Leden Älmtasjön - Fabbesjön med vindskydd

Vindskydd Älmtasjön

Leden Älmtasjön - Fabbesjön

Plus + 

* Leden är kort och det är en fördel om man vill gå en kortare dagstur samt att den ansluter andra leder för de som vill vandra längre. Ansluter till Blekingeleden som är 10 mil lång. Sällerydsleden, samt till Ulvasjömålaleden och där ansluter leden till Torsåsleden.

*Det ligger vindskydd med badmöjligheter, grillplatser samt toaletter både i början och slutet av leden.

* Leden har möjlighet till bad vid bägge vindskydden. Fabbesjön har en riktig badplats med omklädningsrum och brygga. Vid Älmtasjön kan man bada från en klipphäll.

* Sjöarna ger fin utsikt och följer vandraren längs leden tillsammans med Hagegölen. Det blir mycket vatten på en kort led.

 *Det är en skogsled med mycket tystnad ifrån trafikljud och annat buller med undantag av badplatsen vid Fabbesjön som ligger i direkt anslutning till en asfalterad väg. Men en del föredrar kanske detta vid övernattning och bad, andra som vill ha tystnaden och skogen väljer Älmtasjön som ligger betydligt mer avsides.

Minus -

* Skyltningen får ett minus. En led måste vara tydligt skyltad och man ska kunna se från en markering till nästa. För min del gick det bra ändå, men jag har lite lokalkännedom om trakten. För den som kommer helt ny till platsen eller inte alls är van vid skogsleder kan detta skapa stor osäkerhet och bli helt galet.

*Det saknas karta över leden.

Tillgänglighet

Ingen av av sjöarna Fabbesjön eller Älmtasjön har någon bra tillgänglighet. Är man rörelsehindrad och vill bada skulle jag tro att Lösensjön kan fungera bättre. Men man kan göra ned längs skogsvägen ända ner till strandkanten vid Älmtasjön.

Älmtasjön

Det går en skogsväg ner till Älmtasjöns strandkant som är framkomlig med barnvagn och rullstol vid torr väderlek. Men man badar från en klippa vilket gör den svårtillgänglig både för rörelsehindrade och mindre barn.

Parkeringen ligger ett tiotal meter från vindskyddet där grillplatsen finns med fin utsikt över sjön. Det är en ängsmark mellan som man måste ta sig över en kort bit.

Man kan eventuellt köra ända ner och ta med egen stol om man vill fika vid sjökanten och har svårt att gå.

Vandra med rullstol/ barnvagn

Skogsvägen går många kilometer in i skogen ut till Rörsmåla från Älmtasjön. Vid torr väderlek kan man med barnvagn och rullstol följa den, men man får vända och gå tillbaka. Se bilderna nedan.

Fabbesjön

Den här sjön sägs ha till kommit av en meteoritnedslag i tidernas begynnelse. Jag vet inte om det stämmer med stranden är mycket brant och i vattnet blir det bråddjupt fort. Fin badplats men för mindre barn eller om man har svårt att gå är den svår och tillgänglig.

Från Fabbesjön finns ingen bra promenadstig att följa med barnvagn eller rullstol tyvärr. Älmtasjön är bättre där det finns skogsväg.

Fabbesjön

Vandringen mellan Älmtasjön och Fabbesjön

På denna leden kom jag in i skogen och mötte den där härliga tystnaden då man bara hör skogens ljud och inget oväsen eller buller skapat av civilisationen. Bara mina egna kängtramp och stundtals försvann även ljudet av dem i den mjuka mossan.

Jag började gå vid Älmtasjön där jag parkerat bilen och gick sedan samma väg tillbaka. Jag skulle tro att leden är omkring 6 km lång mellan Älmtasjön och Fabbesjön. Man ska därefter kunna fortsätta vandringen till Ulvasjön där det också finns ett vindskydd. Men jag är osäker på hur väl underhållen leden till Ulvasjömåla är. 

Bäst iordning är dock rastplatserna vid Älmtasjön och Fabbesjön. 

Det flög ett gäng bofinkar i lövskogen intill Älmtasjön. 

 

Från Karlskrona till Älmtasjön är det omkring 2 mil. Sjön tillhör en av rastplatserna längs Blekingeleden. Leden jag gick till Fabbesjön delar sig ett stycke in i skogen från Blekingeleden som är orange markerad. 

Följa blå led

Leden till Fabbesjön var blå markerad. Så ifrån Älmtasjön får man följa orange någon kilometer innan de blå stolparna tar vid.

Efter att ha gått ett stycke på traktorvägen delar sig vägarna och lederna åt. Det är lite dåligt markerat, särskilt den blå leden. Det gäller att se upp så man inte missar att man nu ska ta av åt vänster till Fabbesjön och Blekingeleden svänger man av till höger. 

Man går med Älmtasjön på vänster sida och Fabbesjön dyker så småningom upp åt höger vilket du kan hålla utkik efter så vet du att du gått rätt.

Blå led till Fabbesjön svänger man här av till vänster.

Så tar den härligt tjocka granskogen vid ett litet stycke.

Gammelskogsliknande

Den här typen av John Bauer skog växte jag upp i. Tyvärr försvinner de mer och mer och blir allt svårare att hitta. De där trygga, varma granskogarna med tjock mossa till underlag. Jag saknar er gammelskogar...

Lite då och då kan man skymta sjön nere i bland träden. Älmtasjön är 36 meter djup och när jag var barn sa man att det fanns mal i den. Om det stämmer vet jag inte, men dess otroliga djup har nog eggat till en del funderingar...

Man kommer sedan ut på ett hygge och ser då strax Fabbesjön på höger sida. Tänk på att Fabbesjön är en mycket långsmal sjö. Du ska till norra ändan och du är nu i den södra. Det är märkligt nära de ligger varandra dessa bägge sjöar och man går strax även förbi Hagen gölen.

Vägbeskrivning till Älmtasjön

Karta till Älmtasjön

Detaljerad karta till Älmtasjön

Man kör vägen som går från Lyckeby- Augerum- Lyckåborg-Torsås. Vid korningen som kallas Nollan, dvs korsningen Strågeryd- Klementsmåla tar man ifall man kommer ifrån Karlskrona till höger upp för en brant asfalterad backe. 
Vid nästa korsning mot Älmteryd håller man höger. Passerar avtagsvägen mot Klementsmåla och kör rakt fram. Nästa korsning tar man vänster mot Älmtamåla och inte mot Klementsmåla. 

Älmtasjön med vindskydd ligger i Älmtamåla. Gården som kommer därefter heter Långelycke och den kör man rakt igenom. Passerar ytterligare en gård på vänster sida och strax därefter är det skyltat ner till vänster. Här finns toa, stor parkering uppe till höger och nere på slänten ligger ett vindskydd naturvackert på en höjd över sjön. När jag var där fanns det gott om ved. En badklippa finns och en brygga.

Stenrösen på hygget vittnar om att detta en gång för länge sedan var odlad mark. Sedan dess uppvuxen skog som blivit huggen. Tider som gått...

På hygget och förbi Hagengölen är det en del förvirring av vart leden egentligen går. De blå markeringarna är utbytta mot vita, står glest och är gamla så att markeringen knappt syns. Här går även flera stigar. Men när man kommer i närheten av gölen ska man gå förbi den stora hästgården på traktor/ridvägen som går upp bakom ladan. När du är där kommer du att se gården på håll. Men förväxla dem inte med stugorna på samma sida som Hagengölen till vänster.



Landskapet förändrar sig och man ser jordbruket och hästhagarna. Det är en vacker natur och så här den första riktigt varma dagen i april kantades traktorvägen av vitsippor och andra vårblommor. Några harar skuttade iväg från hagen då jag kom traskandes.

Några riktigt fina hästar gick jag förbi.

Hagegölen tillhör Lyckebyåns avrinningsområde. Det sägs att vattnet är klarare i både gölen och Älmtasjön mot Fabbesjön. Men Fabbesjön har en ordentlig och väl iordningställd badplats.

56.27644°N 15.78781°Ö

Efter hästgården går man på en mindre grusväg. Hela leden är lätt att gå, men passar inte barnvagn/rullstol då man går tidvis på stigar i skogen.

Gick förbi en granplantering som hade fått en del päls. Såg ett tiotal tussar hänga på granplantor och ganska lågt ner på några av dem. Vilket djur har varit här?

Här tog leden av till höger ner på en mindre traktorväg. Det var skyltat men lätt att missa.

Här kom jag ner till en båtuppläggningsplats med en liten sandstrand och en gammal brygga. Jag såg några paddor som jag inte lyckades få på bild. Såg också en padda simma långt ut på sjön.

Den heliga fika stunden med kaffe och matsäck. Vila under ett träd och så mediterade jag en stund. Det gick att höra bilarna långt där borta men slogs ändå av lugnet i naturen.

Fabbesjön

Fabbesjön är bara 6,8 meter djup men med tanke på alla småsjöar och gölar i Blekinge är det ändå ganska djupt. Men man jämför med Älmtasjöns dryga 36 meter.

Badplatsen som sköts av ideella krafter i Sälleryd - Skrävle hembygdsförening ligger i direkt anslutning till vägen från Lyckeby-Lyckåborg-Fabbesjön- Sälleryd - Flyeryd -Torsås. 

Föreningen har gjort ett fint arbete med brygga, fräscha toaletter, omklädningsrum och vindskydd.
Stranden vid badplatsen är dock snabbt sluttande och djup.

Den sista biten av leden fram till badplatsen gick genom storblockig granskog.

Så framme vid Fabbesjöns badplats.

Jag vände här och gick samma väg tillbaka. Från badplatsen fanns det inga blå markeringar tillbaka mot Älmtasjön alls. De var helt borta. Men med sjön framför dig och vägen i ryggen går stigen in bland granskogen till höger ifrån badplatsen. Ett stycke in i skogen kommer det sedan blåmarkerade stolpar.

Jag uppskattar denna vandringsled till 6 km och det är fullt möjligt att sova i någon av dessa vindskydd och gå mellan sjöarna. Tyvärr har ingen av dem kvällssol om man skulle vilja ha det en fin grillkväll.

Man ska sedan kunna gå till Ulvasjön som även den sjön har ett vindskydd och det är en betydligt längre led, men jag har ännu inte gått den själv. Vid Ulvasjön ansluter Torsåsleden som stundtals går i riktigt tjock fin granskog.

Bilden på Fabbesjön tidigt i april innan bryggorna kommit på plats inför sommaren.

Men innan jag vände och gick tillbaka samma väg hann jag få lite bilder på de simmande paddorna.

Paddorna tycks inte använda frambenen när de simmar utan tar rejäla simtag med bakbenen så det blir små svallvågor efter dem. Men när paddan kom in till stranden låg den och höll i sig med frambenen i vassen och väntade på att jag skulle gå därifrån. När jag kom tillbaka efter en liten stund så hade den också gett sig iväg.

Vägen tillbaka till grusvägen längs stranden på Fabbesjön.

Man går på en ganska rak  grusväg tillbaka till gården.

Det fanns ett bestånd av Lärkträd längs vägen.

De blommar nu på våren från mars fram till maj. Blommorna är ganska små men när jag kom närmare så fanns det blommor i mängder på Lärken som tappar sina barr vintertid.

En vacker rosa - röd-lila färg på blommorna. Mycket vackra.

Jag blev lite nyfiken på hur Lärkens kottar sitter fast på trädet. Så det fick bli lite bilder på det också innan jag vandrade vidare.

Kottarna är små och runda till formen, och lite tjocka.

De vita pinnarna på hygget som ersätter den blåmarkerade ledstolparna. Vägen är tydlig och används av människor och hästar. Men det är tyvärr ändå förvirrande då markeringen kring leden är otydlig.

Så lämnar jag Fabbesjön nu på vänster sida och går in i granskogen.

Här tillhör leden återigen både Älmtasjön-Fabbesjön blåmarkerad

och Blekingeleden som är orangemarkerad. Sista kilometern till Älmtasjön är den bara orange.

Strax innan man viker av från den sista traktorvägen in i lövskogen går man över en bäck  som rinner ned till Älmtasjön.

Det finns någon form av lämning här. Jag har kollat på Riksantikvariets fornminnessök och detta finns märkligt nog inte med. Men jag gissar på att det kan vara resterna av en skvaltkvarn då väggarna i bäcken är stensatta.

Ett skylt från hedenhös tid visar att det är ett vattentag i bäcken.

Här viker leden blå och orange in i lövskogen ner mot vindskyddet vid Älmtasjön

Älmtasjön.
Detta var en strålande varm dag i april. Temperaturen låg på 20 grader.

Badhällen i Älmtasjön

Älmtaholmen är ön ute i sjön.

Innan jag körde hem fick jag se två harar som rusade omkring på en äng och som jag hann ta ett foto på. Även inne på leden såg jag några harar. Det var dessa och paddorna samt hästarna som var ledens djurliv.

.