En kattugglas hoande och Måne över Almö

Vi har haft några riktigt fina solnedgångar nu i januari och många bilder av grymma solnedgångar läggs ut i  sociala medier. Jag tyckte att jag måste prova och tog en tur ut till Almö utanför Ronneby.  

Med några dagar kvar till fullmåne hängde den som en vacker medaljong över viken. Jag kom att tänka på Ulf Lundells text "Måne över Haväng" när jag åkte hem. Texten passar lika bra som Måne över Almö med Hjortahammars gravfält i närheten som jag fotat en sommarkväll, fast då var det solen som hängde som en sliten gammal slant över gravfältets resta stenar.

Se hur månen hänger
Över Haväng i natt
Som en gammal sliten slant
Och stenåldersstenarna
Så stilla i natt
Med blå skuggor
Vid strandens brant
Hör hur ugglorna ropar
Vid bäckens porl
Hör hur vågorna vaggar lugnt
Ser du ljusen från skeppet
På väg upp mot norr
Så sakta och så tungt

Även om jag inte bor på Almö så har jag haft kontakt med en kattuggla i vinter som hoat där jag bor. I närheten finns några riktigt stora ekar och lönnar och jag har gissat att det är där den sitter. Sena kvällar har jag hört dess nästan lite ödesmättade läte och ofta har det hörts som den verkligen är i min direkta närhet. Men det är svårt att lokalisera vart ifrån ljudet kommer. Då kattugglor får sina ungar i mars är det troligt att den som bor granne med mig hoar efter en partner. Det är alltså en kärlekskrank kattuggla någonstans runt Lyckebyån. Det skulle vara så roligt om det blev en kull kattugglor i närheten och givetvis hoppas jag på en bild. Men hur det än blir med den saken har det varit trevligt att höra den och nu när jag inte hört den på någon vecka har jag börjat sakna den. Och Lundells text har stämt in mer än väl... 

 

.