En otroligt sann historia.
Det är känt från Brehms Djurens liv att mal finns i Helge å och Holje å. I den senare är det särskilt i Ivösjön och den lilla Möllesjön vid Skälmershult i Vilshultåns dalgång, som man sett mal.
Per Nilsson i Skälmershult, som har en liten gård nära sjön, berättar:
”Det var många som hade sett malen förut, men själv hade jag inte haft den turen. Jag hade i alla fall blivit så intresserad, så jag låtit bysmeden smida en riktigt stor krok av grovt järn och sa hade jag köpt ett rep på 100 alnar i Vilshult. Och ni må tro, att det dröjde väl inte mer än ett par månader, förrn jag en vacker dag, när jag hade ett ärende ner mot sjökanten, fick se krusningar och vågor ute på sjön, som jag genast begrep måste vara malen. Jag kunde nästan se ryggfenan.
Och jag hem i fattigaste hast och tog med mig redskapen och så hästen. Jag knöt fast den fria ändan av repet om stammen på en stadig ek vid stranden och så rodde jag iväg så långt repet räckte och slängde ut kroken med ett rejält köttstycke på.
Och ni skulle sett, jag hann inte mer än i land förrn repet sträcktes. Som väl var hade jag gjort knuten så, att den löstes bara man drog i den fria tampen. Jag knöt fast den i hästens sele och så smackade jag”.
Per Nilsson gör ett uppehåll och ser tankfullt bort mot kvällshimlen.
”Nå hur gick det?”
”Joo, det ska jag säja er” återtar Per Nilsson, ”sen dess har jag aldrig sett hästen”.
Blekingeboken 1964