En ovanlig detalj i Öljehults kyrka är kyrktagningsbänken som går att dras ut under en av de nedersta bänkraderna. Det är just att bänken är utdragningsbar som är lite ovanlig. Men kyrktagningen var ett tvång i alla församlingar i Sverige, i en tid då kyrkoplikt gällde. Man var tvungen att gå till gudstjänsten, tillhöra Svenska kyrkan och för kvinnor att bli kyrktagna då de blivit orena vid förlossningen.
Här skulle den nyförlösta kvinnan kyrktagas av prästen innan hon fick lov att gå in i kyrkorummet. Ett vidrigt och förlegat kvinnoförtryck. Borde man inte hyllat alla dessa kvinnor som låg hemma och födde sina barn utan modern mödravård och smärtlindring. Med följden att både mödra- och barndödligheten var stor. Nej, förutom denna prestation med livet som insats ansågs hon oren, och skulle ligga på knä (vilket är en förnedrande ställning) nere vid kyrkporten tills den manligt styrda kyrkan hade sagt sitt.
Seden har sitt ursprung i Moseboken. Där en kvinna som fött ett gossebarn skulle stanna hemma 40 dagar och hade hon fött en flicka skulle hon stanna hemma 80 dagar från templet. Att föda en flicka behövde tydligen längre tid av rening. Efter detta skulle hon frambära ett reningsoffer till templet. Alltså hon behövde renas för att ha fött barn! Inte välkomnas, äras, hyllas, eller glädjas. Utan den nyförlösta kvinnan skulle renas! Männen behövde inte renas naturligtvis.
Utdragningsbar kyrkotagningsbänk finns även i Bräkne-Hoby kyrka. I Jämshög har man ett helt rum för denna kvinnorening, som kyrkan stolt kallar gudmorshuset utan att reflektera över sedens innebörd. Man vill gärna omskriva att det handlade om att välsigna modern. Men så var det inte, och vid en välsignelse behövs det inga särskilda bänkar för att ligga på knä för den manliga prästens fötter längst ner i kyrkan.
Kyrkotagning fanns i Sverige fram till 1942 då den nya kyrkohandboken omskrivit seden till en moders tacksägelse. Var inte fäderna tacksamma? Ja, ni hör resonemanget från kyrkan håller inte.
Inser att jag sticker ut med denna kritik mot kyrkan. Och Nej, jag har ingen tilltro till kyrkan, även om jag är en stor anhängare av Jesu kärleksbudskap! Med ett kärleksbudskap till sin nästa står vi upp rakryggade och ser varandra som jämbördiga partner med respekt och omtanke. I kärlek används aldrig maktmedel. Kärlek är alltid fri! Och alltid öppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar