. Amerikaättlingarna ville ha broderier med ursvenska motiv som röda stugor med vita knutar. Jag var inte så intresserad av broderier, men i varje affär fanns det godis och glass!!!

När vi kör genom Kättilsmåla säger mannen att den där stenen vid huset det vrider sig ett varv var gång tuppen gal. Varvid frun i framsätet säger till sin man med en liten skärpa i tonen

" Åh tyst med dig din tok! Inte ska du tuta i däka en massa strunt och vidskepelse!"

Mannen skrattar hjärtligt och muntert ... Sen säger han

" Nä, nä, det är kanske inte helt sant, men tuppen gal i alla fall ibland och det är i varje fall helt sant" ... och så skrattar vi alla tre i billen.

Var gång jag åker förbi uthuset med stenen som förfaller allt mer för vart år minns jag de äldre med en stor värme trots att det är mer än 50 år sedan och även om jag inte minns säkert så tror jag nog det blev en glass trots allt...

Jätte i Småland kastade Björsmålastenen!

I respons på mitt inlägg har jag fått berättat för mig att personer ifrån Flymen i äldre tider berättat att stenen kommer från en jätte i Småland. Denna jätte blev så förbannad när han hörde kyrkklockorna i Augerums kyrka ringa och kastade iväg sten för att tysta klockorna, men missade målet så den här stenen i Björsmåla blev liggande där den ligger.

.

Sommarmorgon

Nu är sommaren som allra vackrast och ljuset är magiskt strax före och efter soluppgången. Havet ligger kav lugnt och morgonen vaknar så stilla...

Solen går upp kl:04.14 men det ljusnar redan på väg ut i skärgården. Sedan färgas himmelen allt mer i rosa, violett och rött innan en stor vitgul sol går upp...

.