Min artikel om pesten publicerad i Släkt-eken

Blekinge släktforskarförening publicerade min artikel om Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby i Släkt-eken Nr 147 i augusti 2021 

Pesten, koleran och andra sjukdomar är ett intressant forskningsområde för släktforskare och i vår historia. Många levnadsöden finns gömda bakom alla dessa begravningsplatser. Ibland är de utmärkta med en mur eller ett kors. I Karlskrona skärgård finns en övervuxen sten som markerar en av alla dessa platser som lätt faller i glömska nuförtiden men som då satte skräck i befolkningen. På Saltö finns ett annat exempel där ett stort träd växer över en liten flickas gravsten. Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby utmärker sig genom sina ståtliga murar och ligger lättillgänglig bakom järnvägsstationen för den som vill göra en utflykt dit. 

Andra pest- och kolerakyrkogårdar i Blekinge finns bland annat i Farabol, två stycken i Vilshult, Komperskulla, Hallasjö. Asarum.

Artikeln om Pestkyrkogården i Bräkne-Hoby ligger som ett eget inlägg på min blogg under länken: https://utflyktochvandringsbloggen.blogspot.com/p/pestkyrkogarden-i-brakne-hoby.html

 

Länktips! Arkeologibloggen

Här kommer något så enkelt som ett länktips ;-) Men ett mycket bra sådant ;-)

Blekinge museum ligger bakom Arkeologibloggen där man kan följa vad som sker på området inom Blekinge. 

Lätt att kika in där om man letar förslag till en utflykt!

Arkeologi i Blekinge 

Blekinge museum

https://arkeologiiblekinge.blogspot.com/

 https://arkeologiiblekinge.blogspot.com/

Elegant akrobat

Ekorrarna är så fina med gyllene päls och mörka örontofsar. En trädens akrobat som klamrar sig fast i träden med skicklighet och elegans.

 

Tips på natur- och miljöprogram

Nu när höstmörkret är som mest massivt kan man passa på att se lite extra på tv och kanske lyssna på en och annan podd! Under året har det kommit några riktigt bra program och så finns det riktiga klassiker som man inte får missa :-D Här har jag radat upp några av mina favoriter :-D 

En bondgård mitt i stan

Handlar om moderna familjer i ett helt vanligt bostadsområden som börjar odla. De får hjälp av de riktiga proffs som Sara Bäckmo som driver en helt självförsörjande gård med odling Skillnadens trädgård https://www.sarabackmo.se/

https://www.tv4play.se/program/en-bondg%C3%A5rd-mitt-i-stan/del-1-s%C3%A4song-1/13331569

Intressant och kul att se vad dessa familjer lyckas skapa i en vanlig trädgård. Jag är djupt imponerad!

Ge oss naturen tillbaka

Frank Ericksen från Hundra procent mode leder ett projekt i den danska staden Hjörring. Målet är att bevara växter och insekter för att värna om den biologiska mångfalden. Helt otroligt att se hur fjärilar och andra arter återkommer med så enkla knep som att sluta klippa gräset i rondeller och i delar av vanliga trädgårdar! Bravo !!!

Programmet i 4 delar finns på SVTPLAY

https://www.svtplay.se/video/32880755/ge-oss-naturen-tillbaka/ge-oss-naturen-tillbaka-avsnitt-1?info=visahttps://www.svtplay.se/video/32880755/ge-oss-naturen-tillbaka/ge-oss-naturen-tillbaka-avsnitt-1?info=visa

Kalla fakta: Maktkampen om skogen

Intressant om toppstyrning och maktutövande som får biologerna att sluta jobba på den statliga myndigheten Skogsstyrelsen. Kalla fakta skriver: En strid ström har skogskonsulenter valt att hoppa av sitt arbete på Skogsstyrelsen. Skälet är de inte längre anser sig kunna bedriva naturvårdsarbete, och att det skett en nedmontering av skogsvårdsarbetet som påverkar utrotningshotade arter.

https://www.tv4play.se/program/kalla-fakta-maktkampen-om-skogen/avsnitt/13732539

Fiskarnas rike

Martin Falklid och hans team tar oss med på en resa genom svenska vatten. Mycket tänkvärd programserie som också ger så mycket i kunskap om om våra vatten och deras invånare. Vackra naturbilder förgyller serien :-D

https://www.svtplay.se/video/32857623/fiskarnas-rike/fiskarnas-rike-alven?id=89JzZBD

Slaget om skogen

Hur ser vi på skogen? Bara en massa träd eller ett ekologiskt system med livsnödvändiga invånare. Tar upp skogens helt avgörande roll för att binda koldioxid och mycket annat intressant. Programmet har förändrat min syn på skogen för alltid! 

https://www.svtplay.se/vetenskapens-varld-slaget-om-skogen

När arterna dör ut

Ett Amerikanskt program om klimathotet och den biologiska mångfalden.

https://www.svtplay.se/video/27598909/nar-arterna-dor-ut

Naturmorgon i P1

Klassiskt program som är ett måste. Mycket varierande innehåll och går bra att streama.

https://sverigesradio.se/naturmorgon

Arkeologi i Blekinge av Lena König 

https://www.podbean.com/player-v2/?i=rqipn-b7d1ce-pbblog-playlist&share=1&download=1&rtl=0&fonts=Arial&skin=1&order=serial&limit=13&filter=all&ss=a831cab073876957ddabb9795f453ac2&btn-skin=7&size=315

Borta för alltid

Podd om djur som levt på jorden men som numera är utdöda. Svensk podd som sätter in oss i ett större perspektiv om livet på jorden.

https://sverigesradio.se/avsnitt?programid=5336

Spännande om ortsnamn i Blekinge

 

Vackert ortsnamn inte bara i Blekinge utan i hela Sverige!

Under sensommaren skrev jag på sociala medier och i bloggen om Månasken och andra vackra ortsnamn i Blekinge och fick ett så stort härligt gensvar! Tack alla :-D Nu skriver Sydöstran att Månasken kan vara ett av Sveriges vackraste ortsnamn! Efter en tävling i Språktidningen. Gå gärna in under länkarna och tyck till själva!

Sydöstran: Den lilla byn Månasken har ett av Sveriges vackraste ortsnamn 

Språktidningen Vackrast och roligast i Sverige

Jag funderar ofta på ortsnamn när jag passerar olika ortsnamnsskyltar. 

Hur har ortsnamnen uppstått och hur uttalas de med den lokala dialekten?  

Månasken

Månasken är ett riktigt vackert ortsnamn i Blekinge. Så jag ställde frågan på Facebook vilka vackra ortsnamn som finns i Blekinge och om namnens härkomst. Jag fick en fin respons på ortsnamn som sticker ut.

Enligt en uppgiftslämnare skall Månasken betyda just månsken (ett abstrakt ord) vilket jag tycker i så fall förstärker tjusningen av namnet. Första belägget för ortsnamnet ska vara från 1612 och då tillhörde Blekinge Danmark. Så rätt betydelse ska vara mån-sken. Funderingar på mån-asken finns även. Om en stor ask blivit belyst av månen. Sägnerna berättar att så varit fallet och hjälpt sjöfarten, I en annan berättelse sades det att det fanns en höjd där man såg månskenet och flera kyrktorn från en vacker utsiktsplats!

Andra ortsnamn som nämns är Vällust utanför Mörrum, Gökadal, Källehult, Kärringaryd, Skallavraket, Senoren, Alltidhult, Tokaryd, Matvik, Negerbyn, Matvik, Snöfleboda, Norje, Skrivarehagen, Trolleboda, Halasjö, Böglarehult Lyckeby, Fridlevstad, Asarum, Horkoneryd.

I en äldre Blekingebok hittar jag att Snöfleboda ska betyda Snöflingeboda. Det kanske förklara att kvarnen som styckades av från byn fick namnet Snöfors. Holje skall i samma diskussion komma från "höl" en håla där åarna flyter samman. Men efter vad jag kan hitta är man fortfarande inte överens om vart namnet Holje skall komma ifrån. Detsamma skall gälla Ysane.

I en annan rolig bok Ortsnamn i Blekinge län del III Bräkne-Härad från 1971 finns en förklaring till Bodekull. Man förklarar att bod troligen kommer av en primitiv byggnad ev sjöbod på en höjd. Troligen på Möllebacken eller det höjdparti där klocktornet står.

Dönhult- dån från Bräkneån. Lillagärde- gärde betyder inhägnat jordstycke. Det lilla inhägnade jordstycket. Ganska gulligt namn :-)

Gummagölsmåla- Gumme är ett mansnamn. måla-utmätt område. Gumme mätte ut ett område vid gölen.

Vad betyder ortsnamnen?

Skrivarehagen i närheten av Jämshög

Ett tips om en artikel i Sydöstran ger förklaringen att regementsskrivaren Hans Jacob Gersonius år 1728 döpt sin son på platsen. Namnet skall komma ifrån regementsskrivaren.

Utsikt över Ronnebyån vid Horkoneryd. Ur folkmun ska det komma från Horkona dvs en bordell på platsen. Men det är inte säkert det stämmer. Ibland kommer namnen på orterna från något man har svårt att gissa sig till.

Tjurkö är inte tjurarnas ö, utan kommer från ett ålderdomligt ord thiudhk/ tjurk med betydelsen bergshöjd/klippön enligt Hallbergs Ortsnamn i Blekinge. Horkoneryd, Negerbyn, Böglarehult, Halasjö, Kärringaryd, Matvik, Källehult ges ingen förklaring till i den boken. Tokaryd ska komma från mansnamnet Toke. Gökadal kommer enligt Hallberg som det låter från dalen där göken sjunger. Skallevraket betyder naken klippa, berghäll. Vrak kommer från vräka. Troligen att Ronnebyån vräkte sig ned från de kala berghällarna. På Facebook får jag förklaringen att Skallevraket skulle betyda en kulle med stenskärv kring.

Efterleden i ortsnamnen

När jag söker förklaringar till ortsnamnens efterled hittar jag följande förklaringar. Efterleden har varit vanliga under vissa tidsepoker och kan ge en fingervisning om hur gammalt ett ortsnamn kan vara.

-rum: Öppen plats. Från vikingatid och medeltid.

-ryd: Röjd mark, röjning i skog från vikingatid och medeltiden.

-hult: Liten skog, skogsdunge. Kommer av tyskans Holtz-ved, trä. Huggit ned träd.

-måla: Uppmätt, avgränsat jordstycke. Samma ord som i mäta. Medeltiden då man inmätte ett område.

-by: Boplats, bebyggelse

-boda: Bodar för tillfälligt bruk som exempelvis slåtterbodar.

-stad: Plats, ställe. Kommer från fornsvenskans stadhir. 

-torp: Nybygge, utflyttargård

Böte- namn med böte kommer ofta från orter där man haft bötesplatser/vårdkasar. Dessa eldar tändes som ett varningssystem vid oro och fara. I Blekinge finns exempelvis Uttorps böte på Sturkö.

Alt -betyder svan. Svan var ett viktigt proteinkälla och troligen var svanen nästan utrotad eller i vart fall minskade betydligt i antal. Man tror att de orter som har "alt " i namnet är de platser där svanen sedan återkom och fick nytt fäste i landskapet. Alt finns i Alltidahult, Älmteryd, Älmtamåla, Älmtasjön.

.

Alltidahult skola som ligger mitt emellan de stora sjöarna Halen och Raslången. Då namnet innehåller "alt" som betyder svan, kan man anta att det fanns gott om svan i de båda sjöarna.

.

Utdikningen av Lyckebyån

 

Skäverydssjön var en av de sjöar som dikades ut vid det stora utdikningsprojektet som startades i mitten av 1900-talet, då ett tiotal sjöar försvann i södra Småland och norra Blekinge. Tanken var att få mer odlingsbar mark men projektet slog galet fel! Nästan ingen mark blev odlingsbar och idag växer skog eller sly på den allra största delen av det som tidigare var sjöbotten. En del av naturskandalen ligger i att man aldrig gjorde någon konsekvensanalys av projektet efter att utdikningen slutfördes. 

Bilden är tagen de sista dagarna i oktober 2021 vid Skäveryds gård som ligger några kilometer norr om Vissefjärda i Småland. Lyckebyån som går i östra kanten av den forna sjön svämmar över några gånger per år. Dels beroende på snösmältning under våren, kraftigt regn eller vid reglering av dammarna norrut. Men sommartid finns det inget vatten alls länge i sjön, utan då betar korna den yta som förr var en mycket vacker sjö. Det är inte bara en utseendeförändring av det sjörika landskapet som skett, utan det påverkar miljön i negativ riktning med koldioxidutsläpp, övergödning av Östersjön och en påverkan av det ekologiska systemet där en biologisk mångfald påverkats av människans ingrepp i naturen.

Det har för många år sedan tagits fram ett underlag för att omvandla Skäverydssjön till våtmark men tyvärr har inget därefter hänt. Vi får hoppas länsstyrelsen i Kalmar län och markägaren åter tar tag i våtmarksprojektet och sätter det i verket!

Kanotleden från Gusemåla -Västersjön-Mästaremåla passerar Skäveryd.  Paddla i Lyckebyån

Vägen som syns till vänster i bild är den gamla Kungsvägen som Carl XI byggde i slutet av 1600-talet då han behövde en vagnsbred väg till den nya örlogsstaden Karlskrona. Vägen förband den nya staden med Lenhovda -Eksjö-Stockholm. Dessförinnan fanns en ridstig, Lyckåleden, som sedan urminnes tider har följt Lyckebyåns dalgång. Utanför bild längs vägen står en milsten på ett fundament i vägkanten. Någon kilometer norrut låg gästgivargården i Emmabo.

Betesdjur på forna Skäverydssjön med Lyckebyån i bakgrunden.

.

Sägen vid Udda vadställe Vissefjärda

Udden och Klättorps byar ligger vackert intill stranden av Kyrksjön utanför Vissefjärda i södra Småland. Klättorp är känt som en gammal hantverksby. Det var här längs Kungsvägen mellan Karlskrona och Stockholm som hantverkarna slog sig ner och förlade sina verkstäder. 

Sägen

Byarna skiljs åt av en mosse och här fanns förr i tiden ingen bro utan ett vadställe. Sägnen berättar att en natt  kom en riddare ridande här i sporrsträck. När hästen kom till vadstället ryggade den för vattnet och riddaren föll av så illa att han bröt nacken och dog. Därefter skall den första träbron ha byggts på platsen. 

I dag finns en bred stenbro, Udda bro, vid platsen. Udden heter den stora gården med en huvudbyggnad från 1700-talet.

Gammal boplats

Vid undersökningar har man funnit en gammal boplats här. En del av en brandhärd och avslag av kristianstadsflinta och en skivskrapa. Bland lösfynden finns också ett mynt 1 ör präglat Fredrik I från 1700-talet. Kanske någon som reste längs den då nygjorda Kungsvägen tappade myntet?

Lyckebyån rinner igenom Kyrksjön och var säkerligen en viktig transportväg för de tidiga bosättarna i området.

.

Privata ekonomiska intressen styr tillgången till vår natur och vår kulturhistoria

Vid Flaken bodde Nils Dacke sina sista år i livet där han arrenderade en gård. Gränstrakten kring Blekinge och Småland är full av historia sedan gränsen Danmark och Sverige gick här. Även om det ovan jord inte finns så mycket synliga minnen efter 500 år så finns platserna och berättelserna kvar och de har här spelat en central roll i historien.  

Privata intressen stänger ute allmänhetens tillgång till sina historiska platser

Förra ägarna Sven och Gun Pettersson var mycket engagerade kring gårdens historiska värde för allmänheten.  Här fanns då informationstavlor, resta stenar och visning av en äldre grund som möjligen kunde varit fundamentet till just det hus som Dacke bodde i. Idag är Flaken en stängd plats och all information borta, så när som på en övervuxen sten på en slänt med texten "Dacke bodde här". Över den gamla landsvägen med mycket gamla anor har man byggt en paddock.

Hällristningar och resta stenar otillgängliga i privata trädgårdar

Kanske tycker somliga att jag sticker ut hakan för mycket genom att ifrågasätta hur långt enskilda intressen ska få gå före allmänhetens tillgång till sina historiska platser? Vi har platser i Blekinge där man byggt privata hus invid resta fornminnen och hällristningsområden med bilder och figurer inritade för tusentals år sedan. Men tyvärr så är det stopp för allmänheten att se dem, då enskilda hävdar sin privata rätt. 

Ok, jag förstår att man inte vill ha ett lämmeltåg av folk på sin tomt. Men, och just här kommer ett stort MEN, när husen en gång byggdes så visste man i de allra flesta fall att dessa fornminnen fanns där! Husen skulle aldrig byggts på ett sådant sätt att de lade beslag på historiska lämningar.  Ett annat exempel är de byggnadsrester som finns på Gåsenabben i sjön Älten som också ligger i gränstrakten kring forna gränsen Danmark-Sverige. Ingen vet vad som legat här, men en byggnad på en udde möjligen från 1300-talet. Den byggnad som legat där har haft betydelse. Men det är mycket svårt att ta sig dit. Vägen är avstängd och låst, och inhägnaden ut till udde så välgjord att bara någon med stark kropp och mycket energi kan ta sig dit med svårigheter. Markägaren styr.

Privata ekonomiska intressen styr tillgången till vår naturen och våra historiska platser

Sedan har vi privata affärsidkare som har sin verksamhet i naturreservat och i UNESCO:s världsarv. Följden blir på flera ställen att man får betala inträde för att nå områden som har blivit utpekade av  länsstyrelser eller organisationer som UNESCO, som särskilt betydelsefulla för allmänhetens intressen, nu och för framtiden. 

Det är alltså viktiga platser för de stora flertalet. Men allmänheten stängs ute av de privata företagen eller så tar de ut avgifter och styr öppettiderna..  

När reglerna ser ut som de gör idag  lägger några få personer beslag på viktiga naturområden och historiska platser, och stänger allmänheten ute helt eller delvis. Det kan inte vara rätt! 

En liten skara av enskilda människor och bolag med ekonomiska intressen i naturen, avgör var ett vindskydd får byggas, var en vandringsled får gå, var en p-plats kan göras, sätta ett stängsel med sex rader taggtråd som gör det omöjligt att ta sin in på platsen. Ja, det finns en allemansrätt. Men en markägare kan försvåra att människor kan ta sig dit. 

Varför går ekonomiska värden före rekreation och hälsa? Vår historia är vår och naturen är vår! Under ett gemensamt ansvar så borde reglerna vara så att viktiga platser som har ett stort värde, historiskt, miljömässigt eller som rekreationsplats skall vara tillgängliga för alla.

Vägar, som gått på samma plats genom århundraden, kanske börjat som ridstigar eller gångstigar sätts det en grävskopa i av en privat markägare. Fornlämningar som är tusentalsår gamla förstörs vid byggen som nya E22an Lösen-Jämjö. I västra Blekinge förlade man E22 genom den utdikade sjön Vesan vilket gör den näst intill omöjlig att restaurera trots att den läcker enorma mängder koldioxid. Jag inser att gränsen mellan bevarande av historiska miljöer och byggandet för framtiden är svår. Men vi måste ändå vara försiktiga med de val vi gör.

När man förstör en byggnad, en naturmiljö, fornlämning, en ålderdomlig väg med en historia som går hundratals, eller tusentals år tillbaka, måste man tänka efter inte bara en gång, utan många gånger. 

I dag förstörs naturmiljöer och lämningar som aldrig någonsin kommer att kunna repareras. Det kräver eftertanke och stor ödmjukhet.

När det gäller naturområden tänker jag på utdikningen av olika vattendrag som i flera fall aldrig gav någon extra odlingsbar jord vilket var syftet för dessa projekt. Idag står de och läcker koldioxid. Vid utdikningen av Lyckebyån valde beslutsfattarna att låta bli att göra konsekvensanalyser. Om man inte gör en konsekvensanalys är det svårt för efterkommande att kritisera den förstörda naturen, eller hur?  Verkö är ett annat sorgligt exempel. Där många människor protesterade mot att få natur med underbar skog och stränder vid havet förstörda, men förgäves. 

Blekinges största vattenregleringsprojektet blev en flopp, inte odlingsbar jord.

På bilden ovan ser man Lyckebyåns onaturliga vattenfåra vid Flaken. På höger sida ligger den gård som Nils Dacke arrenderade. Det var här och i den närliggande Flakesjön han ville fiska upp sin mat och få sina inkomster, men historien blev annorlunda.

I mitten av 1900-talet, notera att det bara är drygt 80 år sedan, genomfördes här det största vattenregleringsprojektet i Blekinge. En rad sjöar försvann och marken dränerades på vatten. Den allra största delen av marken gick det aldrig att odla på. Här växer idag sly eller skog. Av den stora Bockabosjön återstår en mycket liten vattenspegel. Nils Dackes Flakesjö är ett minne blott.

Andra sidan bron ser vi den orörda delen av Lyckebyån. Här går kanotleden genom ett stycke vacker natur. Här skulle det vara fint med sikthyggen på rastplatserna för kanotledens skull. Att människan får stora hälsovinster av vistelse i naturen är vetenskapligt belagt. Naturen erbjuder frid i själen och outdoor aktiviteter för kropp och rekreation. Men andra intressen styr.

Naturen är ett ekonomiskt privilegium för markägarna 

Vi pratar ofta om det privilegier allemansrätten ger oss i Sverige. Men sällan vänder vi på det och frågar varför det bara är ett privilegier  för vissa enskilda människor, markägare, med ekonomiska intressen som ska avgöra var naturen är tillgänglig, för vem och vilken naturhänsyn som tas, eller inte tas när det ekologiska systemet förstörs vid kalhuggning. 

När nybyggarna kom till Amerika och köpte marken, kunde inte urbefolkningen, Indianerna, förstå hur den vite mannen kunde äga jorden. Jorden vi alla lever på, ägs och styrs av ett extremt litet antal människor. Kanske dags att tänka i andra banor om koldioxidutsläppen skall minskas, naturen ska vara tillgänglig och historiska platser och naturvärden sparas utan att de stoppas av dessa mycket få enskilda personer. I världen bor 7,7 miljarder människor. Det skulle vara intressant att veta hur många av dem som äger mark? Men det är 155 miljoner människor som saknar tillräckligt med livsmedel. Med ett annorlunda system skulle jorden kunna föda alla. Med ett annorlunda system skulle inte bara de ekonomiska värden som naturen ger till några få vara det som styr i så hög utsträckning. Andra värden skulle ses lika viktiga och för alla, inte bara några få.

Inlägget kanske spretar väl mycket i vissa läsares ögon. Men vad jag vill komma fram till är att vi måste tänka om radikalt om vi ska få en värld med ett hållbart ekologiskt kretslopp, en natur som är öppen och ger hälsa och välbefinnande åt människor, där vi värnar om vår historia och naturområden, en värld där ingen längre svälter. Världen är rik, det skulle gå att genomföra. Låt oss börja här hemma nu med en gång!

Stenvalvsbron vid Flaken restaurerades 1945 och är byggd av huggen sten med kallmursteknik. Det betyder att man inte använt murbruk, exempelvis cement som det nu talas så mycket om. med anledning av kalkbrytningen på Gotland. 

Höstsolen får de två valven att spegla i Lyckebyåns vatten intill den mark som var Dackes gård och som senare ägdes av den organisation som utsatte Lyckebyån för Blekinges största vattenregleringsflopp med stora förstörda naturenvärden som följd! 

.

Skärsjön i Tving

 

Skogen är ett ekosystem och inte bara träd

Skogen är inte bara en massa träd, utan en skog är ett  levande ekosystem som tar århundraden att bygga upp!

Det vi ser på bilden är inte bara en hög gammal rutten ved som saknar värde. Utan detta är en hög gamla stockar som inte bara är värdefull, utan helt livsnödvändig för insekter, svampar, lavar, mossor och mikroorganismen. 

Om vi tillåter en massavverkning av skogen där man kalhugger, kommer skogens ekologiska system aldrig att hinna byggas upp, förrän nästa skövling sker. 

I ett så kallat effektivt skogsbruk som bara ser till hur många träd som kan växa upp och avverkas för att ge en så snabb ekonomisk avkastning som möjligt, får skogens ekologiska system inte plats. Systemet ges aldrig tid att utvecklas och under varje skövling förstörs systemet. Ett ekosystem där skogens alla olika arter får plats, inte bara träden som ger en ekonomisk vinning. 

Om man ställer sig i en skog och tittar sig runt omkring, så finns det massor av växter och djur där. De ingår i vårt ekologiska system.

Varje gång en skog kalhuggs förstörs ekosystemet. Det hjälper inte att kalhuggningen sker växelvis så att olika skogspartier är olika gamla. För skogen handlar inte bara om träden. Det handlar om att hela skogen är ett system och där alla delar måste få finnas och utvecklas i ett samspel under mycket lång tid.

Varje gång skogen huggs ner frigörs koldioxid till luften. Varje gång gång en våtmark, en sjö eller vattendrag dikas ut så står de där och läcker ut koldioxid till luften under massor av år framöver. De utdikade vattendragen läcker årligen ut lika mycket koldioxid som Sveriges fordonstrafik gör. 

Om vi alla blir påverkade av detta ekosystem som finns i skogen och som kan binda koldioxiden istället för att släppa ut den. Är det då rätt att en liten grupp människor, som råkar vara markägare, ska avgöra om ekosystemet ska saboteras gång på gång för att ge vinst i dessa markägare och skogsföretags fickor? Eller vem ska få avgöra om skogens ekosystem ska få finnas kvar och binda koldioxid under århundrade och årtusenden framöver för att motverka den miljöförstöring vi nu ser...

 Slaget om skogen är en vetenskapsserie i sju avsnitt som sänts av SVT. Se programmen och bilda dig en uppfattning om skogens ekologiska system och koldioxidutsläppen. Vilket skogsbruk ska vi ha i framtiden och vem ska avgöra det?

SVTplay - Slaget om skogenhttps://www.svtplay.se/vetenskapens-varld-slaget-om-skogen

.

Höst längs vägarna

 

Bilderna är tagna norr om Ronneby en vecka in i oktober och lövskogen som kantar vägen har börjat anta höstens färger.

Kurre

 

 I dag mötte jag en ekorre på väg ut i skogen. Han verkade inte så rädd utan jag hann ta några bilder innan han blixtsnabbt vände och försvann upp i en gran.

Nu på hösten samlar ekorrarna mat. Nötter, ekollon, frön, svamp, bär och insekter står på menyn. Sedan byter de också päls till den tjockare grå vinterpälsen. Förr kallades de gråverk på grund av färgen.

.

Åkroken Mörrumsån

Åkroken har fått sitt självklara namn av att här gör Mörrumsån en kraftig krök. Mörrumsån är Blekinges största ån. Den rinner upp vid Lindshammar mellan Jönköping-och Kronobergslän och är hela 186 km lång. Mörrumsån passerar bland annat sjöarna Helgasjön och Åsnen på sin väg söderut. Söder om Mörrum mynnar ån ut i Östersjön.

Åkroken är ett fint avsnitt av Mörrumån med mycket historia. På andra sidan den moderna bron går den 30 kilometer långa Laxaleden. 

Intill ligger en avgiftsbelagd lägerplats tillhörande Kronolaxfisket i Mörrum.

De många resterna efter fiske, industrilämningar, samt flottningslämningar berättar hur viktig ån har varit för de människor som levt i dess närhet. Den var en källa till kraft för olika industrier, fisket och som transportled.

Ute på ön låg Åkrokens kvarn. På den västra stranden låg en såg och spånhyvel. Anläggningen byggdes 1816 och brändes ner vid en brandövning i slutet av 1940-talet. 

Här finns även rester av en äldre bro över ån samt rester av en flottningsanläggning.

Går man över bron och följer vandringsleden söderut passerar man stenrester efter olika fångstanläggningar där man ledde in vattnet med fisken för ett fast fiske. Detta finns markerat på en karta så tidigt som 1773 men de rester som finns i ån är troligen av yngre datum. Även två stenarmar från en flottningsanläggning kommer strax söder ut.  Mellan ån och bebyggelsen kommer en ruiner från ett blåsterbruk. Arkeologiska boplatsfynd är gjorda runt om ån. Åkroken och ån varit en viktig plats historiskt och idag får vi på samma plats njuta av Mörrumsån vackra omgivningar.

Vägbeskrivning

N56.20209 O 14.75173

Kör igenom Mörrum norrut mot Svängsta. När tätorten Mörrum tar slut och bebyggelsen börjar tunnas ut går en liten väg ner till höger. Skyltad med en liten skylt. Följ den till Åkroken.

.

Allt kommer att bli bra

 På tur genom Blekinge kan man få se detta löftesrika budskap :-D

.

Glömda hus, glömda berättelser...

 När jag ser övergivna hus kan jag inte låta bli att undra hur det såg ut under sin glans dagar? Vilka som bott där? Och så varför detta fina hus med en så gullig liten glasveranda har blivit övergivet? Tänk om det kunde berätta sin historia....

.

De sentida ålderdomliga vägpartierna

Det här vägstycket är fotograferat i Röshult, Kyrkhult socken i nordvästra Blekinge under sensommaren. När jag växte upp i östra Blekinge under 70-talet fanns det många sådana här vägar på landsbygden. De var lätta att cykla på och vägrenarna örtrika med smultron och sommarblommor i olika färger som vi plockade. Vi är många som har minnen från dessa sommar-romantiska vägar där barn sprungit med bara ben, där vi andas sommarlov i luften och vi är lediga med tid för varandra.

Idag ser man inte dessa vägar lika ofta tyvärr. Dessa vägpartier som är ett fenomen som uppstod under förra seklet. Idag upplever vi dem som så ålderdomliga men så är det inte alls. Dessa vägar med tydliga hjulspår och en grässträng i mitten har bara funnits sedan de motordrivna fordonen gjorde sin entré i landskapet. Innan fordonstrafiken kom gick hästarna framför vagnarna och deras hovar slet upp gräset i mittsträngen som aldrig fick fäste att växa. Men för oss som växt upp från mitten av 1900-talet in på 2000-talet, är dessa små fina vägar rena sinnebilden av svensk landsbygd när den är som allra vackrast under sommarhalvåret och in på hösten.

.

Märklig förnekelsen av Ronneby blodbad

 

Katarina Harrisson Lindbergh, har i sin bok Nordiska sjuårskriget gett en beskrivning som går ut på att förneka Ronneby blodbad, som hon uttryckligen menar aldrig var ett blodbad. Utan staden utsattes bara för en i krig ordinär plundring.

Fel att anklaga Erik XVI trupper för stadsbranden

Författaren Katarina Harrisson Lindbergh skriver att många miste sina hem pga. branden som bröt ut, men den vill hon inte lasta Erik XIV för utan skriver att den kunde tillkommit genom en olyckshändelse. 

Det är helt befägt att tro att stadsbranden som bröt ut under Erik XIV:s anfall mot Ronneby inte hade med anfallet att göra. Hon skriver att branden kunde brutit ut i tumultet som uppstod men att Erik XIV inte kan lastas för detta. Självklart kan han det. Om inte Erik XIV anfallit Ronneby den 4 september 1564 hade inte stadsbranden uppstått. 

Ronneby blodbad högtidlighålls av Ronnebyborna

Vidare skriver Katarina Harrisson Lindbergh att det inte går att jämföra Ronneby blodbad med Stockholms blodbad. Orsaken till att Ronneby blodbad är ihågkommit till eftervärlden är Erik XIV:s beskrivning av att Ronnebyån färgades röd av blod menar hon, och att invånarna förvånansvärt nog återberättar, dramatiserar och högtidlighåller det öde de stackars danska stadsborna drabbades av 1564.  I normala fall vill inte folk gissla sig med ogärningar som begåtts av de egna landsmännen skriver hon och menar att det ligger en anklagelse mot Sverige, ifrån Ronnebys sida genom att ogärningar högtidlighålls. 

Tyska legosoldater reagerade på barbariet under blodbadet

Jag tycker Katarina Harrisson Lindberghs beskrivning av Ronnebyblodbad är hårresande. Hon skyler över vad som verkligen hände under Ronneby blodbad trots att våldet var så omfattande mot den civila befolkningen att till och med de tyska legoknektarna som Erik XIV hade hyrt in reagerade och tyckte att barbariet gått för långt. Vittnets mål berättar att spädbarn slets ut armarna på sina unga mödrar och slängdes i elden. Erik XIV soldater skonade ingen. Kvinnor, barn, gamla, alla som kom i knektarnas väg dödades på ett sätt som inte var vanligt på den tiden då man vanligtvis bara angrep och dödade vapenföra män. De få som överlevde togs som fångar till Kalmar slott och barn sattes på vägen att dö.

Glömmer bort dödsstöten för flera av Blekinges städer

I sin bok skriver Katarina Harrisson Lindbergh ingenting om att Eric XIV fälttåg genom Blekinge sätter in nådastöten mot tre av Blekinges städer, Avaskär, Lyckå och Elleholm som aldrig återhämtar sig. Avaskär ödeläggs, Lyckå ger sig och slottet intas av svenskarna som istället bränner ner det när de lämnar det. Elleholm blir så förstört att staden aldrig reser sig igen även om flera försök görs. Även Sölvesborg drabbas under Nordiska sjuårskriget. 

Hela Blekinge drabbades hårt

Den sammanfattande bilden över hur hårt Nordiska sjuårskriget drabbar Blekinge ser inte Katarina Harrisson Lindbergh utan hon förfärar sig över att Ronneby, en liten stad med svenska medborgare återberättar, dramatiserar och högtidlighåller Ronneby blodbad trots att de skett av de egna landsmännen, svenskarna. Hon skriver att ett blodbad i Köpenhamn eller Roskilde skulle få en mer prominent plats i en normal dansk historiebok men att Ronneby blodbad saknar betydelse. Vidare ondgör hon sig över att Ronnebyborna bidrar till att svenskarna av idag känner till händelsen. Det resonemanget visar på att författaren tycks vara av åsikten att grymheter mot minoriteter saknar betydelse, men en sådan syn är avskyvärd. Även om Ronneby är en liten stad idag och Blekinge ett litet landskap var detta angrepp  enormt förstörande för landskapets städer och befolkningen.

Nedvärderande av Blekinges historia

Man kan inte låta bli att undra över vad Katarina Harrisson Lindbergh har emot Blekinge och främst Ronneby eller om hon är en sådan patriot att ingen kritik mot det egna landet Sverige får förekomma ens i dess historiska mening? 

Det är en historieförvanskning Katarina Harrisson Lindbergh gör då hon förminskar Ronnebyblodbad till en ordinär plundring och bara i förbifarten nämner Avaskär och Lyckå, och helt glömmer bort städerna Elleholm och Sölvesborg samt det ödesdigra följderna som blev av Erik XIV:s anfall. Man kan inte återge ett krig och glömma bort och stryka över något som var så förödande för ett helt landskap genom att låtsa att det inte hade betydelse för de inblandade länderna Danmark och Sverige. 

Tvärtom var Blekinge så betydelsefullt att Erik XIV deltog och som svensk kung ville han åt hela Skånelandet där Blekinge ingick. Lidandet och betydelsen av händelserna blir inte mindre för att Blekinge 130 år senare blir svenskt. Det är inte en koppling som är relevant för de människor som slaktades i Blekinge under Nordiska sjuårskriget då tre städer fick genomgå sin dödsstöt och spädbarn kastades på elden medan de vuxnas blod färgade den idag så idylliska Ronnebyån röd. 

Svaret är enkelt till Katarina Harrisson Lindbergh. Vi Blekingebor kan vår historia och vi kommer att fortsätta att komma ihåg den!

Nordiska sjuårskriget 1563-1570 

Katarina Harrisson Lindbergh 

Boken finns bland annat på Akademibokhandeln https://www.akademibokhandeln.se/bok/nordiska-sjuarskriget-1563-1570/9789175455396/

.

Malen i Möllesjön

En otroligt sann historia.

Det är känt från Brehms Djurens liv att mal finns i Helge å och Holje å. I den senare är det särskilt i Ivösjön och den lilla Möllesjön vid Skälmershult i Vilshultåns dalgång, som man sett mal.

Per Nilsson i Skälmershult, som har en liten gård nära sjön, berättar:

”Det var många som hade sett malen förut, men själv hade jag inte haft den turen. Jag hade i alla fall blivit så intresserad, så jag låtit bysmeden smida en riktigt stor krok av grovt järn och sa hade jag köpt ett rep på 100 alnar i Vilshult. Och ni må tro, att det dröjde väl inte mer än ett par månader, förrn jag en vacker dag, när jag hade ett ärende ner mot sjökanten, fick se krusningar och vågor ute på sjön, som jag genast begrep måste vara malen. Jag kunde nästan se ryggfenan.

Och jag hem i fattigaste hast och tog med mig redskapen och så hästen. Jag knöt fast den fria ändan av repet om stammen på en stadig ek vid stranden och så rodde jag iväg så långt repet räckte och slängde ut kroken med ett rejält köttstycke på.

Och ni skulle sett, jag hann inte mer än i land förrn repet sträcktes. Som väl var hade jag gjort knuten så, att den löstes bara man drog i den fria tampen. Jag knöt fast den i hästens sele och så smackade jag”.

Per Nilsson gör ett uppehåll och ser tankfullt bort mot kvällshimlen.

”Nå hur gick det?”

”Joo, det ska jag säja er” återtar Per Nilsson, ”sen dess har jag aldrig sett hästen”.

Blekingeboken 1964

Härliga dialekter

Det räcker ofta med några mil för att dialekterna ska förändras. Här kommer länkar till två klipp på Listerländska. 

Listerlänningen; https://youtu.be/fVpGD2fgxVo?t=153

En listerlänning besöker Jon i Täppet; https://www.facebook.com/watch/?v=353129441450439

Riksreliket Karlskrona min älskade stad sjunger inte på dialekt men ändå om en av Blekinges städer.

https://www.youtube.com/watch?v=_AxZtVOHP4M

.

En del av landsbygden

 

Möte med en häger i Mörrumsån

På en tur längs Mörrumsån stötte jag på en gråhäger. Den var inte så där grymt skygg som de ofta är, utan satt kvar när jag stannade bilen. Den såg nybadad ut, lite rufsig i fjädrarna och kliade sig bakom örat. 

Hägern är en av mina favoritfåglar då den har just den här förmågan att se lite ruggig ut. Så som man kan känna sig nyvaken, en tidig måndagsmorgonen och när det känns alldeles för tidigt att stiga upp ;-) 

Den har också sin karaktäriska flygutseende. Ett stort Z som kommer flygande med stora vingar som den slår i ganska djupa slag vid landning och flykt. Verkligen en härlig fågel! :-D Numera har den också fått sällskap av ägretthägern som blivit vanligare här runt om i Blekinge. Ägretten är helt vit med en lysande gul/orange näbb.

Hägern blir omkring en meter hög i utsträckt läge. Vingspannet upp mot 175 cm och en vikt strax under 1,5 kg.

Efter en liten stund tyckte den min närvaro var för besvärlig och flög över till en sten andra sidan ån. 

Mörrumsån är Blekinges största å och djurlivet är beroende av alla våra åar och att de mår bra. Här finns bland annat musslor, kungsfiskare, havsörn, strömstare och forsärla.

-

Ännu lite sommar

 

En liten bit av sommaren stannar fortfarande kvar trots att vi tagit ett steg in på den allra första höstmånaden september. Vid Gökalv satt några par tätt hopslingrade på klipporna där en lätt bris krusade vattenytan. På picnicfiltar under ekarna njöt några små grupper av människor av solens sista varma strålar tills solnedgången kom. Själv lyckades jag fånga några bilder av sensommarkvällen och tänkte att den här sommaren har gått på tok för fort. Jag skulle vilja hålla fast de sista dagarna för att sträcka ut dem till att vara riktigt, riktigt länge. Men varför det egentligen? Kanske hösten kommer med bedårande soliga varma dagar då luften är hög och klar, och fyller träden och marken med färgsprakande blad och löv. Var årstid har sin tjusning...

.