 |
| Hovmansbygd, Karlshamn Blekinge |
(Du hittar info om den riktigt fina banvallsleden längre ned i inlägget)
Hovmansbygd vid Mörrumsån är en av de där platserna där det fortfarande går att läsa historien direkt i landskapet. Idag är det framför allt den vackra ådalen, naturreservaten, Ebbamåla bruk och den gamla banvallen som lockar människor hit, men under mer än hundra år var järnvägen en viktig del av livet här. Det var också järnvägen som på allvar satte fart på utvecklingen av Hovmansbygd från jord- och skogsbruksbygd till ett mindre stations- och industrisamhälle.
Den järnväg som gick genom Hovmansbygd var Karlshamn–Vislanda Järnväg. Banan byggdes smalspårig med spårvidden 1 067 millimeter och var en av de järnvägar som skulle förbinda Karlshamns hamn med skogs- och jordbruksbygderna längre in i landet.
Järnvägen byggdes mellan 1872 och 1874
Planerna på en järnväg mellan Karlshamn och Vislanda hade diskuterats under flera år innan projektet blev verklighet. Karlshamn hade en viktig hamn och ville skapa bättre transportmöjligheter till inlandet. Där fanns stora mängder skog, jordbruksprodukter och andra varor som kunde transporteras till hamnen och därifrån vidare med fartyg.
Karlshamn–Vislanda Järnvägsaktiebolag bildades och koncessionen för järnvägen beviljades den 19 januari 1872. Bygget påbörjades i februari samma år och arbetet gick snabbt. Som mest arbetade omkring 1 200 personer med järnvägsbygget och redan efter drygt två år var banan klar.
Den 29 juni 1874 invigdes Karlshamn–Vislanda Järnväg och öppnades för allmän trafik. Kung Oscar II deltog vid invigningen och färdades med festtåg längs den nya järnvägen.
Banan byggdes med spårvidden 1 067 millimeter, vilket var smalare än den normala svenska spårvidden på 1 435 millimeter. Smalspår var billigare att bygga och blev vanligt på flera mindre järnvägar i södra Sverige.
Hovmansbygd fick station 1874
När järnvägen öppnades fick Hovmansbygd en egen station. Den låg ungefär 25 kilometer från Karlshamn och mellan stationerna Hemsjö och Fridafors.
Detta förändrade förutsättningarna för bygden ordentligt. Före järnvägens tid var Mörrumsån en viktig transportled och timmer flottades längs ån, men järnvägen gjorde det möjligt att transportera både människor och stora mängder gods betydligt snabbare.
Kring stationen började ett litet stationssamhälle växa fram. Det är lätt att idag se Hovmansbygd som en liten och ganska stillsam plats, men järnvägen skapade nya möjligheter för både handel och industri. Här fanns bland annat kvarn, stärkelsebruk, träullsfabrik och andra mindre verksamheter.
Stationshuset i Hovmansbygd finns fortfarande kvar och är ett av de tydligaste spåren efter järnvägstiden. Även den omgivande miljön berättar mycket om den tid då tågen stannade här.
 |
| Hovmansbygd, Karlshamn, Blekinge |
Ebbamåla bruk och järnvägen
På andra sidan Mörrumsån ligger Ebbamåla bruk och Hovmansbygds historia hänger nära samman med brukets. När järnvägen kom 1874 skapades betydligt bättre möjligheter att transportera råvaror och färdiga produkter.
För Ebbamåla bruk blev järnvägen mycket betydelsefull. Råvaror kunde tas hit med tåg och färdiga produkter kunde skickas vidare från Hovmansbygds station. Brukets produkter kom så småningom att säljas långt utanför Blekinge och även exporteras.
Hovmansbygd och Ebbamåla utvecklades därför tillsammans till en liten industriell miljö på var sin sida av Mörrumsån. Vattnet gav kraft och järnvägen gav transportmöjligheterna. Det är en tydlig bild av hur industrialiseringen förändrade många mindre svenska samhällen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
 |
| Hovmansbygd, Karlshamn, Blekinge |
Tågen gick vidare mot Fridafors och Vislanda
Från Hovmansbygd fortsatte tågen norrut till Fridafors och vidare genom Småland mot Vislanda. Söderut gick järnvägen förbi bland annat Hemsjö och Svängsta innan den nådde Karlshamn och hamnen.
Vislanda var en viktig slutpunkt eftersom Karlshamn–Vislandabanan där anslöt till Södra stambanan. Därmed kunde både resenärer och gods fortsätta vidare med andra tåg.
År 1878 öppnades dessutom järnvägen mellan Vislanda och Bolmen. Karlshamnsjärnvägen fick därmed kontakt med ännu större delar av det småländska inlandet. När Halmstad–Bolmens Järnväg senare öppnades 1889 skapades så småningom en järnvägsförbindelse tvärs över södra Sverige.
Järnvägen blev därför betydligt mer än en lokal bana mellan Karlshamn och några mindre samhällen. Den blev en viktig transportväg mellan inlandet och hamnen i Karlshamn.
Sill, virke och industriprodukter på tågen
Järnvägen användes naturligtvis av resenärer, men godstrafiken var minst lika viktig. Här transporterades stora mängder virke och andra skogsprodukter, jordbruksvaror, industriprodukter och fisk från kusten.
Karlshamn–Vislandabanan kom även att förknippas med transporterna av sill från Karlshamn och kusten upp mot inlandet, och järnvägen har därför ibland kallats Sillabanan.
För människor som bodde i Hovmansbygd innebar stationen samtidigt en helt ny möjlighet att resa. Karlshamn blev betydligt lättare att nå och via Vislanda kunde man fortsätta vidare ut i landet. Stationen var inte bara en plats där tågen stannade utan också en mötesplats där post, varor, människor och nyheter passerade.
Järnvägen blir Karlshamn–Vislanda–Bolmens Järnväg
År 1908 köpte Karlshamn–Vislanda Järnväg järnvägen mellan Vislanda och Bolmen. De båda banorna kom därefter att drivas tillsammans under namnet Karlshamn–Vislanda–Bolmens Järnväg, KVBJ.
Det gjorde järnvägen genom Hovmansbygd till en del av ett större sammanhängande järnvägssystem. Under årtionden fortsatte ångloken att dra både person- och godståg genom Mörrumsåns dalgång.
Man kan försöka föreställa sig hur det måste ha sett ut när tåget kom längs ån. Röken från ångloket syntes mellan träden och ljudet måste ha hörts genom dalgången långt innan tåget kom fram till stationen. Vid Hovmansbygd väntade resenärer samtidigt som gods lastades och lossades.
Statens Järnvägar tog över 1943
Under 1900-talets första hälft började staten ta över många av landets privata järnvägar. År 1943 införlivades även Karlshamn–Vislanda–Bolmens Järnväg med Statens Järnvägar, SJ.
Tågen fortsatte att gå genom Hovmansbygd, men samhället omkring järnvägen började långsamt förändras. Bilar, bussar och lastbilar blev allt vanligare och de mindre järnvägarna fick allt svårare att konkurrera.
Under järnvägens sista tid användes bland annat rälsbussar för persontrafiken. De var billigare och enklare att köra än de gamla ångloksdragna persontågen.
Persontrafiken upphörde 1970
År 1970 upphörde persontrafiken genom Hovmansbygd. Efter nästan hundra år kunde man inte längre gå ner till stationen och ta tåget till Karlshamn eller norrut mot Fridafors och Vislanda.
Godstågen fortsatte däremot några år till. Industrin behövde fortfarande järnvägen och därför låg spåren kvar.
Först 1979 upphörde även godstrafiken genom Hovmansbygd. Därmed avslutades 105 års järnvägstrafik på platsen. Rälsen revs därefter bort i etapper och den gamla järnvägen började långsamt förvandlas till den banvall vi ser idag.
Spåren efter järnvägen finns fortfarande kvar
Det fina med Hovmansbygd är att järnvägshistorien fortfarande är ovanligt lätt att upptäcka. Stationshuset finns kvar och även andra byggnader och delar av miljön berättar om det samhälle som växte fram kring järnvägen.
Landskapet hjälper också till att berätta historien. Den raka banvallen följer Mörrumsån genom den smala dalgången och passerar miljöer där järnväg, vattenkraft, flottning och industri en gång var tätt sammanlänkade.
På motsatta sidan av ån ligger Ebbamåla bruk, som idag är en av de bäst bevarade äldre industrimiljöerna i området. Tillsammans gör stationsmiljön, bruket, Mörrumsån och den gamla banvallen Hovmansbygd till en ovanligt intressant plats för den som tycker om industri- och järnvägshistoria.
Det är också lätt att förstå varför ett samhälle växte fram just här. Ån gav kraft, skogen gav råvaror och när järnvägen kom 1874 fanns plötsligt också möjligheten att transportera både människor och produkter långa sträckor.
 |
| Banvallsleden mellan Hovmansbygd och Ebbamåla |
Cykla Banvallsleden genom Hovmansbygd
Idag har den gamla järnvägen fått ett helt nytt liv. Där tågen en gång rullade kan man istället cykla och vandra på den gamla banvallen längs Mörrumsån.
Banvallsleden är omkring 25 mil lång och binder samman Karlshamn med Halmstad via bland annat Hovmansbygd, Fridafors, Ryd, områdena kring Åsnen, Alvesta, Ljungby och Bolmen. Hela leden ligger inte på gammal järnvägsbank, men en stor del följer de tidigare järnvägarna Karlshamn–Vislanda–Bolmen och Halmstad–Bolmen.
Sträckan genom Hovmansbygd hör till de delar där järnvägshistorien känns allra tydligast. Här går banvallen längs Mörrumsån och man passerar gamla industrimiljöer, stationsmiljön och Ebbamåla bruk. På flera håll finns också information om järnvägens historia.
Från Karlshamn är det ungefär 26 kilometer med cykel upp till Hovmansbygd och Ebbamålaområdet. Banvallen är till stora delar lättcyklad och just genom Mörrumsåns dalgång är den gamla järnvägens stora fördel fortfarande tydlig. Järnvägen behövde relativt små lutningar och därför blir banvallen en betydligt lättare väg genom det kuperade landskapet än många av stigarna omkring den.
På delar av banvallen genom naturreservatet Käringahejan är leden dessutom utformad för att fungera med bland annat rullstol, rollator och barnvagn. Där är banvallen flack och underlaget består huvudsakligen av grus, även om vissa partier kan vara gräsbevuxna.
I Hovmansbygd möts dessutom flera leder. Både Banvallsleden, Sydostleden och Sverigeleden använder delar av den gamla järnvägsmiljön i området och Laxaleden följer Mörrumsån.
Jag tycker att det är ett väldigt fint sätt att använda en gammal järnväg. Rälsen och tågen är borta, men själva vägen genom landskapet finns kvar. När man cyklar genom Hovmansbygd färdas man på samma banvall där tågen började gå redan 1874. Stationshuset, Mörrumsån och industrimiljön finns fortfarande runt omkring och gör att järnvägens historia inte känns särskilt långt borta.
Stationer och större trafikplatser
- Karlshamn – banans utgångspunkt.
- Asarum – började som hållplats och blev senare station.
- Gungvala – först hållplats, senare station och därefter mindre trafikplats.
- Svängsta – station från järnvägens öppnande 1874.
- Åkeholm – först sidospår, senare station och därefter håll- och lastplats.
- Hemsjö – station från 1874.
- Hovmansbygd – station från 1874, senare håll- och lastplats och slutligen hållplats.
- Fridafors/Bjellernäs – lastplats fanns först vid Bjellernäs och Fridafors utvecklades senare till station.
- Ryd – station från 1874.
- Norraryd – station och senare anslutningspunkt för järnvägen mot Kvarnamåla.
- Ålshult – station från 1874.
- Ulvö – station från 1874, senare håll- och lastplats.
- Hulevik – håll- och lastplats eller hållplats under olika perioder.
- Torne – station från 1874.
- Grimslöv – station från 1874.
- Vislanda – slutstation och anslutning till Södra stambanan.
Hållplatser och mindre trafikplatser
- Slattesmåla – håll- och lastplats, senare hållplats.
- Hunna – hållplats under en period på 1900-talet.
- Gungvala – hade under delar av sin historia status som hållplats.
- Åkeholm – blev senare håll- och lastplats.
- Hovmansbygd – blev senare håll- och lastplats och därefter hållplats.
- Ulvö – blev senare håll- och lastplats.
- Hulevik – hade under olika perioder status som hållplats eller håll- och lastplats.
Banvaktarstugor
- Asarums banvaktarstuga.
- Svängsta banvaktarstuga.
- Hallandsboda banvaktarstuga.
- Hovmansbygds banvaktarstuga.
- Slattesmåla banvaktarstuga.
- Ringshults banvaktarstuga.
- Skörda banvaktarstuga.
Flera av banvaktarstugorna låg i anslutning till vägövergångar eller mindre trafikplatser. Vid Slattesmåla kombinerades banvaktarstugan med hållplatsen. Vid Hovmansbygds banvaktarstuga fanns dessutom planer och spåranläggningar för lastning.
Lastplatser och särskilda godsspår
- Hemsjö mosse – lastplats.
- Lastplats och sidospår mellan Hemsjö och Hovmansbygd, i anslutning till Hovmansbygds banvaktarstuga.
- Bjellernäs – lastplats som senare utvecklades till Fridafors station.
- Granö – lastplats.
- Torp – lastplats mellan Torne och Grimslöv.
- Skörda grusgrop – lastplats.
- Hästhagsmossen – lastplats.
Längs Karlshamn–Vislanda järnväg fanns alltså betydligt mer än bara de större stationerna. Mellan orterna låg mindre hållplatser, banvaktarstugor, lastplatser och sidospår som betjänade jordbruk, skogsbruk, industrier, mossar och grusgropar. Tillsammans visar de hur viktig järnvägen var för hela bygden och inte bara för de större samhällena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar