Idag fick jag beskåda en utdragen kamp mellan en gråhäger och en abborre i Lyckebyån.
Först stod hägern på en brygga och uppförde sig lite besynnerligt och hoppade sedan ner bakom bryggan så jag inte riktigt kunde se vad den höll på med. I någon minut tänkte jag att den kanske fastnat med näbben i något?
Men så slängde den upp med huvudet och jag kunde se att den kämpade med en ganska så stor och rejäl abborre. Tydligen hade den lyckats fånga abborren bara någon minut innan jag kom...
Men efter 5-10 minuters kamp gav den upp och drog sig ner under bryggan med abborren i näbben.
Där doppade den abborren i vattnet flera gånger. Jag misstänker att detta var för att den stora abborren lättare skulle gå ner.
Jag funderade på om hägern verkligen kunde få ner en så stor abborre i halsen utan att kvävas? Jag vet att ormar har en teknik där de kan lyfta ut luftstrupen åt sidan för att inte kvävas då de sväljer ner stora byten hela.
Men nu gällde det en häger som uppenbarligen hade stora problem att få ner fisken. Gapet på hägern verkade helt enkelt för smalt.
Efter ett envist doppade av abborren i vattnet och kämpande...
så började det se ut som om abborren var på väg ner i gapet på hägern. Men den svalde och svalde och trixade med gapet för att få ner abborren.
Så fick hägern abborren rätt och snart var det bara stjärtfenan som stack ut ur näbben.
Men abborren sprattlade...
När hägern svalt ner abborren stod den kvar och fortsatte att svälja upprepade gånger. Jag fick intrycket av att den inte mådde riktigt bra av att ha den stora fisken på väg ner genom halsen till magen.
När jag lämnade häger hade jag stått och spanat på skådespelet säkert 20-25 minuter.
Man kan fundera på hur stora byten de kan ta? Den här abborren verkade vara lite på gränsen till för stor.
Och hur länge står sig hägern på detta fiskarfänge innan den måste äta igen?
.
