 |
| Målerås, Nybro kommun. Kalmar län |
Det är faktiskt svårt att berätta om Målerås utan att berätta om järnvägen, för på många sätt var det järnvägen som skapade det Målerås vi ser idag.
Fram till 1870-talet var området där samhället ligger idag till stora delar skogsmark. Måleråsgården och några mindre gårdar fanns i trakten, men något egentligt samhälle fanns inte. Det förändrades när järnvägen mellan Nybro och Sävsjöström började byggas.
Stationen hamnade i Målerås
Från början var tanken faktiskt att stationen skulle ligga i Koppekull, ungefär fyra kilometer därifrån. Där fanns redan både skola och affär och det hade därför varit en ganska naturlig plats för stationen.
Men kapten Johan Magnus Ekströmer, som ledde järnvägsbygget och dessutom ägde mark i Målerås, valde istället att lägga stationen här.
Det beslutet skulle få enorm betydelse.
Stationshuset byggdes 1876 och blev enligt den kulturhistoriska beskrivningen den första byggnaden i det som skulle utvecklas till själva samhället Målerås. Samtidigt byggdes en omkring 80 meter lång lastkaj.
Den 20 oktober 1876 invigdes järnvägen högtidligt och dagen därpå, den 21 oktober, öppnades den 43 kilometer långa järnvägen mellan Nybro och Sävsjöström för allmän trafik.
Redan innan dess hade viss godstrafik kommit igång på delar av banan.
I början gick bara ett persontåg om dagen i vardera riktningen. Tågen gick inte heller särskilt fort. Den högsta tillåtna hastigheten låg från början på omkring 38 kilometer i timmen.
Men för människorna här måste järnvägen ändå ha inneburit en enorm förändring. Plötsligt fanns en förbindelse ut från de småländska skogarna till Nybro och vidare mot Kalmar och resten av landet.
 |
| Tåget som står uppställt i Målerås vid glasbruket |
Målerås växer fram kring stationen
Det dröjde inte länge innan stationen blev en samlingspunkt för hela trakten.
Skogen runt Målerås var full av en råvara som nu plötsligt kunde transporteras betydligt längre. Timmer och sågade trävaror kördes till stationen och lastades på järnvägsvagnar.
En stor exportvara var så kallade props, trästöttor som bland annat användes för att stötta taken i de engelska kolgruvorna.
Det fanns minst tio sågverk i trakterna runt Målerås som använde stationen för sina transporter.
När glasindustrin sedan började växa blev järnvägen ännu viktigare. Flera glasbruk på båda sidor om länsgränsen använde Målerås som sin järnvägsstation. Färdigt glas skickades härifrån samtidigt som glassand, soda och andra råvaror transporterades åt andra hållet.
Minst sju glasbruk skickade under en period sina varor via Målerås.
Under järnvägens storhetstid kunde mellan 30 och 60 häst- och oxlass komma till stationens lastkaj under en enda dag.
Det är lite svårt att föreställa sig idag när man står här och ser den gamla banvallen, men det måste ha varit ett otroligt liv och rörelse.
Och runt stationen började ett samhälle växa.
Här kom hotell, matserveringar, butiker, hantverkare, bagerier, bryggeri, skoaffärer och skräddare. Posten fanns också inne i det norra stationshuset.
Järnvägen transporterade alltså inte bara människor och gods. Den skapade i princip hela samhället.
Glasbruket och järnvägen hörde ihop
När det första glasbruket startade i Målerås omkring 1890 var järnvägen redan etablerad.
Det var naturligtvis en stor fördel.
Glasbruket fick så småningom egna industrispår. Vagnar med bland annat glassand kunde köras fram till bruket och färdigt glas kunde lastas direkt på järnvägen.
Det är därför heller ingen slump att glasbruket ligger precis intill den gamla järnvägen.
Än idag går det att se hur nära de båda verksamheterna låg varandra.
Målerås får två järnvägar
År 1899 hände något som gjorde Målerås ännu mer speciellt.
Då drogs ytterligare en järnväg fram till samhället.
Det var Kosta järnväg, en mycket smalspårig järnväg som gick från Lessebo över Kosta och vidare till Målerås.
Spårvidden var bara 600 millimeter. Som jämförelse hade den vanliga järnvägen genom Målerås normal spårvidd på 1 435 millimeter.
Bakom Kostabanan stod bland andra Kosta glasbruks jägmästare och disponent Axel Hummel. Järnvägen hade ursprungligen byggts för Kosta glasbruks transporter mellan Kosta och Lessebo och förlängdes sedan till Målerås.
Men här uppstod ett problem.
Nybro–Sävsjöströms järnväg såg den nya järnvägen som en konkurrent och Kostabanan fick inte använda det befintliga stationshuset och lastkajen.
Därför byggdes en helt ny station.
Målerås fick nu två stationer.
Den ursprungliga stationen från 1876 började kallas Målerås Norra och den nya stationen för den smalspåriga järnvägen blev Målerås Södra.
Det märkliga var att godset inte utan vidare kunde flyttas mellan järnvägarna. Bland annat fick varor transporteras mellan stationerna med häst och vagn eller kärra.
Senare fanns också omlastningsmöjligheter mellan de två olika spårvidderna.
Målerås Södra
Södra stationen invigdes våren 1899.
Den lilla järnvägen genom skogarna till Kosta måste ha sett ganska annorlunda ut jämfört med den stora normalspåriga järnvägen. Rälsen låg med bara 60 centimeters mellanrum och banan följde terrängen med både kurvor och backar.
Tågen gick därför ganska långsamt.
Ett av loken på Kostabanan fick faktiskt namnet Målerås. Det var lok nummer 3, byggt 1901 av Orenstein & Koppel i Tyskland.
Detta är viktigt eftersom man lätt kan tro att det stora ånglok som står uppställt vid glasbruket idag är detta gamla Måleråslok.
Det är det inte.
Det gamla loket ”Målerås” hörde till den lilla 600-millimetersbanan.
Kostabanans trafik till Målerås upphörde 1931 och några år senare revs rälsen mellan Kosta och Målerås.
Södra stationshuset finns däremot fortfarande kvar.
Järnvägen blir en förbindelse mellan Kalmar och Nässjö
Den ursprungliga järnvägen slutade i Sävsjöström, men 1914 öppnades järnvägen vidare från Sävsjöström mot Åseda, Vetlanda och Nässjö.
Därmed förändrades Målerås från att ligga på en mindre lokal bana till att ligga längs en sammanhängande järnvägsförbindelse mellan Kalmar och Nässjö.
Det gjorde det betydligt enklare att transportera gods och människor vidare mot andra delar av Sverige.
Järnvägen fick efter olika bolagsförändringar så småningom statlig ägare. Staten tog över 1938 och från 1940 ingick den i SJ.
Bangården var betydligt större än man kan tro idag
Målerås hade under sin storhetstid en ordentlig bangård.
Här fanns flera spår och industrispår in till glasbruket. Några hundra meter norrut fanns också ett vattentorn för ångloken.
Godsvagnar kopplades av och på hela tiden.
Under juli 1947 såldes 1 195 personbiljetter vid stationen. Samma månad hanterades över tusen styckegodssändningar och 310 godsvagnar kopplades till eller från tågen.
Fyra järnvägstjänstemän arbetade då vid stationen.
På 1940-talet kunde omkring tio tåg passera Målerås under en vanlig vardag. Tre persontåg gick i vardera riktningen och några av dem transporterade även post.
Sommartid gick dessutom snälltåg genom samhället.
Torv blev viktig under kriget
Under andra världskriget fick järnvägen åter stor betydelse.
När bränsle blev en bristvara började stora mängder torv brytas i trakterna.
Torv från flera torvmossar transporterades till Målerås och lastades på järnvägen för vidare transport.
Även vardagliga saker kom med tåget. Mjölken som såldes i samhällets livsmedelsbutiker transporterades exempelvis med morgontåget från Orrefors mejeri i stora mjölkkrukor.
Järnvägen var helt enkelt en del av människornas vardag.
Rälsbussarna tar över
Efter andra världskriget förändrades Sverige snabbt.
Allt fler fick bil och lastbilar tog över en allt större del av godstransporterna.
På 1950-talet började de gamla persontågen ersättas av rälsbussar och i början av 1960-talet försvann ångloken från den vanliga trafiken och ersattes av diesellok.
Samtidigt hade andra järnvägslinjer moderniserats och elektrifierats. Trafiken mellan norra Sverige och Kalmar började i större utsträckning gå andra vägar.
Den gamla järnvägen genom Målerås blev allt mindre viktig.
Till slut ansågs en upprustning bli för dyr.
Den 1 juni 1985 gick den sista persontrafiken och därefter förekom viss godstrafik ytterligare en kort period.
1989 revs rälsen upp mellan Orrefors och Åseda.
Efter mer än hundra år var järnvägsepoken i Målerås över.
 |
| Stationshuset i Målerås, nu privatägt |
Det gamla stationshuset
Det gamla stationshuset från 1876 finns fortfarande kvar.
Det är byggt i trä i den schweizerstil som var vanlig på många svenska stationer under slutet av 1800-talet. Stationshusen i Målerås, Orrefors och Sävsjöström byggdes efter samma grundritning.
Det som idag ser ut som ett vanligt äldre hus var en gång samhällets kanske viktigaste plats.
Här köpte människor sina tågbiljetter, väntade på tåget, skickade paket och hämtade post. Utanför låg bangården med spår, godsmagasin och den stora lastkajen.
Posten hade under en period sina lokaler inne i stationshuset.
Den gamla stensatta lastkajen finns fortfarande kvar och hjälper faktiskt till att förstå hur stor verksamheten en gång var.
Stationshuset är idag privatägt.
Även Målerås Södra stationshus från den gamla Kostabanan finns kvar och används som bostad.
Ångloket som står vid glasbruket
Det stora svarta ångloket som idag står utanför Målerås glasbruk har blivit ett av de tydligaste minnena från järnvägstiden.
Loket står dessutom på en liten bevarad bit av det gamla järnvägsspåret, ungefär där den normalspåriga järnvägen mellan Kalmar och Nässjö en gång gick.
Loket är SJ E 937.
Det byggdes 1908 av Motala Verkstad och tillhör en typ av ånglok som SJ kallade littera E.
E-loken konstruerades för att kunna dra både person- och godståg på järnvägar där banan inte tålde alltför höga axeltryck. Loktypen fick fyra kopplade drivaxlar och blev framför allt användbar för tyngre godstrafik.
Själva loket hade en tjänstevikt på omkring 50 ton och tillsammans med tendern, där kol och vatten förvarades, blev hela ekipaget betydligt tyngre. Högsta tillåtna hastighet för E-loken var omkring 65 kilometer i timmen.
E 937 är alltså ett riktigt gammalt ånglok från början av 1900-talet.
Men så långt jag kunnat hitta finns det inga säkra uppgifter om att just E 937 faktiskt gick i reguljär trafik genom Målerås. Loket är därför framför allt ett järnvägsminne som har placerats här för att berätta om Målerås historia som järnvägssamhälle.
Järnvägshistoriska fordonsuppgifter anger att loket kom till Målerås hembygdsförening omkring 2003. Redan några år senare finns det dokumenterat som uppställt vid glasbruket.
Bakom loket står även gamla järnvägsvagnar. Under en period användes en av vagnarna som museivagn där man kunde läsa om Målerås historia.
Tåget får nytt liv
Under 2026 har det gamla tåget dessutom fått nytt liv.
Efter att ha stått uppställt vid glasbruket i mer än tjugo år har loket och vagnarna rustats upp genom det lokala initiativet Tåget i Målerås.
I augusti 2026 öppnade verksamhet i tåget och en av vagnarna har blivit café.
Det tycker jag egentligen passar ganska fint.
Järnvägen som en gång skapade Målerås har varit borta i flera årtionden, men tåget har åter blivit en plats där människor stannar till och möts.
Spåren finns kvar även när rälsen är borta
Det mesta av rälsen är idag borta, men tittar man runt i Målerås finns järnvägshistorien fortfarande överallt.
Det gamla stationshuset finns kvar. Lastkajen finns kvar. Banvallen går genom samhället och kan idag användas för promenader och cykling. Södra stationshuset finns kvar efter den lilla Kostabanan och vid glasbruket står E 937 med sina vagnar.
När man känner till historien blir det också lättare att förstå varför Målerås ser ut som det gör.
Glasbruket, stationshuset och samhället ligger där de ligger därför att någon på 1870-talet bestämde sig för att dra en järnväg genom skogen och bygga en station just här.
Utan järnvägen hade Målerås förmodligen sett helt annorlunda ut.
På så sätt är det gamla ångloket utanför glasbruket mer än bara ett gammalt tåg.
Det är ett minne från den tid då järnvägen skapInfo skylt i Måleråsade ett helt samhälle mitt i den småländska skogen.
 |
| Info skylt Målerås |
