Ibland stiger jag upp tidigt på morgonen innan gryningen och ger mig ut i naturen. Det är under den där allra tidigaste stunden då det börjar ljusna är naturen som allra vackrast. Det är magiskt!
Den här morgonen stannade jag vid en böljande äng där djurlivet hade vaknat i morgondimman.
Det var som mest sju rådjur på ängen och de var ganska oblyga, i alla fall en av hindarna som satte sig ner för att göra sina behov samtidigt som den tittar in i kameran, väl medveten om att det står en figur där uppe i skogsbrynet med kamera och iakttar henne.
Men man kommer ändock ganska sällan så nära inpå de vilda djuren som man skulle vilja för att få riktigt bra närbilder. Men vad gör det? Det var så stämningsfullt att stå och se på dem den här morgonen och då fick jag också syn på ett spindelnät fullt av morgondagg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar